Las bicicletas son para el verano av Fernando Fernán-Gómez

biciOk, nu har jag faktiskt läst ut en bok för första gången sen juni månad… Tyvärr var det inte av ren spänning eller ens intresse, utan bara ett måste. Boken ingick nämligen i spanskakursen jag läser. Och ännu mer tyvärr var att jag tyckte att den var rätt så tråkig, jobbig och seg. Sen är det nog inte världens lättaste att plöja igenom en teaterpjäs på spanska. Fast det vete sjutton om det hade blivit så mycket bättre att läsa den på svenska.

Jag har lånat hem Nattfåk av Johan Theorin som ska bli mitt nästa läsprojekt. Om inte annars kanske jag hittar lite läslust på jullovet när allt lugnat sig och jag har hela dagar till förfogande att ligga kvar i sängen och bara läsa och njuta. Längtar…

Annonser

Crónica de una muerte anunciada av Gabriel García Márquez

Eftersom jag inte visste att jag skulle läsa spanska via lärarlyftet i år hade jag redan läst den här boken, fast på svenska: Krönika om ett förebådat dödsfall. Den ingick ju i vårens kurs och vi hade en megatenta på den då vi skulle kunna alla glosor i den, översätta en bit samt skriva en uppsats utifrån ett tema ur boken. Plus alla andra texter vi skrev om den innan tentan då.

Sååå… Jag kan den här boken nu. Utan och innan, känns det som. Men vet ni. Jag skulle kunna läsa den igen. Och igen. Och igen. Den är så ruskigt bra! Det är en sådan där bok som bara blir bättre och bättre ju mer man läser den. Det var extra intressant att läsa den på spanska också och se det ”riktiga” språket. Eftersom jag hade läst den på svenska innan kunde jag jämföra lite och jag var inte alltid helt överens med översättaren, men det gjorde å andra sidan bara läsningen än mer intressant. Nu kunde jag ju förutom själva storyn också snöa in mig på språket. Vilken lycka!

Om du inte har läst denna lilla guldbok än så se till att göra det! En stor läsupplevelse i en liten bok. Det tyckte jag redan förra gången jag läste den. En klar favorit för mig.

 

Stardust av Neil Gaiman

Jag gjorde det här i fel ordning för jag såg filmen först. Filmen gillade jag skarpt tack vare sin speciella humor och därför blev jag sugen på att även läsa boken som filmen är baserad på. Egentligen ska man väl läsa boken först och se filmen sen, men nu blev det som det blev.

Tristran Thorne bor i den lilla byn Wall som fått sitt namn av den mur som går runt byn. Denna mur få inte passeras, förutom vart nionde år då det är en stor marknad precis utanför muren. Men när tristran lovar sin älskade att han ska fånga en fallande stjärna som de ser tillsammans, beger han sig förbi murens område och in till en magisk värld. Han ger sig ut på ett stort äventyr för att finna den fallande stjärna och sedan ta med sig denna tillbaka till sin älskade. Det visar sig inte vara helt enkelt. Den fallande stjärnan är inte riktigt vad han tror och han är inte den enda som vill åt den.

Om jag ska vara ärlig gillade jag filmen bättre. Det kan ju vara så för att jag såg filmen först. Det skiljer sig lite i händelser mellan bok och film, men inte så att det stör jättemycket. Humorn finns även i boken, men där tycker jag nog att filmen lyckats snäppet bättre. Det som skiljer sig mest är nog egentligen slutet som är mycket mer dramatiskt i filmen och därmed också bättre. Jag hade hela tiden filmens ansikten framför mig när jag läste boken och eftersom de även finns med på bokens omslag kändes det naturligt.

Se filmen och skippa boken blir nog min uppmaning här.

Odd Thomas av Dean Koontz

Du och jag Dean. Det var länge sen nu. Vi hade en intensiv kärleksperiod för några år sedan då jag köpte allt du någonsin skrivit och sökte efter gamla böcker som inte längre fanns att få tag på. Kanske blev det lite för mycket och lite för intensivt för nu var det flera år sen våra vägar möttes. Men det beror inte på dig. Det är helt och hållet min skuld. Du har troget fortsatt att skriva under dessa år, tålmodigt och troget väntat på att jag ska hitta tillbaka till dig. Du och jag Dean. Nu är det vi igen. Förlåt för alla dessa år. Låt oss lägga dem bakom oss och återförenas igen. Jag ska läsa allt du har skrivit under de här åren. Jag ska älska dig helt och fullt igen och fylla min bokhylla med ännu fler av dina böcker. Det är du och jag igen nu Dean. Tack för att du väntade. Och tack till hemliga bokvännen i Pocket och Prassel som förde oss samman igen.

