Att utvärdera årets Boktolva

Hur gick det? Lyckades jag läsa 12 nya författare av de 20 jag hade valt ut?

1. Camilla Läckberg – japp, läste Olycksfågeln
2. Anna Gavalda – njae, har segat med hennes Jag älskade honom i flera månader nu, trots att det är en riktig tunnisbok.
3. Khaled Hosseini – ja, läste fantastiska Tusen strålande solar
4. Lars Kepler – nope, sambon rekommenderade att skippa då han misstänkte att jag skulle tycka att boken vi hade hemma var för brutal
5. Linda Olsson – oh ja, läste och älskade Nu vill jag sjunga dig milda sånger
6. Carlos Ruiz Zafón – håller fortfarande på med den något sega Vindens skugga
7. Siri Hustvedt – nej, men hon får följa med till nästa års lista
8. Lina Forss – japp, Turk & Timotej – en natt
9. Carin Gerhardsen – ja, Pepparkakshuset
10. Liv Strömquist – ja, Hundra procent fett
11. Barbara Voors – har påbörjat Syster min i alla fall
12. Sofi Fahrman – japp, läste de två första delarna Elsas mode och Elsas värld och ska så småningom läsa även trean i serien
13. Douglas Kennedy – läste en bra bit i The Moment men lade åt sidan p.g.a. tråkig och seg. Får se om den blir utläst eller inte.
14. Tana French – ja, läste Till skogs
15. Jonathan Franzen – lånade hem Friheten vid två tillfällen och läste en bit men tyckte den var lite seg och intetsägande och gav därför upp.
16. Jón Kalman Stefansson – nej, men han får följa med över till nästa års lista.
17. Belinda Jones – nej, det blir flytt till nästa års lista.
18. Maria Ernestam – testade en bit av både Caipirinha med döden och Kleopatras kam bara för att inse att det inte är min typ av litteratur alls, innehållsmässigt.
19. Helena von Zweigbergk – ja, läste den briljanta Anna och Mats bor inte här längre.
20. Bengt Ohlsson – nej, men även han åker med över till nästa års lista.

Jodå, godkänt, eller hur? Det blev en del halvlästa böcker, men jag har ju ändå läst något av författaren – testat men sedan inte gillat. Det måste ju också räknas. Och så har jag hittat några nya författare att ta till hjärtat – Linda Olsson, Helena von Zweigbergk, Khaled Hosseini och Sofi Fahrman.

En rolig utmaning, framför allt för att jag tycker att det är roligt att sätta upp någon sorts mål för läsningen. Att styra upp en liten del, att få en medvetenhet över mitt läsande. Det får inte bli för mycket, då tappar jag läslusten totalt. Men 12 nya författare är en ganska lagom dos. Vi får se hur jag lyckas med nästa års lista.

De mest inspirerande böckerna 2012

Förutom skönlitteratur läser jag en hel del fakta om hälsa, träning och ett grönare liv. En hel del bra litteratur har det blivit under året och här är några av favoriterna (även om alla böcker i kategorin träning och welllness skulle kunna få vara med):

Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman
En otroligt viktig bok, om en hel del obehagliga sanningar.

Lingon och läppstift av Noora Shingler
Inspirerande och lärorikt om hur man kan leva ett grönare och mer ekologiskt liv utan kemikalier i vare sig mat eller kosmetik.

Kärnfrisk mat av Ninka-Bernadette Mauritson och Thorbjörg Hafsteindottir
Uppföljaren till Kärnfrisk familj, den här gången med mer recept.

Sannas matbok – för den självläkande människan av Sanna Ehdin
En vän till mig kallar den för sin ”bibel” och jag kan bara hålla med. Inspiration i massor och mycket tänkvärt. Den här boken fick mig att läsa fler böcker av Sanna Ehdin, och ännu fler kommer det att bli.

Döden i grytan av Mats-Eric Nilsson och Henric Ennart
Den här boken gjorde mig så irriterad att jag var tvungen att läsa den i små doser i omgångar. Det var inte boken i sig som gjorde det, utan det som avslöjades i den. Mycket läsvärd och avslöjande bok.

Träna dig 10 år yngre av Shirin Djavidi
Med årets bästa titel i mitt tycke. Det är aldrig för sent att börja träna och träning ska handla om att må bra – en riktigt bra träningsbok.

Den onda badankan av Katarina Johansson
Viktig bok om kemikalierna i vår vardag, särskilt i våra barns vardag – och hur vi själva kan minska dem.

inspo 2012

Årets bästa 2012

Det blev 84 lästa böcker under 2012 och det är rekordår sedan jag började blogga 2006. Och förutom att det var ett rekordår vad gäller antal känns det också som om det var ett rekordår när det gäller andelen riktigt, riktigt, bra böcker. Det känns som om jag läser alltfler bra böcker, men det beror nog också på att jag tack vare bokbloggandet har blivit mer medveten om vad jag tycker om och inte tycker om. Jag har lättare att välja vilka böcker jag ska läsa.

