Las bicicletas son para el verano av Fernando Fernán-Gómez

Ok, nu har jag faktiskt läst ut en bok för första gången sen juni månad… Tyvärr var det inte av ren spänning eller ens intresse, utan bara ett måste. Boken ingick nämligen i spanskakursen jag läser. Och ännu mer tyvärr var att jag tyckte att den var rätt så tråkig, jobbig och seg. Sen är det nog inte världens lättaste att plöja igenom en teaterpjäs på spanska. Fast det vete sjutton om det hade blivit så mycket bättre att läsa den på svenska.

Jag har lånat hem Nattfåk av Johan Theorin som ska bli mitt nästa läsprojekt. Om inte annars kanske jag hittar lite läslust på jullovet när allt lugnat sig och jag har hela dagar till förfogande att ligga kvar i sängen och bara läsa och njuta. Längtar…

Crónica de una muerte anunciada av Gabriel García Márquez

Eftersom jag inte visste att jag skulle läsa spanska via lärarlyftet i år hade jag redan läst den här boken, fast på svenska: Krönika om ett förebådat dödsfall. Den ingick ju i vårens kurs och vi hade en megatenta på den då vi skulle kunna alla glosor i den, översätta en bit samt skriva en uppsats utifrån ett tema ur boken. Plus alla andra texter vi skrev om den innan tentan då.

Sååå… Jag kan den här boken nu. Utan och innan, känns det som. Men vet ni. Jag skulle kunna läsa den igen. Och igen. Och igen. Den är så ruskigt bra! Det är en sådan där bok som bara blir bättre och bättre ju mer man läser den. Det var extra intressant att läsa den på spanska också och se det ”riktiga” språket. Eftersom jag hade läst den på svenska innan kunde jag jämföra lite och jag var inte alltid helt överens med översättaren, men det gjorde å andra sidan bara läsningen än mer intressant. Nu kunde jag ju förutom själva storyn också snöa in mig på språket. Vilken lycka!

Om du inte har läst denna lilla guldbok än så se till att göra det! En stor läsupplevelse i en liten bok. Det tyckte jag redan förra gången jag läste den. En klar favorit för mig.

Stardust av Neil Gaiman

Jag gjorde det här i fel ordning för jag såg filmen först. Filmen gillade jag skarpt tack vare sin speciella humor och därför blev jag sugen på att även läsa boken som filmen är baserad på. Egentligen ska man väl läsa boken först och se filmen sen, men nu blev det som det blev.

Tristran Thorne bor i den lilla byn Wall som fått sitt namn av den mur som går runt byn. Denna mur få inte passeras, förutom vart nionde år då det är en stor marknad precis utanför muren. Men när tristran lovar sin älskade att han ska fånga en fallande stjärna som de ser tillsammans, beger han sig förbi murens område och in till en magisk värld. Han ger sig ut på ett stort äventyr för att finna den fallande stjärna och sedan ta med sig denna tillbaka till sin älskade. Det visar sig inte vara helt enkelt. Den fallande stjärnan är inte riktigt vad han tror och han är inte den enda som vill åt den.

Om jag ska vara ärlig gillade jag filmen bättre. Det kan ju vara så för att jag såg filmen först. Det skiljer sig lite i händelser mellan bok och film, men inte så att det stör jättemycket. Humorn finns även i boken, men där tycker jag nog att filmen lyckats snäppet bättre. Det som skiljer sig mest är nog egentligen slutet som är mycket mer dramatiskt i filmen och därmed också bättre. Jag hade hela tiden filmens ansikten framför mig när jag läste boken och eftersom de även finns med på bokens omslag kändes det naturligt.

Se filmen och skippa boken blir nog min uppmaning här.

Odd Thomas av Dean Koontz

Du och jag Dean. Det var länge sen nu. Vi hade en intensiv kärleksperiod för några år sedan då jag köpte allt du någonsin skrivit och sökte efter gamla böcker som inte längre fanns att få tag på. Kanske blev det lite för mycket och lite för intensivt för nu var det flera år sen våra vägar möttes. Men det beror inte på dig. Det är helt och hållet min skuld. Du har troget fortsatt att skriva under dessa år, tålmodigt och troget väntat på att jag ska hitta tillbaka till dig. Du och jag Dean. Nu är det vi igen. Förlåt för alla dessa år. Låt oss lägga dem bakom oss och återförenas igen. Jag ska läsa allt du har skrivit under de här åren. Jag ska älska dig helt och fullt igen och fylla min bokhylla med ännu fler av dina böcker. Det är du och jag igen nu Dean. Tack för att du väntade. Och tack till hemliga bokvännen i Pocket och Prassel som förde oss samman igen.

