Tack oktober!

Det har blivit många lästimmar i oktober vilket gav resultatet 7 lästa och 4 påbörjade. Av de lästa har jag svårt att välja en favorit då alla var väldigt bra. En bra läsmånad helt enkelt!

Den senaste veckan har varit segare läsmässigt. Jag har inte riktigt fastnat för någon bok utan kört slalomläsning, något som jag egentligen inte alls gillar.

Och nu är det läslov sägs det. Men inte för mig. Jag jobbar ju inte längre som lärare och kliniken har öppet som vanligt. Sååå… Det blir kvällsläsning som vanligt för min del. Det är inte kattskit det heller direkt. 

En orolig grav av Elly Griffiths

en oroligDet här är femte delen i serien om Ruth Galloway, och vad jag vet är det den absolut senaste. Nu väntar vi ivrigt på fler böcker, för den här serien blir bara bättre och bättre för varje bok.

Ruth Galloway, arkeolog och känd benexpert – det vet vi alla vid det här laget. Kommissarie Harry Nelson, kallad Nelson av alla, är så klart även han med. Cathbad, Kate och alla andra vi har lärt känna genom serien återkommer också. I den här boken inleds handlingen med att Ruth får ett brev från sin gamla kurskamrat Dan. Han ber henne om hjälp att undersöka ett skelett han har funnit, ett skelett som man antar är en mycket betydelsefull person. Dan uttrycker rädsla i sitt brev när Ruth får brevet är han död, i en brand som man misstänker är anlagd. Ruth bestämmer sig för att åka till Blackpool och undersöka benen och hon tar med sig Kate och även Cathbad. Men onda krafter vill inte att hon ska undersöka benen och hon får hotfulla sms som hon ignorerar. Hon åker dit ändå och samtidigt befinner sig Nelson där på semester med sin familj, vilket så klart leder till att de ännu en gång blir inblandade i samma rättsfall.

Den här delen, i likhet med den förra Känslan av död, är de två bästa i serien. Jag läste dem direkt efter varandra eftersom förra boken lämnade en mersmak som jag spann vidare på. Och jag blev som sagt inte besviken. I den här boken är det dessutom ännu mer om relationerna karaktärerna emellan. Det är just karaktärerna och deras så olika personligheter som jag har kommit att tycka så mycket om. Att Cathbad har fått ta stor plats i dessa två delar bidrar definitivt till varför jag gillar dem så mycket.

Jag vill egentligen inte analysera boken särskilt mycket, eller ens avslöja handlingen. Jag vill i stället slå ett slag för hela serien. Det är deckare blandat med historia och relationer. En deckare som egentligen inte är en deckare skulle jag vilja säga. Jag som inte alls gillar deckare faller pladask för den här serien. Jag bara älskar det, så enkelt är det. Kanske är det arkeologen i mig som talar. Oavsett vilket är det här en serie som jag varmt rekommenderar alla att läsa. Och om man har fastnat i serien – se till att komma till de här två delarna. De är värda det. De är så himla, himla bra.

Läs! Hela serien – bara läs på.

Läs mer om hela serien här.

Känslan av död av Elly Griffiths

känslanDet här är fjärde delen i den bland bokbloggare så populära serien om arkeologen och benexperten Ruth Galloway, och faktiskt en av de bästa i serien. Det som jag gillar med serien – arkeologin, mystiken och relationerna människor emellan, får verkligen komma till sin rätt här.

Den här gången blir Ruth inblandad mer än vanligt då det är hon som hittar den döda intendenten på Smiths museum. Hon ska medverka vid en kistöppning av en förmodad biskop, men i stället för ett mediabevakat ögonblick blir det i stället ett fall för rättsundersökning. Och där kommer givetvis kommissarie Nelson in i bilden. Efter intendentens död dör dessutom ytterligare en person och Nelson insjuknar i någon konstig åkomma. Kravbrev om att återlämna kranier från aboriginer och aktivister som kommer med direkta hot – vem är det som ligger bakom?

Som sagt, det här är en av de bästa delarna i serien. Det är spännande, underhållande och en precis rätt mängd mystik för att jag ska falla pladask. Det blir sträckläsning på den här boken, och jag hann inte mer än slå igen den förrän jag tog tag i den femte delen i serien.

