Crónica de una muerte anunciada av Gabriel García Márquez

Eftersom jag inte visste att jag skulle läsa spanska via lärarlyftet i år hade jag redan läst den här boken, fast på svenska: Krönika om ett förebådat dödsfall. Den ingick ju i vårens kurs och vi hade en megatenta på den då vi skulle kunna alla glosor i den, översätta en bit samt skriva en uppsats utifrån ett tema ur boken. Plus alla andra texter vi skrev om den innan tentan då.

Sååå… Jag kan den här boken nu. Utan och innan, känns det som. Men vet ni. Jag skulle kunna läsa den igen. Och igen. Och igen. Den är så ruskigt bra! Det är en sådan där bok som bara blir bättre och bättre ju mer man läser den. Det var extra intressant att läsa den på spanska också och se det ”riktiga” språket. Eftersom jag hade läst den på svenska innan kunde jag jämföra lite och jag var inte alltid helt överens med översättaren, men det gjorde å andra sidan bara läsningen än mer intressant. Nu kunde jag ju förutom själva storyn också snöa in mig på språket. Vilken lycka!

Om du inte har läst denna lilla guldbok än så se till att göra det! En stor läsupplevelse i en liten bok. Det tyckte jag redan förra gången jag läste den. En klar favorit för mig.

 

Annonser

Krönika om ett förebådat dödsfall av Gabriel García Márquez

Det här är ytterligare en sån där bok som jag tänkt läsa i evigheter, men som av någon anledning bara inte har blivit av. Det är tur att man har några veckors sommarlov varje år så man hinner göra allt det där man annars inte hinner.

Jag vet att man förmodligen inte får använda ett ord som cool i ett sånt här sammanhang, men det är faktiskt det ord som jag tycker passar in bäst på den här boken. Den är verkligen så cool.
Från första början får man veta att Santiago Nasar ska mördas och vi får också veta av vilka. Krönikan är gjord långt efter själva mordet och vi får följa berättaren genom hela händelseförloppet, fram till själva mordet. Det är som en deckare, kombinerat med poesi och humor. Trots att mördarna går och berättar öppet för alla i byn att de ska mörda Santiago är det inte många som tar dem på allvar, och de som gör det hinner inte i tid för att varna. Varför de ska mörda honom tänker jag inte avslöja här.
Den är rolig att läsa, och det är ett härligt språk, härliga karaktärer och en händelserik berättelse. Jag ska definitivt läsa fler böcker av Gabriel García Márquez och faktiskt har jag fler här hemma som stått och samlat damm i bokhyllan. Hur har jag kunnat låta de här skatterna bara stå där? Det får jag åtgärda nu i höst. Och jag har också lovat mig själv att jag ska läsa Krönika om ett förebådat dödsfall på spanska (Crónica de una muerte anunciada), för den har jag också ståendes i bokhyllan. Fegt att först läsa den på svenska kanske… 🙂