Om läsning från A-ö

En rolig lista som jag hittade hos Lotten, som hittade den hos Boktycke.

Author you’ve read the most books from:
Jag antar att det är Dean Koontz. Han har skrivit en mängd böcker och jag hade dille på honom ett tag så jag har läst minst 25 av hans böcker, kanske fler.

Best Sequel Ever:
Eftersom jag är lite inne i Ruth Galloways värld (av Elly Griffiths) så vill jag nämna del 4 och 5 i den serien. Eller kanske Katerina Janouchs serie om Cecilia Lund? Där funkar vilken del som helst.

Currently Reading:
Fredrik Backmans allra senaste bok påbörjades precis.

Drink of Choice While Reading:
Vatten eller kaffe.

E-reader or Physical Book?
Jag har fått upp ögonen för e-böcker och har läst väldigt många sådana i år. De är att föredra när jag reser, för att det är enklare att ta med. Däremot föredrar jag fysisk bok när jag är trött och vill sjunka ner djupt i soffkuddarna. Får man svara båda?

Fictional Character You Probably Would Have Actually Dated In High School:
Oj vad svårt. Jag gillade rätt så vanliga, snälla killar. Jag tror att någon av killarna i Johanna Lindbäcks böcker hade passat mig ganska bra, kanske John?

Glad You Gave This Book A Chance:
Linda Olssons Nu vill jag sjunga dig milda sånger.

Hidden Gem Book:
Just det där med hidden gör det lite svårt, men jag vill nog svara samma som på förra.

Important Moment in your Reading Life:
Jag skulle nog vilja säga övergången till mer ”vuxna” böcker. När jag fick upp ögonen för mammas bokhylla öppnades mina läsögon och jag insåg vilka otroliga skatter det fanns att hämta i böckernas värld.

Just Finished:
Jag skäms nästan över att erkänna att jag inte minns vilken bok det var jag läste ut senast…

Kinds of Books You Won’t Read:
Alltför blodiga och våldsamma böcker går bort, t.ex. deckare/skräck,

Longest Book You’ve Read:
Hmmm… Vet inte riktigt. Någon av Harry Potter-böckerna är ju 1000 sidor, Shantaram är väl också däromkring.

Major book hangover because of:
Det där händer ofta, direkt efter fina skildringar som går in under huden. John Greens Förr eller senare exploderar jag är en sådan.

Number of Bookcases You Own:
Med tre personer i en tvåa på 68 kvm blir det inte många bokhyllor… Vi har klämt in två höga och en låg Billy, men där är bara de olästa eller allra senaste böckerna. Resten är magasinerade tills vi hittar drömhuset.

One Book You Have Read Multiple Times:
Jag är inte mycket för omläsning, men när jag var yngre plöjde jag hästböckerna om och om igen. Kanske Pysen-böckerna av Marie-Louise Rudolfsson?

Preferred Place To Read:
På sommaren utomhus. Andra årstider i soffan eller fåtöljen.

Quote that inspires you/gives you all the feels from a book you’ve read:
Förr samlade jag på quotes från böcker, men numera ids jag inte skriva ner dem.

Reading Regret:
Inget numera. Jag lägger inte tid på böcker jag inte gillar. Numera släpper jag dem i stället för att tvinga mig igenom.

Series You Started And Need To Finish (all books are out in series):
Jag tror inte att jag har någon sådan.

Three of your All-Time Favorite Books:
Hmm. Det där är alltid svårt. Jane Austens Pride and Prejudice nämner jag alltid. Dean Koontzs Väktare likaså. En tredje? Måste nog fundera lite på det.

Unapologetic Fangirl For:
Mr Darcy. Alltid Mr Darcy…

Very Excited For This Release More Than All The Others:
Ja, det måste ju bara bli den här – Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman. (som jag läser just nu)

Worst Bookish Habit:
Det ständiga inflödet av nya böcker. Jag lånar mest, som tur är. Dessa ständiga högar av olästa böcker. Eller att paddan alltid fylls med nya böcker utan att jag har hunnit läsa de som redan finns där.

X Marks The Spot: Start at the top left of your shelf and pick the 27th book:
Charlotte Perrellis Kan jag kan du.

Your latest book purchase:
Sofi Fahrmans Elsas hemlighet som jag hittade på rea för en tia. Jag har läst och gillat de två första delarna i serien och måste ju så klart läsa den här sista också.

ZZZ-snatcher book (last book that kept you up WAY late):
Jag minns att jag satt uppe, helt oförmögen att släppa texten, när jag läste John Greens Förr eller senare exploderar jag.

