Annorlunda bokstöd, del 2

För lääänge sedan gjorde jag ett inlägg med annorlunda bokstöd och detta inlägg är det mesta lästa någonsin här på bloggen. Det är mängder av människor som googlar efter just bokstöd och hamnar här. Jag lovade redan då att jag skulle återkomma i ämnet med fler roliga bokstöd, och ja, det har dröjt ett tag kan man säga. Men nu kommer det fler!

Från Design my world kan man hitta dessa häftiga bokstöd:

Från House of Hedda kommer dessa: I butiken finns också flera roliga roliga barnstöd för barnrum. Något jag själv ska titta mer på snart när vi börjar göra i ordning rummet till Mini.

Kanske någon känd person i bokhyllan i form av Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren eller August Strindberg? Från Kungliga Biblioteket.

Eller varför inte dessa tunga saker från Svenskt tenn:

Min personliga favorit med Shakespeare kommer från epresent:

Den här från Chiasso gillar jag, och namnet Splash säger ju en del om hur det är att ”jobba” som bokstöd:

På Amazon kan man hitta mängder av annorlunda bokstöd, helt efter egen smak eller intresse:

Brilliant wall art har dessa bokstöd i aluminium.

Många fina bokstöd finns det… Vad tycks? Vilka föredrar du?

Tisdagstankar

• Det är tur att vi har eget nu, T och jag. Tur så att jag efter att ha ätit lunch kan lägga mig och sova en liten stund på soffan innan vi kör igång eftermiddagen. Ge mig bara en kvart, tjugo minuters sömn, så är magen och jag fit for fight igen. Sedan är jag full av energi hela jobbdagen.
• Vi har sett hela 10 rådjur i dag! 4 i morse och 6 på vägen hem nu i kväll.
• En liten katt kan skrämma en stor häst genom att bara… sitta bredvid höhögen. I mörker kan även minsta lilla katt se ut som ett hästätande monster…
• Det är skönt att få gå och lägga sig tidigt, krypa ner i den varma sängen med en god bok.
• Jag tror att jag ska göra ovanstående nu. Godnatt!

Åh, de är tillbaka!

Som jag har längtat! Men nu är de här igen! Äntligen! 😀

Nu ska mannen och jag äta (onyttiga men ack så goda = gravidcraving…) rostade mackor med jordgubbsmarmelad, kolla på första avsnittet och sen är det god natt som gäller. Härligt avslutning på en härlig dag.

Finns inte på kartan av Carin Hjulström

På årets Bokmässa valde jag främst böcker som jag tyckte verkade relativt lättlästa och lättsmälta, underhållande utan att kräva för mycket. Min gravidhjärna är absolut inte upplagd för några tyngre litterära mästerverk. De får vänta. Finns inte på kartan verkade passa in på mina kriterier, plus att jag skulle få chansen att upptäcka en ny författare.

Frida Fors är 23 år, studerar till journalist och är tillsammans med snygge, självsäkre Peter som går i samma klass. Han är kaxig och en blivande stjärnreporter, både enligt honom själv och många andra. Frida känner sig lyckligt lottad som har blivit utvald, även om hon tycker att det är lite jobbigt att han vill låtsas som om de inte är ihop när de är i klassen. Hon är osäker på hur hon ska bete sig, och framför allt hur han vill att hon ska bete sig. När det är dags att få praktikplatserna för nästa termin drar Peter så klart vinstlotten och hamnar på den stora kvällstidningen i Stockholm medan hon själv får bottennappet att hamna på en liten lokaltidning i Bruseryd, utanför småländska Eksjö. Just när hon tror att saker och ting inte kan bli värre gör Peter slut med henne så att ”de båda kan vara fria och obundna under praktiken”. Och inte nog med det, hennes allra första artikel om Bruseryd orsakar folkstorm i den lilla byn och hon lyckas få hela byn emot sig i ett svep.