Odd Thomas handlar om just Odd Thomas. En kille som bor i en amerikansk småstad där han jobbar som kock på en snabbmatsrestaurang. Han kunde ha varit en helt vanlig amerikansk kille om det inte vore för den där lite speciella förmågan han har. Han kan se döda och de visar honom vem som har dödat dem. Och han ser det som sin uppgift här i livet att hjälpa dessa döda att skipa rättvisa. Förutom att se döda kan han också se andra mer demoniska varelser som han kallar för bodacher. De syns alltid till vid förebådande död och lidande. De verkar livnära sig på detta. När hans egen stad plötsligt invaderas av dessa varelser, fler än han någonsin sett, misstänker han att något stort är i görningen. Staden kommer att drabbas av ond bråd död i mängder. Och nu är det Odds uppgift att ta reda på vad och när detta ska hända så att han kan stoppa det.

Jag plöjde boken i ett svep för det gick inte att sluta läsa. Det var spännande, intressant och så Dean Koontzigt ända ut i fingerspetsarna. Me love! Han gjorde mig inte besviken Dean efter alla dessa års uppehåll. Han vet fortfarande hur man fångar sin läsare och behåller spänningen hela boken igenom.

Men han har förändrats. Det korta, kärnfulla men ändå så talande språk som tidigare varit Koontzs signum har nu ersatts med ett mer utsmyckat och ordrikare språk. Och jag gillar det. Han har vuxit som författare och även om jag gillade hans just så ordknappa och träffande språk tidigare tilltalas jag lika mycket av den här nya stilen. Det passar väldigt bra ihop med den här berättelsen dessutom som trots sitt makabra innehåll lyckas få något poetiskt skimmer över sig. Dessutom låter han sin huvudkaraktär tilltala oss läsare ibland och tom låta oss knäppa på näsan ibland när vi tror att vi faktiskt vet något om vad som komma skall. Intressant.

Under flera år plöjde jag Dean Koontz och jag har nog ett trettiotal böcker här hemma av honom både på engelska och svenska. Jag har aldrig läst något av honom som jag har tyckt varit dåligt, men jag har ju vissa favoriter. Det han skrev under åttitalet tillhör fortfarande favoriterna. Alla mina favvoböcker skrevs under den perioden. Men å andra sidan är de böckerna en bit ifrån det han gör idag så det är lite orättvist att bara plocka favoriter från den tiden. De senare böckerna har egentligen mer substans och är mycket mer välskrivna och bearbetade. Att jag gillar åttiotalsböckerna handlar mer om innehållet som var extremt skrämmande och lite mer science fiction än de senare alsterna. Odd Thomas har i alla fall tydligen börjat leva ett helt eget liv och det finns en hel sida om bara boken med korta filmatiserade delar av boken, intervjuer med karkatärerna i boken (!) och en massa annat. Det finns tom en egen myspacesida. Boken har senare följts av flera andra delar och de har blivit stora succéer. Det blir till att läsa de andra också vill jag lova!

Livet på en kylskåpsdörr av Alice Kuipers

Den här boken är nästan helt nyutkommen och är väldigt spännande uppbyggd. Hela boken är nämligen en hög post it-lappar. Till och med sidorna i boken är gula för att man verkligen ska få känslan av att läsa dessa post it-lappar.

Boken handlar om 15-åriga Clare och hennes mamma. De lever båda två hektiska liv och tiden räcker inte riktigt till för att hinna träffas som man borde i en familj. En stor del av deras familjeliv levs genom post it-lappar som de skriver till varandra på deras kylskåpsdörr. Clare har fullt upp med att vara tonåring med killar och kompisar, men får också ta ett stort ansvar för hemmet och är den som handlar. Mamman jobbar som läkare och har ofta jour och hinner inte riktigt med vardagen som hon borde.

