Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger

Vilken bok! Vilken läsupplevelse! Den här boken läste jag ut under vår stugsemester i Dalarna och jag längtade till kvällarna och min lästid. Den har varit hyllvärmare i flera år och jag är tacksam över att jag äntligen gav den en chans. Det gäller att komma ihåg att det finns många gamla läsvärda böcker, att inte bara läsa det allra senaste. Jag ska försöka påminna mig om det nu i höst, att gå en extra gång till hyllvärmarna här hemma och ge dem en chans. 

Boken är en kärlekshistoria av allra finaste sort. Henry reser (ofrivilligt) i tiden och varje gång han hamnar i en ny tid anländer han naken och omtumlad. När Clare bara är 6 år möter hon honom första gången och då är han 36 år. Han dyker upp flera gånger under hennes uppväxt och de gifter sig när hon är 22 och han är 30. Eftersom han inte kan styra sina tidsresor blir det Clare som får vänta på att han ska dyka upp igen. 

Jag är imponerad över hur författaren får ihop alla tidsresor som likt ett pussel ger läsaren en ny bit varje tidsresa. Det är lite svårt att följa tråden till en början men snart kommer man in i storyn och förstår upplägget och vad som händer. Och slutet… alltså åh! Det är verkligen en smått fantastisk bok som ger en stark läsupplevelse. Jag är glad att jag valde att läsa just den under semestern. 

Jag har sett att många andra också har gillat den här och jag vill verkligen rekommendera den vidare. Läs! Men läs i stora sjok för att den bäst ska komma till sin rätt.

Annonser