Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion

Jag började lyssna på den här boken redan sommaren 2008, under mina långpromenader. Jag har svårt för att lyssna på ljudböcker eftersom jag ofta kommer på mig själv att i stället för att lyssna gå och tänka på annat och så måste jag lyssna om samma stycke igen. Den här boken gick dock lättare än normalt, men problemet här var snarare att jag berördes så starkt att jag gick och storgrät när jag lyssnade. Tur att mina promenader var på relativt ödsliga skogsvägar där jag inte mötte många bilar… Att det tog över ett år att lyssna färdigt på boken beror mycket på just att den var så tung. Jag fick ta den i omgångar för att orka.

Boken handlar mycket om sorg, både känslomässigt men också med ren fakta och statistik. Joan Didion berättar mycket öppet om sin makes död och hennes tankar och känslor kring det. Hon ser också tillbaka på deras gemensamma liv och händelser, precis så som man gör när man sörjer en älskad människas bortgång.

Det är vackert, sorgligt och berörande. För min egen del kunde jag känna igen mig så mycket i hennes tankar och känslor och boken berörde mig oerhört starkt. Det är en bok som jag är tacksam över att ha läst (lyssnat på) och som jag varmt kan rekommendera vidare.

Annonser

Dear John av Nicholas Sparks

När vi var i USA senast var ju Barnes & Noble ett självklart besöksmål. Väl där stövlade jag nästan omedelbart fram till hyllan med Nicholas Sparks böcker eftersom han är en favorit. Jag stod och höll i flera böcker, bl.a. den här, men eftersom jag redan hade en oläst bok hemma av honom valde jag att avstå köp. Men jag hann inte mer än tillbaka till hotellrummet förrän de gjorde reklam på tv:n för en ny film vid namn Dear John  (se trailer här) baserat på… Just det. Boken med samma namn av Nicholas Sparks. Det var ju bara att trava tillbaka till affären och köpa boken. Jag måste ju läsa boken innan jag ser filmen.

Boken både är och inte är en kärlekshistoria. Fokus ligger på John som är den som berättar. Han och hans far har alltid haft ett väldigt annorlunda förhållande och John har haft svårt att hantera deras brist på känslor eller ens kommunikation.  Han är på väg att hamna helt snett i livet men lyckas ta tag i det och skriver in sig i armén. Det leder honom bl.a. till kriget i Irak. När Savannah kommer in i bilden får hon honom att inse varför hans far är som han är, samtidigt som de båda försöker bygga upp sitt förhållande genom breven de skickar mellan Irak och USA. De ser fram emot dagen han ska komma hem igen, men så inträffar 11 september med terrordåden och livet ändras för dem.

Boken har egentligen flera olika handlingar. Det är en kärlekshistoria mellan John och Savannah med all den oro och frustration som en utlandspostering en soldat och hans flickvän kan känna och hur svårt det är att hålla kärleken levande enbart genom brev. En annan story i boken är den mellan John och hans far där hans uppväxt präglas av att ha en far med ett handikapp utan att han är medveten om det. Först när han får kunskap om detta kan han också förstå varför uppväxten var som den var. Den tredje handlingen är betydelsen av 11 september för många. Hur en enstaka händelse kan påverka livet för så många, utan att de egentligen inte var direkt inblandade.

Nicholas Sparks lär väl aldrig vinna något Nobelpris, men jag gillar hans sätt att skriva. Han har en förmåga att få språket att flöda vackert och smått poetiskt samtidigt som det är kärnfullt. Det är en fröjd att läsa hans böcker på engelska och hädanefter ska jag enbart läsa dem på engelska. Han må bli kritiserad för att skriva romantiska böcker och för att ha ytliga karaktärer, men jag kan inte hålla med i kritiken. Jag tycker att han lyckas porträttera kärlek utan att det blir smörigt eller för gulligt och hans karaktärer lyckas alltid nästa sig in under huden på mig. När jag läser hans böcker vet jag att jag kommer att få möta kärlek och ofta väldigt vackra miljöer. Jag får en stund framför mig med skön läsning som alltid lämnar ett spår av feelgood i mig. Att läsa är att njuta för mig och med Nicholas Sparks böcker vet jag att jag kommer att få göra det.

