Utmaningar

Jag har blivit utmanad på olika håll. Sara ville veta hur det ser ut vid min dator där jag bloggar, med fotobevis och allt. Och jag ska hänga på utmaningen – promise! Men det är becksvart ute när vi kommer hem från jobbet och datorn står precis bredvid ett fönster och det skulle se så himlans tråkigt ut att fota detta mörker. Jag ska ta tag i utmaningen till helgen och fota min datorplats så ni kan se hur jag har det när jag sitter framför datorn och bloggar.

Den andra utmaningen kom från Camilla som bad mig redogöra för mina litterära hjältar. Inget dåligt ämne direkt. Och tro mig, jag har funderat och och grunnat ända sen jag fick utmaningen. ”Hjältar som man minns länge efter att man har läst boken, och som på något sätt har blivit större än både boken och författaren”. Så lyder uppgiften. Och jag kanske tar den på alldeles för stort allvar för det bara snurrar i huvudet av alternativ som kan passa in. Jag väger för och emot. Det blir till att fundera en runda till fram till helgen…

Är du helt knäpp eller?

Mina elever i svenska ska läsa ut bok och recensera den här veckan. Det är andra boken som de har i uppgift ett läsa under den här terminen. Förutom de som de ”ska” läsa försöker man ju få dem att läsa annat själva hemma också. Och en del gör det med stor glädje medan andra inte har hittat glädjen i läsningen alls.

Idag stod jag och diskuterade just detta med en elev. Han var arg över att tvingas läsa så mycket och han tyckte att ingen normal människa kan väl läsa 2 hela böcker under en hel termin. Vi lärare är elaka helt enkelt. Jag drog igång ramsan som jag alltid kör för att peppa så där käckt och för att få fram lite inspiration till läsglädje. Men han tröttnade nog på mig för han frågade skeptiskt:
– Vadå, hur många böcker läser du då varje år?
– Ja du, vad skulle du gissa på?
Han synade mig uppifrån och ner och sen sa han:
– Tre kanske.
– Nää, svarade jag. Jag läser väldigt mycket så det är rätt mycket mer än så.
– 20?! frågade han nu, nästan upprörd.
– Ca 50 hittills, svarade jag.
Jag fick en road blick av honom och sen skrattade han.
– Är du knäpp eller? frågade han skrattande.

Och vad svarar man på det? Ja, antagligen. Men jag tycker inte att jag läser så mycket om jag jämför med andra. Jag vågade inte ens nämna för honom att det finns dem som läser över 100 böcker om året.

Tänk vad olika det är. En del gillar inte alls att läsa och andra kan inte sluta läsa. Och här på nätet är vi många som inte kan sluta läsa. Jag vågar inte ens fråga er hur många böcker ni läser varje år…

Vindarnas ö av Elisabet Nemert

Det här är den första boken jag har läst av Elisabet Nemert. Jag köpte en annan bok av henne, Den vita liljan, på bokmässan men den har jag inte hunnit läsa än. Min bokklubb hade Vindarnas ö som månadsbok för ett tag sen och jag valde att tacka ja till den. Och det är jag glad för nu. Jag älskar historiska berättelser och att få en inblick i hur livet var förr, även om inte allt är sanningsenligt i böckerna.

Boken utspelas i Babylonien för 3500 år sedan och senare på Kreta, därav namnet på boken. Sargon är son till härskaren för Babylonien. Han är pga sin styrka och oerhörda grymhet fruktad av både sina landsmän och sin egen familj. Fadern är rädd att han ska ta över makten från honom och bröderna är oroliga över att de ska bli snuvade på tronen av honom. För att undanröja honom bestämmer fadern att han ska gifta sig med faraos dotter och bosätta sig i Egypten. Men resan dit blir komplicerad och Sargon kommer aldrig fram. Istället hamnar han efter mycket om och men på Kreta, där han upplever att det liv han dittills levt inte är det liv han vill leva.