Det här är deckare som t.o.m. jag gillar. Det är snällt utan att vara mesigt, mystiskt utan att bli konstigt och så lite kärlek på det. Jag gillar karaktärerna. Jag gillar Ruth som känns mänsklig och sådär alldeles lagom vanlig för att man ska tycka om henne. Nelson må vara lite bufflig, men jag gillar hans sätt att reagera på både saker och människor. Och så Cathbad – han växer med böckerna. Han är definitivt en av favoriterna för mig. Inget och ingen rubbar honom, och hans sätt att se på sin omgivning gör att jag gärna själv skulle vilja ha honom som min vän.

Återigen – läs den här serien! Första delen Flickan under jorden är bra, men så dippar serien något i andra och även tredje delen. Tänk då på att det väntar två riktiga godbitar i fjärde och femte delen. Icke att missa!

Läs mer om boken här.

Huset vid havets slut av Elly Griffiths

griffiths-elly-huset-vid-havets-slutDet här är den tredje boken i serien om benexperten Ruth Galloway och kommissarie Nelson. I de första delarna Flickan under jorden och Janusstenen har vi fått följa dem båda då deras vägar har korsats när människoben har hittats. Ruth är experten som kallas in för datering, och Nelson är kommissarien som utreder fallet när det visar sig vara relativt nutida ben. Och som ni kanske förstår även om ni inte har läst böckerna – de där båda har ju så klart också ett förhållande (eller vad man ska kalla det…). Trots att Nelson är gift sedan många år.

Nu möts de igen då man hittar ben på en strand. Det visar sig vara benen från sex män från andra världskriget. De frågar runt i omgivningen för att hitta människor som kanske vet någonting om vilka de var. När en tysk journalist, som kommer med en del svar, hittas mördad förstår de att det finns folk som vill bevara hemligheten. Det blir återigen en utredning där man inte vet vem man kan lita på och ett pusslande för att hitta sanningen och de skyldiga.

I den här boken finns ingredienserna som är ständigt återkommande i den här serien; relationen mellan Ruth och Nelson, hennes viktnoja, historiska fakta blandat med nutidens människor, en mordgåta som alltid sätter Ruth i fara. I den här boken ligger också en del fokus på Ruths dotter Kate och hur det är att börja jobba igen efter mammaledigheten. Ett ständigt pusslande med tider, att brottas med en känsla av att aldrig vara riktigt närvarande varken på jobbet eller med dottern, en vilja att fortsätta leva som innan, att fortsätta vara stolt och verksam i sitt yrke.

Den här boken är en klar förbättring från tvåan Janusstenen, som jag inte tyckte lika mycket om som första delen. Jag tycker att en av styrkorna i den här serien är just det faktum att Ruth är arkeolog och att en stor del av benen/brottsutredningen får fokus på det historiska. Det är det jag gillar med serien, och om det blir för lite av den varan tappar jag intresset. Det var det som hände i förra boken, men här är det tillbaka igen.

Den här serien är ett bra exempel på deckare för oss som egentligen inte gillar deckare. Det är en lite snällare variant, där fokus inte ligger på våld och splash som i andra deckarserier. Här är det lite småputtrigt, med en historisk twist och så klart lite kärlek på det. Det gillar jag!

Läs mer om boken här.

Janusstenen av Elly Griffiths

janusstenenEn bok som presenteras innehålla arkeologi och/eller osteologi hamnar direkt på min intresselista. Tankarna var ju ett tag att jobba just med arkeologi och osteologi, men i sista stund skolade jag om mig och lade det bakom mig. I stället för att jobba som arkeolog/osteolog får jag alltså nöja mig med att läsa om andra som jobbar med det. Som Ruth Galloway tex – huvudpersonen i den här boken.

Det här är andra delen i serien sm just nu består av fem delar. I första delen Flickan under jorden fick vi först stifta bekantskap med Ruth Galloway och Harry Nelson. Då kallades hon in som benexpert. Även den här gången kallas hon in som benexpert, och även den här gången korsas deras vägar eftersom det blir Harry som har hand om utredningen. Dessutom är Ruth gravid med Harrys barn, något som är komplicerat med tanke på att han är gift och har två barn med sin fru.

