Jag ska börja med att erkänna att den här boken inte alls funkade för mig. Jag kom faktiskt inte ens ihåg att jag hade läst den, förrän jag såg den på ett annat ställe. Först då kom jag ihåg att jag faktiskt hade läst den, men helt glömt att skriva om den. Inget bra betyg för en bok.
Boken handlar om femtonåriga Doria. Hennes familj kommer ursprungligen från Marocko men bor numera i Paris förorter. Pappan lämnade dem där och flyttade tillbaka till Marocko, till en ny fru och ett nytt liv. Kvar lämnade han sin ”gamla” familj. Doria har blivit bitter, cynisk och rätt så trött på omvärlden.
Vi ser omvärlden, kvarterets befolkning genom hennes beskrivningar och betraktelser. Och de flesta karaktärer vi möter färgas av hennes omdömen om dem. Eftersom hon är inne i en jobbig fas i livet har hon svårt att se bra sidor hos folk, och hon har ofta en väldigt bestämd åsikt om de flesta. Oftast en negativ sådan.
Jag vet inte vad det var med den här boken som jag hade så svårt för. Någonstans kände jag att jag aldrig lyckades etablera en relation till karaktärerna. Personerna fastnade inte och jag kunde inte komma ihåg vem som var vem. Det gjorde hela läsningen smått kaotisk, för att inte säga tråkig. Jag hade svårt att hålla koll på vem som var vem och vilken roll de hade.
Jag tror att en del böcker ska man läsa vid en viss tidpunkt för att kunna ta dem till sig. Den här boken kanske är en sådan. Kanske var det bara fel tillfälle att läsa den, kanske hade jag tyckt bättre om den vid ett annat lästillfälle. Nu blev det i stället en stor besvikelse.
*malins bokblogg* 