Ålder då du lärde dig att läsa:
Tråkigt nog vet jag inte det. Jag vet att jag kunde läsa när jag gick på lekis vid 6 års ålder, men hur långt innan dess jag kunde har jag ingen aning om. Och jag har ingen att fråga om det heller.

Äldsta boken du har läst (i originalutgivningsår):
Jag vet inte, men antar att Homeros Iliaden är en av dem i alla fall.

Överst i din olästa bokhög (d.v.s. vilken bok som du inte har läst innan kommer du att läsa härnäst):
Nästa bok blir Maria Nygrens Det fjärde riket.

Bokbloggsjerka – om längtan

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är både lätt och svår: Vilken bok/vilka böcker längtar du mest av allt efter just nu?

Lätt för att det ju borde vara enkelt att bara namnge någon eller några böcker man längtar lite extra efter. Svårt för att min hjärna är smått överhettad och inte riktigt kan sortera information och tankar som finns där.

Men en bok längtar jag i alla fall lite extra över att få sjunka ner och läsa i helgen; Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt. Förväntningarna är höga (skyhöga…) och jag längtar efter att få logga ut, gå hem och sjunka ner i soffan med den här boken.

En annan bok som jag kanske inte längtar efter men ser fram emot att läsa är Maria Nygrens Fjärde riket. Den ska jag också försöka påbörja (och avsluta?) i helgen.

Senare i höst? Ingen aning. Jag lever dag för dag just nu och orkar max planera vad jag ska göra en vecka framåt. Jag kan väl vara sådär flyktig och skriva att jag längtar efter en bokhöst med många härliga bokstunder… Luddigt och bra va?

En orolig grav av Elly Griffiths

en oroligDet här är femte delen i serien om Ruth Galloway, och vad jag vet är det den absolut senaste. Nu väntar vi ivrigt på fler böcker, för den här serien blir bara bättre och bättre för varje bok.

Ruth Galloway, arkeolog och känd benexpert – det vet vi alla vid det här laget. Kommissarie Harry Nelson, kallad Nelson av alla, är så klart även han med. Cathbad, Kate och alla andra vi har lärt känna genom serien återkommer också. I den här boken inleds handlingen med att Ruth får ett brev från sin gamla kurskamrat Dan. Han ber henne om hjälp att undersöka ett skelett han har funnit, ett skelett som man antar är en mycket betydelsefull person. Dan uttrycker rädsla i sitt brev när Ruth får brevet är han död, i en brand som man misstänker är anlagd. Ruth bestämmer sig för att åka till Blackpool och undersöka benen och hon tar med sig Kate och även Cathbad. Men onda krafter vill inte att hon ska undersöka benen och hon får hotfulla sms som hon ignorerar. Hon åker dit ändå och samtidigt befinner sig Nelson där på semester med sin familj, vilket så klart leder till att de ännu en gång blir inblandade i samma rättsfall.

Den här delen, i likhet med den förra Känslan av död, är de två bästa i serien. Jag läste dem direkt efter varandra eftersom förra boken lämnade en mersmak som jag spann vidare på. Och jag blev som sagt inte besviken. I den här boken är det dessutom ännu mer om relationerna karaktärerna emellan. Det är just karaktärerna och deras så olika personligheter som jag har kommit att tycka så mycket om. Att Cathbad har fått ta stor plats i dessa två delar bidrar definitivt till varför jag gillar dem så mycket.

Jag vill egentligen inte analysera boken särskilt mycket, eller ens avslöja handlingen. Jag vill i stället slå ett slag för hela serien. Det är deckare blandat med historia och relationer. En deckare som egentligen inte är en deckare skulle jag vilja säga. Jag som inte alls gillar deckare faller pladask för den här serien. Jag bara älskar det, så enkelt är det. Kanske är det arkeologen i mig som talar. Oavsett vilket är det här en serie som jag varmt rekommenderar alla att läsa. Och om man har fastnat i serien – se till att komma till de här två delarna. De är värda det. De är så himla, himla bra.

Läs! Hela serien – bara läs på.

Läs mer om hela serien här.

Inferno av Dan Brown

20130708-225543.jpgKanske hade jag för höga förväntningar, eller så är det här en typ av litteratur som jag helt enkelt inte gillar längre. Att jag inte tyckte den var särskilt bra kan jag avslöja redan nu.

