Bokbloggsjerka – om Goodreads och Boktipset

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Har du ett konto på Boktipset, Goodreads eller båda? Vilken av dem är bäst och varför?

Jag har inget konto på Boktipset, och jag har dessutom dålig koll på vad ett konto där skulle innebära. Det enda jag vet är att sidan brukar komma upp när jag googlar efter böcker och att jag då ibland går in och läser vad andra har skrivit om boken jag undrar över.

Däremot har jag faktiskt ett konto på Goodreads. Men – jag har inte varit inne där på säkert 1 år. Jag får nyhetsbrev därifrån och de brukar jag läsa eftersom de ger bra lästips och andra intressanta boknyheter. I samma nyhetsbrev står det att jag just nu läser Catching Fire och har gjort så i några hundra dagar sådär. Jag behöver kanske uppdatera min information där? 😉

Jag känner väl lite att båda säkert är bra, men att jag inte orkar ha koll på en massa olika sidor som ska uppdateras, för att inte tala om att minnas användarnamn och lösenord. Jag lägger hellre min energi och tid på att hinna (och orka) kolla runt och kommentera på andra bokbloggar. Det blir för många konton och sidor att hålla koll på annars.

Bokbloggsjerka – om filmer och tv-serier

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Vilken är den absolut bästa tv-serie/film du har sett i din genre? Serien eller filmen behöver inte vara en filmatisering av en författare du har läst men den/de ska ha en stark anknytning till din favorit genre.

Det är faktiskt lite komiskt att just den här frågan kom den här veckan, för jag har funderat mycket på främst tv-serier de senaste dagarna. Jag är ett stort fan av tv-serier och ser numera hellre det än filmer. Jag gillar att hela tiden ha en serie på gång som man kan följa, att alltid kunna sätta igång ett avsnitt när man känner för det. Därför skaffade jag konto på Netflix i höstas, och där finns en massa godbitar att följa.

Men det där med genre. Jag läser inte samma som jag ser på tv. I läsningen föredrar jag feel good om jag får välja, medan jag hellre ser spännande  tv-serier. För filmer är det återigen feel good/komedi/drama som gäller.

Jag kanske inte riktigt följer instruktionerna nu, men jag kör på så här ändå. Jag väljer att tipsa om enbart tv-serier, eftersom det är något jag lite brinner för just nu.

• Våra vänner tipsade om 24 för ett par år sedan, och det var en serie min sambo och jag plöjde som tokar. Vi klämde 8 säsonger i ett nafs. Så himla bra serie! Lagom mycket spänning, grymma cliff hangers.
• Bron är den senaste serien vi blev fast i och vi klämde hela säsong 1 på bara några dagar. Spännande, annorlunda och grymt bra. Tyvärr finns inte säsong 2 på Netflix, men den finns att köpa har jag sett.
• The Walking Dead. Jag gillar egentligen inte alls zombies, men ändå är den här serien en av mina absoluta favoriter. Visst, något splashig ibland, men så enormt spännande och läskig på samma gång.
• Modern family är en extremt rolig serie som får mig att skratta högt varje gång. Jag älskar, älskar, älskar karaktärerna. Jag hoppas att Netflix tar in fler säsonger snart för jag saknar att följa de här familjerna.
• Brothers and sisters är feel good och relationer, vilket ligger nära till hands vad jag gillar att läsa. En fantastisk serie som tyvärr inte går längre och jag saknar den här familjen. Jag måste köpa serien så att jag kan se den fler gånger.
• Homeland såg vi i höstas och blev sådär tokberoende av den. Vi plöjde säsong 1 och 2, även om säsong 2 inte var riktigt i samma klass.

Sedan har jag följt och älskat Vänner, Gilmore Girls, Förhäxad och Sex and the City för att ta några exempel.

I går började vi följa Suits som verkar mycket lovande. Smarta repliker, intressanta karaktärer och handling. Och så började jag titta på Pretty Little Liars, som många säger är en måste-serie. Efter det har jag en lååång lista av serier som vi ska kolla på och Sons of Anarchy är en av dem. Den ska tydligen vara riktigt, riktigt bra.

Som sagt, det här är ett ämne som jag brinner för alltmer. När vi kommer in i våra plöjar-perioder blir det också något mindre läsning eftersom det helt enkelt inte finns tid för båda. Men jag älskar verkligen att sjunka ner i soffan tillsammans med sambon och sedan slå på den tv-serie vi för närvarande följer. Avsnitt efter avsnitt tills vi måste krypa i säng, och så riktigt längta till nästa kväll då den spännande fortsättningen följer. I kväll blir det återigen Suits!

