Förr eller senare exploderar jag av John Green

Fförr eller senareörra årets mest omtalade bok? I alla fall en av dem. Med originalets titel The Fault in our Stars bloggades det flitigt om den och den hamnade på många årets-bästa-listor. Den utnämndes t.o.m. som årets bästa bok av Time Magazine. Efter att ha läst författarens Var är Alaska? och gillat, tackade jag glatt ja till att få en förhandstitt på den svenska översättningen. Och jag sträckläste som en tok – den gick inte att släppa. Och när sista sidan var läst kunde jag konstatera att den skulle hamna på även min årets-bästa-lista. För jag föll pladask för charmen.

Vi möter 17-åriga Hazel som har cancer och med en dödsdom över sig sedan tre år tillbaka. Eftersom hon inte längre går i skolan oroar sig hennes mamma för hennes sociala liv och anmäler henne därför till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men Hazel tycker till en början inte att de här mötena är varken särskilt lockande eller givande. Inte förrän Augustus Waters kommer dit. Han är numera friskförklarad från sin cancer och mellan dem växer först en vänskap och sedan en spirande kärlek fram.

Och det är när Hazel och Augustus möts som allting börjar. För deras karaktärer, deras gemensamma story – det är det som gör den här boken så bra.

Ja, det handlar om cancer. Om det otroligt svåra när barn och ungdomar drabbas av denna hemska sjukdom och dör innan de ens får chans att uppleva livet. Det är för jävligt. Och det är precis lika jävligt i den här boken. Det handlar inte om något slags förskönande. Men. Som med allt annat blir det en vardag, och för Hazel som lever så mitt i det är det en självklarhet och de kan till och med skoja om det.

Den här boken är bara så himla fin. Karaktärerna flyttar rakt in i hjärtat och jag drömde till och med om dem på natten efter att ha läst boken. Och när sista sidan var läst var jag tvungen att gå tillbaka lite och läsa om en del stycken. För språket är smått fantastiskt och det är lätt att samla på citat från den här boken. Hur konstigt det än kan låta finns det massa humor i den. Humor och kärlek och längtan och önskningar.

Det är svårt att skriva om en bok som man tycker så mycket om. Det finns liksom inga ord som riktigt räcker till för att beskriva den där känslan. Det är en bok som bör upplevas, som jag varmt rekommenderar vidare. Läs och möt Hazel och Augustus och deras myllrande språk.

Läs mer om boken här.

Annonser

De mest inspirerande böckerna 2012

Förutom skönlitteratur läser jag en hel del fakta om hälsa, träning och ett grönare liv. En hel del bra litteratur har det blivit under året och här är några av favoriterna (även om alla böcker i kategorin träning och welllness skulle kunna få vara med):

Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman
En otroligt viktig bok, om en hel del obehagliga sanningar.

Lingon och läppstift av Noora Shingler
Inspirerande och lärorikt om hur man kan leva ett grönare och mer ekologiskt liv utan kemikalier i vare sig mat eller kosmetik.

Kärnfrisk mat av Ninka-Bernadette Mauritson och Thorbjörg Hafsteindottir
Uppföljaren till Kärnfrisk familj, den här gången med mer recept.

Sannas matbok – för den självläkande människan av Sanna Ehdin
En vän till mig kallar den för sin ”bibel” och jag kan bara hålla med. Inspiration i massor och mycket tänkvärt. Den här boken fick mig att läsa fler böcker av Sanna Ehdin, och ännu fler kommer det att bli.

Döden i grytan av Mats-Eric Nilsson och Henric Ennart
Den här boken gjorde mig så irriterad att jag var tvungen att läsa den i små doser i omgångar. Det var inte boken i sig som gjorde det, utan det som avslöjades i den. Mycket läsvärd och avslöjande bok.

Träna dig 10 år yngre av Shirin Djavidi
Med årets bästa titel i mitt tycke. Det är aldrig för sent att börja träna och träning ska handla om att må bra – en riktigt bra träningsbok.

Den onda badankan av Katarina Johansson
Viktig bok om kemikalierna i vår vardag, särskilt i våra barns vardag – och hur vi själva kan minska dem.

inspo 2012

Årets bästa 2012

Det blev 84 lästa böcker under 2012 och det är rekordår sedan jag började blogga 2006. Och förutom att det var ett rekordår vad gäller antal känns det också som om det var ett rekordår när det gäller andelen riktigt, riktigt, bra böcker. Det känns som om jag läser alltfler bra böcker, men det beror nog också på att jag tack vare bokbloggandet har blivit mer medveten om vad jag tycker om och inte tycker om. Jag har lättare att välja vilka böcker jag ska läsa.