Vi får också följa Astarte, som är en frigiven slav. Hon är modig, självständig och stark. Hon är en av Kretas främsta tjurakrobatörer. Hennes och Sargons vägar korsas redan från början, men då i förhållandet slav-härskare. Så småningom möts de åter då Sargon kommit till insikt om vem han är som människa och först då händer det saker…

Usch, det låter hur banalt som helst när jag berättar handlingen. Saken är den att jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Nemert har ett väldigt poetiskt och vackert språk som tilltalar mig. Min blick fastnar flera gånger på rader som innehåller citat som jag vill skriva ner och spara. Även om boken låter banal så har den mycket att ge. Den handlar mycket om makt och vilken påverkan den har på människor. Vissa människor kan göra vad som helst för att få makt. Makt berusar, urholkar och skadar. Det är inte förrän man har förmågan att skåda sin egen person i andras ögon som man inser vem man är som person. Sargons stigande insikt är fascinerande att följa. Och som jag sa tidigare älskar jag att läsa historiska romaner. Eftersom jag själv har varit på Kreta och besökt Knossos är det särskilt intressant att läsa om livet där.

Nu har jag redan satt igång med att även läsa Den vita liljan av Nemert. För mig är det perfekt läsning nu när man är så trött och sliten så här i slutet av terminen. Jag måste ha litteratur som inte kräver alltför mycket av huvudet samtidigt som det ska vara njutning och avslappning att läsa. Och vad kan då vara bättre än en historisk roman så man får fly till en helt annan tid och plats?

Bokfemman vecka 48

Ojojoj, den här veckan kommer jag att ge mig själv stora problem. Den här veckans tema kan jag nämligen själv knappt delta i. Det beror egentligen inte på ointresse för genren i sig. Det jag har läst har jag tyckt om, men jag är dåligt insatt i vad som är bra och inte bra inom genren. Därför hoppas jag nu på många nya boktips genom den här veckans Bokfemma.

Jag har ju uppmanat er att maila om ni har tips på ämnen, och just den här genren är det flera som har mailat att de vill se. Och även om jag själv inte kan knåpa ihop en topp 5 så tänker jag ändå välja genren som veckans tema eftersom jag vet att det är många som vill ha den här.

Veckans tema för Bokfemman är fantasy. Nämn dina 5 favoriter.

Fantasy är en kulturell genre som använder magi och andra övernaturliga företeelser som en viktig del av handlingen eller temat. Fantasy skiljer sig från de två närbesläktade genrerna science fiction och skräck främst genom känslan och temat. Det finns dock stora gråzoner mellan dessa tre genrer som tillsammans med magisk realism och folklore brukar klassas som fantastisk litteratur. (Wikipedia)

• Harry Potter av J.K. Rowling. Visst måste väl det här klassas som fantasy? Det kryllar ju av magi och övernaturliga företeelser. Och jag älskar det! Om jag visste att det fanns någon mer serie som påminde om Harry Potters värld skulle jag kasta mig över läsningen av den direkt.
• Narnia-serien av C.S Lewis. Det var evigheter sen jag läste något ur den här serien och jag vet att jag inte har läst hela men jag kommer inte ihåg hur många delar jag har läst. Jag vet bara att jag älskade det och jag har även sett filmen och serie baserade på böckerna. Jag var otroligt fascinerad av Aslan när jag var yngre.
• Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien. Nej, jag har inte läst en enda av böckerna i serien. Jag har sett filmerna och lovat mig själv att läsa böckerna också. Den får vara med på listan bara för att jag ska påminna mig om att ta tag i läsandet.

• Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Ja, jag vet – det här är kanske inte fantasy. Men enligt definitionen kan man slå ihop fantasy, skräck och science fiction till fantastisk litteratur och dit måste väl ändå den här boken klassas?

• Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren. Jag läste någonstans att Astrid Lindgren till viss del klassas som fantasyförfattare och att Ronja Rövardotter är den bok som tydligast kan kopplas till fantasygenren. Jag hänger på den teorin för att få ihop en lista av fem…

Ok, som sagt, rätt så haltande lista… Jag får försöka spana er andras listor istället och inspireras av dem. Ni får helt enkelt lära mig vad jag borde läsa och vad jag har missat! 🙂

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av fantasy?