Början av boken känns lite småseg och jag hade först svårt att komma in i handlingen och lära känna karaktärerna. Men, något lockade mig ändå att läsa vidare och så småningom bet historien tag i mig och blev både charmig och underhållande. När de lösa trådarna, som kändes alldeles för lösa ett tag, började knytas ihop blev handlingen så mycket intressantare. Det är en hel del parallella handlingar i boken och när dessa börjar nystas upp och knytas ihop blir det till en härlig blandning. Det visar sig att de parallella handlingarna som först var det som kändes segt, är det som gör boken läsvärd. Det är livshistorier som skildras med stor värme och hela boken genomsyras av temat relationer, av alla de slag.

Sammanfattningsvis är det underhållande läsning, charmigt och lite småmysigt. Extra roligt är det ju också att min egen hemstad faktiskt nämns i boken och att den utspelas i Småland. En hel del stereotyper skildras, men det är förlåtet. Den här boken är ingen stor litterär upplevelse, men helt klart godkänd och läsvärd.

Det händer nu av Sofia Nordin

Det här är en så fantastiskt fin bok! Jag vill bara börja med att säga det. Boken är också nominerad till årets Augustpris.

Stella går i nian och är sprudlande kär. Problemet är bara att hon är kär i sin bästa kompis. Som är en tjej. Sigrid och hon umgås nästan jämt och Stella är noggrann med att dölja sina känslor så gott det går. Hon är livrädd att Sigrid ska få veta och kanske tycka att hon är äcklig. Det värsta som skulle kunna hända är att hon inte skulle vilja vara Stellas kompis mer. Men det blir allt svårare att dölja sina känslor, som bubblar och rasar inombords och kräver att få komma ut.

Boken är verkligen helt underbar! Sofia Nordin skriver med ett väldigt rappt språk och man flyter med i handlingen och stämningen. Jag var tvungen att sträckläsa boken under en kväll för den gick inte att släppa ifrån sig. Boken beskriver väldigt väl Stellas brottande med sina känslor och rädslan för att ”bli upptäckt” samtidigt som det innerst inne är just det hon vill. Hon är själv överrumplad av sina känslor för en tjej. Hon  är snygg och poppis i skolan och hon flirtar gärna med killar för att se hur det känns. Men det känns inte alls, det är bara känslorna för Sigrid som känns.

Stella söker svar på många frågor och funderingar och genom en internetsida får hon läsa om Agnes 84 år som har tvingats dölja sin kärlek till väninnan Maj under hela sitt vuxna liv. De gifte sig båda två med män, men hade under alla år en hemlig relation. Stella tar kontakt med Agnes och de båda påbörjar en brevväxling via epost, en brevväxling som stillar många av Stellas funderingar och som ger henne mod att våga visa sin kärlek.

Boken är lättläst, fängslande och rent av vacker. Det är en bok som såväl tonåringar som vuxna kan läsa. Boken förmedlar också väldigt väl omgivningens reaktioner, som är både översvällande positiva och kraftigt motståndstagande. Det är en mycket läsvärd och tankeväckande bok och jag vill varmt rekommendera er att läsa den.

Här kan du läsa mer om boken samt även läsa ett litet smakprov ur boken.

Hittebarnet av Katerina Janouch

Eftersom jag har läst och tyckt om flera faktaböcker av Katerina Janouch, kändes det lite extra intressant att sätta tänderna i en skönlitterär bok av henne. När boken kom i brevlådan satte jag mig och började läsa den omedelbums. Sedan var det sträckläsning som gällde.

Boken handlar om barnmorskan Cecilia Lund och det är tydligen tredje boken i en serie, men jag har inte läst de två första (än). Det var lite svårt i början att sätta sig in i vad som hade hänt tidigare, men tydligen hade Cecilias man varit otrogen och de bodde isär ett tag. I den här boken är de ett par igen och kämpar för att hitta tillbaka till varandra igen. Cecilia brottas fortfarande med motstridiga känslor, medan hennes man tycker att det är mer att tuta och köra nu. När Cecilia får veta att hon dessutom är gravid igen, med deras femte barn, brottas hon med känslorna det rör upp. Samtidigt är det hon som hittar ett alldeles nyfött litet barn utanför ingången till förlossningen där hon jobbar. Någon har fött ett barn och lämnat det där och det finns inga som helst spår efter vilka föräldrarna är. I utredningen av fallet möter Cecilia återigen polismannen Per Nilsson, en man som väcker känslor hon försöker trycka undan. Särskilt nu när hon och maken bestämt sig för att göra ett nytt försök och hon dessutom är gravid.

