Som vackra pusselbitar

I går kom reaböckerna från Bokus, och i paketet låg bl.a. de här böckerna:

 

Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet av Sonya Sones. Och titta vilka fina omslag! Som pusselbitar som passar perfekt ihop. Men det går också att lägga dem på andra hållet:

 

Då passar inte personerna ihop men det röda hjärtat och cirklarna blir enade. Och om man lägger böckerna på varandra, ser man att även bokryggarna matchar. Kul grej! Sådant gillar jag – jag är väldigt svag för både titlar och snygga omslag.

Nykomlingar

Åh, vilken lycka för en boknörd! Att få ett sms att ännu ett paket finns att hämta. Och det visade sig vara ett riktigt stort sådant… Det blev lite tungt att bära hem trots att vi bor nästan granne med affären. Men vem klagar? Åh nej. Tungt = många böcker = massa bra läsning framöver. Kolla bara vad som fanns i paketet:

Äntligen i min ägo – Charlotte Perrellis Kan jag kan du, min absoluta bokälskling bland träningsböcker. Och så nykomlingen Dolph Lundgrens Fit forever. Ja, ny för mig alltså.

Jonathan Safran Foers Äta djur var ett spontanköp som jag aldrig ens hört talas om. Ett ämne som intresserar mig starkt, så den fick flytta hem hit. Godnatt, finaste av Dorothy Koomson som jag läst en bok av innan. Och så favoriten Jodi Picoults Jacobs värld som verkar mycket intressant.

Tomas Tranströmer har jag läst ytterst lite av, och det vill jag ändra på. Sonya Hartnett har jag aldrig läst något av tidigare, men flera gånger varit nyfiken på att göra det.

Förutom dessa fanns ytterligare tre böcker i paketet, varav en var till Mini. De andra två får ett helt eget inlägg i morgon i stället för de hade så fina omslag.

Och när jag lade ihop alla rea-böckerna från både Adlibris och Bokus ser högen ut så här:

Minis böcker finns dock inte med i den här högen. De här är mina, bara mina.

Jag har nog säkrat läsningen för ett bra tag framöver. Som om jag inte redan hade en massa olästa böcker i mina hyllor här hemma… Hur som helst är jag mycket, mycket glad över mina nya, fina böcker och de har redan placerats in i hyllan på rätt plats. En bok har dessutom redan blivit läst.

Nu funderar jag på att göra mars månad till tema Bokrea, för att verkligen sätta tänderna i den här boktraven. Dessutom är det så himla många intressanta böcker som jag känner för att läsa omedelbums, så det är bara att sätta igång liksom.

Only väg is upp av Emmy Abrahamson

Emmy Abrahamsons debut Min pappa är snäll och min mamma är utlänning var otroligt rolig, pricksäker och charmig. Har du inte läst den vill jag börja med att rekommendera att göra det för en härlig lässtund. För Only väg is upp blev hon Augustprisnominerad förra året.

I den här boken möter vi Filippa som efter studenten åker till London för att söka in till The Royal Drama School. Hon har vissa förväntningar på staden och hur livet ska bli, men upptäcker ganska snart att allt inte är riktigt lika enkelt som hon trott. Det är svårare att hitta jobb och boendet är både dyrare och krångligare än hon beräknat. Men Filippa är en tuff tjej som inte ger upp i första taget. Med bestämdhet tar hon tag i situationen och reder ut det mesta med hjälp av lite list.

Det är en bok om mod, att våga ge sig ut i världen och stå på egna ben. Om att lära sig ta sig fram, knyta nya band och att inte ge upp. Det skulle vara så enkelt att ge upp och ta första flyget hem, men Filippa lyckas hela tiden ta sig vidare och så småningom få till det riktigt bra, även om hon gör det med en lögn eller två.

