Minis första bok

Mini har fått en massa fina presenter från alla möjliga, mest i form av kläder. Toppen, eftersom vi inte behöver köpa alls mycket kläder i nästa storlekar.

Men hon har fått en bok också, vilket alltså blir hennes allra första bok. Eller ja, jag köpte ju en bok till henne på Bokmässan förra året, men det här blir ju hennes första present i bokform i alla fall. Det var hennes morbror som gav henne den här boken i present. Tack morbror, säger både jag och pappa T då vi är sjukt dåliga på att komma ihåg vår barndoms visor och ramsor. Nu är det träning här hemma som gäller!

Intressant och skrämmande läsning

I går damp den här boken ner i min brevlåda och jag kunde inte motstå att börja läsa den på en gång. Mycket intressant och lärorik läsning, såväl som skrämmande.

Förra året tog jag äntligen tag i mina produkter här hemma och började byta ut allt till ekologiskt och naturligt i stället. Det var delvis graviditeten som fick mig att börja tänka till om produkterna jag använde, men också en slags trötthet över all skit som stoppas i allt. Jag vill inte utsätta varken mig eller miljön för det längre.

Jag återkommer med recension när jag läst färdigt!

Blodläge av Johan Theorin

Påskdeckare i helgen, var det ja. Och det här var den jag valde. Jag har läst både hans Skumtimmen och Nattfåk tidigare. Konstigt nog kom jag inte alls ihåg att jag inte var så förtjust i den senare, vilket jag upptäckte först då jag läste igenom min recension igen. Blodläge valde jag som välkomstbok när jag gick med i en bokklubb igen, eftersom jag trodde att jag hade gillat alla Theorins böcker jättemycket. Minnet är tydligen inte det bästa, men jag såg ändå fram emot att läsa den här boken.

I Blodläge möter vi återigen Gerlof och hans Öland. Den här gången har han fått en hel del nya grannar. Det är Vendela Larsson, som vuxit upp på Öland och nu byggt hus och återvänt, och det är Per Mörner, som har fått ärva en stuga där. 

Vendela och Per är huvudpersonerna i den här storyn. Vendela bor tillsammans med sin man Max och deras hund Ally. Max är känd författare och håller som bäst på att skriva en kokbok. Deras äktenskap har sina problem och de kan inte kommunicera och reda upp i dem. Vendela växte upp i närheten av deras nybyggda hus och hade en rätt tuff och ensam barndom. Under hela sin barndom fick hon höra berättelser om älvorna och trollen som fanns i deras omgivning. Älvorna fascinerade Vendela som ofta besökte en stor sten där man kan tillbe älvorna och be dem om hjälp. När hon i vuxen ålder återkommer till Öland tar hon under sina löpturer ofta svängen förbi stenen för att ta hjälp av älvorna. Precis som i hans tidigare böcker finns det alltså drag av övernaturliga fenomen i boken – nu i form av troll och älvor.

Per Mörner har hela sitt liv haft ett komplicerat förhållande till sin far Jerry Morner. Han har försökt ha så lite kontakt med honom som möjligt och har sett till att hans egna barn inte har behövt träffa sin farfar så ofta. Jerry har efter en stroke svårt att tala och att ta hand om sig själv. Men så tar Jerry kontakt med Per, och en mordbrand där Jerry håller på att stryka med gör att Per känner sig tvingad att ta med Jerry hem till Öland. Någon är ute efter Jerry p.g.a. hans tidigare verksamhet. Per ser det som sin uppgift att ta reda på vad som har hänt och startar en egen utredning för att få svar på sina frågor.

Precis som i tidigare böcker tycker jag väldigt mycket om miljöskildringarna. Speciellt intressant är det när de äldre karaktärerna i boken berättar om hur det var förr, särskilt när de berättar gamla sägner. Sådant gillar jag skarpt. Boken beskrivs som en blandning av kriminalroman och relationsdrama. Just relationer ligger i stort fokus och det är här som boken är som bäst. 

Efter läsningen funderade jag på vad som lockat mig att läsa den här boken. Jag tror att det jag mest gillar med Theorins böcker är hans karaktärer. De känns alltid väldigt verkliga och som helt vanliga människor. De är väldigt basic på något vis. Dessutom har han ett språk som flyter bra när man läser. 

