I går kom ännu ett bokpaket i brevlådan, men den här gången öppnade jag det på en gång. För den här gången visste jag vilken bok som fanns i paketet. En bok som jag riktigt längtar efter att sätta tänderna i, även om innehållet är skrämmande.
Jag har tidigare läst Katarina Johanssons bok Badskumt, en mycket läsvärd bok som alla borde läsa och begrunda. För vår hälsas skull, och för vår planets skull.
Läs mer om Den onda badankan här.
… när man hittar ett oöppnat bokpaket hemma. Som har legat där i säkert två veckor. Med en bok från någon bokklubb, en bok man glömt att avbeställa. Undrar vilken bok det är?
Tydligen är jag så van vid bokpaket att jag inte ens öppnar dem längre?! Nä, så kan det inte vara. Jag skyller på flyttstöket här hemma…
Jag älskar vackra bokcitat, kan inte få nog av dem.
Den här boken hade jag rätt höga förväntningar på, förväntningar som tyvärr inte höll. Det är synd, för den här boken hade potential att vara bättre.
Somer och Krishnan blir ett par under läkarutbildningen och de är ett par med höga ambitioner och drömmar. När drömmarna om ett barn börjar vet de inte att det ska komma att bli en hård prövning för dem. Efter många misslyckade försök får de besked att de aldrig kan få biologiska barn. De tar beslutet att adoptera och valet faller på Krishnans hemland Indien, ett land där hela hans stora familj och släkt fortfarande bor kvar. I Indien bor också Kavita och Jasnu. I deras lilla by är en son det enda som räknas och när Kavita föder sitt första barn och det visar sig vara en flicka blir hennes man vansinnig och tar barnet ifrån henne. Vad han gör med barnet får hon aldrig veta, men hon förstår att det inte längre finns i livet. När även hennes andra barn visar sig vara en dotter bestämmer hon sig för att ta barnet till ett barnhem, utan sin mans vetskap. Hon ber barnmorskan säga till honom att barnet dog vid födseln, för att hon ska kunna ge barnet en chans att leva, även om det innebär att hon aldrig får se barnet växa upp. Hon ger barnet namnet Usha, som sedan ändras till Asha av misstag.
Asha adopteras av Somer och Krishnan och växer upp i USA. I vuxen ålder blir hon intresserad av sitt ursprung och tar chansen att åka dit och bo med sina släktingar när hon får möjligheten att skriva ett reportage om livet i kåkstäderna. En önskan att på något sätt finna sina biologiska föräldrar finns också, samt att se och lära känna sitt hemland. Samtidigt lever hennes biologiska föräldrar ett hårt liv med många bekymmer. Kavita kan aldrig glömma sin dotter och tar flera gånger en extra omväg för att gå förbi barnhemmet där hon tror att dottern fortfarande finns kvar och hoppas få en skymt av henne.
Vi följer berättelsen först genom Somers och Kavitas röst, och så småningom även via Asha. Från tiden innan Ashas födsel, under hennes uppväxt och i slutet när hon är en ung vuxen kvinna. Det finns många saker i berättelsen som lockar och håller kvar intresset, och allra starkast är delarna där man får följa livet i Indien. Kavitas berättelse är så hemsk att följa och det finns en sådan önskan i henne att en gång få återse se sin dotter igen. En önskan att se att hon fick ett bra liv och att hon kan förlåta henne för att de lämnade bort henne.
Det som gör att jag till viss del tappar intresset för berättelsen är Somers del. I början av boken är hon en stark, självständig kvinna med höga ambitioner och planer. Resan till Indien förändrar henne. Hon tappar bort sig själv och försvinner liksom ur berättelsen. Det är som om hon under hela Ashas uppväxt bara står bredvid och tittar på, utan att aktivt medverka. Hon känner sig utanför Krishnans och Ashas relation eftersom båda har sitt ursprung i Indien och så uppenbart hör ihop. Hon drar sg undan, både från dem och omvärlden.
Det är en twist som jag tycker förstör läsupplevelsen. Somers del blir helt ointressant. Det enda som får mig att läsa vidare är för att få veta hur det går för Kavita och hennes familj, samt om hon och Asha någonsin får mötas igen. Jag vill så gärna att Kavitas liv ska bli lättare och att hon ska få se Asha igen och få veta att hon har haft ett bra liv. Jag vill att Asha ska få träffa Kavita och få förklarat varför de inte kunde behålla henne, vilken smärta det var att tvingas lämna bort henne och hur mycket hon alltid upptar Kavitas tankar.