Inledningsvis tycker jag inte alls om Filippa. Det är något gnälligt och pessimistiskt över henne som gör att jag inte alls gillar henne. Men det ändrar sig ganska snart och i stället ser jag en tuff, modig och riktigt rolig ung tjej som vet vad hon vill och vad som behövs för att ta sig dit. Hon växer i mina ögon under läsningen, och jag kommer att båda gilla och imponeras över henne. Jag tror inte att jag var alls lika tuff som hon när jag precis tagit studenten. Nog för att jag tyckte att det var jobbigt att flytta till Lund och inte känna en enda människa där, men Lund är ju knappast London. Det hade varit kanon att kunnat få läsa någon sådan här bok när jag var i Filippas ålder, som en pepp och spark i baken.

Det här är riktigt underhållande läsning och om jag har förstått det rätt är det första delen i en trilogi. Om det stämmer kommer jag att läsa även följande delar, för jag tror att Filippas värld har potential att bli intressant läsning.

Läs mer om boken här.

Påfyllning

I dag kom Adlibris-paketet, vilket innebär en rejäl påfyllning i bokhyllan. Trevligt! Och dottern fick också ett gäng böcker, som hon blev väldigt nyfiken på vilket kan ses på bilden nederst. Hon hade mycket svårt att hålla händerna borta… Egentligen är det ju födelsedagspresenter och den stora dagen är inte förrän på måndag. Men, när hon väl fått syn på böckerna gick det inte att plocka bort dem. Jag kanske får passa på att gömma dem när hon har somnat.

 

Nu är det bara att vänta på Bokus-paketet (som ska vara på väg) och sedan är det väl köpstopp för resten av året som gäller…

En bok jag inte vågat läsa

Jag har påbörjat en bok som har stått i min bokhylla ett bra tag nu och väntat på att bli läst. Jag har tagit fram den många gånger, men alltid fegat ur och ställt tillbaka den. Älskad, saknad av Joyce Carol Oates, eller Missing mom som den heter original. Boken handlar om att förlora en mamma och den är dessutom skriven av Oates för att hedra sin egen döda mamma.

Och det är det som jag inte har vågat läsa. Jag har inte varit redo att möta en bok som handlar om sorgen efter en mamma. Det har varit för nära inpå, för skört, för starkt.

Men nu kändes det som om jag var redo för boken och dess innehåll. Faktiskt tog jag tag i den med stora förhoppningar, och jag kan efter en fjärdedels läsning konstatera att jag gillar den. Det finns en ton i berättelsen som jag gillar, och jag ser fram emot att se historien nystas upp.

Joyce Carol Oates står ju på min Författarfemman som går ut på att jag ska återse åtminstone 5 av mina favoritförfattare i år. Oates är en författare som jag länge velat läsa mer av, och det känns som om det verkligen är på tiden att det blir av. Dessutom kommer snart ännu en bok av henne hem till mig via Bokrean. Och på att-läsa-listan står så klart otroligt hyllade Blonde sedan länge, men den är ju så tegelstenstjock…

På väg!

Jippi! Jag fick precis ett e-mail från Bokus att de har skickat mitt bokpaket, vilket betyder att just precis i detta nu är böckerna på väg hem! Vilket i sin tur betyder att de anländer innan helgen. Vilket i sin tur betyder att helgen kommer att tillbringas i läsfåtöljen. Förutom att jag får hit en sisådär 25 personer på tårta och 2-årskalas på söndag då. Men, fredag och lördag hinner jag läsa och hälsa alla böcker välkommen i alla fall.

Undrar om jag ska våga ge mig ut på Bokrean i stan också? Jag borde kanske nöja mig med alla de jag redan har beställt. Men kolla kan man ju alltid göra…

Ska ni ut på rean? Eller har ni förbokat något?

Böcker A-Ö ~ Y

Veckans bokstav är Y. Utmaningen är att nämna en bok, en författare samt en karaktär på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om det är något vi ska testa eller strunta i.

Bok på Y: Yoga med Malin av Malin Berghagen. En vacker, ärlig och inspirerande bok om Malins egen väg till yogan samt tips på hur man själv kommer igång.

