Älskar – hatar av Jenny Downham

Jag hade egentligen tänkt gå och lägga mig extra tidigt i går kväll. I stället fastnade jag totalt i den här boken och kom i sängs senare än vanligt i stället. Det gick bara inte att sluta läsa!

I den här boken växlar berättarperspektivet mellan Mikey och Ellie (Eleanor). Mikeys syster Karen har blivit våldtagen av Ellies bror Tom. Hon har anmält honom och rättegång väntar, men han nekar och enda vittnet är Ellie som hävdar att hon inte såg något trots att hon var hemma hela tiden då (det påstådda) övergreppet skedde i deras hus. Mikey bestämmer sig för att hämnas på Tom och av en slump råkar han möta Ellie. Han planerar att lära känna henne och kunna luska ut information om Tom som kan vara bra att ha. Problemet är bara att han börjar tycka om Ellie, på riktigt. Ellie får dessutom ganska snart reda på vem han är, men då har även hon redan börjat bli kär i honom. Men hur kan två personer vars familjer hatar varandra någonsin kunna ha ett förhållande?

Det här är riktigt intressant läsning. Det är inte själva övergreppet som är i fokus och inte ens förövaren och offret är i fokus. I stället är det människorna runt omkring. En bror som vill hämnas på den person som har gjort illa hans syster och därmed skadat hans familj. En syster vars bror som hon ser upp till och som hävdar sin oskuld, en syster som slits mellan att stå upp för och försvara sin familj och att våga berätta sanningen. Och så de båda två mitt i allt – helt vanliga människor som råkar finna den där speciella människan och kärleken mitt i allt det onda omkring dem. Det råkar bara vara helt fel person att bli kär i, och vid sämsta tänkbara tidpunkt.

Jag kunde inte släppa den här boken. Jag läste och läste och läste. Och jag fick så ont i magen vid flera tillfällen, bland annat när Ellies pappa så tydligt visar var hennes lojalitet bör ligga. Det han säger till sin egen dotter får mig att rysa av obehag.

Det här är en riktigt läsvärd bok! Det är en riktig bladvändare, med mycket kärlek, vänskap, lojalitet, svek, smärta och så klasskamp på det. Läs!

Jenny Downham är ju också författare till den otroligt sorgliga och lika läsvärda Innan jag dör. Läs den också om du har missat den!

Annonser

Innan jag dör av Jenny Downham

innanJag visste att den här boken skulle få mig att sitta och gråta efter att jag hade läst den. Man vet ju slutet redan innan man börjar läsa och eftersom jag tillhör kategorin blödig människa så var det oundvikligt. Jag t.o.m. varnade T när jag närmade mig slutet så han inte skulle bli orolig och undra varför han hade en hulkande flickvän i soffan.

Boken handlar om sextonåriga Tessa som har leukemi och som får beskedet att slutet är nära. Vad gör man då? För hennes del innebär beskedet att ta vara så mycket som möjligt på den sista tiden hon har kvar. Hon gör upp en lista med saker hon vill hinna med innan hon dör. Det är mångarätt galna saker och de är inte alltid lagliga… Men de står för något för henne. Det är viktigt för henne att hinna med listan och trots att det medför mycket smärta och gråt för hennes orolige pappa kör hon på.

Det är självklart en sorglig bok, men den innehåller också väldigt mycket hopp och glädje. Den handlar om familj, vänskap, kärlek och livet i både smått och stort. Språket i boken är fängslande och man kan inte sluta läsa. Helt plötsligt är man på sista sidan och inser vad som komma skall. Det är ruskigt bra, helt enkelt.

Boken kan läsas både av ungdomar och vuxna. Det är en bok som får en att tänka till och att värdesätta det man själv har i livet. Jag kan verkligen rekommendera den här boken, men ha näsdukar i beredskap. Och att ha någon man älskar att krama efteråt är rätt så skönt också.