Genom hela boken får man följa deras samtal genom dessa lappar och många gånger säger det man kan läsa mellan raderna mer än själva lapparna. Efter ett tag ändras tillvaron för de båda när mamman upptäcker en knöl i bröstet. Hon försöker att inte dra in Clare i sjukdomen och Clare försöker fortsätta leva sitt tonårsliv samtidigt som hennes oro lyser igenom. Det är oerhört sorgligt och starkt och dessa små lappar förmedlar så enormt mycket känsla. Hela boken genomsyras av budskapet att man måste prioritera det som är viktigt i livet för en dag kan det vara försent. Som läsare blir man ibland oerhört frustrerad över att de alltid lyckas gå om varandra och att de verkar leva två helt parallella liv där de aldrig lyckas mötas. Så är det ju för många i vårt stressade samhälle.

Trots att boken alltså enbart består av små lappar är innehållet starkt och medryckande. Boken påminner lite om Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna, tematiskt sett. Jag blev djupt berörd av boken och det är ju en väldigt smart bok att sätta i händerna på en ungdom som inte gillar att läsa. Det är korta texter, mycket handling och den fångar verkligen intresset. Jag gillar det annorlunda greppet i boken och jag kan verkligen rekommendera den vidare.

Kär och galen av Jennifer Crusie

Oj, det var länge sen jag var så helsåld på en bok och inte kunde släppa den förrän jag plöjt hela! Det här är perfekt läsning för trötta dagar då man vill ha något roligt och lättsmält men som samtidigt har en histora värd att berättas. Om man läser på baksidan av boken får man fel uttryck av boken. Den har mycket mer djup än vad som hintas där.

Quinn och Bill har varit ett par i 2 år och hon är foglig och snäll och låter honom bestämma i stort sett allt. Hon har en vissa förmåga att ta hand om herrelösa hundar, men Bill vill inte ha hund och hon får lämna bort dem till nya hem. Men så bestämmer hon sig en dag för att inte lämna tillbaka lilla Katie som är herrelös. Bill vägrar behålla hunden och lämnar in den till avlivning när Quinn är på jobbet.

Helt plötsligt inser Quinn att hon lever ett liv som inte är hennes. Hon hämtar hunden från hundgården och lämnar Bill samma kväll, med hjälp av sin bästa vän Nick. Quinn bestämmer sig för att ändra på sitt liv och bli en person som faktiskt bestämmer över sig själv. Detta rör upp vindar på alla möjliga håll och inspirerar vänner och familj i hennes närhet att ta samma steg. Men Bill vägrar släppa Quinn. Om han bara lyckas prata ut med Quinn så kommer hon att förstå och komma tillbaka. Han har ju hela deras liv planerat in i minsta detalj. Hon får helt enkelt inte lämna honom. Han vägrar.

Det är en bok om att stå upp för sig själv, att tro på sig själv och våga vara sig själv. Den innehåller mycket värme, romantik, vänskap och humor. Samtidigt finns också ett allvar genom hela boken. Bakom Bills vanligtvis så lugna yta finns ett mörker han aldrig tidigare visat och vissa saker han gör får det att krypa kalla kårar på ryggen.

Jag älskar karaktärerna i boken! De är roliga, har massa knäppa och ärliga repliker till varandra och är bara så sjukt sköna. De känns som ens vänner och man skrattar med dem och förfasar sig med dem och kan inte låta bli att leva sig in i deras värld. Lite roligt är också att flera av karaktärerna är lärare.

Början av boken var lite seg och det tog inte fart förrän när Quinn verkligen lämnade Bill, men sen i efterhand förstår man varför första biten kändes så grå och tråkig. Resten av boken är bara härlig läsning om man gillar chick-litt.

Av Jennifer Crusie har jag också tidigare läst Ska vi slå vad? som jag kommenterade var rolig och hade en väldigt bra dialog. Jag måste se till att köpa hem fler böcker av henne för nu har jag läst två som har hållit hög klass. Det finns kanske fler godbitar därute? Någon som läst något av henne?

Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones

Katedralen vid havet är en riktig tegelsten på 660 sidor. Boken har blivit en stor succé i hemlandet Spanien och även så småningom i övriga länder. Det är en historisk roman, vilket är en av mina absoluta favoritgenrer. Jag gillar att läsa skildringar från en annan tid och få den tidpunkten att bli levande tack vare boken. Det kanske är arkeologen i mig som kräver sitt. 

Boken utspelas i Barcelona under 1300-talet. Genomgående i boken får vi följa byggandet av katedralen Santa Maria som är folkets katedral. Estanyol är huvudpersonen och hans far flyr med honom till Barcelona när han bara är en liten pojke. Där kan de leva som fria. Men livet under den här tiden är inte enkelt. Krig, pest och sociala regler gör livet svårt för de båda. Så småningom växer Estanyol upp till en framgångsrik man med stor förmögenhet och möjlighet att hämnas dem som gjort livet svårt.

Som sagt, det är en historisk roman och ibland blir det lite väl mycket historia och väldigt detaljerat. Vissa bitar skummar jag igenom när det blir för mycket detaljer kring krig och mer liknar en vanlig historiebok. Men på det hela taget är detta en stor läsupplevelse. Det inleds väldigt starkt och det är svårt att inte ryckas med i handlingen. Det är väldigt mänskligt och man får verkligen en inblick i hur hemskt en del människor hade det under den här tiden. Var man bonde hade man inte mycket rättigheter och som kvinna var man inte särskilt lyckligt lottad. En del saker i boken är så vidriga att man knappt tror att det är sant.

Jag kan rekommendera den här boken, men den ska läsas i lugn och ro när man har gott om tid och verkligen kan ge sig på en sådan här tegelsten. Den är definitivt läsvärd även om den inte hamnar på listan över favoritböcker. Den är maffig, intressant och oerhört välskriven, men det är inte direkt någon bok man tar med sig och läser på stranden.  

Au pair av Melissa de la Cruz

När jag lånade den här boken från skolbibblan berättade litteraturpedagogen att en av mina elever tycker att den är sååå bra. Det är klart att man blir lite extra nyfiken då. När jag läser ungdomsböcker försöker jag alltid att läsa den ur en tonårings persepktiv. Skulle jag ha tyckt om den som tonåring? Efteråt försöker jag också att tänka på den ur en vuxens perspektiv – är det här något jag vill att mina elever ska läsa? Något jag kan rekommendera? Vad får de ut av boken? Osv, osv.

Den här gången var det otroligt segt att läsa. Jag glömde vad boken handlade om mellan läsningarna och den berörde aldrig. Jag blev bara trött på alla ytliga karaktärer och tyckte tom synd om dem eftersom de var bland de ytligaste stackare jag någonsin stiftat bekanstkap med. Tråkigt, segt och ganska irriterande kan man sammanfata boken med. Det finns visst flera böcker i serien men jag orkar inte läsa fler av dem kan jag säga redan nu.

De tre tjejerna Mara, Eliza och Jaqui får ebjudande att jobba en sommar som au pairer till en av New Yorks rikaste familjer. En hel sommar i The Hamptons lockar i alla fall två av dem, medan Mara är den enda som gör det för att tjäna pengar. Eliza tar jobbet för att kunna komma tillbaka till sitt gamla liv som hon fick ge upp efter att hennes då rika pappa blivit påkommen med lite fuffel. Nu är de helt plötsligt fattiga och en familj som vilken annan, vilket Eliza inte kan acceptera. Jaqui tar jobbet för att kunna hitta sin kärlek Luca som hon spenderade en het tid med när han var på semester i Brasilien men som aldrig hörde av sig när han kom hem till USA igen. Enligt annonsen kommer det här att bli den roligaste sommaren i deras liv, men med tanke på vilka olika baktankar de alla har med jobbet blir det en och annan dispyt. Barnen är en historia i sig också visar det sig…

Som tonåring kanske man faktiskt tycker att det här låter lite spännande och lockande. Jag kanske bara är för gammal för att läsa det här helt enkelt. Jag tycker bara att det är ytligt och tråkigt och att jag faktiskt har slösat bort värdefull lästid på den här boken. Jag har tillräckligt ont med tid som det är just nu. När jag väl får chans att läsa borde det inte vara sådant här jag läser. Nä, det finns bättre ungsomböcker utan tvekan.