Det är ingen bok jag skulle rekommendera vidare. Det är helt ok läsning, men det skulle ha kunnat vara så mycket mer än så. Den blev något av en besvikelse faktiskt, tyvärr.
Läs mer om boken här.
Du och jag och vi av Pia Hagmar. En ”hästbok” riktad mot vuxna, men som egentligen handlar mer om vänskap, kärlek och mänskliga relationer. En bit in i läsningen känns den aningen förvirrande. Det är de där kursiverade avsnitten som jag inte riktigt får till – vem det handlar om är inte alltid klart. Förvirrande, och lite irriterande när man inte fattar.
Men någonstans är den också rätt så trevlig läsning. En bok man vill återvända till och fortsätta läsa. Än så länge har jag en bit kvar att läsa, men jag återkommer med en recension när den är helt utläst.
Ska lyssna på föreläsning av Felicia Feldt. Ska bli mycket intressant. Återkommer med närmare info.
Åh, den här boken vill jag ha till min Mini! Det var just den här jag ville köpa på Bokmässan, men eftersom vi kom försent missade vi Johanna Thydell till min besvikelse. Och då blev det att jag inte köpte den alls. Men snart är det jul och det kanske kunde bli en bra julklapp till Mini.
Jag är väldigt förtjust i allt annat Johanna har skrivit så jag är så nyfiken på hennes debut i barnbokens värld.
Jag önskar att det var jag som kom på citatet, men ack nej. Men fotot har jag tagit i alla fall.
Eftersom Maria Ernestam lovordas lite här och var, satte jag upp henne på min Boktolva. Jag var nyfiken helt enkelt. Men efter att ha bläddrat lite i Caipirinha med döden kunde jag konstatera att nja, inte riktigt min grej. Nu gör jag ett nytt försök med Kleopatras kam, men handlingen tilltalar mig inte så att den lockar till läsning. Det blir mer att försöka kämpa mig igenom, och hur kul är det? Men jag kanske måste komma längre in i bokens handling för att fastna? Eller finns det en annan bok av henne som är bättre/lättare? Fortsätta eller ge upp?
Jag har ju redan hintat en hel del vad jag tyckte om den här boken. Den här boken är en riktig läsupplevelse – spännande, intressant och engagerande. Historiska fakta och personer blandas med fiktiva karaktärer och en story som skulle kunna vara hämtad direkt ur verkligheten. Det är precis min typ av bok. Jag gillar när man sätter en fiktiv story inom verkliga ramar. Att få läsa en bra berättad story samtidigt som man också lär sig något om vår historia.
Bokens handling berättas av tre olika personer: Skeeter, Aibileen och Minny. Skeeter drömmer inte om äktenskap som sig bör i hennes ålder – hon drömmer i stället om att en dag bli författare. Hon lyckas få jobb som krönikör på en lokal tidning, men problemet är att hon ska låtsas vara en person som ska svara på frågor om hushållsarbete. Eftersom hon inte vet ett dugg om det ämnet frågar hon en av sina bästa väninnor om hon får ta hjälp av hennes hemhjälp Aibileen. Aibileen är uppvuxen med att vara hemhjälp hos rika vita familjer, att uppfostra deras barn och senare se samma barn som har älskat och älskats bli lika mycket rasister som sina föräldrar. Något som smärtar, så klart.
Miss Skeeter tar kontakt med en förläggare i New York som går med på att ge henne en chans om hon kommer med ett intressant projekt som berör. När hon kommer på att hon kan skriva en bok med berättelser om och av alla de hemhjälper som finns i hennes hemstad Jackson, får hon ett ja till svar. Efter en hel del funderande tackar Aibileen ja till att medverka med sin historia. Men det är ett farligt arbete. Om de avslöjas kan Aibileen bli dödad och de måste träffas i smyg om kvällarna. Det är svårt att få andra hemhjälper att berätta sin historia, men sakta och säkert kommer den ena efter den andra. Alla är rädda men alla vill ha en förändring och känner ansvar att delta i den. Men ännu en oro finns – om boken publiceras och blir läst, kommer de vita familjerna känna igen sig i berättelserna och vad händer då med alla hemhjälperna?