Bordertown

Igår såg vi en riktigt ruskig film – Bordertown. Ruskig därför att den är baserad på sanning och att man får sig en tankeställare. Man inser att man själv inte har så mycket att klaga på egentligen.

Juárez är en liten stad vid gränsen mellan Mexiko och USA där det kryllar av fabriker som tillverkar tex datorer och Tv apparater. Var trejde sekund tillverkas en tv och var sjunde sekund en dator. Det är främst unga kvinnor som arbetar i fabrikerna och de tjänar 5 dollar per dag.

En kvinnlig journalist, Lauren, som spelas av Jennifer Lopez får i uppdrag av sin chef at bege sig dit för att skriva ett reportage, något som hon först inte alls uppskattar. När hon kommer dit kontaktar hon en fd kollega och vän som spelas av Antonio Banderas. Han är redaktör för stadens tidning och han sätter in henne i handlingen. Juárez är en stad där unga kvinnor brutalt mördas var och varannan dag. Enligt polisen handlar det om några hundra, sanningen är närmare flera tusen. Flickorna våldtas, misshandlas och grävs sedan ner. Frivilliga mammor och pappor vars döttrar har försvunnit har själva tagit på sig ansvaret att gräva efter gömda lik i hopp om att hitta sin egen dotter. Polisen mörkar sanningen, företagsledare betalar dem och politiker för att dölja sanningen. Handeln är för viktigt för att svärtas ner av det här ”lilla problemet”.

Lauren kommer i kontakt med 16-åriga Eva som är ett av alla offer, men med en stor skillnad. Hon överlevde. Hon kan identifiera männen som gjorde det mot henne och ställa dem till svars. För detta vill de berörda döda henne och även Laurens liv är i fara.

Det är en skrämmande värld som visas och jag mår fysiskt illa av att se filmen. Filmen har väl inte fått så bra kritik och det tycker jag är lite orättvist. En sån här film förmedlar ett oerhört viktigt budskap, även om inte allt i filmen är precis sanningsenligt. Jag kan inte sätta betyg på en sån här film. Jag lägger inte vikt vid skådespelarnas insats eller ljussättning. För mig är det viktiga filmens budskap. Laurens artikel blir inte publicerad eftersom tidningens ägare själva sätter sig emot publiceringen. Alltför många viktiga stora amerikanska företag har intressen i Juárez och de vill inte få sin handel förstörd. De låter hellre kvinnorna mördas och deras död mörkas än att deras företag blir ekonomiskt lidande. Det är en trevlig värld vi lever i…

Den sista shamanen av Barbara Wood

Den sista tiden har det varit lite dåligt med läsningen. Tiden har inte riktigt funnits. Och när det väl har funnits tid har jag suttit fast i den här tegelstenen till bok. Det kändes som det tog evigheter att läsa den.

Barbara Wood var under flera år min absoluta favoritförfattare. Hon skriver alltid historiska romaner som har som gemensam nämnare att huvudpersonen är en stark självständig kvinna som är ovanlig för sin tid och som har stora medicinska kunskaper främst i alternativ medicin. Förutom den rena läsupplevelsen får man lära sig en del historia och känna på hur det var att leva under den tiden. Hur som helst så var det ett bra tag sen jag läste något av henne nu. När min bokklubb hade Den sista shamanen som månadsbok kände jag att det var dags att återuppta kontakten med Woods värld.

Den sista shamanen utspelar sig under 2 olika tidsepoker. I den första delen får vi möta den unga Hosi’tiwa, en ung krukmakerska som tillhörde en indianstam som levde för ca 900 år sedan. Vi får följa hennes liv och hennes uppgift att tillverka så kallade regnkrukor vars uppgift var att locka gudarnas intresse och skänka regn, något som så väl behövdes i den torka som härjade. Hoshi’tiwa blir tillfångatagen och tvingad bort från sin familj enbart för att hennes regnkrukor är kända för att vara framgångsrika. Hennes nya liv på Mittplatsen består av krukmakeri och lyckas hon inte att få gudarna att ge regn kommer hon att straffas med döden.

