Det här ska vara en feel good-bok, men för mig blev det verkligen ingen feel good-läsning. Jag ska ärligt erkänna att jag skummade igenom de sista 80 sidorna bara för att få färdigt boken. Nu i efterhand kan jag undra varför jag inte slutade läsa boken när jag redan från början upplevde att jag bara tragglade, men det är ju lätt att vara efterklok.
Huvudpersonen Maggie är änka med tre vuxna döttrar. Tre döttrar som till hennes stora fasa är ogifta. Maggie är känd för att gärna fixa ihop folk och givetvis gör hon sitt bästa för att även hennes döttrar ska hitta någon att gifta sig med.
Kort sammanfattning av innehållet, men det handlar inte om så mycket mer. Hon hittar så klart tänkbara män till sina ”offer”, och ofta kräver det endast en enda blick för att de ska bli handlöst kära. Eller så är de väldigt anti varandra, men ändrar inställning och blir kära. Två av döttrarna har framgångsrika karriärer, något som oroar Maggie. För henne är det viktiga att de hittar en man. Och det är så klart viktigt att en kvinna alltid ser så bra ut som möjligt. Särskilt i närheten av män. Vid ett tillfälle jobbar Maggie i trädgården när hennes hyresgäst kommer förbi. Eftersom hennes händer är leriga och skitiga tvingas hon gömma händerna för honom. Och ve och fasa – hennes dotter (som hon försöker tussa ihop honom med) kommer förbi och är klädd i helt vanliga vardagskläder och har håret uppsatt i en slarvig hästsvans. Så där är det i hela boken. Det är ett jäkla tjat om att kvinnan måste se bra ut, vilket betyder finkläder och välvårdat hår i en stilig frisyr. Flera gånger under läsningen suckar jag åt kvinnosynen och utseendefixeringen.
Boken består av korta kapitel där berättarrösten varierar. Maggie och hennes döttrar är självklart berättarröster, men helt plötsligt kommer även den polska hemhjälpen in i ett kapitel, och en av grannarna dyker också upp helt oväntat. Det blir lite rörigt med alla dessa berättare, särskilt när det dyker upp nya som bara är där för att Maggie ska kunna fixa ihop även dem med den rätte.
Nä, det här är ingen bok för mig. Språket är stolpigt, dialogerna känns oäkta och jag retar ihjäl mig på alla mesiga karaktärer. Inte nog med att jag ödslade tid på att läsa boken – nu har jag ödslat ännu mer tid på att dessutom skriva om den.
*malins bokblogg* 