Bokbloggsjerkan – om utmaningar

I veckans Bokbloggsjerka är frågan: Tänker du delta i några utmaningar i år och i så fall vilka? (Jerkan räknas inte)

Jag har redan skrivit en del om den här frågan här. I år blir det färre utmaningar för min del eftersom vi ska flytta till hus om ett par veckor och det kommer att innebära renovering av både in- och utsida. Jag misstänker att det kommer att bli färre lästa böcker i år, vilket är helt ok för hus är något vi har längtat efter. Men förmodligen kommer lästiden att minska något och då känner jag att jag inte vågar hoppa för många utmaningar som kanske bara kommer att kännas stressande.

Den enda utmaningen jag kommer att köra är min egen Författarfemman, och det är för att jag vill hitta tillbaka till gamla favoriter. Det blir väldigt mycket nytt hela tiden, och jag saknar mina gamla favoriter och vill därför lyfta dem. Dessutom vill jag gärna försöka minska hyllvärmarna i bokhyllan. Ett ständigt projekt som alltid misslyckas eftersom jag fyller på med fler än jag hinner beta av. Men i alla fall, ett försök är på sin plats.

Jag är väldigt sugen på den där kaosutmaningen som ”alla” verkar hoppa på i år, men jag borde verkligen inte hoppa på den. Kanske att jag kollar i efterhand hur många böcker jag har lyckats pricka in, men att jag inte riktar vad jag läser utefter den.

Så – färre utmaningar och kanske färre böcker men förhoppningsvis ett härligt läsligt år ändå!

Bokbloggsjerka – om författarduo

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Vilken författarduo tillhör dina favoriter? (Alternativt: finns det någon författare vars böcker du har gillat både under författarens riktiga namn såväl som dennes pseudonym)?

Jag tror att den här frågan passar bäst för deckarfantaster, för jag kan inte komma på någon författarduo som jag brukar läsa. Jag kan ju vända på frågan i stället och fundera över vilka jag skulle vilja läsa. Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo tillhör båda mina favoriter, och de har kommit ut med en bok tillsammans; Vi måste sluta ses på det här sättet. Eftersom de är rätt lika i sitt uttryckssätt funkar deras texter bra ihop. Det blir ett härligt flyt att läsa. De brukar dessutom båda två ha väldigt trevliga karaktärer, mysiga och charmiga sådana. Jag hoppas verkligen att de kommer att skriva mer ihop för det hamnar direkt på min att-läsa-lista i så fall!

En alternativ fråga den här veckan handlade ju om pseudonymer, och då måste jag nämna Dean Koontz som jag hade dille på för några år sedan. Han har ju skrivit mycket under pseudonym, och när jag hade som mest dille på honom gillade jag precis allt han någonsin skrivit. Sedan fick jag nog en överdos, för plötsligt slutade jag läsa honom helt och det har nog bara blivit en eller två böcker av honom de senaste 10 åren. För mycket av det goda, kanske?

Bokbloggsjerka – om att möta karaktärer

Veckans Bokbloggsjerka har frågan: Vilken karaktär skulle du helst vilja möta IRL och varför?

Alltså, den här frågan är ju plättlätt. Och jag kan svara samma som förra veckan då vi fick dela ut kramar. Mitt svar blir (självklart) Mr. Darcy! Och varför jag skulle vilja träffa honom? Men, vilken onödig fråga. Jag hade mer än gärna spenderat en dag med Mr Firth, förlåt Mr Darcy menar jag ju, och kramat på honom lite.

Och förlåt kära sambo om du läser det här… 🙂

Bokbloggsjerka – om kramar

Veckans bokbloggsjerka skriver jag i absolut sista stunden, men bättre sent än aldrig heter det ju.

Frågan är: Vilken karaktär och/eller författare skulle du vilja slå på käften alternativt ge en kram?

Svaret blir enkelt: det är kramar som gäller och inget annat. Det är inte min uppgift att slå folk på käften. Däremot kramar, det delar jag gärna ut. Och som vanligt lyckas jag styra in svaret på mitt ständiga svar i Pride and Prejudice. För det är väl solklart att jag tar chansen att krama Mr. Darcy! Världens enklaste svar: Mr. Darcy. Alltid Mr. Darcy.

Och jag är ledsen, men jag kan inte länka till Bokbloggsjerkan i inlägget. Varje gång jag försöker kastas jag ut från inlägget så nu ger jag upp.Det får bli en ful länk så här i stället:  http://alkb.se/bokbloggsjerka-29-november-2-december

Bokbloggsjerka – om att önska

I veckans Bokbloggsjerka är frågan: Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?