Även om boken behandlar ett ganska stort och ofta mörkt ämne är det en feel good-bok. Det finns så mycket kärlek, vänskap och mod i storyn. Det är en stark inblick i hur det var att vara kvinna på 60-talet i den amerikanska södern.
Det jag gillar allra bäst med den här boken är de färgstarka karaktärerna och deras naturliga plats både i storyn och i den verkliga historien. Hela boken är full av historiska referenser, och de får en helt annan innebörd när man får se dem i sin rätta kontext. Personer som t.ex. Martin Luther King och hans tal, Rosa Parks och hennes protest mot raslagarna. Lagar som känns så främmande att läsa om, särskilt när man tänker på att det faktiskt inte var så länge sedan det här hände. Och det här med kvinnans plats i hemmet, med äktenskap som största prioritet. Det finns en mängd historiska fakta i den här boken som får en att reagera. Och det bidrar till läsupplevelsen.
Jag kan inte förstå att det tog mig emot att börja läsa boken, att den låg här hemma så länge innan jag tog tag i den. Jag skulle lätt ha kunnat missa den här boken. Det är tack vare hypen kring den, att den har blivit så lovprisad överallt, som jag tog mig an att läsa den. Och det är jag tacksam för nu. Nästa steg blir att se filmatiseringen av den också. Den är säkert inte lika bra som boken, men jag är ändå nyfiken på hur de har lyckats med karaktärerna och stämningen.
En bok som jag rekommenderar att läsa. Läs mer här.
Ja, i den här veckans Bokbloggsjerka får vi två frågor att besvara. Den ena är om det var rätt att Mo Yan fick årets Nobelpris och den andra är hur många böcker vi har i våra att-läsa-högar.
Angående Mo Yan kan jag inte säga om det var rätt eller inte eftersom jag aldrig har läst något av honom. Däremot reserverad jag en av hans böcker på bibblan för att helt enkelt se vad jag tycker. Som alla andra tycker även jag att det är tråkigt att det numera ofta är relativt okända författare som får priset. Det är klart att det vore roligare om det var någon man kände igen och som man kunde utropa ett stort JA vid meddelandet. Som omväxling till VEM?
Olästa böcker? Hmm… Det blir väldigt svart på vitt just nu här hemma då jag senaste i dag stod och gick igenom alla mina böcker. Vi ska flytta och ska då också magasinera en del. Tanken är att de flesta av mina böcker åker till magasinet, eftersom vi kommer att bo rätt litet till att börja med, och att enbart de olästa böckerna får följa med till lägenheten. Och… Det blir ju några flyttkartonger även där, om man säger så. Minst tre, riktigt ordentligt fyllda med bara olästa böcker. Jag har inte brist på böcker att läsa i alla fall. Samtidigt är jag stamkund på bibblan så de där olästa böckerna här hemma förblir olästa. Tanken är att jag ska ta tag i det där och faktiskt prioritera böckerna här hemma före alla andra, men det finns ju så mycket annat som lockar att läsa…
Oh my. Vi flyttar om bara några veckor och vi har massor att packa. En del ska magasineras och jag står och väljer vilka böcker som ska till magasinet och vilka som får komma och bo hos oss redan nu. Många boklådor blir det… Och då har jag ändå rensat ut en del och ska rensa lite till. Undrar om vi får någon flytthjälp? Alla vet ju att jag har en och annan bok här hemma…
Jag älskar sådana här böcker. Böcker som är skrivna i en positiv anda, som vill förmedla något lika positivt till läsaren. Som lämnar kvar en känsla i kroppen i sinnet att man har fått något man kan använda sig av, som får en att må bra. I det här fallet är yoga själva nyckelbegreppet, men Malin Berghagen bjuder också på sin personliga resa – hur hon har kommit dit hon är i dag. En resa som inte alltid har varit lätt.
Boken börjar med hennes personliga berättelse, hur hon började med yoga och hur det sedan fortsatte. Det är en bakgrund och förklaring till vem hon är, hur hon har tagit sig igenom jobbiga perioder i sitt liv och hur hon så småningom vågar fatta svåra beslut för att ta sig vidare. Och hur yogan kommer att bli en viktig del i hjälpen framåt och att den blir en daglig och naturlig del i hennes vardag.