Melissa de la Cruz  har skrivit en hel radda böcker och deltagit som expert på trender och stil i diverse tidningar samt på tv. Hon har tydligen sålt rättigheterna för Au Pair till ett filmbolag, men jag har inte lyckats hitta när den ska komma som film.

Skrivet i eld av Simon Beckett

Ibland är det faktiskt bra att vara med i bokklubbar. Jag kan bli galen när det kommer böcker i brevlådan som jag glömt att avbeställa. Men när man ändå har betalt för dem kan man ju lika gärna läsa dem också. Och! Ibland blir man faktiskt positivt överraskad. Så var det förra året när jag fick hem deckaren Dödens kemi av Simom Beckett. Jag avskyr egentligen deckare men bestämde mig för att i alla fall ge boken en chans. Det var en debutbok och jag hade aldrig hört eller läst ngt om den innan. Och vilken trevlig överraskning det visade sig bli! Om man nu kan kalla en deckare för trevlig… Boken var grymt spännande, välskriven och faktiskt ruskigt bra. Jag bestämde mig tom för att läsa hans uppföljare om det blev någon.

Och det har jag gjort nu!

Skrivet i eld heter den och kom ut förra året. Boken handlar om David Hunter som är läkare och rättsantropolog. Han blir tilldelad ett jobb på den ensligt belägna ön Runa i Yttre Hebriderna. Man har hittat ett lik, svårt bränt som måste undersökas. Är det en olycka eller är det et brott? Ganska snart kan han fastställa att det rör sig om ett grymt mord och han kallar på förstärkning. Men. En hård storm drar in över ön och skär av alla kontakter med yttervärlden. Och på ön går en mördare lös. Och h*n gör allt för att skydda sin identitet och dölja sitt brott.

Precis som i förra boken är det välskrivet och otroligt spännande. Jag blev helt fast i boken och de sista 150 sidorna sträckläste jag för det gick bara inte att lägga den ifrån sig. En sådan här bok kan tom omvända en deckarvägrare som jag och få mig att rusa till bokaffären och köpa deckare. Ger han ut fler böcker kommer jag att stå först i kön och köpa!

Så läs!!!

En omöjlig kärlek av Danielle Steel

Tack snälla Danielle Steel för att du finns! När jag är trött i skallen, inte orkar läsa något som skulle kunna fastna längre än en nanosekund i minnet men ändå vill tillbringa tid med att just läsa; då vet jag att det är dig man ska vända sig till. I dina böcker vet jag att alla människor är:

 

• snygga
• rika (eller blir det under bokens gång)
• framgångsrika (eller blir det under bokens gång)

Vad kan gå fel liksom? Det är ju så härligt lättsmält och förutsägbart att man kan sätta hjärnan på sparlåga och bara läsa från början till slut, slå igen boken och sedan glömma. Man kan försvinna in i din lyckliga, bekymmerslösa (nåja, liiite motstånd möter dem allt, men det löser dina karaktärer snabbt) värld med dessa fantastiskt lyckliga människor. Glömma alla uppsatser som ska rättas, egna uppsatser som ska skrivas, glosor som ska pluggas in eller hus som ska städas. För en stund iaf. Tack, snälla Danielle Steel för denna välbehövliga verklighetsflykt.

Vad boken handlar om?

Sasha – nybliven änka i sina bästa år, väletablerad galleriägare, 2 vuxna barn, snygg som få, duktig och driftig och rik.

Liam – kämpande, nio år yngre, fattig konstnär som är bästis med Sashas son. Blir introducerad för Sasha av sonen för att hon ska ställa ut hans tavlor.

De blir kära, förhållandet är dömt att misslyckas pga alla olikheter och deras ålder och allt annat, dvs omöjlig kärlek. Ja, och så bestämmer de sig för att ändå testa och så håller det på så där fram och tillbaka.

Luftslott av Sheila O’Flanagan

Jag läste ut den här för någon vecka sedan och nu när jag skriva om den kommer jag inte ens ihåg vad den handlar om. Inte en susning. Det kan väl inte vara ett bra betyg?