Svaret är hur helt enkelt som helst; jag skulle så himla gärna få bara vara hemma, ligga i soffan och läsa bok efter bok. Visst var jag ledig hela förra veckan, men det blev knappt en enda timme på soffan eftersom alla andra i familjen också var lediga. Jag önskar egentid då det bara är jag, soffan och en bok. Herrejösses så underbart det skulle vara.

Det är väl relaterat till böckernas värld? Tid att läsa?

 

Bokbloggsjerka – om boktrailers

Nu var det ett bra tag sedan jag var med på Bokbloggsjerkan, men den här veckan hoppar jag på den igen.

Veckans fråga är: Boktrailers bli allt vanligare men det är ingenting jag själv brukar titta på, men frågan är hur du ställer dig till dessa och om det finns någon trailer/några trailers som du tycker att vi bör se?

Jag ska ärligt säga att jag inte ens vet om jag någonsin sett någon? Jo, kanske någon enstaka. Jag är inte särskilt intresserad av just boktrailers, men jag tror ändå att de fyller sitt syfte. Jag kan tänka mig att just ungdomsböcker borde dra nytta av det, eftersom många ungdomar nog lättare kan ta till sig och bli intresserade av innehållet då. Där är en målgrupp som säkert hittar böcker att läsa via trailers. Själv är jag nog alldeles för gammaldags.

För egen del känns boktrailers lite som överkurs. Jag hittar mina böcker genom andra bokbloggar, och då främst antingen via recensioner eller tipsinlägg. Om de har bifogat en trailer klickar jag aldrig på den. Det är liksom inte intressant. Trailers är för film, inte böcker. Jag vill ju läsa och skapa mina egna bilder i huvudet, inte bli påverkad av en boktrailer där jag får en färdig bild att hålla kvar vid.

Så svaret blir att nej; jag har inga boktrailers att rekommendera. Det finns säkert en massa bra och vägjorda trailers därute, men för min del överlåter jag dem till andra.

Bokbloggsjerka – om att bli miljonär

Veckans fråga i Bokbloggsjerka är en fråga som min sambo och jag brukar leka med tanken om ibland: Vad skulle du göra om du plötsligt blev fem miljoner kronor rikare?

Och det första jag alltid svarar är – boka en resa till New York. Det är mitt drömresemål nummer 1, men det verkar segt att komma dit. Inte omöjligt, bara segt att få in i planeringen. Att åka dit med 5 miljoner på fickan vore så klart en riktig höjdare. Bo riktigt fint, äta gott, shoppa massor. Japp, det står först på listan.

Efter det? Tja, jag ska erkänna att jag skulle shoppa en del i början. Kläder, ny bil, skor, kanske fler resor. Eller vadå kanske? Klart jag skulle resa! Jag skulle också äntligen kunna åka tillbaka till Australien och hälsa på familj och vänner som bor där.

Jag skulle väldigt gärna vilja lägga pengarna på ett hus, med tanke på vår trångboddhet just nu. Men först måste man ju hitta ett hus man vill ha, och det har vi hittills inte gjort under det här årets letande. Bygga hus? No way, säger jag. Köpa och renovera lite, lite, lite däremot.

Förutom all shopping och spenderande skulle jag också spara så klart. Det hade varit så härligt att kunna lägga undan pengar till dottern, så att hon kunde ha det om (när) hon vill studera i framtiden. Slippa jobbiga studielån – det vore fantastiskt att kunna ge henne den möjligheten.

 

 

Bokbloggsjerka – om längtan

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är både lätt och svår: Vilken bok/vilka böcker längtar du mest av allt efter just nu?

Lätt för att det ju borde vara enkelt att bara namnge någon eller några böcker man längtar lite extra efter. Svårt för att min hjärna är smått överhettad och inte riktigt kan sortera information och tankar som finns där.

Men en bok längtar jag i alla fall lite extra över att få sjunka ner och läsa i helgen; Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt. Förväntningarna är höga (skyhöga…) och jag längtar efter att få logga ut, gå hem och sjunka ner i soffan med den här boken.

En annan bok som jag kanske inte längtar efter men ser fram emot att läsa är Maria Nygrens Fjärde riket. Den ska jag också försöka påbörja (och avsluta?) i helgen.

Senare i höst? Ingen aning. Jag lever dag för dag just nu och orkar max planera vad jag ska göra en vecka framåt. Jag kan väl vara sådär flyktig och skriva att jag längtar efter en bokhöst med många härliga bokstunder… Luddigt och bra va?