Som sagt, det här är tredje boken i serien och jag saknar att inte ha läst de två första. Det här är en bok som jag tyckte väldigt mycket om, och jag gillar särskilt karaktärerna i den. Det handlar mycket om relationer människor emellan och som läsare får man följa alla karaktärernas tankar, även om Cecilia är huvudpersonen som allt och alla kretsar kring. Det är en bok med mycket värme och det är härlig läsning. Och även om man får följa mycket kring hittebarnet är det främst Cecilia och hennes familj man vill läsa om och följa.

Det här är en bok jag varmt kan rekommendera för det är en riktig sträckläsarbok, som ger en härlig känsla i kroppen. Jag måste läsa de två första delarna i serien också, och sedan läser jag gärna nästkommande delar. Jag läste någonstans att det ska bli tio delar i serien, och det utlovar ju en massa härlig läsning framöver! Och sådant gillar vi!

Boklåda = Skattlåda!

I sökandet bland alla flyttlådor efter den där badrocken, hittade jag en riktig skattlåda. En låda vars skatter jag trodde hade gått förlorade för många, många år sedan. I en av lådorna fanns nämligen alla mina gamla barnböcker. Allt från pekböcker till Pippi Långstrump. En massa härliga böcker som t.ex. Snövit, Mästerkatten i stövlar, Törnrosa och flera andra kända klassiker. När jag var liten hade jag också totaldille på Pixiböckerna och jag hade verkligen hur många som helst. Jag vet att min pappa slängde de böcker som jag hade hos honom (gissa om jag blev arg när jag fick höra det…) och resten trodde jag var borta helt enkelt. Men nope, i dag hittade jag dem! De låg där, under alla andra böcker i flyttlådan som jag inte visste fanns. Jag undrar om det är mamma som har packat den där lådan en gång i tiden eller om jag själv gjort det och helt enkelt glömt? Ingen aning, men överlycklig blev jag när jag fann den i alla fall! Nu har vi en riktig bokskatt till Mini när h*n är redo för godnattsagor och så småningom att börja läsa själv.

I dag hade jag ingen ork att gå igenom exakt vilka böcker som gömde sig i lådan, men när vi får ordning på Minis rum ska vi bygga en inbyggd bokhylla och den kan jag fylla med alla dessa böcker. Då lär jag försvinna in i minnenas ljuva värld vid återseendet av mina älskade Pixiböcker. En del av dem finns väldigt starkt i mitt minne och jag hoppas att det är just dem som finns kvar där i lådan. Spännande! Jag får återkomma i ämnet när jag varit och grävt i den där lådan…

Föda barn av Katerina Janouch

Det här är andra delen av hennes bok Barnliv. Den första, Gravid, har jag läst och recenserat nyligen och övriga får jag läsa lite senare. Boken har tydligen delats upp i olika delar och försetts med lite nytt material för att sedan publiceras i dessa enskilda titlar. Övriga delar är Första året och Tonår.

Eftersom båda böckerna ursprunglingen kommer från samma bok är de likadana till upplägget. Fakta blandas med egna berättelser, både från författaren själv och andra kvinnor. Och precis som i första delen är det lättläst, ärligt och oerhört givande. Jag ska villigt erkänna att jag känner mig helt okunnig inför en förlossning och vad det innebär. Visst har man fått höra en del från kompisar som har fött, men hur mycket kan man egentligen verkligen förstå när man inte har varit med om det själv? I den här boken skriver författaren väldigt tydligt och ärligt om sina 5 förlossningar, hon beskriver de olika smärtlindringar som finns samt om olika metoder att hantera smärtan naturligt. Det är otroligt intressant och givande läsning och jag tycker att den här boken gav många bra tips och tankar inför min egen kommande förlossning. Särskilt bra är att den tar upp en hel massa fakta om sådant man inte har någon som helst aning om. Sådant som ingen tänker på att berätta om och sådant man själv inte ens vet att man ska fråga om.