Det var rätt svårt att sålla bland årets böcker för att få fram en lista med de allra bästa, men efter funderande vill jag att följande 10 böcker ska få vara med på listan (endast skönlitteratur):

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson
Jag satte upp Linda Olsson på årets Boktolva och det är jag tacksam för, för det här är en oerhört varm och finstämd historia som jag är tacksam över att ha läst.

Fortfarande Alice av Lisa Genova
Det här är en sådan fantastisk och vacker bok att jag faktiskt skull kunna tänka mig att läsa om den, och jag läser aldrig om böcker. Men hela storyn och på sättet den vävdes fram gjorde det här till en mäktig och gripande berättelse om ett svårt ämne.

Tistelblomman av Amanda Hellberg
Jag har älskat allt jag har läst av Amanda Hellberg och det beror till stor del på hennes helt fantastiska språk som bidrar till storyn på ett väldigt speciellt sätt. Jag som egentligen är alldeles för feg för att läsa skräck läser ändå det här, och det med stor förtjusning. Det läskiga sitter i hjälp-vad-händer-nu och en övernaturlig ton som genomsyrar hela boken. Det är bra – ruggigt, rysligt, läskigt bra.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini
Efter all hype kring boken har jag dissat den i många år, men bestämde mig för att sätta upp Khaled Hosseini på Boktolvan för att ändå ge den en chans. Och det är jag tacksam för! För det här är en vacker, sorglig och hoppfull berättelse som man inte bör missa.

Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk
Även Helena von Zweigbergk fanns med på årets Boktolva, eftersom jag någonstans fick för mig att hon skulle skriva på ett sätt som tilltalar mig. Mycket riktigt – hennes sätt att skildra dialoger och de naturliga reaktionerna karaktärerna mellan gör det här till behaglig och gripande läsning. Och jag gillar att hon vågar skriva en helt vardaglig roman utan att känna behov av att slänga in en massa tillskruvade saker i tron att vardagen inte skulle räcka till.

Niceville av Kathryn Stockett
En mycket intressant och engagerande bok som också berättar om en viktig och verklig del av vår historia, och sådant gillar jag. Att ta del av historia i en fiktiv värld, att få lära sig något samtidigt som man läser en skönlitterär historia. Gripande om mod, kärlek och hopp.

En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones
Det jag gillar mest med den här boken är sättet den berättas på. Korta texter som vid en första anblick inte ser mycket ut för världen, men som visar att ord inte behöver komma i mängd för att kunna berätta en bra story. Rubrikerna är som små pusselbitar, en hint om vad som komma skall. En pärla för en språknörd.

Modershjärtat av Katerina Janouch
Jag slutar aldrig tjata om den här serien som nu är inne på femte delen. Vardagligt när det är som bäst, om relationer, livspussel, kärlek, svek och drömmar. Och det blir bara bättre och bättre för varje del som kommer ut. Och jag läser och njuter och vill bara ha mer.

Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg
Charmigt och mysigt – det är nyckelorden för den här boken. Det här är feel good när det är som bäst. Om att våga drömma, våga leva livet fullt ut, kärlek, vänskap. En bok som lämnar en med ett leende på läpparna.

Förr eller senare exploderar jag av John Green
Den här boken hyllas överallt och det med all rätta. Den är bara så himla fin. Karaktärerna och alla fantastiskt träffande repliker dem emellan går rakt in i hjärtat. Helt underbar, det är det enda som behövs säga om den här boken.

bäst 2012

Salvadoreña av Cecilia Samartin

salvadorenaDet här är en av mina favoritförfattare, tack vare hennes förmåga att teckna målande berättelser så att det känns som om man är där. Hennes Drömhjärta är helt fantastisk, en av mina favoritböcker någonsin, och även i Señor Peregrino möts vi av hennes berättarkonst och karaktärer som fastnar.

I Salvadoreña är huvudkaraktären Ana och vi får följa berättelsen om hennes livshistoria, ett liv som varit långt ifrån enkelt. Berättelsen börjar i nutid där Ana tar hand om sin älskade, Adam, som vi får veta är döende. Och därifrån får vi tillbakablickar på Anas tidigare liv, från att ha varit en liten flicka till att vara där hon är i dag. Hennes historia börjar i El Salvador där hon råkar ut för saker en människa aldrig någonsin borde tvingas bevittna. Med hjälp av en nunna, Josepha, tar hon sig som ensam överlevande av sin familj till USA där planen först är att bli nunna. Men livet tar andra ändringar och så småningom hamnar hon hos Adams familj som barnflicka. När berättelsen hinner ikapp nutiden har vi fått bakgrunden till situationen som den är nu – med en döende Adam och en Ana som står bredvid som hans älskande.

Även i den här boken visar Cecilia Samartin sin förmåga att berätta en målande historia. Den här gången är det flera gånger smärtsam läsning och Anas tid i El Salvador visar saker som gör ont att läsa om. Men samtidigt är det en berättelse om mod, hopp och kärlek. Att kunna gå vidare i livet utan att fastna i det gamla. För Anas del känner hon en slags skyldighet att leva vidare och få ett så bra liv som möjligt, när inte resten av hennes familj och vänner fick samma chans. Samtidigt är hon så oerhört tacksam över minsta sak, och kräver väldigt lite för sin egen skull. Andras behov går alltid före hennes egna.