Förra boken tyckte jag hade ett väldigt bra driv och gav en spännande lässtund. För den här boken kan jag tyvärr inte säga samma sak. Den är inte riktigt lika fängslande, och det är inte heller lika spännande. Det blir lite ljummen läsning efter ett tag, mer så där att man läser för att man vill veta hur det går utan att man egentligen bryr sig.

Trots att boken inte var lika bra som den första delen vill jag ändå läsa mer om Ruth. Jag vill veta hur det går för henne, med barnet och Harry och jobbet och allt annat. Det blir lätt så med karaktärer – har man en gång fattat tycke för dem vill man fortsätta följa dem.

Mina förhoppningar inför nästa bok är mer spänning, gärna lite mer mystik som i första boken. Där fick jag nästan som en känsla av övernaturligt, att landskapet och storyn tillsammans bidrog till spänningen. Det påminde lite om just det jag gillar med Johan Theorin. Jag vill också gärna se mer arkeologi, och då nära sammanbundet med deckartråden i boken.

Sammanfattningsvis är det här en helt ok bok, och framför allt är det en serie med stor potential. Jag som annars aldrig läser deckare är glad över att hittat just en deckarserie som funkar för mig. En lite snällare variant som jag kan läsa och tycka om. Jag har redan beställt tredje delen på bibblan och väntar med stor iver på den.

Läs mer om boken här.

Flickan under jorden av Elly Griffiths

Alla som läser här regelbundet har väl lärt sig vid det här laget att deckare inte är en genre jag brukar hålla till i så ofta. Men när jag läste om den här boken inne hos Boken är tankens barn började mitt arkeologhjärta att klappa lite fortare. För jodå, jag har faktiskt en magisterexamen i arkeologi/osteologi. Väldigt oanvänd ska jag tillägga, men det är det absolut roligaste jag har läst. Och det var det arkeologiska inslaget som fick mig att vilja läsa den här boken.

I den här boken möter vi arkeologen och benexperten  Ruth Galloway som blir inkopplad som expert i ett fall när man hittar kvarlevor från ett barn. Det visar sig vara ett mer än tusen år gammalt fynd, och inte kvarlevorna efter Lucy Downey som försvann för tio år sedan. Kriminalkommissarie Harry Nelson har försökt lösa fallet under de här tio åren, men utan att lyckas. Under alla år har han fått brev från någon som påstår sig vara Lucys kidnappare, brev med antydningar om var hon ska finnas och om rituella platser. När ännu en liten flicka försvinner kommer ett nytt brev, även detta om rituella platser, tar han Ruths expertis till hjälp för att kunna förstå breven. Men kidnapparen får veta att Ruth är inblandad  och snart får även hon ta emot hot.

Det här är en deckare som passar mig. Den är inte sådär rå och detaljrik, eller full av blod. Den är snarare intelligent, lite skrämmande med betoning på spännande skrämmande, och så klart gillar jag de arkeologiska referenser som förekommer i massor i boken. Och jag gillar Ruth. Hon är en person som man kommer väldigt nära inpå, inte alls lika platt som många karaktärer i deckare lätt kan bli.

Språket och drivet i boken gör det här till väldigt lättläst och underhållande läsning. Jag vill veta vad som händer och jag gissar som tusan vem som är den skyldige (och jag hade rätt…). Jag hinner ändra mig flera gånger under bokens gång, men det är också så jag vill att det ska vara i en riktigt bra deckare. Jag vill ha några att välja på, och jag vill misstänka att den som är otrevlig och en riktig ”bad guy” är kidnapparen. Vilket kanske inte alls stämmer, men jag vill kunna få möjligheten att ge den titeln till alla som är otrevliga i boken. Och det låter Elly Griffiths mig göra.

Jag gillar den här boken. Den är precis lagom mycket deckare för mig, hur tråkigt än ordet lagom kan låta. Jag kan definitivt tänka mig att läsa mer av författaren. Det finns fyra delar som har kommit ut på svenska hittills, och nästa del är Janusstenen. Den måste jag boka på bibblan inför höstens läsning. Perfekt höstruskläsning lite längre fram!