Den här stackars boken fick följa med mig hem från bibblan hela 3 gånger innan den blev läst. Jag tror att det var det snöiga omslaget som fick mig att känna lie motvilja mot den, för snö är helt enkelt inte min grej. Inte alls.
Precis som i Lucy Dillons debut Ensamma hjärtan och hemlösa hundar är det en hel del hundar i även i den här. Här möter vi Juliet som blivit änka i unga år, väldigt hastigt och oförutsett. Hon har svårt att komma tillbaka till livet och vardagen efter makens dödsfall, och hennes familj försöker med allt möjligt för att få henne på fötter igen. Hennes mamma och syster lyckas med lite list och lur få henne att ta tag i renoveringen av huset. Juliet har känt det som ett slags svek att fortsätta renovera efter makens död, men hon börjar med små steg göra en del saker i huset. Hennes mamma övertygar henne att hon behöver hjälp med att ta hand om sin hund, och så småningom har Juliet inte bara hennes hund och sin egen, utan även en hel uppsjö av andra behövande. Utan att hon riktigt visste hur har hon fått jobb som hundvakt. Eller djurvakt ska man kanske säga för det är även en del andra djur som hon får ta hand om.
Förutom Juliets berättelse får vi också ta del av hennes syster Louises liv som relativt nybliven mamma, med problem att räcka till för både barn och jobb och make och allt annat. Mitt i allt korsas också Juliets och Louises liv genom en gemensam bekant, en man som får båda systrarnas hjärtan att klappa lite extra.
Jag tycker inte att den här boken är lika bra som den förra. Karaktärerna är inte riktigt lika starka, och storyn biter sig inte fast på samma sätt. Den lämnar helt enkelt inte kvar samma feel good-känsla i kroppen som den förra gjorde. Även om jag inte riktigt faller för den är det trots allt en mysig och charmig bok, perfekt underhållning när man vill ha något lättläst och lättsmält. Det är utan tvekan godkänt, och jag kan tänka mig att läsa även Dillons senaste bok Och så levde de lyckliga. Med tanke på att den har en bokaffär i storyn lockar den lite extra till läsning.
Jag har läst flera andra mycket mer positiva omdömen om den här boken. Kanske var jag lite negativt inställd redan från början, eftersom det var sådant motstånd att ens börja läsa den. Kanske, kanske påverkade det sedan läsningen igenom. Jag vet inte, det kan vara så. Hur som helst rekommenderar jag att läsa den första boken av Dillon i första hand om man vill läsa något av henne. Och den här som tvåa om man sedan vill läsa mer.
Läs mer om boken här.