Ca 800 år senare lever läkaren Faraday Hightower som har blivit änkling efter att hans fru dött vid födseln av deras dotter Morgana. Han brinner av ett behov att finna svaret på hans själs frågor om livet och släpar med sig dottern och hennes moster Bettina över hela södra USA för att hitta den indiankultur som han fått uppenbarelser från. Han har även hittat en oerhört vacker urna som han vill finna ursprunget på. Han vet inte att detta är en av Hosi’tiwas regnkrukor. Han möter också kärleken i Elisabeth som leder en expedition med samma mål som han – att finna den försvunna indianstammen som Hoshi’tiwa härstammade från. Senare i boken får vi även följa Morganas liv och hennes vilja att gå i sin fars fotspår.

Tyvärr är boken inte alls så bra som jag förväntade mig och den håller inte alls samma mått som Woods tidigare böcker. Början av boken, då man får följa indianernas liv, är intressant och läsvärd men när man kommer till delen som utspelas i början av 1900-talet blir det genast rätt så ointressant. Det är lite för mycker såpopera över det hela. Det är omöjlig kärlek, svartsjuka, lögner och intriger, missförstånd och oäkta barn. Det är helt enkelt för mycket. För min del hade jag gärna sållat bort en del av allt det där och istället fokuserat mer på själva handlingen och tom lite tillbaka till det som boken började med. Nu suckar jag mest hela tiden och händelserna känns förutsägbara. Det känns nästan som Glamour fast i bokform. Och det är knappast ett bra betyg.

Om man ska läsa något av Barbara Wood kan jag rekommendera Gudarnas dotter, Paradisets jungfrur eller Regnbågsormens land. Alla dessa är läsvärda och intressanta. För min egen del blev jag lite besviken på Wood nu och funderar på om det är värt att läsa kommande böcker av henne. Kanske har hon tappat förmågan, eller var det bara ett tillfälligt bakslag. Jag hoppas det.

***** 30 Jubileum! *****

Vet ni att vi nu har klarat av hela 30 Bokfemmor!

Inte illa va? Någon som har varit med på alla? Ni förtjänar nästan ett pris eller i alla fall en liten guldstjärna.

Vi får se hur många fler Bokfemmor det blir. Det beror ju på er. Vill ni och tycker att det är kul så kör vi. När jag märker att det bara är jag som gör dem så är det nog läge att sluta… 🙂

Bokfemman vecka 47

Nu när det är mörkt och kallt ute kommer läslusten krypande mer än vanligt, så är det i alla fall för min del. Nu har vi flytt från verkligheten i några veckor här på Bokfemman. Vi har besökt bokvärldar och vi har haft både karaktärer och författare på middagsbjudningar. Nu är det dags för en genre igen. Som vanligt kommer ni säkert kunna tolka in annat i temat och lyckas vidga begreppet, men det är ju det som är charmen.

När jag själv stod framför min bokhylla för att sätta ihop böcker till veckans lista kom jag att tänka på att detta är en genre som jag läste mycket av förr, men inte så mycket av nu längre. Kanske har man helt enkelt vissa perioder i livet då man läser en viss litteratur. Jag skulle dessutom kunna fylla min lista med en enda författare, en man som jag gärna gör reklam för och vill lyfta fram. Men det är ju inte så roligt att fylla en hel lista med ett enstaka namn när det ju finns så många fler därute som borde få vara med. Han får nöja sig med att få förstaplatsen istället. Det är ju inte fy skam det heller!

Har ni listat ut vilken genre det gäller? Thriller så klart!

Efter att ha satt ihop min egen lista började jag fundera över begreppet thriller och vad som ska kopplas till det egentligen. Det är ju ett rätt vitt begrepp. För egen del tänker jag mig att en thriller är som förklaringen från Wikipedia här nedan, med tillägget att det ska vara spännande. Det kan gränsa mot skräckgenren lite, men har kanske en något mer verklighetsbetonad story. Min favoritförfattare gränsar nog en del åt skräck eftersom det ofta är en del övernaturligt involverat. Men han får hänga på min thrillerlista ändå.

