Jag som aldrig brukar vinna, har den senaste tiden blivit en fena på att vinna böcker. I måndags, när jag hade en sådan där riktig deppdag, fick jag veta att jag vunnit Månpockets tävling. Yay!
Nu ligger De försvunna här hemma i bokhyllan och väntar på att bli läst, signerad av Caroline Eriksson dessutom. Jag har läst många positiva omdömen om den så jag är förväntansfull. Men också lite skraj för den verkar lite läskig?
Linda Olssons böcker bör läsas i större delar åt gången för att verkligen komma till sin rätt. Det är en speciell stämning i hennes böcker, berättade med ett lika speciellt språk och det är just det som är så typiskt för hennes berättarstil, och det är också det som jag har tyckt så mycket om. Hon har varit lite av en favoritförfattare och jag har sparat på den här boken just av den anledningen. Tyvärr tror jag att jag förstörde den eftersom jag har pluttläst för mycket. Det har blivit några sidor då och då, för lite för att kunna sjunka in i den och för lite för att fånga stämningen.
I den här boken möter vi tre grannar som endast har gemensamt att de bor i samma hus. Deras vägar korsas när Elias får ett paket som egentligen skulle till Elisabeth. Han går upp och ringer på, men hon öppnar inte så han ropar i brevinkastet att han ställer paketet utanför. Han har tidigare bara fått en snabb skymt av henne när hon flyttade in. Hon gömmer sig i sin lägenhet och går aldrig ut, men när Elias lämnat paketet går hon senare ner och lämnar en bok utanför hans dörr, som ett tack. Och där någonstans börjar deras vänskap.
Ovanför Elias bor Otto, en änkeman som Elias brukar gå upp till för att äta middag med. Han brukar hjälpa Elias att läsa eftersom han har svårt med det. Snart får även han kontakt med Elisabeth och en vänskap växer fram mellan dem.
Temat och stilen påminner väldigt mycket om hennes tidigare böcker och allt är egentligt upplagt för att bli en ny favorit hos mig. Men så blir det inte. Jag fattar inte tycke för någon av karaktärerna, förstår mig inte alls på dem och bryr mig inte om dem. Jag förstår inte alls varför Elisabeth är så knäckt av det som hänt, varför hon måste gömma sig i en lägenhet och aldrig gå ut. Och slutet? Vad hände? Jag läste sista sidan flera gånger för att förstå. Men nej, tyvärr.
Jag vet inte om det var jag själv som förstörde boken, med mitt pluttläsande. Jag har bara läst positiva omdömen av den så det kanske är så. Som alltid när jag är besviken på en favorit känner jag mig lite snuvad på en fin läsupplevelse.
Jag brukar inte kunna lyssna på ljudbok. Det slutar alltid med att jag somnar inom 5 minuter. Och om jag testar att lyssna när jag promenerar slutar det med att jag går 1 timme utan att ha hört ett enda ord.
Trots det bestämde jag mig för att just lyssna på den här boken. Jag testade Nextory i en månad lagom till att vi skulle åka till Australien och jag tänkte att just ljudbok vore bra att ha till flyget. Nu blev det inte så att jag lyssnade på flyget. Vår 1-åring krävde liksom total uppmärksamhet under hela 21 timmarsresan. Puh… I stället lyssnade jag på kvällarna innan läggdags. Det var bara ca 4 timmar, så det var en rätt kort ljudbok. Perfekt för mig som har lite svårt för ljudbok.
Det är Martina Haag själv som läser och det gjorde upplevelsen än mer drabbande. För den här boken är just det. Den är smärtsamt stark och jag behövde ta den i små bitar för att andas lite mellan lyssningarna. Den ruskade verkligen om mig och gjorde mig både arg och ledsen på samma gång.
Jag tror knappast någon kan ha missat den otroligt uppmärksammade skilsmässan mellan Martina och Erik Haag. Jag vet inte hur mycket som är verklighet i den här boken, men det är ju svårt att läsa den utan att känna att man läser om den riktiga skilsmässan. Särskilt som Anders i boken säger till Petra att hon ju kan skriva en bok om allt det här, att han är helt ok med det.
I boken är det som sagt Petra och Anders det handlar om. Vi får följa Petra i nutid när hon drar till en avlägsen fjällstuga för att jobba som fjällvärd och samtidigt skriva en bok om sin skilsmässa. Parallellt med det får vi följa skilsmässan, hur det startade med en misstanke och slutade med vetskapen om att han varit otrogen och senare lämnar familjen. Vi får följa Petras kamp för att helt enkelt överleva smärtan, att ta sig tillbaka till livet igen. Det är en brutal och ärlig skildring.
Läs, eller lyssna, men missa inte den här boken. Det är ganska långt ifrån hur Martina Haags böcker brukar vara, men den är samtidigt bland det bästa hon har skrivit.
Det ligger två böcker på min sänghylla för tillfället. Linda Olsson är en stor favorit och jag började förväntansfullt läsa I skymningen sjunger koltrasten. Men så fick jag hem Jojo Moyes Etthundra mil och genast fick jag beslutsångest. Den förstnämnda är lite deppig att läsa och egentligen inte alls rätt sinnesstämning just nu, så det blir kanske en pausfågel där för att ta tag i Moyes i stället. Hon brukar ju leverera, i alla fall allt som jag läst hittills.
Någon som läst och gillat?
*malins bokblogg* 