Efter att han sökt lite på nätet friskade jag upp minnet lite i alla fall…

Carey och Ben träffas på flyget från Irland till New York. De blir kära och tillbringar all sin lediga tid tillsammans i NY. Efter bara någon vecka sticker de till Las Vegas och gifter sig. Inte så konstigt alls är att vännerna och familjerna blir helt chockade när de kommer hem och meddelar nyheten. Ingen av deras familjer eller vänner har ju träffat den andres partner. Dessutom hade de båda två nyligen avslutat förhållanden när de reste till NY och dessa två personer har svårare än andra att förlika sig med att deras forna älskare nu helt plötsligt har gått och gift sig.

Boken har 445 sidor och det är en gåta att man kan fylla så många sidor med den här händelsen. Det är förstås många förvånade utrop från närstående och så ska de nygifta hitta en vardag tillsammans. De ska ju först och främst flytta ihop. De har ju inte ens varit hemma hos varandra innan…

Eftersom jag en vecka senare inte kommer ihåg ett dyft av den här boken kan jag knappast rekommendera den vidare. Det var perfekt läsning för stunden och vill man ha läsning som man snabbt kan förpassa ur minnets vrå, då ska man läsa den här. En bra strandbok i sommar kanske? Eller i hängmattan när man vill lata sig och bara ströläsa lite?

Flickan som vävde sidenmattor av Anita Amirrezvani

Min ena bokklubb tipsade om den här boken på ett stort uppslag. Eftersom det är en historisk roman, vilka jag brukar älska, blev jag intresserad. Men i stället för att köpa den valde jag att låna den på bibblan. Jag håller mitt löfte om att inte köpa så mycket böcker rätt så bra tycker jag. I år har jag varit flitig biblioteksbesökare.

Boken handlar om en namnlös karaktär, vilket jag inte ens tänker på förrän författaren påpekar det i slutet av boken. Det handlar om en 14-årig flicka i 1620-talets Persien. Hennes far dör plötsligt och hon och hennes mor tvingas flytta till staden Esfahan och bo hos faderns bror. Där får de finna sig i att jobba som tjänare, men de har inget val eftersom de inte har några pengar. Farbrodern är en mycket framgångsrik mattillverkare, en konst som även flickan var känd för i sin hemby. Hon får lära sig mer om denna konst av sin farbror som tar sig an henne trots att hon är flicka. Hade hon varit pojke hade hon kunnat ha detta som yrke men nu får det i stället bli hennes bisyssla när hushållets sysslor är färdiga för dagen.

Hela boken igenom får vi följa hennes och moderns kamp för överlevnad. Att gå från att ha ett eget hem till att bli tjänare i ett hem och tvingas avstå från sin egen vilja. Allt de gör måste göras för att de ska överleva. De har inga egna pengar och tvingas att göra allt släktingarna vill för att få bo kvar hos dem. Flickan som är en fri och lite upprorisk själ har svårt att lägga band på sig och vill helst av allt tillbringa all tid med att göra egna mattor.

Det är en intressant bok och det märks att författaren har gjort mycket research inför boken. Hon tillbringade 9 år inför den här boken med att ta reda på allt om mattillverkning och om den tid som boken utspelas i. Trots att den är välgjord och välskriven blir det ändå bara sådär. Jag fångas aldrig riktigt in i boken och kommer på mig att själv att vänta på att något ska hända. Det känns alldeles för händelselöst. Handlingen blir för platt och intetsägande. Det är en vacker värld som målas upp och all historia man får uppleva genom boken är underbar. Matlagningen är en konst i sig. Men ändå. Nja, blir bara betyget. Det är en ok bok, men inte mer.

En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella

Jag fortsätter min lightläsning eftersom det är det enda jag orkar med just nu. Spanskastudierna är rätt mastiga just nu så när jag väl har tid och ork att läsa måste det vara lättsmält och inte kräva någon större hjärnaktivitet. Bara njutande utan att behöva anstränga sig för mycket, så ser beskrivningen av min läsning ut nu.

En shopaholics bekännelser är verkligen en sådan bok. För att sammanfatta den väldigt kort handlar det om en tjej som inte kan hantera sitt shoppande. Hon shoppar och shoppar och undviker att öppna sina räkningar och sin bankman som utan framgång försöker få tag på henne.