Temat för veckans Bokfemma är thriller. Nämn dina 5 favoriter ur genren.

(Thrillern påminner om en obehaglig deckare, men inte med så stor inriktning på själva morden. Snarare tvärtom – så lite av morden som möjligt visas. Thrillers är ofta tämligen realistiska, och det kan kännas som om handlingen skulle kunna hända i verkligheten. Seriemördare är ett återkommande tema i thrillers. En annan variant är spionthrillern. Den litterära thrillern har sina rötter i äventyrsromanen och skräckromantiken.) Från Wikipedia

• Främlingar av Dean Koontz. Som sagt, jag kan fylla hela listan med bara Koontz. Och egentligen är ju Väktare favoritboken nummer 1, men den har varit med så många gånger nu i Bokfemman. Allt som Koontz skriver är thriller på högsta nivå. Det är olidligt spännande och man sitter nästan och håller andan ibland. Jag hade rådille på att läsa allt av honom förr och jag samlade på hans böcker. Många böcker fanns inte längre att köpa och jag köpte på antikvariat för att få tag på de allra äldsta böckerna. Sen vet jag inte vad som hände för helt plösligt slutade jag läsa honom helt. Jag har bara läst en enda bok av honom de senaste åren och den var precis lika bra som förväntat, men ändå läser jag inte honom längre. Jag vet inte varför. Och jag saknar honom. Koontz, jag lovar att jag ska ta ikapp allt jag missat. Ok?

• Firman av John Grisham. Här är ytterligare en författare som jag hade dille på ett tag. Jag har plöjt hans böcker med stor spänning och utan att kunna släppa dem ifrån mig. Fortfarande är Firman min största favorit. Den är spännande och sådär så man ibland nästan måste blunda lite för att våga läsa vidare.

• Ensam kvinna söker av John Lutz. Efter att ha läst den här vill man varken ha rumskamrater eller tvingas bo inneboende. När jag sökte studentboende i Lund råkade jag ut för en skum typ som erbjöd mig att bo i hans etta tillsammans med honom. Vi kan ju sätta upp ett skynke som du kan byta om bakom, tyckte han. Med den här boken i minnet tackade jag bestämt nej.

• Sova hos fienden av Nancy Price. Den gick som film på TV3 för ett tag sen men jag kollade faktiskt inte på den. Jag tycker den är så hemsk. Det var många, många år sen jag läste den nu och jag var inte så gammal då så kanske påverkade det mitt omdöme något. Kanske tycker jag inte den är lika spännande och hemsk längre. Men då var den det. Usch och fy.

• Hannibal av Thomas Harris. Ibland när man gör en filmatisering av en spännande bok blir det lätt platt fall. Filmen blir aldrig lika spännande som boken. Men i det här fallet tycker jag faktiskt att både böcker och filmer är lika spännande. Men det är nog tack vare Anthony Hopkins fantastiska skådespeleri. I alla fall, tillbaka till boken. När jag läser böcker som Hannibal måste jag ha ytterligare en bok på gång vid sidan av. Jag kan inte läsa Hannibal och sen gå och lägga mig tex. Nej, då måste jag sudda tankarna och styra in dem på trevligare och mer lättsam litteratur. Tänk att drömma om Hannibal. Usch…

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av genren thriller?

(Den här veckan får jag skippa bilder på böckerna. Mitt internet vägrar befatta sig med sådana tidskrävande saker som att överföra bilder. Jag vill ha bredband! Nu!)

Bokfemman vecka 46

Nu äntligen funkar allt som det ska och jag kan ge er ämnet för veckans Bokfemma! Galet vad irriterad jag var när det inte funkade igår kväll. Ämnet var färdigt och min lista var vald. Och så kom jag inte in på bloggen! Gissa på en skala hur glad jag var igår kväll… 🙂

Temat för den här veckans Bokfemma spinner vidare på förra veckans. Direkt efter att jag hade publicerat förra veckans tema med en middagsbjudning började jag fundera. Om jag skulle bjuda in författare istället – vilka skulle jag då välja? Tänk att ha en egen liten Nobelmiddag hemma, med bara författare. Gud vad kul! Veckans tema var givet.