Jag tror faktiskt att jag gillar den här boken mest av de tre han har gett ut. Den känns inte lika spretig och så har den helt enkelt en story jag gillar. Det här är ju den tredje fristående delen av blivande fyra, och det är klart att jag vill följa Gerlof och hans vänner även i en fjärde bok.

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg

Som jag skrev i tisdags höll jag på att missa denna pärla till bok. Under graviditeten var jag så himla känslig för allt, och när boken beskrevs som en riktig skräckis vågade jag inte ge mig på den. I brevet som följde med fick man ett doftkrus med liljekonvaljdoft, en doft som man enligt följebrevet alltid skulle komma att uppleva som skrämmande efter att ha läst boken. Brr… Inte vågade jag mig på boken med all den skrämseln! Men det var ju en himla tur att jag vågade ta tjuren vid hornen nu i stället.

Maja Grå reser till Oxford för att studera konst. Hennes mamma Birgitta försvann när hon var liten och precis i samband med flytten till Oxford hittas mamman mördad i Brighton. När Maja reser till England vill hon också veta mer om mammans död och åker därför först till Brighton. Hon träffar en polisman angående mordet samt ser mammans lägenhet och träffar hennes kompisar. Där får hon en lite bättre bild av vem hennes mamma egentligen var. Men – så fort hon kommer dit får hon en känsla av att mammans vålnad dröjer sig kvar och att det är något hon vill berätta. En hastig glimt av något/någon, en doft av hennes liljekonvaljdoftande parfym. Det kommer flera små tecken på att det är just Birgitta.

Maja är en person som alltid har sett syner eller känt på sig saker som ingen annan har kunnat. När hon kommer till Oxford får hon en känsla av att det finns en koppling mellan stället och hennes mamma. Ganska snart börjar det hända saker och hon får visioner både i drömmande och vaket tillstånd. Men det är inte bara Birgitta som vill berätta sin historia, det finns fler som vill få fram sanningen. Det går rykten om tidigare elevers död – 4 kvinnliga elever som dog under mystiska omständigheter. Även de vill berätta sin historia och få upprättelse.

Boken är en blandning av deckare och spökhistoria/skräck. Hade det varit en film hade jag hållit för ögonen flera gånger, men det är ju lite svårt att göra det när man läser… Det finns en del stycken i boken som är riktigt läskiga (speciellt en badkarsscen) och som får nackhåren att resa sig. Men det är ändå inte så läskigt att man inte vågar läsa vidare. Storyn är spännande och det finns ett driv framåt som gör att man inte kan sluta läsa. Jag gillar den här boken skarpt! Det är lagom läskigt och lagom övernaturligt. Det är mer som en krydda i boken som ger den det där lilla extra. Boken är definitivt en av de bästa böcker jag läst hittills i år. Jag kunde helt enkelt inte sluta läsa den. Rekommenderas!

Bok från Forum förlag. 

Påsk på gården

Visst är det härligt när solen och värmen kommer och man kan ligga ute i en Baden Baden och läsa?! Det är precis vad T och jag har gjort i dag. Mini passade på att sova så sött i sin vagn medan vi njöt av läsning i gassande sol.

Jag har precis påbörjat Theorins Blodläge och än så länge bådar den gott. Vi ska tillbringa resten av påskhelgen hemma i lugn och ro så jag hoppas hinna läsa ut den ganska snart.

I kväll blir det dessutom grillpremiär här hemma! Kyckling och grönsaker – mums vad gott!’

Glad Påsk på er alla!

Påskdeckare

Som många andra bokbloggare tänkte jag faktiskt ge mig på att läsa Påskdeckare i helgen. Jag har ju läst och gillat Johan Theorins tidigare böcker Skumtimmen  och Nattfåk , och när jag återigen gick med i en bokklubb valde jag hans tredje bok som välkomstbok. Så det får nog bli den som blir mitt Påskdeckareval.

Årets hittills bästa bok!

