Juli månads läsning

Något sent, men här kommer en sammanfattning av juli månads läsning. Det blev 13 lästa böcker, vilket är färre än jag hoppats på. Men det har varit semester och vi har gjort en hel del utflykter så det har blivit klart färre lästimmar.

Jag har svårt att bara välja en favorit, men om jag får säga två i stället så blir det ”Fem år senare” och ”Vingården för vilda drömmar”. Den förstnämnda var en så härlig läsupplevelse och överraskade. Den sistnämnda hade jag redan innan höga förväntningar på och de höll med råge. Två otroligt bra böcker!

Av de övriga bjöd flera på väldigt härliga läsupplevelser medan några blev något av en besvikelse. ”Brinn mig en sol” och ”Vänligheten” läste jag enbart pga nomineringen till Årets bok, men de var bara ok läsning för mig. ”När stormen kom” förstod jag mig inte alls på och ”Sista brevet från din älskade” fick jag kämpa med – men den sistnämnda blev ju en riktigt härlig biofilm i stället.

⭐️Er tredje man av Denise Rudberg

⭐️Fem år senare av Rebecca Serle

⭐️28 somrar av Elin Hilderbrand

⭐️När stormen kom av Rosamunde Pilcher

⭐️En misslyckad kvinnas bekännelser av Alexandra Potter

⭐️Sommaren på Nornö av Jennifer Anglade Dahlberg

⭐️Den franska lavendelgården av Jo Thomas

⭐️Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson

⭐️Min storslagna död av Jenny Jägerfeld

⭐️Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes

⭐️Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

⭐️Vingården för vilda drömmar av Caroline Säfstrand

⭐️Vår bästa tid av Kiley Reid

Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes

Jojo Moyes är en favorit, även om jag inte älskat allt hon skrivit. Den här boken påbörjade jag redan för några år sedan, men fastnade då jag tyckte den var så svår att komma in i. Men nu såg jag att den kommer på bio, med premiär redan på fredag, och jag vill ju läsa boken innan jag ser filmen.

Boken utspelar sig i London 1960 och 2003. I dåtidens kapitel möter vi Jennifer Sterling när hon precis vaknat upp efter en bilolycka. Hon har delvis tappat minnet och hennes närmaste verkar inte riktigt vilja fylla i minnesluckorna. Hennes man känns främmande och är de verkligen lyckliga? När hon hittar ett kärleksbrev skrivet till henne, undertecknat med B, inser hon att hon haft en kärleksaffär och var på väg att lämna sin man. Men vem är B?

I nutid hittar journalisten Ellie kärleksbrev i arkivet och börjar luska i vem som skrev dem. Hon kan känna igen sin egen historia i dem då hon själv har ett förhållande med en gift man. Men vem var B och fick deras kärlek ett lyckligt slut?

Även den här gången var det svårt att komma in i boken. Det finns inga tidsmarkörer inför varje kapitel och jag hade svårt att hänga med om vi mötte Jennifer före eller efter olyckan. Det tog ett tag att hänga med där faktiskt.

Den bästa delen är den från 60-talet eftersom den också visar hur det var att leva på den tiden. Som kvinna förväntades man ”ta hand om sig” och vara ett smycke åt sin man. Smal midja, välvårdad frisyr och kläder var några saker man skulle ha koll på. När barnen kom kunde man dra sig tillbaka och skippa festerna. Det ansågs ok. Då kunde mannen i stället ta med sig sin älskarinna. Det var ju inte direkt upplyftande läsning om hur det var att vara kvinna på den tiden.

Det här var inte min favorit av Moyes. Det var ok läsning som blev bra först mot slutet, men vägen dit var lite för kringelikrokig. Men jag ser väldigt mycket fram emot att se filmen för jag tror att det här kan bli riktigt bra på en filmduk. Hoppas bara att den kommer hit till Jönköping. Just nu finns den inte uppsatt i alla fall.