Precis som många andra som har en favoritförfattare vill jag nästan inte rekommendera någon annan att läsa hans böcker. Men samtidigt vill jag ju att fler ska få njuta av hans böcker. Fast om ni dissar honom får ni mig efter er!

Jag har tidigare recenserat The Notebook och Tron på ett mirakel . Den första boken jag läste av honom var Kärleksbrev som är en helt underbar bok. Många av hans böcker har blivit filmatiserade, med bra resultat i mitt tycke. Mina planer framöver är att läsa The Wedding som jag har här hemma och sedan ska jag definitivt se filmen som tydligen kommer till Sverige i maj. Efter det blir det fler böcker av honom som ska läsas!

Den förlorade symbolen av Dan Brown

Den här boken köpte T:s kollega på Landvetter och slukade under resan till USA. Han var helt exalterad över boken och det smittade förstås av sig på oss andra. Jag var ju bara tvungen att läsa den också!

Här får vi återigen stifta bekantskap med Robert Langdon, fast denna gång utspelas händelserna i Washington. Langdons kunskaper sätts på hårt test när de behövs för att rädda hans kidnappade vän. Precis som i Da Vinci koden är det fullt av symbolism, cliffhangers och oväntade twists.

Jag tror att man måste vara lite insatt i själva ämnet för att till fullo förstå storheten i den här boken. Visst är det mycket om frimurarna i den här boken, men för min del ser jag lite bortom det och fastnar i den lite djupare innebörden. Idag är vetenskapen väldigt centrerad till att vara just vetenskap. Allt ska gå att bevisas vetenskapligt och finns det inte vetenskapliga metoder att bevisa med så är det heller inte tillförlitligt. I den här boken är den kidnappades syster en mycket intressant vetenskapsman. Hon studerar nämligen sådant som inte går att vetenskapligt bevisa, på ett vetenskapligt sätt. Förvirrande? Nej, inte egentligen. Bara oerhört intressant. Hon försöker bl.a. mäta tankens kraft att påverka. Det som kan kallas noetik. Jag tycker personligen att det är oerhört intressant eftersom jag tycker att vi missar en stor del av människans kraft och storhet i dagens vetenskap. Vi går längre och längre bort från det som egentligen är det naturliga och som nu anses konstigt och ”flummigt”. Men dessa funderingar skulle egentligen kunna rymmas i ett eget inlägg, eller flera…

Jag har läst många recensioner där man inte alls tyckte om den här boken och i ingen av de recensionerna står det nämnt något om just det jag fann så intressant i boken. Själv slukade jag boken och blev helt överväldigad av alla tankar den väckte. Det blev så mycket mer än bara en skönlitterär bok. För mig visar Dan Brown sin genialiska förmåga att väva in ett så stort ämne i en helt vanlig spänningsroman. Jag älskar den här boken och jag vill rekommendera den vidare. Men. Läs den med öpnna ögon och ta in mer av innebörden den faktiskt ger. Om man gör det kan man kanske tom lära sig något av den här boken. Det är ju inte fy skam.

Rädda Felix av Helena Richardson

Det här är ytterligare en bok som jag köpte på årets bokmässa. Jag köpte den av en enda anledning: att jag ville läsa en boats av samma story som Allt för min syster av Jodi Picoult, en bok vars filmatisering jag såg på flyget till USA. Boken är enormt intressant och läsvärd, filmen bara sådär. Men nu fanns det alltså en bok inom samma ämne som var helt sann och det ville jag läsa.

Och vad ska man säga? Familjen har tydligen varit med en massa i både tidningar och tv, men jag har nästan helt misst debatten. Jag tror jag har läst en enda artikel om dem. Jag är inte dugg insatt i problematiken hon skriver om och jag har ingen åsikt om det är rätt eller fel att skapa ett syskon för att rädda livet på sitt barn. Boken fick mig inte att tycka annorlunda.

