The Book of Tomorrow av Cecelia Ahern

Jag har läst flera av Cecelia Aherns böcker – P.S Jag älskar dig, Där regnbågen slutar och If You Could See Me Now. Alla har varit väldigt olika, men gemensamt för alla är att de är lättlästa, småmysiga och allmänt feel good. Jag har tyckt om alla hennes böcker, om än i olika grad.

I den här boken möter vi Tamara Goodwin, som vid knappa 17 års ålder drabbas av en tragedi då hennes pappa tar livet av sig. Från att ha levt ett liv i enorm rikedom, måste hon och hennes mamma flytta till släktingar som bor i en liten håla på landet. Hennes mamma befinner sig dessutom i en djup depression och vill inte lämna sitt rum och klarar knappt heller av att prata, vilket lämnar Tamara åt sitt öde. Hon har aldrig haft någon större kontakt med sina släktingar under sin uppväxt och känner dem därför knappt.

I sin strävan att utforska omgivningarna hittar hon en mystisk bok när bokbussen kommer till hennes gata. En bok som först visar sig vara en tom dagbok, men som så småningom visar sig vara hennes egen dagbok. När hon öppnar sidorna för att skriva ser hon nämligen att det redan finns text skriven. Text skriven av henne själv. Dagsboksanteckningar som hon har gjort, fast för morgondagen. Det visar sig vara en dagbok som avslöjar morgondagens händelser.

Tamara inser redan efter första dagen att dagboken vill säga henne något. Tack vare den vet hon vad som ska hända och vad hon ska göra för att ändra på det. Och ganska snart inser hon att saker och ting inte är som de borde. Det är något med hennes släktingar och hennes mammas så kallade depression som inte stämmer.

Jag är väldigt kluven till den här boken. En stor del av boken upptas av dagboksanteckningar, eftersom det ju är själva dagboken som är fokus. Jag har lite svårt för att läsa så långa stycken med dagboksanteckningar. Det blir lite långtråkigt i längden. Förutom att läsa dagboken får man ju sedan uppleva allt dagen efter, fast med små ändringar beroende på hur Tamara agerar. Dubbelt upp liksom, fast i en negativ mening.

Samtidigt som det många gånger blir lite tråkig och seg läsning vill man trots allt också veta hur det går. Det är så många frågor som dyker upp med de där konstiga släktingarna och flera andra pusselbitar som alla andra verkar ha utom Tamara själv. Jag vill verkligen veta hur det går för henne. Tyvärr blir slutet lite småkonstigt. Det som avslöjas känns lite väl dramatiskt och det blir väldigt mycket såpopera över det hela.

Det finns spännande delar och det finns tråkiga delar, därav denna kluvenhet. Det är definitivt inte hennes bästa bok och det är ingen bok jag skulle sätta i händerna på någon heller. Nja, knappt godkänt blir mitt omdöme, med viss besvikelse. Cecelia Ahern brukar vara så mycket bättre än det här.

If You Could See Me Now av Cecelia Ahern

Det här är den tredje boken av Cecelia Ahern som jag läser. Hennes första böcker är P.S Jag älskar dig (som går på bio nu) och Där regnbågen slutar. Hon har även kommit ut med en fjärde bok: A Place Called Here som jag inte har läst än, men som jag ska beställa.

If You Could See Me Now handlar om 6-årige Luke och hans moster Elisabeth. Hon tar hand om honom eftersom hans mamma Saoirse inte ens kan ta hand om sig själv. En dag får Luke en ny vän; Ivan. Problemet är bara att han är osynlig. Snart får även Elisabeth en ny vän som också heter Ivan och det verkar som Lukes osynliga vän då försvinner. Han kanske bara baserade sin osynlige vän på hennes Ivan? Ivan lär henne att släppa sitt oklanderligt perfekta liv där inget får rubbas och han lär henne att leva och skratta. Men det konstiga är att hon inte vet något om honom, inte varifrån han är, var han bor eller vad han arbetar med. Och så fort hon försöker presentera Ivan för någon verkar alla tycka att hon är konstig. Det är bara Luke som förstår henne och tar Ivan på allvar. Vem är han egentligen? Och varför kan ingen mer än hon och Luke se honom?