Tretton dagar med John C av Jojo Moyes

Det här var en finurlig liten novell, tyckte jag. En novell om att längta efter mer, något annat, kanske något bättre. Eller är det så att man redan har det bästa?

Miranda hittar en mobiltelefon utomhus och där syns ett sms: ”var är du älskling? Det har gått 2 dagar!!!” Det fortsätter ramla in sms och det ringer. Miranda förstår att det handlar om en otillåten kärleksrelation. I ett infall av både lust och spänning bestämmer hon sig för att både svara och stämma träff.

Jag har både läst och gillat det mesta som Jojo Moyes skrivit. I den här novellen lyckas hon få med mycket att fundera och reflektera över. Vi ser ofta på andra och tror att lyckan finns där på andra sidan, och glömmer uppskatta det vi redan har. Just det tycker jag hon förmedlar så bra med den här novellen.

Det här var den första novellen jag läste i min novellutmaning och den fick mig att känna att det här med att läsa noveller är inte dumt alls.

Månadens böcker

Det blev 8 lästa böcker i mars och den här månaden bjöd på många fina läsupplevelser. Min absoluta favorit var Mattias Edvardssons En helt vanlig familj som verkligen var ruskigt bra. Men jag vill också nämna Susanne Schempers Svinstian som var en stark och berörande ögonöppnare.

⭐️ Konsten att bli en viol av Maja Willander

⭐️Som nitroglycerin av Frida Moisto

⭐️Nine perfect strangers av Liane Moriarty

⭐️Kärlek, hat och andra filter av Samira Ahmed

⭐️En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

⭐️Jag lämnar ekorrhjulet av Åsa Axelsson

⭐️Ensam i Paris av Jojo Moyes

⭐️Svinstian av Susanne Schemper

För april hoppas jag på fortsatt bra läsning. Det är särskilt en bok som jag ser fram emot som kommer ut i april, plus en som jag hämtade ut på bibblan i går. 😍 Mer om dem senare dock.

Ensam i Paris av Jojo Moyes

Jojo Moyes är en av mina stora favoriter, men trots det hade den här boken blivit hyllvärmare. Eftersom den innehåller kortromaner och nio noveller har den varit perfekt läsning denna vab-vecka då vi verkar haft besök av influensa här hemma. Jag klarar inte av någon avancerad läsning när jag vabbar, så det var perfekt att ha den här ståendes i hyllan.

Den innehåller som sagt flera korta texter och de är alla av olika intresse. Favoriten är den första kortromanen men jag tycker också om novellen där ett kärlekspar gick isär på grund av ett kommunikationsmisstag. Det som kunde ha varit, blev inte. Den fångade mig.

Har man läst Jojo Moyes känner man igen sig här. Alla karaktärer är tecknade med hennes känsla för värme och äkthet och fokus ligger mycket på relationer och kommunikation, samt bristen på den.

Jag är inte så van att läsa noveller och jag tror att de mår bäst av att man läser en i taget och sedan smälter den. Jag har ganska ofta korta pauser på jobbet då jag skulle vilja läsa men då en tjock bok inte lockar. För mig är det svårt att läsa några minuter här och där i en bok. Noveller skulle faktiskt passa perfekt att ha liggandes på jobbet. Jag måste helt klart kolla upp novellsamlingar som kan vara intressanta.

Som sagt – trevlig och mysig läsning som kanske inte ger ett bestående intryck men underhållning för stunden.

Fem favoriter

Dagen till ära – här är mina 5 favoritförfattare vars böcker jag alltid ser fram emot att läsa. 💕

🌟Jojo Moyes

🌟Elly Griffiths

🌟Sarah Dessen

🌟Lisa Jewell

🌟Liane Moriarty

Jag läser faktiskt främst kvinnliga författare, kanske är det något med igenkänningen där. Det är inget medvetet val när jag väljer böcker, men när jag sammanfattar läsningen är det alltid främst kvinnliga författare.