Odd Thomas handlar om just Odd Thomas. En kille som bor i en amerikansk småstad där han jobbar som kock på en snabbmatsrestaurang. Han kunde ha varit en helt vanlig amerikansk kille om det inte vore för den där lite speciella förmågan han har. Han kan se döda och de visar honom vem som har dödat dem. Och han ser det som sin uppgift här i livet att hjälpa dessa döda att skipa rättvisa. Förutom att se döda kan han också se andra mer demoniska varelser som han kallar för bodacher. De syns alltid till vid förebådande död och lidande. De verkar livnära sig på detta. När hans egen stad plötsligt invaderas av dessa varelser, fler än han någonsin sett, misstänker han att något stort är i görningen. Staden kommer att drabbas av ond bråd död i mängder. Och nu är det Odds uppgift att ta reda på vad och när detta ska hända så att han kan stoppa det.

Jag plöjde boken i ett svep för det gick inte att sluta läsa. Det var spännande, intressant och så Dean Koontzigt ända ut i fingerspetsarna. Me love! Han gjorde mig inte besviken Dean efter alla dessa års uppehåll. Han vet fortfarande hur man fångar sin läsare och behåller spänningen hela boken igenom.

Men han har förändrats. Det korta, kärnfulla men ändå så talande språk som tidigare varit Koontzs signum har nu ersatts med ett mer utsmyckat och ordrikare språk. Och jag gillar det. Han har vuxit som författare och även om jag gillade hans just så ordknappa och träffande språk tidigare tilltalas jag lika mycket av den här nya stilen. Det passar väldigt bra ihop med den här berättelsen dessutom som trots sitt makabra innehåll lyckas få något poetiskt skimmer över sig. Dessutom låter han sin huvudkaraktär tilltala oss läsare ibland och tom låta oss knäppa på näsan ibland när vi tror att vi faktiskt vet något om vad som komma skall. Intressant.

Under flera år plöjde jag Dean Koontz och jag har nog ett trettiotal böcker här hemma av honom både på engelska och svenska. Jag har aldrig läst något av honom som jag har tyckt varit dåligt, men jag har ju vissa favoriter. Det han skrev under åttitalet tillhör fortfarande favoriterna. Alla mina favvoböcker skrevs under den perioden. Men å andra sidan är de böckerna en bit ifrån det han gör idag så det är lite orättvist att bara plocka favoriter från den tiden. De senare böckerna har egentligen mer substans och är mycket mer välskrivna och bearbetade. Att jag gillar åttiotalsböckerna handlar mer om innehållet som var extremt skrämmande och lite mer science fiction än de senare alsterna. Odd Thomas har i alla fall tydligen börjat leva ett helt eget liv och det finns en hel sida om bara boken med korta filmatiserade delar av boken, intervjuer med karkatärerna i boken (!) och en massa annat. Det finns tom en egen myspacesida. Boken har senare följts av flera andra delar och de har blivit stora succéer. Det blir till att läsa de andra också vill jag lova!

Livet på en kylskåpsdörr av Alice Kuipers

Den här boken är nästan helt nyutkommen och är väldigt spännande uppbyggd. Hela boken är nämligen en hög post it-lappar. Till och med sidorna i boken är gula för att man verkligen ska få känslan av att läsa dessa post it-lappar.

Boken handlar om 15-åriga Clare och hennes mamma. De lever båda två hektiska liv och tiden räcker inte riktigt till för att hinna träffas som man borde i en familj. En stor del av deras familjeliv levs genom post it-lappar som de skriver till varandra på deras kylskåpsdörr. Clare har fullt upp med att vara tonåring med killar och kompisar, men får också ta ett stort ansvar för hemmet och är den som handlar. Mamman jobbar som läkare och har ofta jour och hinner inte riktigt med vardagen som hon borde.

Genom hela boken får man följa deras samtal genom dessa lappar och många gånger säger det man kan läsa mellan raderna mer än själva lapparna. Efter ett tag ändras tillvaron för de båda när mamman upptäcker en knöl i bröstet. Hon försöker att inte dra in Clare i sjukdomen och Clare försöker fortsätta leva sitt tonårsliv samtidigt som hennes oro lyser igenom. Det är oerhört sorgligt och starkt och dessa små lappar förmedlar så enormt mycket känsla. Hela boken genomsyras av budskapet att man måste prioritera det som är viktigt i livet för en dag kan det vara försent. Som läsare blir man ibland oerhört frustrerad över att de alltid lyckas gå om varandra och att de verkar leva två helt parallella liv där de aldrig lyckas mötas. Så är det ju för många i vårt stressade samhälle.

Trots att boken alltså enbart består av små lappar är innehållet starkt och medryckande. Boken påminner lite om Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna, tematiskt sett. Jag blev djupt berörd av boken och det är ju en väldigt smart bok att sätta i händerna på en ungdom som inte gillar att läsa. Det är korta texter, mycket handling och den fångar verkligen intresset. Jag gillar det annorlunda greppet i boken och jag kan verkligen rekommendera den vidare.

