Holly blir änka innan hon fyllt 30 och livet rasar. Efter makens död får hon ett paket från honom som innehåller brev med olika månader skrivet på. Varje månad ska Holly öppna ett kuvert och följa anvisningarna som står där. I ett av breven ska hon tex sjunga karaoke, vilket inte är något som Holly uppskattar.
Boken tillhör förmodligen genren chick-lit, men med en djupare innebörd. Det handlar om att återgå till livet och börja leva igen efter sin käras bortgång. Holly tar sig sakta tillbaka till livet igen, delvis tack vare de brev Gerry har lämnat efter sig till henne. Från början är de hennes enda lina kvar till Gerry men så smånigom inser hon att det är istället handlar om att ge upp Gerry bit för bit för att kunna börja leva igen.
Det är en lättläst bok och trots det tunga ämnet är den också oerhört rolig. Cecilia Ahern är väldigt duktig på att skildra dialoger och särskilt när det gäller diskussionerna tjejkompisarna emellan. Man kommer på sig själv med att skratta högt flera gånger. Boken är inte heller sötsliskig, som den kanske låter som när man läser vad den handlar om. Den är helt enkelt mänsklig och läsvärd. Alla förlorar vi någon gång någon vi djupt älskar och den här boken skildrar väldigt väl många människors svårhet att hantera döden. Man undviker många gånger folk som förlorat en närstående, man vill helst inte prata om det och det får den ”drabbade” att känna sig skyldig. Förlåt att jag är änka och förstör partystämingen, liksom.
Det är en bok jag kan rekommendera att läsa och jag kommer att läsa fler böcker av Ahern. Intressant att hon blott 21 år gammal kan skriva med sådan klokhet, för det är något som jag tycker genomsyrar den här boken.
*malins bokblogg* 
Jag älskade den här boken! Och lipade som bara den emellanåt…
Gillade också den här boken! Skrattade ofta och grät ibland,,,
Men hennes nästa bok var inte riktigt lika bra.
Nina – faktiskt grät jag inte en enda gång, men jag brukar inte gråta till böcker av ngn anledning.
Gigha – ånej, och jag som har höga förväntningar på henne som författare.
Misströsta inte – de flesta författare verkar ha någon ”mellanbok” som inte är (lika) bra, och sen kommer inspirationskraften tillbaka. Hon har gett ut flera böcker nu (jag läser dem på engelska) och en av de senaste har fått väldigt bra recensioner. Så där är hopp att det kommer fler böcker av samma kvalitet som PS! 🙂
Den boken står i min pockethylla och jag vill minnas att jag började läsa något kapitel eller två för längesen men kom av mig helt. Är nog lite rädd att den ska vara för tung och sorgsen..
Gigha – ah, det var skönt att höra! Kanske skulle läsa dem på engelska istället?
Lise – det bästa med den var att den inte var sådär tung o sorgsen. Det var mkt skratt o glädje i den också. Läs den! Du kommer inte ångra det.
Ja, nu är ju jag liiite efter, men jag läste ut boken nyss. Och jag håller med, den var jätterolig och man fick hålls sig för skratt på språvagnen, samtidigt som den var väldigt sorglig. Jag har gråtit en hel del till den här boken också! Men den kommer lätt höra till en av favoriterna…