Vilka är dina favoriter?

Årets bästa böcker

Åh, att välja 9 favoriter bland årets lästa böcker var ju supersvårt! Det var flera bra som var tvungna att hamna utanför listan. Men i alla fall. Efter lite uteslutning lyckades jag välja ut de 9 absolut bästa läsupplevelserna i år.

Binas historia av Maja Lunde. Det här var en otroligt stark läsupplevelse och en bok som ofta poppar upp i tankarna. Ni måste läsa om ni inte gjort det!

Hälsorevolutionen av Maria Borelius. Den här boken läste jag faktiskt två gånger. En gång i våras och en gång i höstas. Så inspirerande! En bok jag använder mig av varje dag.

Små stora saker av Jodi Picoult. Den här författaren skriver alltid böcker där man som läsare inte kan välja sida. Oerhört stark och läsvärd bok!

Jenny Hans trilogi om Lara Jean. För att alla tre böckerna om hennes fantastiska familj gick rakt in i hjärtat. Läs!

En andra chans av Jojo Moyes. Sista och avslutande delen i den här trilogin berörde mig starkt. Önskar fortfarande en fortsättning…

En skopa kärlek av Sophie Kinsella. Den här författaren blev en ny bekantskap i år. Romantiska komedier när de är som bäst.

Then she was gone av Lisa Jewell. En favoritförfattare som numera skriver mörkare och mer spännande böcker. Den här var hemsk, men bra.

Hon som inte vet av Karen Cleveland. Sträckläsning på högsta nivå. Och slutet!

Falska vänner av Jane Harper. Spännande och lagom läskigt i Australiens vildmark. En ny favoritförfattare.

Och precis utanför listan hamnade min stora favoritförfattare Sarah Dessen. Och Elly Griffiths… Och Kristin Emilsson… Suck. Så många bra som jag fick välja bort! 🤷🏼‍♀️

Trots att jag inte nådde mitt läsmål har jag ändå läst väldigt många bra böcker. Jag skulle lätt ha kunnat göra en topp 20. 😊

Har ni läst någon av mina favoriter?

Juli månads läsning

Bättre sent än aldrig… Här kommer sammanställningen av juli månads läsning.

Det blev bara 5 lästa böcker i juli. Jag hade fullt sjå med att njuta av värmen och i stället för läsning blev det många långa kvällspromenader. Nu när mörkret kommer blir det mer läsning igen i stället.

Favoriten i juli var helt klart Jojo Moyes En andra chans. Det var helt underbar läsning! 👌🏻

☀️En andra chans av Jojo Moyes

☀️Törst av Andreas Ek

☀️30 dejter på 30 dagar av Sarah Title

☀️Med hälsning från Båstad av Jenny Fagerlund

☀️Falska vänner av Jane Harper

En andra chans av Jojo Moyes

Det här är tredje delen om Louisa Clark och för min del får det gärna komma fler delar om henne. Jag blev så berörd av den här boken och satt och snyftade en stund efter att jag hade läst ut den.

I den här boken åker hon till New York för att arbeta som assistent åt en rik familj på Upper East Side. De bor i en gigantisk lägenhet och Louisas jobb blir att vara assistent åt frun Agnes. Agnes är fru nummer två och hon har inte blivit accepterad i den rollen och Louisa blir ombedd att låtsas vara hennes vän på en bal. Hon får en dyr klänning och får låtsas vara någon annan. Och det är den kvällen hon träffar Josh, som ser nästan precis ut som Will Traynor.

Eftersom Louisas jobbtider och uppgifter är minst sagt oregelbundna börjar hon tappa bort sig själv. Vem är hon och vad vill hon? Hon ställer alltid upp för alla andra, men någon gång är det dags att ta itu med sitt eget liv.