Jag började läsa den här boken i går och blev helt fast. Om det inte vore för att jag har en liten bebis här hemma att ta hand om så hade boken blivit utläst redan i går. Nu blev det inte förrän i dag. Och de sista sidorna satt jag och läste under amningen eftersom jag bara var tvungen att få veta slutet…

Och tänk att jag höll på att inte läsa den alls! Hjälp! Den landade i brevlådan i slutet av graviditeten och när jag läste att den skulle vara läskig och handla om spöken fick jag lägga undan den. För jag var så extremt känslig under graviditeten, mot allt som liknade action, skräck, thriller – allt som inte var kärlek ungefär. Som tur är har den känsligheten lämnat mig nu. Annars hade jag missat denna fantastiskt spännande bok!

Återkommer i morgon med en recension, men var bara tvungen att skriva några rader och säga till er redan nu att läsa den här boken. Läs!

Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling

Jag tycker att Rabén och Sjögren alltid har så snygga omslag till sina böcker. De ser alltid så lockande ut att läsa och det är alltid lika kul när deras böcker ligger i brevlådan och väntar. Dessutom lyckas de alltid väldigt väl med att spegla innehållet. Och omslaget till den här boken är hur snyggt som helst! Sara R. Acedo har gjort omslaget och den söta bubbelgumsrosa färgen ihop med de mer allvarliga rosorna fångar verkligen både innehåll och stämning för den här boken. Hon har gjort en hel del bokomslag upptäckte jag vid en googling.

Egentligen är det svårt att beskriva bokens handling, för i den här boken är det själva språket som är det centrala. På baksidan av boken finns inte ens den traditionella baksidetexten, utan man möts av det så typiska språkbruket för den här boken. Det är språket som gör den här boken så intressant och så briljant. Hade jag hittat den här boken när jag gick på gymnasiet (innan dess hade jag inte fattat den) hade jag nog burit omkring med den som en dyrbar ägodel. Den är ett språkligt litet mästerverk.

Men för att göra någon slags sammanfattning: Mary och Lovely är huvudpersonerna i boken. De är 15 år och känner varandra bättre än någon annan. De har en förkärlek för dramatiska uttryck och Mary kallar sig t.o.m. textfascist. De drömmer om ett liv i London och använder ofta det engelska språket för att få den rätta dramatiska effekten. Deras liv präglas lika mycket av typiska tonårssaker som killar, nagellack och skola, som mer allvarliga saker som döden och panikångest. De älskar att fantisera ihop dramatiska liv åt folk de inte känner. Lika mycket lek som allvar.

Som sagt, det är språket som är det viktiga, men mellan raderna kan man läsa in en massa som aldrig sägs rakt ut. Själva slutet är lite speciellt och ger mig en aha-upplevelse. Jag vet inte om någon mer tolkar slutet som jag och det är knepigt att avslöja för mycket i en bokrecension. Det hade i alla fall varit roligt att veta om det är någon mer som har gjort samma tolkning, och jag tycker att det här är en bok som skulle passa perfekt för ett boksamtal med mer läsvana tonårselever. Det hade varit spännande att få höra deras åsikter om den här boken.

Det är ingen lättläst bok det här och det kräver en del läsvana för att hänga med. Det är mer språk än story, men det är intressant läsning. Mycket intressant. Jag gillar.

Bok från Rabén och Sjögren.

En hondjävuls liv och lustar av Fay Weldon

Ruth är en hemmafru som beskrivs som något av en jätte. Hon är lång, stor, fet och tydligen väldigt ful. Att hennes man gifte sig med henne beror egentligen enbart på att hon blev gravid och att det förväntades av honom. Men han har hela tiden gjort klart för henne att han måste få ha andra vid sidan om, eftersom hon ju inte duger för honom egentligen. De lever ett liv i förorten med två barn, husdjur och söndagsmiddagar. Maken påpekar gärna alla hennes fel och brister och skyller allt som går fel på henne.

En dag meddelar han att han tänker lämna henne då han blivit kär i en Mary Fisher. Mary Fisher är liten, kvinnlig, vacker och bor i ett Fyrtorn dit han flyttar. Hon har ofta flådiga fester och försöjer sig som författare av romantiska böcker. Något inom Ruth förändras i samband med detta. Hon känner något växa inombords och vägen mot att bli en tvättäkta hondjävul börjar. Hon bränner ner huset och lämnar barnen till maken och Mary Fisher. Sedan försvinner hon och startar en riktigt maffig hämndaktion mot maken och hans älskarinna. Hon har hela tiden koll på dem och deras liv, medan de är helt ovetandes om att det är hon som orsakar så mycket problem för dem.