Den är oerhört lättläst och lika lättsmält. Man tar sig igenom den utan att behöva tänka alls. Först efter ca 300 sidor börjar boken bli lite intressant, men då är det bara ett fåtal sidor kvar. Själv sitter jag nästan och har ont i magen inför tanken att det finns människor som kan bete sig som huvudpersonen. Hon känns som en tonåring i en vuxen människas kropp. Kan man verkligen ha så extremt dålig koll på pengar som hon har?

Det är ingen bok som jag rekommenderar vidare. Det finns liksom inget alls att hämta där. Njutningen är lika med noll. En del andra recensioner som jag har läst om boken säger att den är hysteriskt rolig, att man inte kan sluta skratta när man läser den och att den inte går att släppa ifrån sig. Jag fattar ingenting. Vad är det som är roligt i den här boken? Är det jag som är för trött för att inse storheten i den här boken? Nä, för min del blir det nog inga fler böcker i den här serien.

Nollan av Beth Goobie

Det var en väldig skillnad att läsa den här boken mot den förra. Förra boken var en tjock pocket med minitext. Den här är raka motsatsen. Det är en lättläst bok för ungdomar och texten är enorm. Min make blev helt chockad när han kikade över axeln under min läsning. Är det blindskrift eller, undrade han. Stora bokstäver har den i alla fall, för att underlätta läsningen och den är på ca 100 sidor. Att en så kort bok kan rymma så mycket handling är riktigt fascinerande.

Nollan är en tonårig tjej som blir misshandlad av sin egen pappa, medan mamman tyst ser på. Utåt sett är de den perfekta familjen. Pappan är en respekterad mäklare som folk ser upp till. Men han slår aldrig så någon ser hennes blåmärken och när någon trots hans försiktighet blir misstänksam slår han henne bara ännu mer. För honom är hon en nolla och hon tror till slut på honom. Hon är en riktig nolla.

Det är så vidrig läsning det här. Det är svårt att stå emot grymheten i boken. Det är mycket handling i boken och det är en perfekt bok för ungdomar som tycker att läsning är jobbigt. Det händer något hela tiden i boken och den är svår att släppa ifrån sig. Jag ska rekommendera den till de av mina elever som jag vet tycker läsning är segt och ointressant. Det här är nog en bok som kommer att intressera dem. Och läs den ni andra också för det är nyttig läsning. Det är hemskt att tänka sig att det finns barn och ungdomar som faktiskt har det så här hemma.

Helt övergiven av Penny Vincenzi

Jag har aldrig läst något innan av den här författaren, men jag blev rekommenderad att göra det av en kollega. Penny Vincenzi skriver tydligen riktigt bra feel good-romaner, välskrivna och sköna att läsa. Efter min skräckupplevelse är det precis sådana böcker jag behöver för att få ur hemskheten ur systemet.

Tre tonåriga tjejer: Martha, Jocasta och Clio ska bege sig ut på sitt livs äventyr: ut och resa i världen. De har aldrig träffats innan men blir vänner på flyget till Thailand. Ett år senare kommer en av dem tillbaka ensam, höggravid. Hon föder sitt barn på flygplatsen i en städskrubb och lämnar flickan där. Kate, som barnet döps till senare, adopteras och växer upp i en underbar familj men hennes tankar i tonåren blir allt starkare för att hitta sin biologiska mamma. Vem av de tre: Martha, Jocasta och Clio är hennes mamma?

Boken är en riktig tegelsten, men den känns ändå väldigt lättläst. Det är precis som min kollega sa: välskrivet och spännande. Självklart vill man veta vem som är mamman. Det är lite segt i början och jag har lite problem med att hålla isär vem som är vem, men när man väl benat ut karaktärerna flyter det på. Det är en perfekt feel good-bok som är precis det den utlovar. En mysig läsupplevelse som dessutom får mig som läsare att försöka pussla ihop bitarna på egen hand. Det kommer små ledtrådar då och då för att hinta om vem som är mamman, tillbakablickar om vad som egentligen hände i Thailand. Det är spännande hela vägen till slutet.

Det kommer att bli fler böcker av Penny Vincenzi för min del. Jag ser fram emot att ligga i en solstol och läsa något av henne i sommar, fast kanske på engelska nästa gång. Det här är riktigt skön sommarläsning.