Att möta Louisa Clark igen är verkligen som att återse en kär gammal vän. Hon är en sådan varm, rolig och sprudlande karaktär. Jag skulle som sagt gärna läsa mer om henne, särskilt med tanke på slutet. Det finns definitivt mer att berätta om henne. Och ja, det står att det är den avslutande delen men jag hoppas ändå på en fortsättning. 😊

Jag gillar att det utspelar sig i New York och att jag numera kan känna igen mig när vissa gator och sevärdheter nämns. Det känns lite som att vara där med henne då. Jag vill veta mer om hennes liv i New York! Vad händer sedan? Kommer hon att lyckas? Mer Louisa Clark, snälla.

Som sagt. Jag gillade den här boken väldigt mycket, och hela serien för den delen. Så mycket värme, känslor och härliga karaktärer hela serien igenom. ❤️Missa inte att läsa den här serien! En av mina absoluta favoriter.

Toner i natten av Jojo Moyes

TonerJojo Moyes är en av mina favoritförfattare. Jag har läst och gillat allt av henne. Den här boken lånade jag hem redan förra året, men varje gång jag fick hem den blev den liggande och så hann jag inte läsa förrän den skulle tillbaka till biblioteket. Så den här gången såg jag till att verkligen prioritera den i läshögen.

Boken handlar om Isabel och hennes två barn. När Isabel blir änka måste de förändra sitt liv drastiskt. Hon har ingen som helst koll på hur man sköter ekonomin eller annat praktiskt. Mitt i allt ärver hon en gammal övergiven herrgård och eftersom hon inte har något val, tar hon barnen och sin älskade violin och flyttar dit efter att ha sålt lägenheten i London. Huset visar sig vara mer fallfärdigt än de trott, och när en av ortens hantverkare, Matt, erbjuder sig att sätta igång en stor renovering tackar Isabel tacksamt ja. Vad hon inte vet är att Matt egentligen ville ha huset själv, men blev lurad av dåvarande ägaren som hade lovat att det var han som skulle få ärva det. Renoveringen drar ut på tiden och blir mer kostsam än Isabels trott, och Isabels pengar försvinner i rasande fart.

Som sagt, Jojo Moyes är en av mina stora favoriter så förväntningarna på hennes böcker är alltid skyhöga. Den här gången blev det tyvärr platt fall. Jag gillade inte den här boken alls. Den största orsaken till det är huvudpersonen Isabel som jag tyckte var en ovanligt osympatisk och sjåpig människa. Hon har tydligen aldrig behövt vara vuxen och trots att hon har en extremt värdefull violin som skulle kunna ge dem gott om pengar vid en försäljning, väljer hon att behålla den och sedan sitter hon där på hustaket och spelar och är så ledsen över sitt liv. Hon tar knappt ansvar för sina barn. Dottern är den som har koll på deras ekonomi. Hon blir lurad på pengar till höger och vänster och har ingen som helst koll på att exakt alla hon träffar bara utnyttjar henne. Jag blir direkt tokig på henne…

Dessutom är själva storyn rätt tunn och helt ärligt rätt tråkig. Jag tvingade mig att läsa färdigt eftersom jag fick höra att slutet skulle vara bra, och det hoppades jag på in i det sista. Men nej. Storyn lyfte aldrig för mig. Det här är helt klart hennes sämsta bok och jag är lite ledsen att jag läste den, men jag kommer förstås att läsa mer av henne i framtiden. Däremot kan jag inte rekommendera den här boken alls. Å andra sidan vet jag många som tydligen älskade den här boken och tyckte att den var spännande från början till slut. Men det är ju det där med smaken – alla tycker så olika. Och tur är väl det!

Läs mer om boken här.

Etthundra mil av Jojo Moyes

  
Den här boken har hållit mig vaken många kvällar, långt efter att nattlampan borde ha varit släckt. Och när jag väl tvingat mig att slå igen boken för att sova, då har jag legat där och fortsatt tänka på boken och vad som ska hända härnäst.