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt den här boken. Det är ofta lika roligt som tragiskt att följa Ruths resa mot att bli en hondjävul. Det är lite läskigt hur hon så totalt lever för hämndbegäret och t.o.m. lämnar sina barn, men någonstans kan jag också förstå henne. Hon har blivit så totalt nedtryckt och dissad av både maken och andra i sin omgivning, ofta enbart p.g.a. hennes utseende. 

Boken är som sagt både rolig och tragisk att läsa. Den är rätt galen och udda vilket gör att läsningen blir underhållande och fängslande. Rekommenderas!

Det finns ju en filmatisering av den också och jag har säkert sett den för länge, länge sedan men eftersom jag inte kommer ihåg den kanske jag skulle ta och se om den igen.

Från Massolit förlag.

I (den alldeles för stora) att-läsa-högen

Det känns som om att-läsa-högen aldrig har varit så spännande som den är just nu! Det är nästan så att jag har lite beslutsångest. Eller vadå nästan – jag har beslutsångest! Just nu håller jag på med Fay Weldons En hondjävuls liv och lustar, men den är snart klar så jag har börjat fundera över nästa bokval. Hmm… Vad ska det bli härnäst?

Tänkvärt

En mycket tänkvärd video om produkter vi använder och vad de egentligen innehåller.

Det gick inte

Vi hyrde hem filmen En sorts kärlek, baserad på boken med samma namn. Efter bara några minuter tyckte T att det räckte så vi pausade och jag tänkte att jag skulle kolla färdigt på den ensam senare i stället. Men, men. Jag gjorde ett försök, men orkade inte så länge innan jag bestämde mig för att helt skippa att se den här filmen.

Visst brukar boken alltid vara bättre än filmen, och här var det verkligen så (av den bit jag såg av filmen i alla fall). Det kändes mer som uppradade scener och man fick ingen känsla för personerna eller handlingen. Kanske blev filmen bättre så småningom, men jag orkade i alla fall inte ens se klart den. Och det är väldigt sällan jag inte ens kollar färdigt på en film. Så nej, det här var ingen favoritfilm.

Brustna hjärtans café av Holly Winston

Det råkade bli två böcker i rad på samma tema. I förra boken fick man följa ett 36-årigt pars kamp mot cancer fram till slutet, i den här boken får man följa en 36-årig änkas kamp att ta sig tillbaka till livet efter makens död i cancer. Den ena tar vid där den andra slutar kan man säga.

Sophie Stanton är alltså 36 år när hon blir änka. Under hela boken får vi följa hennes väg från makens död och ett år framåt. Det är ett år som börjar med total mental kollaps då hon känner att hela livet försvinner från henne. Hon kan inte sköta sitt jobb, orkar inte ta hand om sig själv eller huset och orkar inte bry sig om något annat heller för den delen. Långsamt, långsamt tar hon små steg tillbaka mot livet igen. Hon säljer huset och flyttar till en väninnas stad för att starta ett helt nytt liv utan Ethan.

Det här visade sig bli en riktigt mysig lässtund, om man nu kan tycka det om en bok som handlar om cancer. Men boken innehåller så mycket värme och Sophie visar sig vara en rätt rolig karaktär att stifta bekantskap med. Har man själv förlorat en närstående kan man också känna igen sig i sorgens olika stadier, precis som Sophie går igenom dem. Dessutom är det ju inte själva cancern som är det centrala här, utan Sophies väg tillbaka till ett liv som känns meningsfullt igen. Hon går igenom bland det värsta man kan gå igenom, och hon kommer ut på andra sidan starkare och visare än innan.

Dessutom innehåller boken en hel del andra intressanta karaktärer, och de finns där både för att hjälpa Sophie tillbaka men också för henne att hjälpa även dem. Fokus är mänskliga relationer, att våga ställa upp och att våga bry sig om varandra.

Den här boken är helt klart läsvärd. Chick-lit med seriös betoning och som faktiskt ger en tankeställare.