Vi möter så klart Robert Langdon ännu en gång, fast i den här boken har han råkat ut för minnesförlust och ska med trevande minne ta sig ifrån folk som försöker mörda honom. Till sin hjälp har han läkaren som räddade honom när han vaknade upp på sjukhuset; Sienna. Tillsammans tar de sig igenom främst Florens för att hitta svaren de söker, och hack i häl finns deras förföljare. Minnesförlusten gör allt snäppet svårare då Robert Langdon inte kommer ihåg varför han är i Italien eller folk han har träffat på där under tiden. Eller för den delen – hur fick han minnesförlusten?

Det kan vara det där med minnesförlusten som bidrar till mitt ointresse för handlingen. Själva grejen med honom är just hans expertis. Jag reagerar också med en suck när jag lyckas lista ut vart de ska gå innan de själva gör det. Jag har varit i Florens en gång, för tio år sedan, och jag borde inte kunna lösa problemen innan de kan det. Där försvinner en del av spänningen i boken. Och så där fortsätter det hela boken igenom. Jag gäspar mig igenom boken när jag i stället borde sitta som naglad vid Dan Browns karakteristiska cliff hangers. Men nej. Jag tappar i stället intresset alltmer för varje sida jag läser.

Jag har tyckt om hans andra böcker och jag älskade den spänning som Da VInci-koden bjöd på. Och jag älskar det här med att mixa en fiktiv berättelse i historiska miljöer där jag själv har varit. Jag tycker om att kunna se ställena framför mig och att veta att jag själv har varit där. Det bidrar till känslan för boken. Men i den här boken funkar det inte alls. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag reagerar negativt på flera saker i boken. Den var inte alls så spännande, intressant och blandvändare som jag brukar tycka om hans böcker.

Nope, tyvärr. Den här boken kan jag inte rekommendera. Däremot tyckte min sambo om den, och han läste den före mig. Själv hade jag den liggandes på soffbordet i flera veckor innan jag slutligen tvingade mig att läsa ut den. Det är inget särskilt bra betyg för en bok.

I mitt bibliotek

I dag har jag spenderat min första dag i ”mitt eget” bibliotek, där jag alltså ska jobba det här läsåret. Jag har plastat in och välkomnat nya böcker samt lånat ut en massa böcker till lässugna elever.

Hur kul på en skala?

Jättekul!

Jag har nog fortfarande en romantiserad bild av hur det är att jobba i ett bibliotek och få umgås med böcker hela dagarna. Men vet ni vad? Den bilden ska jag hålla fast vid, för just nu älskar jag mitt jobb. Det känns bra!

Känslan av död av Elly Griffiths

känslanDet här är fjärde delen i den bland bokbloggare så populära serien om arkeologen och benexperten Ruth Galloway, och faktiskt en av de bästa i serien. Det som jag gillar med serien – arkeologin, mystiken och relationerna människor emellan, får verkligen komma till sin rätt här.

Den här gången blir Ruth inblandad mer än vanligt då det är hon som hittar den döda intendenten på Smiths museum. Hon ska medverka vid en kistöppning av en förmodad biskop, men i stället för ett mediabevakat ögonblick blir det i stället ett fall för rättsundersökning. Och där kommer givetvis kommissarie Nelson in i bilden. Efter intendentens död dör dessutom ytterligare en person och Nelson insjuknar i någon konstig åkomma. Kravbrev om att återlämna kranier från aboriginer och aktivister som kommer med direkta hot – vem är det som ligger bakom?

Som sagt, det här är en av de bästa delarna i serien. Det är spännande, underhållande och en precis rätt mängd mystik för att jag ska falla pladask. Det blir sträckläsning på den här boken, och jag hann inte mer än slå igen den förrän jag tog tag i den femte delen i serien.

Det här är deckare som t.o.m. jag gillar. Det är snällt utan att vara mesigt, mystiskt utan att bli konstigt och så lite kärlek på det. Jag gillar karaktärerna. Jag gillar Ruth som känns mänsklig och sådär alldeles lagom vanlig för att man ska tycka om henne. Nelson må vara lite bufflig, men jag gillar hans sätt att reagera på både saker och människor. Och så Cathbad – han växer med böckerna. Han är definitivt en av favoriterna för mig. Inget och ingen rubbar honom, och hans sätt att se på sin omgivning gör att jag gärna själv skulle vilja ha honom som min vän.

Återigen – läs den här serien! Första delen Flickan under jorden är bra, men så dippar serien något i andra och även tredje delen. Tänk då på att det väntar två riktiga godbitar i fjärde och femte delen. Icke att missa!

Läs mer om boken här.