Storyn är egentligen ganska enkel och ja, visst är den förutsägbar. Men sättet Jojo Moyes berättar den på gör att den fängslar en. Vi får möta Jess som har två jobb för att kunna försörja sina två barn, och de får ändå vända på varenda krona. Hon är mamma till mattegeniet Tanzie som blir erbjuden stipendium för att börja på en privatskola där hennes otroliga talang kan få blomma ut. Men den lilla del som de måste betala själva är fortfarande en astronomisk summa för dem. När de blir tipsade om en matteolympiad där vinstsumman är 5000 pund inser Jess att de bara måste ta sig dit. Till  Skottland. Etthundra mil bort. 

Lösningen kommer med miljonären Ed som sitter i en väldig knipa själv. I ett svagt ögonblick erbjuder han sig att köra dem hela vägen. Tillsammans med Ed beger sig alltså Jess med dottern Tanzie, styvsonen Nicky och hunden Norman av på en resa som blir långt ifrån problemfri. Tanzie blir lätt åksjuk och de tvingas köra i 65 km/h. Man kan säga att de hinner umgås en hel del under resan. 

Det låter ju inte så spännande, men det här är en bok där man blir lätt förälskad i de härliga karaktärerna. Precis som det brukar vara i Jojo Moyes böcker. Jag hade en enorm book hangover när jag slog igen boken för jag kände mig inte alls redo att släppa mina nyfunna vänner. 

Det här är verkligen en feel good-bok. En bok som lämnar en med ett leende på läpparna. Jojo Moyes är definitivt en av mina favoritförfattare och med den här boken håller hon kvar den titeln. Så, ett boktips nu när vintern vägrar släppa taget om oss. Läs! 

Arvet efter dig av Jojo Moyes

  
Ingen kan väl ha missat Jojo Moyes succébok Livet efter dig. Här kommer fortsättningen, här får vi veta hur det gick sen. Och när jag hörde talas om den här boken var det ett absolut måste att läsa den. Eftersom jag har bestämt mig för att försöka minska ner på antalet ägodelar här hemma, däribland även böcker, försöker jag numera att låna flitigt via Bokbussen. Enda nackdelen med det är ju att man ibland får vänta länge på de där riktiga godbitarna, de där allra mest populära böckerna. Men, som man säger – den som väntar på något gott…

Det är inte riktigt rättvist att jämföra den här boken med sin föregångare eftersom de är så olika. Grejen med den här är ju att man får veta vad som hände efteråt, hur alla gick vidare efter Will. Främst får vi följa Lou och hennes kamp att återigen hitta mening i livet, att gå vidare efter Lou. Hon lovade Will att gå vidare, att leva sitt liv fullt ut, men det är lättare sagt än gjort. 

Jag kan så känna igen mig i hennes tankar, i skuldkänslorna att vara den son lever vidare. Hur mycket kan man gå vidare utan att det verkar som om man glömt? Samtidigt är det lika svårt åt andra hållet – att folk förväntar sig att man ska sluta sörja så intensivt, att man måste rycka upp sig och gå vidare. Och sorgen den kan slå till när man minst anar det. 

Den här boken är så himla fin, främst tack vare Jojo Moyes skicklighet att skildra personer som man tycker om, som man fastnar för och vill följa. Lou är så himla rolig, mitt i all sorg, och hennes familj likaså. Jag gillar mamman lite extra mycket, och hennes uppror mot sin tillvaro. Det här är en bok där det är karaktärena som står i centrum, inte själva storyn. Det är absolut inte samma drama som i första boken, men det är inte heller meningen. 

Så, är det här lika bra? Ja, jag tycker nog det. Nästan i alla fall. Om jag skulle sätta betyg skulle den här hamna snäppet under eftersom den första var så otroligt drabbande. Den här rör inte om på samma sätt men den gav ändå några kvällar av total läsro, och jag längtade efter att få dyka in i den mellan läsningarna. Har man läst den första delen är det snudd på ett måste att läsa även den här. Och jag kan faktiskt inte låta bli att önska ännu en fortsättning. 

