Hon har gjort det igen. Fått mig att leva mig in i sin berättelse så pass att det känns som om jag är en del av den. Varje gång jag läser en av Helena von Zweigbergks böcker är det samma sak. Jag fastnar i stämningen och kommer inte ur den förrän boken är utläst. När jag läste böckerna om Anna och Mats gick jag omkring och var sur på min man. Annas känslor smittade av sig på mig. Stackars min man – att få en sur fru utan att förstå vad han gjort fel…
I den här boken möter vi systrarna Astrid, Lena och Sandra. När Astrids son Victor ska ta studenten kommer hans amerikanske pappa Michael för att fira honom. Och det besöket rör upp känslor. Michael och Astrid bröt upp när sonen bara var bebis, och Astrid har aldrig kommit över Michael – trots att hon är omgift med Henrik som hon fått två barn med. Hon har aldrig fått veta varför Michael lämnade dem, och hon undrar fortfarande vad som hände den där sommaren.
Vi får följa systrarnas egna berättelser i olika kapitel. Sandra och hennes man har stora problem i förhållandet och dessutom stora ekonomiska problem. Dansskolan de driver går inte så bra som de hade hoppats. Samtidigt får Lena veta att hon har cancer och bara har en kort tid kvar att leva. Alla tre systrarna har sina egna demoner att slåss med, samtidigt som systerskapet i sig inte alltid är enkelt. Och så är det ju den där hemligheten kring Michael som behöver komma fram i ljuset.
Det är en bok som verkligen är en typisk Helena von Zweigbergk-bok. Det handlar om relationer av alla de slag och som vanligt skildrar hon skickligt dialoger, stämning och detaljer så att man som läsare känner det som om man är där. Jag tycker väldigt mycket om att läsa böcker om relationer och det här är en bok helt i min smak. Handlingen låter kanske banal, men det är egentligen inte den som är den stora behållningen. Det jag gillar mest är alla de där pricksäkra detaljerna, små nyanser i språket som sätter stämningen. Det är total inlevelse som gäller. När jag läser längre stunder blir jag nästan lite utmattad, så intensivt blir det. Känslorna kryper inpå, in under huden. Läsning när den är som bäst! Det här är definitivt inte sista boken av henne jag läser.
När jag skulle länka såg jag att jag bara hade recenserat Anna och Mats bor inte här längre, men jag läste också Ur vulkanens mun förra året. Jag läste dem i fel ordning, men det gick bra ändå. Vill passa på och tipsa om dem båda!
Läs mer om bokenhär.
*malins bokblogg* 