Författare på Y: Yasmina Khadra. Namnet är en pseudonym eftersom Mohammed Moulessehoul jobbade som yrkesmilitär och för att slippa bli censurerad tog han sin frus namn i stället. Hans Efter attentatet är en mycket dramatisk och tankeväckande bok om en man vars fru visar sig vara en självmordsbombare, något som chockar och förvånar honom starkt.

Karaktär på Y: Ja, här blir det tomt i dag, för jag kommer inte på någon. Finns det någon som kan en karaktär på Y?

Vill du vara med på utmaningen? Svara i din blogg och lämna en kommentar här så att vi kan hitta dina svar.

Böcker A-Ö

Ny bokstav i morgon bitti! Och maj gådd så svårt det är nu i slutet. Varför sparade jag de svåraste till sist?

Svart drama av Magnus Nordin

I mitt exemplar fattades det några sidor i början. Jag fick boken efter en utrensning i biblioteket, och den var alltså rätt sönderläst. Det bådade ju i och för sig gott, för en sönderläst bok är ju trots allt en läst bok. Hur som helst kunde jag inte börja läsa boken förrän jag fick tag på de första sidorna. Så en dag på bibblan bara låg boken där, kvarlämnad på ett bord av någon som nyss läst ur den. Då var det bara att passa på att läsa de första sidorna och sedan gå hem och läsa vidare resten.

Tess flyttar med sin mamma från Stockholm till en litet samhälle i Värmland, eftersom mamman har träffat en ny man, är gravid, och vill att de alla ska bli en familj. Tess är inte särskilt sugen på det nya livet, men hon har inte så mycket val. I skolan hon börjar finns 4 regler nedskrivna på en toalett, regler som handlar om en kemilärare som dog på skolan i en explosion för 25 år sedan. Enligt legenden går han igen i skolan som ett spöke. Enligt reglerna får man inte se honom i ögonen, inte tala till honom eller säga hans namn. Tess tror inte på spöken, men så dyker årsdagen upp och ännu en olycka sker i kemisalen. Den här gången är det Tess nyfunna kompis som skadas och i samband med explosionen ser Tess en man stå i kemisalen. Ingen annan säger sig ha sett honom. Är det spöket hon såg?

Under bokens gång får man följa Tess som försöker lista ut vad det är som har hänt, vem den där kemiläraren egentligen var och om spöket verkligen finns. Det visar sig finnas en hel del att hitta när man skrapar på ytan och den ena sanningen efter den andra dyker upp. Hela berättelsen har en lite kuslig underton och det är faktiskt riktigt spännande. Det här är en ungdomsbok och jag tycker att den är helt perfekt som sådan. Jag vet inte hur många gånger jag har hört elever fråga efter ”en spännande bok”, och då är det här ett bra val.

Det är en bra bok på så sätt att den är spännande, välskriven och att den har ett bra driv i berättelsen. Man vill veta hur det går, om det är ett spöke eller någon som försöker luras att tro det. Jag vill läsa vidare och få svar och jag gissar också hur allt ligger till – en bra gissning ska det visa sig. Som sagt, ett bra tips för tonåringar som vill ha spännande läsning. Helt ok. Inte någon favorit för min del, men helt godkänd läsning.

Läs mer om boken här.

 

En kvinnas hjärta av Agneta Sjödin

Jag satte upp Agneta Sjödin på årets Boktolva eftersom jag var lite nyfiken på henne. Jag tycker inte att jag har hört så mycket om hennes böcker, och hon har ju ändå hunnit skriva några stycken vid det här laget.

Maria blir dumpad av David via sms, och eftersom hon trodde att deras kärlek skulle vara för evigt bryter hon ihop totalt. Till råga på allt jobbar de på samma jobb och Maria sjukskriver sig och stannar hemma bara för att sörja. Hennes vänner kommer med mat, filmer och tröst. Hon känner sig helt krossad och funderar över varför hon ännu en gång har tagit så fel på kärleken och blivit sviken. Mitt i allt kommer hennes vägledare till staden och han vill inte bli intervjuad av någon annan än just Maria, så hon rycker upp sig för att göra intervjun och blir då påmind om hans tidigare råd och hennes pilgrimsresa till Santiago de Compostela. Hon inser att det är dags för en ny resa och pusselbitarna läggs på plats för helt plötsligt sitter hon på planet till New York där hon ska vara i tre månader. En resa för att starta om, fundera över livet och finna svar. Det blir en resa full av visdomar om livet, nya vänskaper och en chans att hitta styrkan i sig själv igen.