Livet efter dig av Jojo Moyes

livet_efter_digJag kan säga att den här boken avslutade mitt läsår 2013 med ett riktigt dunder och brak. Vilken bok! Det är en bok som jag kan relatera till på ett mycket personligt plan.

Will är en mycket aktiv och levnadsglad kille med ett toppjobb, som en dag blir totalförlamad när han blir påkörd av en motorcykel. Lou är en några år yngre tjej som blir erbjuden jobb som hans sällskapsdam. Hon har nyligen mist sitt jobb på ett café, och eftersom hennes föräldrar har väldigt ont om pengar är ett nytt jobb ett måste för familjen. Trots att hon är 27 år bor hon fortfarande hemma och bidrar med sin lön för att få familjen att klara sig.

Det visar sig ganska snart att Will inte är särskilt intresserad av att ha en sällskapsdam. Han är bister och argsint och Lou får svårt att knyta kontakt med honom. När hans mamma avslöjar för henne att Will bestämt sig för att ta sitt liv med hjälp av en klinik i Sweiz, bestämmer sig Lou för att få honom att ändra sig. Hon gör upp en plan för att få Will att hitta livsglädjen igen, för att inse att livet fortfarande har mycket att erbjuda honom.

Den här boken kommer väldigt nära inpå mig. Den 16 december 1995 åkte min mamma och jag 30 meter rakt nerför ett stup med vår bil, voltade och landade upp och ner. Jag kunde krypa ut helt oskadd medan mamma förlamades från midjan och ner. Hon hamnade i rullstol och efter ett halvår på en specialavdelning för ryggmärgsskadade på Sahlgrenska sjukhuset, kom hon hem igen. Till en början hade hon gott mod, tränade hårt och hade siktet inställt på ett liv som gående igen. Sakta med säkert sjönk dock modet när hon insåg att rullstolen hade kommit för att stanna. Hon skulle aldrig mer kunna gå igen. Under åren som gick blev hon alltmer hemmabunden, av egen vilja. Hon tackade nej till vännerna som mer än gärna lyfte och hjälpte för att hon skulle kunna komma hem till dem eller ut på restaurang och andra evenemang. Men någonstans inom henne hade livsgnistan sakta börjat ta slut. Hon tyckte att rullstolen var ett fängelse, att allt blev så komplicerat. Ibland när hon bestämt sig för att gå ut på stan en runda fick hon vända tillbaka när hon insåg att hissen, igen, var trasig. Då kom hon helt enkelt ingenstans.

Ganska exakt 5 år efter olyckan, den 9 december 2000, dog hon av en propp som hade satt sig mitt emellan båda lungorna. Hon blev 50 år. När man sitter stilla hela dagarna i en rullstol får man lätt proppar som vandrar genom blodet och som kan fastna, såsom det gjorde på mamma.

Trots saknaden och den oerhörda sorgen hennes död medförde, visste vi som stod henne nära att döden på något sätt ändå var en lättnad för henne. Visst hade hon velat se sina barn växa upp, få lära känna sitt barnbarn. Men till vilket pris? Efter 5 år i rullstol hade hoppet om att kunna gå slocknat och därmed också en del av hennes livsgnista.

Med det sagt, denna långa historia, kan jag förstå Will. Jag har sett på nära håll hur en människa kan påverkas av ett liv i rullstol. I hans fall dessutom som totalförlamad. Att läsa boken var delvis som att kastas tillbaka i tiden, även om mamma aldrig pratade om att avsluta sitt liv. Men smärtan, att minnas den man var och det liv man levde; det kan jag känna igen.

