Den här boken fick högsta betyg av BTJ, och motiveringen gjorde mig väldigt nyfiken på att läsa. Den beskrevs som gripande, och det kan jag verkligen hålla med om.
”Sabinas tvillingbror Ben är hennes klippa, deras bitska men kärleksfulla gnabbande är hennes ledmotiv i livet. Så är det fortfarande trots att Ben just har dött i en oförklarlig bilolycka. Nu får deras samtal äga rum i Sabinas huvud och där är det kaos. Hon är gymnasielärare men gillar inte elever, hennes sambo Axel verkar inte gilla henne och samtidigt måste hon reda ut vem som bär skulden för Bens död. Hon flyr till Bens blå hus för att läka sina sår men livet kompliceras än mer av att huset invaderas av andra vilsna varelser, som Bens expojkvän Simon och katten Sundsvall. Dessutom stryker en tonåring, tunn som ett hallonsnöre, runt huset. Vad vill hon?”
Boken innehöll två triggervarningar för min del – det är en bilolycka OCH en bror som dör. Men det gjorde också att det blev stor igenkänning för mig att läsa. Både det där att vaka efter en olycka och sedan försöka hitta någon form av acceptans och vardag i sorgen.
Det är mycket sorg i den här boken. Sabina försöker hitta ett sätt att gå vidare utan sin tvillingbror. Hon söker svar, vill förstå och känner samtidigt skuld över att inte ha varit där så mycket i det som blev slutet av hans liv.
Det är både gripande och berörande läsning. Tre vilsna själar utan fotfäste i livet försöker hitta sin plats i tillvaron. Lögner kommer fram i ljuset och frågan är hur mycket man kan förlåta? Och hela tiden finns hennes tvillingbror Ben där i bakgrunden, som en röst i hennes huvud. Han tvingar henne framåt och han tvingar henne att öppna upp.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Karaktärerna är så fina och gick rakt in i hjärtat. Alla bar på ett rätt tungt bagage och jag kände så starkt för dem allihop. Det finns så många lager och livsöden i den här boken och den stannade kvar i tankarna efteråt. Kan verkligen varmt rekommendera den.