Bokbloggsjerka – om klichéer

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Finns det någon författare som i ditt tycke kommer undan med de så förhatliga klichéerna?

Enligt Wikipedia är ”Kliché eller klyscha är ett språkligt uttryck som används för att beskriva något som har använts så mycket att det slitits ut och endast används av slentrian eller vana, att ordens innebörd helt förlorat sitt värde.

Exempel på kliché i film: Att i en situation där en person jagas eller inte har tid att stanna på plats, så startar inte personens transportfordon genast när nyckeln vrids i tändningslåset.”

Mitt svar blir väldigt enkelt – ja, det finns författare som kommer undan med det. Ibland är ju klichéer inte något negativt utan faktiskt en igenkänning som gör att man som läsare känner igen sig och kan relatera till det som händer. Och det viktigaste här är ju att det inte bara finns en massa klichéer, utan att de är en del av en mix. Jag köper beprövade koncept om det finns något annat i boken som sticker ut. Det kan vara språket, karaktärerna eller handlingen i sig. Då gör det inget om det i allt det där finns klichéer som i andra böcker kanske snarare framkallar kräkreflexer.

Det är när klichéerna blir för många, radas upp efter varandra och det inte finns något annat i boken att tycka om som de blir just förhatliga. För min del gäller det ofta i deckar-genren, men det är ju också för att det är en genre som inte funkar för mig. När jag läser romantiska böcker ser jag däremot mellan fingrarna vid klichéer eftersom jag faktiskt vill att de ska finnas där (till viss del). Samma bok som jag då hyllar kan någon annan dissa just för de där klichéerna. Toleransnivån skiljer så klart mellan oss läsare.

Att namnge författare som kommer undan med det är svårt. Jag tror snarare att jag säger att de författare som jag ser som mina favoriter kommer undan med det mesta. Det finns något i deras böcker som tilltalar mig så pass mycket att några grodor här och där snabbt blir förlåtna av mig. Jonathan Tropper är en av dem, Katerina Janouch när det gäller Cecilia Lund-serien, Jane Austen, Linda Olsson, Johanna Lindbäck, Amanda Hellberg. Listan kan göras lång.

Bokbloggsjerka – om filmatiseringar

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är Känner du till en karaktär i en bok som har fått ett annat namn i filmatiseringen av densamma? Vad tycker du i så fall om det?

Jag har missat Bokbloggsjerkan några veckor eftersom ämnena inte funkade för mig – jag kunde helt enkelt inte komma på något svar. Först skulle det bli så även den här veckan, men efter lite funderande slog det mig plötsligt att jag har ett riktigt roligt exempel till veckans fråga.

När jag gick i gymnasiet fick vi en bok som vi skulle läsa i helklass, och jag är inte helt säker men jag tror att det var A Kiss Before Dying av Ira Levin. Några år tidigare hade en filmatisering av boken kommit ut, och självklart valde en del klasskompisar det lite enklare alternativet – att se filmen och skippa boken. Men. Det skulle de inte ha gjort. Boken och filmen skiljer sig nämligen en hel del åt, på väsentliga ställen. I boken och filmen stämmer inte syskonen. Jag kommer inte riktigt ihåg vilken som innehöll vad, om det var i boken som det fanns 3 systrar som i filmen hade blivit 2 + en bror. Eller något liknande. Det märktes alltså väldigt väl vilka som inte hade läst boken när vi började diskussionerna. De hade ju ingen koll på det där med ändringen av syskonskaran. Och läraren var mycket medveten om detta, och tyckte nog t.o.m. att det var lite roligt när diskussionerna satte igång och hon kunde se ganska snart vilka som hade noll koll på boken.

Jag har både läst boken och sett filmen. Om jag inte minns fel såg jag filmen just för att jag tyckte om boken när jag läste den. Och ja, jag tillhörde den duktiga skaran som läste boken… 😉 Det var en sisådär 20 år sedan nu, så minnet sviker lite. Däremot kommer jag så väl ihåg den där lektionen och avslöjandet den medförde och en ”men åååååh”-känsla som många fick under lektionen.

Bokbloggsjerka – om önskevän

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är vilken karaktär vi önskar vore vår allra bästa vän.

Egentligen känner jag väl så med alla böcker som jag tycker om – att jag känner en vänskap med alla karaktärer och saknar dem när boken är slut. Då kan jag önska att alla vore verkliga vänner som jag kunde fortsätta hänga med.