Det här är definitivt en bok som jag vill rekommendera vidare. Inte bara på grund av innehållet utan även för de härliga karaktärerna. Hela Lous familj gör boken värd att läsas. För även om boken innehåller mycket smärta, innehåller den precis lika mycket kärlek och glädje. Det är en oerhört vacker berättelse om medmänsklighet, vänskap, familj och livet i stort. Helt klart en av årets absolut bästa böcker. Läs!

Den här recensionen kom visst att handla mer om mina egna erfarenheter än om själva boken. Så är det ibland: vissa böcker kommer nära. Riktigt, riktigt nära.

Läs mer om boken här.

Årets bästa 2013

I år har det blivit 103 böcker lästa, vilket är nytt rekord för mig. Förra året toppade jag med 84, men det slog jag ju med råge i år. Inför nästa år ska jag i alla fall inte försöka slå rekord igen. Med husflytt i sikte blir det nog något mindre läsning under 2014. Att det blev så många lästa under 2013 beror på att jag för första gången i mitt liv inte haft någon häst att åka till. Dessutom har vi bott i lägenhet hela året och därmed haft mycket fritid över, vilket i mitt fall har spenderats på läsning och träning.

Trots att jag har läst så många böcker har jag haft svårt att hitta de där riktiga topparna. Förra året hade jag svårt att välja ut bara 10 favoriter, men i år var det nästan svårt att hitta 10. Undrar vad det beror på? Dessutom har jag läst oerhört få tränings- och wellnessböcker, vilket känns jättetråkigt. Det vill jag läsa mer av under 2014. Och gärna mer om naturligt/ekologiskt liv.

Här kommer mina favoriter för 2013, utan inbördes ordning:

En man som heter Ove av Fredrik Backman. Kommentarer är egentligen överflödiga. Så himla bra!

Livet efter dig av Jojo Moyes. Alltså herre jösses vilken bok! Jag sträckläste den, totalt oförmögen att lägga den ifrån mig. En av de sista böckerna jag läste i år, och det känns bra att kunna avsluta året med en sådan riktig höjdare.

Fågelbarn av Christin Ljungquist. Jag läste både denna och debuten Kaninhjärta, men den här var snäppet bättre. Otroligt spännande, läskig och välskriven.

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. Det här var en ny författarbekantskap för mig, och efter att ha läst och älskat den här boken plöjde jag ytterligare 3 böcker av Tropper. En ny favoritförfattare som jag vill läsa mer av.

Musselstranden av Marie Hermanson. Efter tips från en f.d. kollega läste jag och verkligen älskade den här boken. Jag vill gärna läsa mer av författaren.

För mycket lycka av Alice Munro. Åh, vilken underbar novellsamling. Jag var lyrisk redan efter första novellen. Det har tyvärr inte blivit mer läst av henne under året, men det ska det bli under nästa år.

Kvinnan han älskade av Dorothy Koomson. Även den här boken läste jag i slutet av året och det känns skönt att avsluta året med en riktigt spännande bok, en riktig bladvändare.

De skandalösa av Simona Ahrnstedt. Jag tyckte väldigt mycket om hennes debut Överenskommelser, men av någon anledning har jag fortfarande inte läst tvåan Betvingade. När den här kom som en överraskning på posten läste jag och tokgillade. Det blir definitivt fler böcker av henne framöver.

Sonjas hemlighet av Åsa Hellberg. Jag bara måste ha med den här på årets topplista. Det är fortsättningen på charmiga Sonjas sista vilja och det är feel good när det är som bäst.

Det goda inom dig av Linda Olsson. Jag upptäckte henne först förra året då jag äntligen läste Nu vill jag sjunga dig milda sånger, och hennes böcker är riktiga pärlor att älska och ta till sig.

bäst 2013

Och så vill jag också nämna Elly Griffiths lite utanför listan. Hennes serie om Ruth Galloway platsar inte riktigt in på topp-listan, men är starka bubblare. Samma gäller för Hans Koppel, vars böcker jag har hittat och gillat under året.