April månads läsning

Här kommer min sammanfattning av aprils läsning, något försenad. 😬 Men bättre sent än aldrig, heter det ju.

Det blev 5 lästa böcker, vilket jag är nöjd med eftersom april varit en månad fylld med förkylningar och sömnlöshet. Som tur var avslutades månaden med en veckas semester då vi äntligen fick sova ikapp.

Jag vill inte välja någon favorit då alla fem var bra läsning.

🌟Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck

🌟Störst av allt av Malin Persson Giolito

🌟Osynlig närvaro av Susanne Schemper

🌟En annan Alice av Liane Moriarty

🌟The Dark Angel av Elly Griffiths

Annonser

The Dark Angel av Elly Griffiths

Så har jag läst ut tionde boken om arkeologen Ruth Galloway. Jag tycker det blir allt svårare att bedöma varje bok individuellt eftersom det är så tydligt att det är en serie. Vissa saker från förra boken får klarhet i den här medan nya frågor väcks under läsningen. Det är en grymt bra serie det här. Jag älskar att få återse alla karaktärer som känns som vänner vid det här laget. Och jag älskar att få läsa om arkeologi invävt med spänning.

I den här delen får Ruth åka till Italien där hon återigen får stå framför en filmkamera. Och en jordbävning får Nelson att komma rusande för att se att hon och Kate är ok. Och mitt i allt sker ett mord. Ja, det är som det brukar vara i Ruths värld. Och den stora frågan hela boken igenom, snarare genom serien, är om det någonsin ska bli de två?

Arkeologi och mord, kärlek och vänskap, familj och relationer. Jag älskar precis allt med den här serien. Visst suckar jag fortfarande åt Ruths viktnoja och att hon så tydligt ställs mot den vackra Michelle, men det där verkar tyvärr vara ett bestående inslag.

Det här är en spännande och välskriven serie som man bara inte får missa. Jag som annars undviker deckare tycker väldigt mycket om den här eftersom den är väldigt ”snäll” och för att den också har en del historiska inslag tack vare arkeologin. Nu längtar jag redan efter nästa del!

Dolt i mörker av Elly Griffiths


Det här är den enda deckarserien jag läser och enda anledningen till att jag började är för att huvudpersonen Ruth Galloway är arkeolog. Och den där Ruth är en person man lätt tycker om och vill följa. Hon känns nästan som en kär gammal vän numera.

I den här boken får Ruth i uppdrag att gräva ut ben som hittats i en av alla de tunnlar som finns under staden. Efter analys visar det sig att benen är nutida. I samma veva hittas hemlösa mördade och flera kvinnor försvinner spårlöst. Återigen möts Ruth och kommissarie Nelson vägar i ett polisfall.

Jag älskar den här serien med hela mitt hjärta. Så här nionde delen in känner man ju alla karaktärer och vill veta hur det ska gå för dem. Och Ruth och Nelson – ska de någonsin få bli ett par?

Den här serien har hållit hög kvalitet igenom men den här är nog t.o.m. snäppet bättre än övriga. Och nu måste jag alltså vänta ett helt år på nästa del? Hur ska det gå till? Med tanke på slutet i den här…

Har du inte läst någon bok i serien så LÄS! Och läs dem i ordning för bästa upplevelsen. Jag har inte recenserat alla delar i serien, men de som har recenserats finns att läsa här. Andra och tredje boken är lite sämre än övriga, så om du inte har läst serien tidigare är det bra att veta att det blir bättre och bättre. Läs på, helt enkelt!

Tack oktober!

Det har blivit många lästimmar i oktober vilket gav resultatet 7 lästa och 4 påbörjade. Av de lästa har jag svårt att välja en favorit då alla var väldigt bra. En bra läsmånad helt enkelt!

Den senaste veckan har varit segare läsmässigt. Jag har inte riktigt fastnat för någon bok utan kört slalomläsning, något som jag egentligen inte alls gillar.

Och nu är det läslov sägs det. Men inte för mig. Jag jobbar ju inte längre som lärare och kliniken har öppet som vanligt. Sååå… Det blir kvällsläsning som vanligt för min del. Det är inte kattskit det heller direkt. 

En orolig grav av Elly Griffiths

en oroligDet här är femte delen i serien om Ruth Galloway, och vad jag vet är det den absolut senaste. Nu väntar vi ivrigt på fler böcker, för den här serien blir bara bättre och bättre för varje bok.

Ruth Galloway, arkeolog och känd benexpert – det vet vi alla vid det här laget. Kommissarie Harry Nelson, kallad Nelson av alla, är så klart även han med. Cathbad, Kate och alla andra vi har lärt känna genom serien återkommer också. I den här boken inleds handlingen med att Ruth får ett brev från sin gamla kurskamrat Dan. Han ber henne om hjälp att undersöka ett skelett han har funnit, ett skelett som man antar är en mycket betydelsefull person. Dan uttrycker rädsla i sitt brev när Ruth får brevet är han död, i en brand som man misstänker är anlagd. Ruth bestämmer sig för att åka till Blackpool och undersöka benen och hon tar med sig Kate och även Cathbad. Men onda krafter vill inte att hon ska undersöka benen och hon får hotfulla sms som hon ignorerar. Hon åker dit ändå och samtidigt befinner sig Nelson där på semester med sin familj, vilket så klart leder till att de ännu en gång blir inblandade i samma rättsfall.