Den här boken har vissa drag av Elizabeth Gilberts Lyckan, kärleken och meningen med livet och just den boken nämns faktiskt också i boken. I båda böckerna är temat att hitta sig själv, att finna styrka i den man är och våga lita på sin inre röst.

Först går läsningen lite segt. Dialogen flyter inte riktigt och känns lite stolpig till en början, men det lossnar så småningom. Efter ett tag börjar jag tycka om Maria och kommer på mig själv att heja på henne. Jag vill att hon ska fatta att den där David är en skitstövel och att hon måste få bort honom ur sitt liv. Jag känner så väl igen situationen. Hur många gånger har jag inte lyssnat på vänner som varit ihop med sådana som David? Där dragningskraften varit för svår att motstå, trots att det egentligen varit solklart att förhållandet bara är på den enas villkor. Dömt att misslyckas och att sluta i tårar och hjärtesorg.

Jag gillar den här boken. Jag gillar att hon går från att vara så fast i Davids grepp till att våga bryta sig loss och att hon dessutom har så många fina vänner som hjälper henne att göra det. Vänner som stöttar och pushar på samma gång. Vänner som finns där för henne.

Hela boken handlar om att man ska lita på sin inre röst, att våga lyssna på och följa den. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Agneta Sjödin själv under läsningen, att läsa in henne som Maria. Boken känns väldigt nära och ärlig. Berättelsen är skildrad med mycket värme, vilket är ett av skälen till att jag gillar den. Den känns väldigt äkta.

Det är inte den bästa bok jag läst, men den är mysig och lämnar efter sig en skön känsla. Och jag kan tänka mig att det är en bra bok att läsa om man själv lider av hjärtesorg, att få läsa om någon annan i samma situation. Att få se att det löser sig så småningom.

Läs mer om boken här.

När minnet sviker

I går upptäckte jag hur bra det är att bokblogga. Utan bloggen skulle jag ha extremt dålig koll på vad jag har läst under åren. Men här finns ju allting nedskrivet, så det är bara att gå tillbaka och kolla.

Och det är ju tur, för i går upptäckte jag att min Boktolva var lite knasig. Jag vet inte vad det var, men något fick mitt öga att stanna till när jag svepte med blicken över namnen för att kolla vilka som stod näst på tur. Douglas Foley, stod det på listan. Men, har jag inte redan läst en bok av honom? Minnen av en hemsk bok med ungdomar och kanoter och att jag drömde mardrömmar efter läsningen. Jodå, visst hade jag läst den här boken av honom. Men boken Shoo bre står oläst i hyllan, och det var nog den som fick mig att sätta upp hans namn på listan.

Så nu har jag fått justera listan i efterhand och då satte jag dit en författare som jag faktiskt tänkte ha med redan i början, men som rök bort eftersom jag inte ville ha fler än 20 namn. Sonya Hartnett fick ersätta Foley. Hennes Fjäril är förhandsbeställd reabok, så det passar ju bra att sätta upp henne på listan då. Visste ni förresten att hon debuterade redan som 15-åring?

Som sagt, att bokblogga är bra för att hjälpa minnet på traven. Shoo bre får falla in under ”läsa hyllvärmare” i stället, för vid det här laget är det en rätt trogen hyllvärmare.

Check! Check! Check!

Jodå, årets Boktolva går bra tycker jag allt. Riktigt bra till och med. Jag kan bocka av tre av författarna redan och det har varit tre mycket trevliga bekantskaper som jag gärna återser i framtiden. Och det är ju det som är meningen med Boktolvan – att utmana sig att hitta till just de där blivande favoriterna. Favoriter man kanske skulle missa om man inte lite pushade sig själv till att läsa dem, att ta tag i dem och ge dem en chans.

Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar, Agneta Sjödins En kvinnas hjärta och Barbara Voors Emmy Moréns dubbla liv. Alla tre är författare jag gärna läser mer av i framtiden. Den förstnämnda, Tropper, har jag dessutom beställt två böcker av från bokrean. Barbara Voors har jag försökt läsa tidigare utan att lyckas, men det här kanske bli inkörsporten till resten av hennes värld? Och så Agneta Sjödin, vars bok om Lucia jag gärna skulle vilja läsa också.

Tre check på Boktolvan alltså. Check! Check! Check! Och listnörden i mig jublar lite av lycka över dessa små bockar. Att bocka av på en lista är en så där nördigt härlig grej som bara en äkta listnörd kan förstå.

Hur går det för er? Har ni satt upp någon Boktolva som ni jobbar med?

Bokbloggsjerka – om lässvackor

I veckans bokbloggsjerka är frågan – Brukar du drabbas av lässvackor ibland och hur  gör du i så fall för att ta dig ur dem?

Nu kanske lässvackor är olika beroende på vem man frågar. En lässvacka kan ju vara alltifrån en timme till, ja, oändligt. För min del innebär en lässvacka ingen definition kring tid, den kan vara så kort som en timme. För min del innebär en lässvacka att jag inte hittar något att läsa, och då menar jag något som jag vill läsa. Under en lässvacka plockar jag bland böckerna i min bokhylla, vänder och vrider, testläser första sidorna – bara för att lägga tillbaka den och fortsätta lässvackan.

Numera vet jag vilket knep jag behöver, vad som alltid fungerar. Knepet är nämligen att ta tag i en ungdomsbok. Det funkar alltid för mig! Och när det gäller ungdomsbok väljer jag då gärna någon bok som fått positiva omdömen, alternativt en författare som jag tidigare läst och tyckt om. Ungdomsböcker är bra då de oftast kickar igång från starten och håller tempot uppe hela boken igenom. Inget tragglande, bara raka puckar. Oftast också med ett rappt språk och med en härlig känsla boken igenom. Och det är så befriande skönt att läsa sådant. När jag har läst färdigt har läsningen varit så intensiv och så givande att lässuget är på topp igen och jag kan greppa tag i vilken bok som helst ur hyllan.

Det funkar varje gång, och det gör att mina lässvackor oftast blir väldigt korta numera. Sedan finns det ju också självklart perioder då läsandet får stå tillbaka på grund av annat i livet. Men det är faktiskt inte särskilt så ofta det händer, för är det någonting jag har lärt mig är att prioritera läsningen. Jag mår bra när jag läser, jag behöver läsa för att få ro sinnet och klara vardagsstress och jobb och annat som pockar på. Läsning (och träning) är behov för mig.

Lässvackor suger verkligen. Usch. Jag blir rastlös när de kommer, men som tur är kommer de bara i korta pustar numera innan jag kan jaga bort dem.

 

Nä, nu längtar jag efter de här böckerna

Kom igen dagar, gå fort nu. Kom dagen för Bokrea-start. Kom böcker från Adlibris och Bokus. Kom, kom, kom!

Aaargh. Denna väntan.

Nyfiken på

Den här boken är jag lite nyfiken på; Oss håller inga bojor, oss binder inga band! av Jan Mårtenson. Om Linde Klinckowström som tillsammans med sin häst Castor gjorde flera långritter till Europa, bl.a. till Paris. Tänk att rida till Paris! Alltså wow. Det skulle knappast vara möjligt nu, i alla fall inte in till själva stor-Paris.

Och även om det kanske var lättare på vissa vis när hon genomförde ritterna är det ju fortfarande så häftiga bedrifter hon gjorde. Förutom själva resorna och deras upplevelser i sig träffade hon tydligen många av den tidens storheter. Eller vad sägs om Picasso och Hemingway?

Jag är riktigt nyfiken på den här boken. Snacka om intressant liv.