Jag kan säga att det kommer att bli fler förlossningsböcker framöver… Ja, jag är lite skraj inför att föda och jag känner att jag verkligen vill förbereda mig och läsa på mycket innan, även om en del säger att det är precis vad man inte ska göra. T och  jag har börjat diskutera lite hur vi vill ha det och det är en stor trygghet att veta att han kommer att finnas vid min sida. Han är den tryggaste och lugnaste människa jag känner. Han har en lugnande sida jag kommer att behöva. Men än så länge är det ju ett tag tills det är dags.

Jag måste sluta fynda böcker…

Varje lördag vaknar jag med ett ha-begär. Ett ha-begär efter att åka till stadens Erikshjälpens second hand och fynda… just det – böcker! Precis som om jag behöver fler olästa böcker. Nope. De ligger i stora högar här hemma. Ändå kan jag inte låta bli. Jag släpar med mig stackars T som är innerligt trött på att behöva släpas dit och som försöker strejka varje gång. Men jag lyckas alltid. Lite tjat, lite hundvalpsögon och så faller han. Och så åker vi dit och försvinner in i det lilla rummet med böcker.

Konstigt nog lyckas jag alltid hitta böcker som jag har gått och tänkt på alldeles nyligen. Det är nästan lite läskigt. Jag kan ha gått och tänkt på en bok, en gammal sådan, att den där boken måste jag nog ta och läsa snart. Och så på lördagens fyndletande dyker den upp och skriker köp mig, köp mig! Och vad ska jag göra? Jag måste ju helt enkelt köpa den då. Det vore ju nästan oförskämt annars.

Oftast blir det pocketböcker, som kostar en femma. Jag lyckas alltid hitta vad som verkar vara helt olästa böcker också, med obrutna ryggar. Sicken lyx!

I lördags fyndade jag två pocketböcker. Konstigt nog stod jag just och funderade på Tusen strålade solar under en kvälls tandborstningsstund. Den bara ploppade upp i tankarna och jag funderade över om det faktiskt inte var dags att läsa den däringa boken nu. Jag skippade ju den när den var som mest überhypad och omtalad eftersom jag var rädd att jag skulle ha för höga förväntningar på den annars. Och så dyker den upp där i lördags! Ett tecken? Ja, jag tror faktiskt det. Den har lagts i (den läskigt stora) attläsahögen bredvid min säng nu. Där får den ligga och gotta sig ett tag.

Lördagens bokfynd.

Men, jag kan inte öka på den där högen så mycket mer nu. Jag måste börja bearbeta den lite först. Men det är ju så svårt att hålla sig borta från den där fyndhörnan…

Ursäkta att man vill bli lite älskad av Johanna Thydell

Jag har älskat Johanna Thydells två tidigare böcker eftersom de har varit otroligt välskrivna vad gäller språk, dialog och innehåll. Det är klart att man då också har höga förväntningar när hennes tredje bok äntligen släpps. Frågan är om de var för höga? Orättvist höga?

Nora Jonasson är huvudpersonen och hon lider av mindervärdeskomplex. Hon tycker att hon är alldeles för vanlig, att hon inte syns, att inget hon gör blir tillräckligt bra. Hon är bästa kompis med Lisa, alla killars dröm, och hon önskar ofta att hon själv skulle kunna vara lite mer som Lisa. Det är viktigt för henne att bli omtyckt, särskilt av killar. För hennes del blir det lite som en bekräftelse om en kille säger att han tycker om henne. Hon suger åt sig allt beröm, alla positiva kommentarer hon kan tänkas få från en kille. Det är just detta som ger henne problem och ställer till det riktigt ordentligt mellan henne och Lisa. Efter en fest göra Lisas pojkvän slut och Lisa skyller allt på Nora. Enligt henne har Nora flirtat och snott Jack ifrån henne, och han påstår sig nu ha blivit kär i Nora. Nora försöker övertyga Lisa att hon är oskyldig. Hon har definitivt inte flirtat och hon är helt oskyldig. Eller?

Språket i boken är precis vad man kan förvänta sig; klockrent. Däremot känns det som om det är lite mindre dialog i den här boken och det är lite synd då jag tycker att det är en av Johannas största sidor. Fokus ligger i stället på Noras inre dialog och tankar. Och det är det som blir lite problematiskt för mig. Det blir så mycket negativt, och jag tycker att det blir lite tungt och segt att läsa. Nora är så extremt självkritisk och negativ mot sig själv, och jag blir helt tung i sinnet när jag läser. Det blir lite för mycket. Det blir lite för mycket gnällande för att läsningen ska flyta på.