Kär och galen av Jennifer Crusie

Oj, det var länge sen jag var så helsåld på en bok och inte kunde släppa den förrän jag plöjt hela! Det här är perfekt läsning för trötta dagar då man vill ha något roligt och lättsmält men som samtidigt har en histora värd att berättas. Om man läser på baksidan av boken får man fel uttryck av boken. Den har mycket mer djup än vad som hintas där.

Quinn och Bill har varit ett par i 2 år och hon är foglig och snäll och låter honom bestämma i stort sett allt. Hon har en vissa förmåga att ta hand om herrelösa hundar, men Bill vill inte ha hund och hon får lämna bort dem till nya hem. Men så bestämmer hon sig en dag för att inte lämna tillbaka lilla Katie som är herrelös. Bill vägrar behålla hunden och lämnar in den till avlivning när Quinn är på jobbet.

Helt plötsligt inser Quinn att hon lever ett liv som inte är hennes. Hon hämtar hunden från hundgården och lämnar Bill samma kväll, med hjälp av sin bästa vän Nick. Quinn bestämmer sig för att ändra på sitt liv och bli en person som faktiskt bestämmer över sig själv. Detta rör upp vindar på alla möjliga håll och inspirerar vänner och familj i hennes närhet att ta samma steg. Men Bill vägrar släppa Quinn. Om han bara lyckas prata ut med Quinn så kommer hon att förstå och komma tillbaka. Han har ju hela deras liv planerat in i minsta detalj. Hon får helt enkelt inte lämna honom. Han vägrar.

Det är en bok om att stå upp för sig själv, att tro på sig själv och våga vara sig själv. Den innehåller mycket värme, romantik, vänskap och humor. Samtidigt finns också ett allvar genom hela boken. Bakom Bills vanligtvis så lugna yta finns ett mörker han aldrig tidigare visat och vissa saker han gör får det att krypa kalla kårar på ryggen.

Jag älskar karaktärerna i boken! De är roliga, har massa knäppa och ärliga repliker till varandra och är bara så sjukt sköna. De känns som ens vänner och man skrattar med dem och förfasar sig med dem och kan inte låta bli att leva sig in i deras värld. Lite roligt är också att flera av karaktärerna är lärare.

Början av boken var lite seg och det tog inte fart förrän när Quinn verkligen lämnade Bill, men sen i efterhand förstår man varför första biten kändes så grå och tråkig. Resten av boken är bara härlig läsning om man gillar chick-litt.

Av Jennifer Crusie har jag också tidigare läst Ska vi slå vad? som jag kommenterade var rolig och hade en väldigt bra dialog. Jag måste se till att köpa hem fler böcker av henne för nu har jag läst två som har hållit hög klass. Det finns kanske fler godbitar därute? Någon som läst något av henne?

Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones

Katedralen vid havet är en riktig tegelsten på 660 sidor. Boken har blivit en stor succé i hemlandet Spanien och även så småningom i övriga länder. Det är en historisk roman, vilket är en av mina absoluta favoritgenrer. Jag gillar att läsa skildringar från en annan tid och få den tidpunkten att bli levande tack vare boken. Det kanske är arkeologen i mig som kräver sitt. 

Boken utspelas i Barcelona under 1300-talet. Genomgående i boken får vi följa byggandet av katedralen Santa Maria som är folkets katedral. Estanyol är huvudpersonen och hans far flyr med honom till Barcelona när han bara är en liten pojke. Där kan de leva som fria. Men livet under den här tiden är inte enkelt. Krig, pest och sociala regler gör livet svårt för de båda. Så småningom växer Estanyol upp till en framgångsrik man med stor förmögenhet och möjlighet att hämnas dem som gjort livet svårt.
Som sagt, det är en historisk roman och ibland blir det lite väl mycket historia och väldigt detaljerat. Vissa bitar skummar jag igenom när det blir för mycket detaljer kring krig och mer liknar en vanlig historiebok. Men på det hela taget är detta en stor läsupplevelse. Det inleds väldigt starkt och det är svårt att inte ryckas med i handlingen. Det är väldigt mänskligt och man får verkligen en inblick i hur hemskt en del människor hade det under den här tiden. Var man bonde hade man inte mycket rättigheter och som kvinna var man inte särskilt lyckligt lottad. En del saker i boken är så vidriga att man knappt tror att det är sant.
Jag kan rekommendera den här boken, men den ska läsas i lugn och ro när man har gott om tid och verkligen kan ge sig på en sådan här tegelsten. Den är definitivt läsvärd även om den inte hamnar på listan över favoritböcker. Den är maffig, intressant och oerhört välskriven, men det är inte direkt någon bok man tar med sig och läser på stranden.