Det jag gillar med boken är berättelsen om Ana, innan nutid. Det är det som är styrkan i boken. När man börjar inse kopplingen mellan henne och Adam ändras det dock till att bli en kärlekshistoria och där förlorar också berättelsen sin styrka. Det blir platt och ganska fantasilöst ju närmare slutet man kommer, och det gör mig besviken. Även karaktärerna förändras och även om man vill att karaktärer ska växa och dra lärdom med tiden blir det inte riktigt trovärdigt här. För mycket faller på plats, för mycket banar väg för Anas stora drömmar. ”Happily ever after” i för stor dos.

Nej, det är inte Samartins bästa bok och jag rekommenderar mycket hellre någon av hennes andra verk om man vill bekanta sig med hennes färgstarka berättelser. För att läsa något av henne tycker jag definitivt att ni ska göra. Gärna Drömhjärta till att börja med.

Läs mer om boken här.

Årets bästa bok?

förr eller senareJag fick en förfrågan om jag ville förhandsläsa den svenska utgåvan av John Greens omåttligt populära The Fault in Our Stars. Och det är väl klart jag ville! Förr eller senare exploderar jag, är den svenska titeln och den kommer ut 18 januari. Se till att boka in det i kalendern, för den här boken vill du inte missa!

Boken blev vald till årets bästa bok av Time Magazine, och som många påpekat före mig blev den alltså årets bok – inte ungdomsbok utan rätt och slätt bok. Det säger en del, särskilt som en del klankar ner på ungdomsböcker som att det skulle vara sämre litteratur. Det här bevisar dem fel.

Det är en fantastisk bok. Fantastisk. När jag hade avslutat boken kände jag spontant att jag inte ville påbörja någon ny bok, bara låta karaktärerna leva vidare i mitt sinne ett litet tag till. För de här karaktärerna lever vidare. I hjärtat och i sinnet. Jag drömde om dem natten efter att jag hade läst boken.

Recensionsdatum för boken är inte förrän i februari så en mer utförlig recension kommer då. Jag nöjer mig med att säga att ni måste läsa den. På svenska eller engelska spelar ingen roll – bara ni läser. Ok?

Och vill ni läsa mer av John Green, och det vill man efter att ha läst den här boken, kan jag rekommendera även Var är Alaska?

Till skogs av Tana French

till-skogsDet här är en bokklubbsbok som jag glömde avbeställa, som vanligt med andra ord. Jag lade den åt sidan rätt länge, men så började jag läsa positiva recensioner av den och rotade då fram den ur hyllan. Första försöket gick dock inte alls, men andra gången bestämde jag mig för att ta mig förbi den där första delen så att jag kom in i handlingen. Och då gick det lättare.

Boken inleds med att berätta om tre barn, nära vänner, som en dag försvinner i skogen. En av dem, Adam, återfinns men är så traumatiserad att han inte kan berätta eller ens minnas vad som har hänt. De andra två, Jamie och Peter, fortsätter att vara försvunna. Adam och hans familj flyttar från platsen och han byter namn till Rob. Tjugo år senare mördas en tolvårig flicka på samma plats och polisen kopplas in. Rob är numera kriminalssistent, men ingen av hans kollegor vet att han egentligen är Adam och han väljer att inte säga något. Hans kollega Cassie får veta hans bakgrund och går med på att behålla hans hemlighet. Innerst inne hoppas han att minnena ska komma tillbaka om han kommer tillbaka till platsen där de försvann, och att han ska få chansen att lösa både det mysteriet och mordfallet.

När jag väl kom förbi första delen flöt läsningen på bättre, men det fanns hela tiden en underliggande seghet som jag aldrig kom över. Boken är lite för lång och handlingen lite för utdragen för att det ska bli riktigt bra. Och jag ska säga med en gång att jag blev grymt besviken på slutet. Det kändes som om man snuvades på det, på något sätt. Det drog ner helhetsintrycket av boken för min del.

För mig blev det här bara ok läsning. Jag gillade att läsa delen om barnens försvinnande som omgavs med en mystik och spänning. Det är den delen som är den starka drivkraften i boken och det kändes tyvärr som om den inte fick det fokus den förtjänar. Själva mordutredningen och intervjuerna med de misstänka var helt ok läsning, särskilt när det antyddes en koppling mellan mordet och barnens försvinnande. Jag hade däremot väldigt svårt för relationen mellan Cassie och Rob och deras sätt att prata med varandra, eller för den delen hela deras sätt att vara med varandra. Jag förstod aldrig grejen med det. De babblar för mycket med varandra och jag tröttnade på att läsa om dem till slut.

Nu verkar det ju vara så att de flesta som läst den här boken gillar den, så om man tycker att intrigen låter intressant tycker jag att man ska läsa boken. För min del känner jag dock att Tana French bockas av listan på Boktolvan nu, men att det inte blir mer läst av henne. Den här boken imponerade inte tillräckligt för att jag ska vilja läsa mer.