Men nu gällde frågan en enda karaktär. Jag tänker lite praktiskt också, att jag väljer en karaktär som ligger nära min egen verklighet. Jag skulle t.ex. gärna hänga med Elizabeth Bennet, men jag undrar om vi egentligen skulle ha så mycket gemensamt? Nja… Däremot hade jag gärna blivit vän med Cecilia Lund från Katerina Janouchs serie. Hon är en kvinna som jag tror att jag skulle trivas ihop med. Det skulle nog bli mycket vardagsrelaterat prat om livspussel, barn och relationer. Och vem vet, jag kanske skulle få hänga med på de där lite spännande sakerna hon alltid råkar ut för?

Bokbloggsjerka – om favoritformat

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är vilket som är vårt favoritformat?

Sedan några år tillbaka är mitt absoluta favoritformat det danska bandet. Det är något med mjukheten när man håller i det, den lite lyxigare känslan av pocket. Och jag gillar flikarna som jag använder som bokmärke. Perfekt för mig som aldrig har några bokmärken till hands när de behövs som mest. Det här formatet ger den skönaste läsupplevelsen eftersom det är lätt att hålla i och liksom formbart i handen, utan att förstöra själva boken. Boken är lätt att öppna, utan att behövas knäckas eller bändas isär. Jag gillar’t helt enkelt.

Efter det danska bandet gillar jag enkelheten som pocket erbjuder. De är så lätta att trycka ner i vilken väska som helst och de bildar dessutom en så himla snygg enhet när de står tillsammans i bokhyllan. Sådant ger stora pluspoäng från min sida. Numera är jag inte längre lika rädd om pocket som jag läser. Förr ville jag ha dem oskadade och med oknäckta ryggar, men nu är det snarare tvärtom. En pocket med knäckt rygg är en läst bok, och jag viker dessutom gärna hundöron. Det ska synas att de är lästa och älskade. Jag blir nästan ledsen och känner förbarmande när jag hittar en pocket med oknäckt rygg på second hand (eller pre-loved som jag har lärt mig att det heter). Innan någon svimmar av förskräckelse vill jag påpeka att jag bara viker hundöron och knäcker ryggar i mina egna böcker, inte i lånade sådana…

Det senaste året har jag kommit att uppskatta e-boken, för smidigheten och snabbheten det innebär att kunna klicka hem vilken bok man vill – när man vill. Det har definitivt gjort läsningen så mycket enklare och det där med att vilja läsa en bok nu, just precis nu och bara nu – hur härligt är inte det? Att slippa vänta.

Sedan kan jag inte komma ifrån att det ändå är något visst med gamla hederliga inbundna böcker. De är lite lyxigare, lite finare och inger lite mer respekt. Det är något alldeles speciellt att hålla en helt nytryckt bok i inbundet format. Låt gå då att de är lite klumpiga att hålla, lite tunga och otympliga. De är himla snygga ändå.

Bokbloggsjerka – omläsning

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är kort och gott om vi brukar läsa om böcker.

Mitt svar blir nej. Jag läser aldrig om böcker, om jag inte gör det omedvetet då vill säga. Minnet, ni vet…

Det finns så oerhört många bra, oupptäckta böcker där ute som jag hellre lägger fokus på. Jag har varken tid eller lust att läsa om böcker, hur mycket jag än tyckte om dem första gången. Dessutom är jag rädd för att förstöra mina favoriter vid en omläsning. Man ändrar sig som person, och en bok jag tyckte mycket om för några år sedan kanske inte alls håller måttet i dag. Jag misstänker att en del av mina favoritförfattare var mina favoriter i en viss tid i livet, och att jag bara skulle förstöra mina minnen om jag läste om deras böcker nu. Jag håller dem hellre kärt i minnet och undviker därmed omläsning.

Den enda gången jag skulle kunna tänka mig att läsa om böcker, är om det behövs i t.ex. jobbet. Nu ska jag återigen undervisa i svenska i höst, och då kan jag tänka mig att läsa om böcker som eleverna ska jobba med. För att ha det färskt i minnet, men även för att läsa med ett annat perspektiv.

Jag har läst om en del böcker, men då handlar det oftast om att jag har läst dem på olika språk. I något fall ville jag läsa boken även på svenska för att vara säker på att jag förstod den rätt, i något annat fall ville jag läsa på originalspråk för att se skillnaden. Men det där var några år sedan nu, och jag är inte säker på att jag skulle göra det igen. Kanske. Om jag var ruskigt nyfiken på originalspråket av någon anledning.

Jag tycker att tiden är för knapp som den är. Jag lägger den hellre på nya läsupplevelser än att återuppta gamla sådana.