Veckans tema är middagsbjudning, men den här gången för författare. Nämn fem författare som du skulle vilja bjuda hem på middag och motivera varför.

• Stephen King. Jag tror knappt att jag har läst något av honom, men jag har sett många av filmatiseringarna. Trots att jag inte känner till hans verk särskilt bra skulle jag vilja ha med honom på min middag. Jag skulle vilja veta hur han är som person. Är han lika scary som sina verk? Jag skulle nog vara lite rädd för honom och snegla lite försiktigt på honom innan jag visste vad jag skulle våga inleda vårt samtal med.

• Dean Koontz. Honom har jag läst massor av, och han är tydligen Kings favoritförfattare. Det hade varit intressant att ha dem båda på besök. Efter middagen kunde vi alla sätta oss framför brasan med ett glas vin i handen och så skulle King och Koontz turas om att berätta läskiga historier för oss. Perfekt så här i vintermörkret.

• Jane Austen. Med all denna skräck måste jag balansera upp med lite romantik. Jag skulla nog nästan förhöra henne om hennes verk, hur hon fick idéerna till dem och vem som är den verkliga Mr. Darcy. Hon skulle nog också uppskatta skräckhistorierna framför brasan.

• Toni Morrison. Hur är det egentligen att vinna Nobelpriset? Hur känns det? Och vad händer sen? Känner man pressen på sig? Många intressanta samtal går att få med den här kvinnan, inbillar jag mig i alla fall. När jag har sett intervjuer med henne har jag alltid tyckt att hon har verkat så intressant. Hon skulle nog kunna förgylla kvällen med mycket klokhet och visa citat.

• William Shakespeare. Jag kan inte bjuda in författare utan att bjuda in honom. Det hade verkligen varit grymt intressant att få träffa och prata med honom. Och han skulle nog kunna bidra med en hel del vid middagsbordet.

Jag hade kunnat bjuda in hur många som helst egentligen, men fem personer är lite lagom. Då hinner man prata med alla ordentligt och lära känna dem. Man kanske skulle ha en bjudning varje månad så att man fick chansen att träffa fler författare?

Nu är det din tur! Vilka fem författare skulle du bjuda in till din middagsbjudning?

Tekniska problem

Jag kunde inte logga in på bloggen igår och därför inte heller publicera veckans Bokfemma. Den kommer under dagen istället! Om det inte strular mer… 🙂

Bokfemman vecka 45

Förra veckan fick ni chansen att besöka era favoritvärldar ur böckerna. Den här veckan ska ni få låta litteraturen komma hem till er istället. Kanske träffade ni på någon intressant person under ert besök förra veckan? Eller vill ni kanske få chansen att träffa någon annan av era favoritkaraktärer?

För den här veckans tema ska ni få bjuda hem fem valfria litterära (fiktiva) karaktärer på en middagsbjudning. Tänk vad intressant att få sitta vid bordet och diskutera med dina fem favoritkaraktärer, eller kanske är de inte dina favoriter men bara otroligt intressanta ändå. Välj fem personer du skulle vilja bjuda till din lilla fest och motivera varför du har valt just dem.

Veckans tema för Bokfemman är middagsbjudning. Välj fem fiktiva litterära karaktärer som du vill bjuda hem på middag och motivera dina val.

• Mr Darcy. (Pride&Prejudice av Jane Austen) Jag valde att inte besöka honom och hans värld förra veckan, men jag skulle väldigt gärna se honom som gäst vid mitt bord. Tänk er själva att ha denna artiga gentleman som bordsherre. Jag inbillar mig att man skulle kunna ha väldigt djupa diskussioner om livet med honom och han och jag skulle nog kunna sitta och prata om hästar en del. Jag skulle även vilja veta lite mer om honom och hans liv. Hur gick det med honom och Elisabeth sen?

