Det är något speciellt med karga, oåtkomliga platser och att låta en bok utspela sig där. Själva platsen blir som en egen karaktär i berättelsen. Här är det en fyrplats som är basen för berättelsen och jag har alltid varit förtjust i att läsa om just fyrar och fyrvaktare. Det isolerade läget, karga naturen och hur det påverkar de boende.
”Den ensligt belägna ön Högbonden och dess gamla fyrplats är uppseendeväckande, vacker och okuvlig. Och berget är lika orubbligt som de minnen Josefin försöker fly ifrån. Hon har rest till Höga kusten och den isolerade ön för att förbereda en utställning, men istället för att packa upp sina färger fyller hon sensommardagarna med att försöka ta reda på vilka som en gång levde där på klipporna. Undan för undan blir hon varse de berättelser huset och omgivningarna rymmer.
En kall decemberkväll, knappt hundra år tidigare, kommer den unga lärarinnan Agnes till ön. Hon undervisar fyrfamiljernas barn och blir snabbt någon som de unga tyr sig till. När första världskriget bryter ut posteras en grupp soldater på den lilla ön – men för Agnes bär livet på Högbonden på långt större utmaningar och risker än världen utanför. Med havet och berget som fond vävs de två kvinnornas öden samman, och vissa hemligheter tycks längta efter att få komma fram i ljuset.”
Boken utspelar sig under två olika tidsperioder och som läsare funderar man över hur de så småningom ska knytas ihop. När Josefin i nutid kommer till ön blir hon så fascinerad och intresserad av öns tidigare boende att hon börjar söka i det gamla huset. Vilka är människorna på fotona? Samtidigt får vi som läsare följa just dessa människor i den dåtida berättelsen och det är framför allt lärarinnan Agnes som är huvudperson.
Både miljöbeskrivningarna och karaktärernas livsöden är så fint porträtterade, med värme och inlevelse. Det känns som om man är där och upplever allt tillsammans med karaktärerna. Det finns ett stråk av spänning i berättelsen men det är framför allt en berättelse om gripande livsöden. Det är mycket mörker i boken, men det finns också en hoppfullhet och medmänsklighet som bidrar med ljus.
Det märks att det ligger mycket research bakom boken och jag blir så otroligt sugen på att besöka denna fyrplats som bär på så mycket historia. Jag älskar huset Josefin bor i, ett hus med knarrande golv och gömda hemligheter. Jag vet dock inte om jag skulle våga bo där själv som hon gör. Lite för mycket spökhus över det hela för min del. 😅
Kan varmt rekommendera denna varma, gripande och läsvärda bok. Historia, livsöden och en fantastisk skådeplats. Läs!
*malins bokblogg* 