Det är svårt att recensera en sådan här bok. Men det är ju trots allt en bok och den är till för att läsas. Det är ju inte deras liv man ska recensera, utan hur hon väljer att visa det i boken. Tyvärr är det här inte en bok som fångar mig alls. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av boken, men jag trodde nog att den skulle vara mer personlig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är med boken som jag inte gillar, men det är något med tonen och sättet hon uttrycker sig. Det är ingen bok jag kan rekommenderar vidare helt enkelt.

Genom dina ögon av Stephenie Meyer

Usch vad tråkig. Det sammanfattar mina tankar om den här boken rätt väl. När jag hade läst halva boken, dvs 300 sidor, kom jag på mig själv med att fundera över vad boken egentligen handlade om. Min första impuls var att sluta läsa och helt enkelt strunta i att läsa ut den, men jag bestömde mig för att fullfölja läsningen. De sista 300 sidorna skummade jag igenom i bara farten.

Jag kan knappt berätta vad boken handlar om, så borta kände jag mig under läsningen. Som läsare kastas man in i handlingen på första sidan och så rullas intrigen upp ju mer man läser. Problemet är att man får för lite information för att verkligen förstå och kunna sätta sig in i handlingen. Jag satt hela tiden och bläddrade tillbaka eftersom det kändes som om det saknades information. Jag fattade inte vad jag hade läst helt enkelt.

I stora drag handlar boken om Melanie, en tjej vars kropp blir övertagen av en ”själ”. Människorna har inte skött om planeten jorden och utomjordingar har kommit hit och ersatt människokropparna med ”själar” för att bättre ta hand om planeten. De fortsätter alltså att leva människornas liv i deras kroppar, men nu blir världen fredligare eftersom dessa själar aldrig känner hat eller några andra negativa känslor. Några människor försöker stå emot och har gömt sig i ett grottsystem för att kämpa och göra motstånd. När Melanie blir ifångatagen och det placeras en själ inuti henne försöker hennes inre kämpa emot så mycket det bara går. Både hon och själen ska samsas om en enda kropp och det slutar med att de skapar någon slags vänskap sinsemellan och börjar samarbeta.

Det är rätt innehållslöst och man hade lätt kunnat skala bort halva boken utan att det hade påverkat handlingen. De befinner sig mest i sitt grottsystem och går runt och är arga på själen i Melanies kropp alternativt tycker väldigt mycket om just denna själ.  Själv är hon ju godheten själv personifierad och självklart lyckas hon få varenda kotte att älska henne till slut. Tror ni att boken slutar lyckligt? Jomenvisst… Precis som i sista delen av Twilight serveras lösningar på precis allt här. Bläh vad tråkigt det är. Och man kan inte skylla ifrån sig och säga att det är en ungdomsbok eller att jag inte tillhör målgruppen. Någon hejd på smörighet får det väl ändå vara? Jag läste någonstans att det ska bli film av boken också. Det är definitivt ingen film jag vill se.

Nä, skippa den här boken och skippa filmen också. Det finns mycket bättre böcker och filmer att lägga energi på. Det här är nog den tråkigaste bok jag har läst på länge. Kanske tom i år. Jag känner ett stort behov av att läsa något riktigt meningsfullt och intressant efter den här, för att skölja ur den ur systemet på något sätt.

Uppdatering: Nu i efterhand har jag läst att det här visst är Meyers debut inom vuxen sci fi-litteratur. Oj då. Det här är alltså seriöst tänkt att vara vuxen litteratur? Jaha. Där ser man.

Motsatsen till kärlek av Julie Buxbaum

Den här boken köpte jag på Bokmässan, lite så där halvt intresserad egentligen. Ibland är det skönt att ha en uppsättning lättsmälta, småmysiga böcker hemma att plocka av i bokhyllan. Så var tankarna inför den här boken och därför åkte den med hem.