Det här är verkligen en mysig bok. Även om den kanske låter rätt banal till handlingen finns det också mycket djup i den och man får sig många tankeställare om vad som är viktigt i livet. En perfekt feel good-bok. Cecelia Ahern är en författare som jag kommer att fortsätta följa och läsa. Den kommer dessutom på film med Hugh Jackman, men det finns inget releasedatum än.

Och en annan sak – hur kommer det sig att utländska pocket alltid har så mycket finare omslag än svenska pocket? De har ofta härliga, roliga omslag med utbuktande bokstäver. Bara själva omslaget i sig är en upplevelse. Jag älskar omslaget till den här boken. Man blir liksom glad redan där, innan man ens börjat läsa.

Där regnbågen slutar av Cecelia Ahern

Det här är andra boken som jag har läst av Cecelia Ahern. Den första var P.S Jag älskar dig och den kan ni läsa om här.

Där regnbågen slutar handlar om de bästa vännerna Rosie och Alex. Vi får följa deras liv från tidig barndom och långt fram i medelåldern. Hela boken är byggd på att man läser meddelanden som skickas mellan karaktärerna i form av mail, lappar, brev m.m. Meddelandena är mellan Rosie och Alex och personer i deras närhet. Genom dessa meddelanden byggs historien upp och det funkar ibland och ibland inte. Den första delen av boken är lite seg eftersom man läser meddelanden skrivna av små barn och till viss del även föräldrar och lärare. Inte så särskilt intressant. Det blir dock bättre allt eftersom de växer upp och blir bättre på att uttrycka sig.

Det är en mysig bok som passar perfekt att läsa när man är hemma sjuk eller bara vill ha något lättsmält att slappa med i badet. Men det känns som om man har läst den här boken förr. Alex och Rosie är bästa vänner som egentligen har starka känslor för varandra men eftersom ingen vill ta första steget blir det aldrig de två. Hela boken handlar om deras känslor och livet ifrån varandra när det egentligen borde vara tillsammans. Det är väldigt förutsägbart och jag känner inte att jag avslöjar något här som ni inte själva kunnat lista ut under tiden ni läser boken.

Som sagt, helt ok läsning men inte alls lika bra som den förra boken.

P.S Jag älskar dig av Cecelia Ahern

Holly blir änka innan hon fyllt 30 och livet rasar. Efter makens död får hon ett paket från honom som innehåller brev med olika månader skrivet på. Varje månad ska Holly öppna ett kuvert och följa anvisningarna som står där. I ett av breven ska hon tex sjunga karaoke, vilket inte är något som Holly uppskattar.

Boken tillhör förmodligen genren chick-lit, men med en djupare innebörd. Det handlar om att återgå till livet och börja leva igen efter sin käras bortgång. Holly tar sig sakta tillbaka till livet igen, delvis tack vare de brev Gerry har lämnat efter sig till henne. Från början är de hennes enda lina kvar till Gerry men så smånigom inser hon att det är istället handlar om att ge upp Gerry bit för bit för att kunna börja leva igen.

Det är en lättläst bok och trots det tunga ämnet är den också oerhört rolig. Cecilia Ahern är väldigt duktig på att skildra dialoger och särskilt när det gäller diskussionerna tjejkompisarna emellan. Man kommer på sig själv med att skratta högt flera gånger. Boken är inte heller sötsliskig, som den kanske låter som när man läser vad den handlar om. Den är helt enkelt mänsklig och läsvärd. Alla förlorar vi någon gång någon vi djupt älskar och den här boken skildrar väldigt väl många människors svårhet att hantera döden. Man undviker många gånger folk som förlorat en närstående, man vill helst inte prata om det och det får den ”drabbade” att känna sig skyldig. Förlåt att jag är änka och förstör partystämingen, liksom.

Det är en bok jag kan rekommendera att läsa och jag kommer att läsa fler böcker av Ahern. Intressant att hon blott 21 år gammal kan skriva med sådan klokhet, för det är något som jag tycker genomsyrar den här boken.