Jag har sett en del intervjuer av henne på tv, och även läst i en del tidningar, och jag har alltid fått ett positivt intryck av henne. Att hon är en jordnära människa som vill dela med sig. Jag såg ett inslag på tv4 Nyhetsmorgon där hon presenterade yoga för/tillsammans med barn, ett inslag som var så himla bra gjort.
Jag blir så himla glad av den här boken. Lugn i sinnet. Jag är ingen yoga-människa, i den betydelse att jag har gjort det så sällan. Jag har tyckt om det de gånger jag har gjort det, men jag har aldrig haft möjlighet att riktigt lära mig, något som jag saknar. För det lockar – både yoga-övningarna i sig, men också tanken kring det. Helhetssynen. Yogan är för både kropp och själ, i syfte att stärka inifrån och ut. Både individ och kropp.
Det skulle lätt kunna bli en bok om ”bara” yoga. Hur man gör, tekniskt och varför. Men det här är så mycket mer. Hela boken i sig är en enda skönhetsupplevelse med alla dessa vackra bilder som får mig att stanna upp och titta länge. Text och bild gör den här boken lika mycket till ögongodis som en inspirerande bok att läsa. Jag blir väldigt sugen på att testa yoga för mig själv här hemma. Hon har tydligen gett ut en yoga-cd också, och efter att ha läst den här boken är jag väldigt nyfiken på den.
Läs mer om boken här.
Jag har läst 70 böcker hittills i år. Så många böcker har jag inte läst något annat år, i alla fall inte sedan bloggen startade 2007. Jag har aldrig fört läsdagbok innan så jag har ingen som helst aning hur många böcker jag läste innan bloggens tid, men jag antar att det inte var lika många som nu. Kanske när jag pluggade litteraturvetenskap och engelska, för då läste vi ju mängder under kurserna.
Och det är mycket tack vare bloggen som läsandet har ökat. För att jag lättare hittar riktigt bra böcker, för att den gör att jag tänker på läsning och böcker på ett annat sätt och för att läsandet helt enkelt har fått en större plats i mitt liv.
Överallt hör jag småbarnsföräldrar säga att de aldrig har läst så lite som när de fick barn. För min del har det blivit tvärtom. När Mini var riktigt liten följde jag aldrig rådet om att sova när hon sov – jag tyckte bara att jag blev seg av det. Jag valde i stället att lägga den tiden på att läsa – att ligga i soffan med en bok och slappa gick mycket bättre. Att sova – inte så bra.
Och nu när hon är större blir det ofta läsning på kvällarna när hon sover, eller vid lunchen när hon sover (de dagar jag inte jobbar). Jag tror att det är ungefär samma sak som man säger om att kreativitet föder kreativitet – att läsning föder läsning. Ju mer jag läser, desto mer vill jag läsa.
Förutom att jag aldrig har läst så mycket som nu har jag aldrig läst så mycket bra som nu. Jag tycker att jag hittar den ena höjdpunkten efter den andra. Kanske har jag blivit mer medveten om vad jag gillar och lärt mig välja rätt böcker, kanske får jag lättare bra tips tack vare alla andra bokbloggar, kanske är jag mer aktiv i mina bokval nu. Vad det än är så gillar jag det. Att läsa den ena bra boken efter den andra, som lämnar en härlig känsla i kroppen efter sig – det är lite lyxigt, tycker jag.
Fast en sak jag måste bättra mig på är att läsa böcker som redan finns här hemma i min egen bokhylla. Det var ju egentligen en av mina utmaningar i år, och jag kan knappast ge mig godkänt för det. Hittills i alla fall. Jag har fortfarande tid att bättra mig. Av de 81 böcker som finns listade här har jag bara läst 8. Och i ärlighetens namn är det inte ens en komplett lista – det finns säkert minst lika många oläst böcker till i mina flyttkartonger. Jag måste göra något åt det där. Det finns helt säkert en hel massa bra böcker även där.
Ja, vad annat kan jag säga? Jag sträckläste Niceville och ju närmare slutet jag kom, desto fortare läste jag – hur skulle det egentligen sluta? Galet spännande, intressant och bara så himla bra helt enkelt. Jag är imponerad. Och lite arg på mig själv som har låtit boken ligga och vänta så länge här hemma.
Nu har jag även reserverat filmatiseringen med samma namn. Ser fram emot att se karaktärerna få ansikten och se om de stämmer överens med min egen bild.
Alltså, vilken bok. Har ni läst? Annars – läs!
*malins bokblogg* 