Både fram- och baksida av boken pryds av ett stort hjärta, i pocketupplagan. Läser man vad den handlar om tror man lätt att det är en rätt ytlig bok. För min del blev boken en riktig aha-upplevelse. Jag har sträckläst den på två kvällar för jag kunde helt enkelt inte sluta läsa.

Boken handlar om Emily som är strax under 30 år och jobbar som advokat i New York. När hon misstänker att pojkvännen Andrew ska fria väljer hon att avsluta förhållandet. Detta beslut leder till en rad uppvaknanden, som hon borde ha gjort för länge, länge sedan. Hennes mamma dog  när hon var bara var 14 år och det har präglat hennes karaktär mer än hon förstått, eller tillåtit sig förstå. Hon och hennes pappa har en rätt ytlig relation där de sällan uttrycker känslor för varandra. Däremot står hon sin farfar jack mycket nära, men han är gammal och blir allt sämre. Många saker i hennes liv förändras och det leder till att Emily tvingas ta tag i sin rätt så bedövade och ”säkra” tillvaro.

Språket i boken är underbart, precis den ton som jag alltid faller för. Innehållet berör eftersom jag har en hel del gemensamma nämnare med Emily. Många har svårt att förstå att man går omkring och sörjer sin mamma så många år efter dennes död, och i den här boken får jag verkligen ord på många av mina egna tankar. Emilys tankar skulle många gånger kunna vara mina egna. Det blir aldrig sentimentalt smörigt eller gullgull. Det är skrivet med värme, mänsklighet och en portion humor. Hela boken genomsyras av mänskliga relationer, såväl djupa som ytliga. Boken är så mycket djupare än vad utseendet eller baksidetexten ger sken av.

Det här är en bok jag varmt rekommenderar. Varm, skön läsning med eftertanke. Det kan väl behövas nu i decembermörkret?

Dessutom ska boken bli film, med Anne Hathaway i huvudrollen. Filmen kommer förmodligen nästa år någon gång. Innan dess ska jag i alla fall läsa Julie Buxbaums senaste bok: After you.

Dead until dark av Charlaine Harris

När vi ändå är inne på ämnet True Blood: här är boken som serien baserats på. Jag köpte den på Landvetter och läste den under USA-resan. Sedan köpte jag även tre ytterligare böcker i serien på Barnes & Noble i Atlanta. För efter första boken var jag fast!

Boken handlar om servitrisen Sookie Stackhouse som bor med sin farmor i Bon Temps i Louisiana. Sookie har förmågan att läsa folks tankar, vilket inte alltid är så trevligt att kunna, men när hon möter Bill Compton upptäcker hon att hon inte kan läsa hans tankar alls. Det lockar henne. Bill är vampyr och i samband med hans ankomst till staden blir flera kvinnor dödade och självklart riktas misstankarna mot Bill. Sookie och Bill inleder ett förhållande, vilket inte uppskattas av alla. Sookie är övertygad om att Bill är oskyldig, problemet är bara att även hon verkar stå på tur. Vem är egentligen den skyldige?

Boken är så underbart charmig på något sätt. Kan man säga att vampyrer är charmiga? Det är bara så härlig läsning, med mycket humor och underbar slang. Det är southern så det bara osar om det i boken och jag älskar det. Boken ska definitivt läsas på engelska för efter vad jag har förstått är översättningen helt kass och förstör upplevelsen. Med tanke på all slang och alla roliga uttryck kan jag förstå att det är en bok som är svår att översätta.

Har man följt serien på tv kommer man att känna igen sig i boken. Mycket är helt identiskt, men det fattas faktiskt några personer i boken som är viktiga i tv-serien. Dessutom har en del lite annorlunda karaktärsdrag. Det ska bli spännande att se hur mycket resten av böckerna följer serien. I slutet av tv-serien kände jag inte igen något alls från boken längre. Rätt skönt faktiskt eftersom jag då kan njuta av båda delarna utan att den ena förtar spänningen av den andra.

Gillar man vampyrböcker är den här ett måste! Följer man True Blood på tv likaså. Gillar man bra, spännande böcker med humor och flytande språk: ja, då passar den också.