Den här delen, i likhet med den förra Känslan av död, är de två bästa i serien. Jag läste dem direkt efter varandra eftersom förra boken lämnade en mersmak som jag spann vidare på. Och jag blev som sagt inte besviken. I den här boken är det dessutom ännu mer om relationerna karaktärerna emellan. Det är just karaktärerna och deras så olika personligheter som jag har kommit att tycka så mycket om. Att Cathbad har fått ta stor plats i dessa två delar bidrar definitivt till varför jag gillar dem så mycket.

Jag vill egentligen inte analysera boken särskilt mycket, eller ens avslöja handlingen. Jag vill i stället slå ett slag för hela serien. Det är deckare blandat med historia och relationer. En deckare som egentligen inte är en deckare skulle jag vilja säga. Jag som inte alls gillar deckare faller pladask för den här serien. Jag bara älskar det, så enkelt är det. Kanske är det arkeologen i mig som talar. Oavsett vilket är det här en serie som jag varmt rekommenderar alla att läsa. Och om man har fastnat i serien – se till att komma till de här två delarna. De är värda det. De är så himla, himla bra.

Läs! Hela serien – bara läs på.

Läs mer om hela serien här.

Känslan av död av Elly Griffiths

känslanDet här är fjärde delen i den bland bokbloggare så populära serien om arkeologen och benexperten Ruth Galloway, och faktiskt en av de bästa i serien. Det som jag gillar med serien – arkeologin, mystiken och relationerna människor emellan, får verkligen komma till sin rätt här.

Den här gången blir Ruth inblandad mer än vanligt då det är hon som hittar den döda intendenten på Smiths museum. Hon ska medverka vid en kistöppning av en förmodad biskop, men i stället för ett mediabevakat ögonblick blir det i stället ett fall för rättsundersökning. Och där kommer givetvis kommissarie Nelson in i bilden. Efter intendentens död dör dessutom ytterligare en person och Nelson insjuknar i någon konstig åkomma. Kravbrev om att återlämna kranier från aboriginer och aktivister som kommer med direkta hot – vem är det som ligger bakom?

Som sagt, det här är en av de bästa delarna i serien. Det är spännande, underhållande och en precis rätt mängd mystik för att jag ska falla pladask. Det blir sträckläsning på den här boken, och jag hann inte mer än slå igen den förrän jag tog tag i den femte delen i serien.

Det här är deckare som t.o.m. jag gillar. Det är snällt utan att vara mesigt, mystiskt utan att bli konstigt och så lite kärlek på det. Jag gillar karaktärerna. Jag gillar Ruth som känns mänsklig och sådär alldeles lagom vanlig för att man ska tycka om henne. Nelson må vara lite bufflig, men jag gillar hans sätt att reagera på både saker och människor. Och så Cathbad – han växer med böckerna. Han är definitivt en av favoriterna för mig. Inget och ingen rubbar honom, och hans sätt att se på sin omgivning gör att jag gärna själv skulle vilja ha honom som min vän.

Återigen – läs den här serien! Första delen Flickan under jorden är bra, men så dippar serien något i andra och även tredje delen. Tänk då på att det väntar två riktiga godbitar i fjärde och femte delen. Icke att missa!

Läs mer om boken här.

Huset vid havets slut av Elly Griffiths

griffiths-elly-huset-vid-havets-slutDet här är den tredje boken i serien om benexperten Ruth Galloway och kommissarie Nelson. I de första delarna Flickan under jorden och Janusstenen har vi fått följa dem båda då deras vägar har korsats när människoben har hittats. Ruth är experten som kallas in för datering, och Nelson är kommissarien som utreder fallet när det visar sig vara relativt nutida ben. Och som ni kanske förstår även om ni inte har läst böckerna – de där båda har ju så klart också ett förhållande (eller vad man ska kalla det…). Trots att Nelson är gift sedan många år.

Nu möts de igen då man hittar ben på en strand. Det visar sig vara benen från sex män från andra världskriget. De frågar runt i omgivningen för att hitta människor som kanske vet någonting om vilka de var. När en tysk journalist, som kommer med en del svar, hittas mördad förstår de att det finns folk som vill bevara hemligheten. Det blir återigen en utredning där man inte vet vem man kan lita på och ett pusslande för att hitta sanningen och de skyldiga.

I den här boken finns ingredienserna som är ständigt återkommande i den här serien; relationen mellan Ruth och Nelson, hennes viktnoja, historiska fakta blandat med nutidens människor, en mordgåta som alltid sätter Ruth i fara. I den här boken ligger också en del fokus på Ruths dotter Kate och hur det är att börja jobba igen efter mammaledigheten. Ett ständigt pusslande med tider, att brottas med en känsla av att aldrig vara riktigt närvarande varken på jobbet eller med dottern, en vilja att fortsätta leva som innan, att fortsätta vara stolt och verksam i sitt yrke.

Den här boken är en klar förbättring från tvåan Janusstenen, som jag inte tyckte lika mycket om som första delen. Jag tycker att en av styrkorna i den här serien är just det faktum att Ruth är arkeolog och att en stor del av benen/brottsutredningen får fokus på det historiska. Det är det jag gillar med serien, och om det blir för lite av den varan tappar jag intresset. Det var det som hände i förra boken, men här är det tillbaka igen.

Den här serien är ett bra exempel på deckare för oss som egentligen inte gillar deckare. Det är en lite snällare variant, där fokus inte ligger på våld och splash som i andra deckarserier. Här är det lite småputtrigt, med en historisk twist och så klart lite kärlek på det. Det gillar jag!

Läs mer om boken här.