• Mark Darcy. (Bridget Jones dagbok av Helen Fielding) Jag kan inte låta bli att bjuda in dem båda! Tänk vad kul att ha båda Darcy där! Även han är artig och en riktig gentleman, dessutom med en stor portion humor. Han skulle nog vara väldigt underhållande och rolig att ha som middagsgäst och han skulle nog gärna hjälpa till i köket med det som behövdes. Han skulle nog också tycka att det var rätt kul att få träffa sin namne och få chansen att prata med honom.

• Bridget Jones. (Bridget Jones dagbok av Helen Fielding) Jag avskyr egentligen boken, men fullkomligt älskar filmen. Bridget är i alla fall en rolig och helgalen tjej som det händer mycket kring. Med henne i sällskapet har man garanterat inte tråkigt. Dessutom hade det varit intressant att höra henne filosofera över det faktum att vi har hela 2 Mr. Darcy vid bordet. Jag tror hon skulle kunna liva upp och göra festen riktigt rolig och lyckad. Det kan i och för sig hända att det händer någon liten olycka när hon är i farten, men det är väl smällar man får ta helt enkelt.

• Tom Booker (The Horse Whisperer av Nicholas Evans) Jag tycker att detta är en helt fantastisk man. Han är vänlig mot allt och alla och har en så underbart fin hand med djur och då särskilt hästar. Jag tror man skulle kunna lära sig mycket av honom, inte bara om hästar utan även om medmänsklighet. Han skulle få alla att trivas och se till att alla hade någon att prata med och trivdes. Den perfekta gästen helt enkelt. Han har dessutom varit med om en hel del spännande saker i sitt liv och jag skulle älska att sitta och lyssna när han berättade om allt.

• Holly. (P.S Jag älskar dig av Cecelia Ahern) Hon verkar vara en tjej som är lätt att tycka om och som tycker om att ha roligt. Jag tror hon skulle bidra med mycket skratt och roligheter. Dessutom skulle hon nog även uppskatta även de djupare diskussionerna om livet och där har hon en hel del erfarenheter att bidra med. Hon är nog en sådan där tjej som verkligen kan prata om allt och inget med.

Och vad skulle man bjuda på? Jag är väldigt förtjust i plockmat som man kan gå och ta lite av allt eftersom. Jag skulle nog ha ett bord med en massa olika smårätter, olika sorters kyckling och diverse tillbehör. Till efterätt skulle det bli någon god chokladkaka av något slag. Det är nästan så man blir lite sugen på att ha den här festen nu! Någon som känner sig lockad att komma?

Nu är det din tur! Vilka fem karaktärer skulle du bjuda till din middagsbjudning?

Där regnbågen slutar av Cecelia Ahern

Det här är andra boken som jag har läst av Cecelia Ahern. Den första var P.S Jag älskar dig och den kan ni läsa om här.

Där regnbågen slutar handlar om de bästa vännerna Rosie och Alex. Vi får följa deras liv från tidig barndom och långt fram i medelåldern. Hela boken är byggd på att man läser meddelanden som skickas mellan karaktärerna i form av mail, lappar, brev m.m. Meddelandena är mellan Rosie och Alex och personer i deras närhet. Genom dessa meddelanden byggs historien upp och det funkar ibland och ibland inte. Den första delen av boken är lite seg eftersom man läser meddelanden skrivna av små barn och till viss del även föräldrar och lärare. Inte så särskilt intressant. Det blir dock bättre allt eftersom de växer upp och blir bättre på att uttrycka sig.

Det är en mysig bok som passar perfekt att läsa när man är hemma sjuk eller bara vill ha något lättsmält att slappa med i badet. Men det känns som om man har läst den här boken förr. Alex och Rosie är bästa vänner som egentligen har starka känslor för varandra men eftersom ingen vill ta första steget blir det aldrig de två. Hela boken handlar om deras känslor och livet ifrån varandra när det egentligen borde vara tillsammans. Det är väldigt förutsägbart och jag känner inte att jag avslöjar något här som ni inte själva kunnat lista ut under tiden ni läser boken.

Som sagt, helt ok läsning men inte alls lika bra som den förra boken.