Kanske har jag för höga förväntingar, kanske är jag själv inne i en alldeles för lycklig period för att orka läsa om någon så negativ. Jag vet inte vilket. Boken får klart godkänt ändå, för den är inte dålig. Men mer än godkänt kan jag tyvärr inte ge, hur mycket det än smärtar mig. Jag hade väldigt gärna velat få sätta den i händerna på en tonåring för att få veta hur den tas emot av målgruppen. Jag kanske helt enkelt bara är för gammal för att läsa och förstå den här boken?

Och sedan läser jag andra recensioner som hyllar boken och känner mig bara så himla… oförstående. Är det bara jag som inte fattar?

;

Komma över av Ingrid Olsson

När den här boken damp ner i min brevlåda var det första som slog mig att den har ett otroligt vackert omslag. Jag är ju egentligen väldigt svag för snygga omslag, men brukar av någon anledning aldrig ge någon credit till illustratören. Skäms på mig… I det här fallet symboliserar omslaget boken väldigt träffsäkert, men jag tycker också att den symboliserar alla böcker i stort. Att läsa en bok är ju lite som att öppna dörren in till någons värld, någons lägenhet. Klockrent! Och illustratören heter Jonas Lindén, så får han lite credit för väl utfört jobb. Visst är omslaget snyggt?

Boken då? Jo, den handlar om Jeppe som precis har blivit dumpad av sin flickvän Emma. Helt plötsligt står han där lagom till sommaren utan sommarjobb och ett bokstavligt talat råtthål till lägenhet där han tvingas bo till överpris. Skammen är för stor för att berätta om hans situation för föräldrarna. Kompisen Juggo försöker dra med honom ut på diverse partaj för att han ska komma över Emma och börja träffa lite nya tjejer.

Men att komma över sin första stora kärlek är inte lätt, särskilt som känslorna och hoppet vägrar släppa taget. Han föredrar att sitta i sin sunkiga lägenhet, som trots allt innebär en stor dos frihet och självkänsla, och lyssna på smäktande kärleksballader och sörja i sin ensamhet. Sakta men säkert börjar han ändå ta steget ut i världen igen och lära känna lite nya människor. Det är inte lätt, för varje gång han tycker sig finna lite mer fotfäste lyckas Emma alltid kontakta honom, vilket drar tillbaka honom in i deras minne. Det är tryggt och hemvant och svårt att stå emot. Det är inte lätt att komma över någon man har älskat, oavsett vem som lämnade vem.

Det är hög igenkänningsfaktor i den här boken. De flesta har väl någon gång brutit med någon, antingen genom att dumpa eller att bli dumpad, och det är inte alltid helt lätt att bara klippa banden och börja om. Det jag gillar med Jeppe är att han är en helt vanligt kille och jag tycker det är skönt att få läsa en killes perspektiv på hur det är att bli dumpad. Det spelar ingen roll om man är kille eller tjej, det gör lika ont att bli dumpad. Och man måste få sitta hemma och tycka lite synd om sig själv ett tag, slicka såren och bara sörja, innan man ger sig ut i världen igen. Känslan av skam över att bli dumpad, och att jämföra sig med sitt ex:s ”nya”. Det är många träffande faktorer i den här boken. Man kan inte annat än att tycka synd om och tycka om Jeppe. Man vill att han ska komma ur sin depp och träffa en ny kärlek. Om man gör det eller inte tänker jag dock inte avslöja här…

Boken är rätt lättläst och passar perfekt för både tjejer och killar i tonåren. Det går nog att göra en hel del diskussionfrågor till den här boken och att t.e.x använda under temat kärlek. Ibland kan det ju vara svårt att hitta bra böcker i det temat då de kan bli lite väl sötsliskiga, men för den här boken kan man få en liten annan inriktning.Jag tycker att den skulle passa bra i gruppdiskussioner eller liknande. Ett boktips med andra ord för er som fortfarande jobbar som lärare!