Det var rätt svårt att sålla bland årets böcker för att få fram en lista med de allra bästa, men efter funderande vill jag att följande 10 böcker ska få vara med på listan (endast skönlitteratur):

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson
Jag satte upp Linda Olsson på årets Boktolva och det är jag tacksam för, för det här är en oerhört varm och finstämd historia som jag är tacksam över att ha läst.

Fortfarande Alice av Lisa Genova
Det här är en sådan fantastisk och vacker bok att jag faktiskt skull kunna tänka mig att läsa om den, och jag läser aldrig om böcker. Men hela storyn och på sättet den vävdes fram gjorde det här till en mäktig och gripande berättelse om ett svårt ämne.

Tistelblomman av Amanda Hellberg
Jag har älskat allt jag har läst av Amanda Hellberg och det beror till stor del på hennes helt fantastiska språk som bidrar till storyn på ett väldigt speciellt sätt. Jag som egentligen är alldeles för feg för att läsa skräck läser ändå det här, och det med stor förtjusning. Det läskiga sitter i hjälp-vad-händer-nu och en övernaturlig ton som genomsyrar hela boken. Det är bra – ruggigt, rysligt, läskigt bra.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini
Efter all hype kring boken har jag dissat den i många år, men bestämde mig för att sätta upp Khaled Hosseini på Boktolvan för att ändå ge den en chans. Och det är jag tacksam för! För det här är en vacker, sorglig och hoppfull berättelse som man inte bör missa.

Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk
Även Helena von Zweigbergk fanns med på årets Boktolva, eftersom jag någonstans fick för mig att hon skulle skriva på ett sätt som tilltalar mig. Mycket riktigt – hennes sätt att skildra dialoger och de naturliga reaktionerna karaktärerna mellan gör det här till behaglig och gripande läsning. Och jag gillar att hon vågar skriva en helt vardaglig roman utan att känna behov av att slänga in en massa tillskruvade saker i tron att vardagen inte skulle räcka till.

Niceville av Kathryn Stockett
En mycket intressant och engagerande bok som också berättar om en viktig och verklig del av vår historia, och sådant gillar jag. Att ta del av historia i en fiktiv värld, att få lära sig något samtidigt som man läser en skönlitterär historia. Gripande om mod, kärlek och hopp.

En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones
Det jag gillar mest med den här boken är sättet den berättas på. Korta texter som vid en första anblick inte ser mycket ut för världen, men som visar att ord inte behöver komma i mängd för att kunna berätta en bra story. Rubrikerna är som små pusselbitar, en hint om vad som komma skall. En pärla för en språknörd.

Modershjärtat av Katerina Janouch
Jag slutar aldrig tjata om den här serien som nu är inne på femte delen. Vardagligt när det är som bäst, om relationer, livspussel, kärlek, svek och drömmar. Och det blir bara bättre och bättre för varje del som kommer ut. Och jag läser och njuter och vill bara ha mer.

Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg
Charmigt och mysigt – det är nyckelorden för den här boken. Det här är feel good när det är som bäst. Om att våga drömma, våga leva livet fullt ut, kärlek, vänskap. En bok som lämnar en med ett leende på läpparna.

Förr eller senare exploderar jag av John Green
Den här boken hyllas överallt och det med all rätta. Den är bara så himla fin. Karaktärerna och alla fantastiskt träffande repliker dem emellan går rakt in i hjärtat. Helt underbar, det är det enda som behövs säga om den här boken.

bäst 2012

Salvadoreña av Cecilia Samartin

salvadorenaDet här är en av mina favoritförfattare, tack vare hennes förmåga att teckna målande berättelser så att det känns som om man är där. Hennes Drömhjärta är helt fantastisk, en av mina favoritböcker någonsin, och även i Señor Peregrino möts vi av hennes berättarkonst och karaktärer som fastnar.

I Salvadoreña är huvudkaraktären Ana och vi får följa berättelsen om hennes livshistoria, ett liv som varit långt ifrån enkelt. Berättelsen börjar i nutid där Ana tar hand om sin älskade, Adam, som vi får veta är döende. Och därifrån får vi tillbakablickar på Anas tidigare liv, från att ha varit en liten flicka till att vara där hon är i dag. Hennes historia börjar i El Salvador där hon råkar ut för saker en människa aldrig någonsin borde tvingas bevittna. Med hjälp av en nunna, Josepha, tar hon sig som ensam överlevande av sin familj till USA där planen först är att bli nunna. Men livet tar andra ändringar och så småningom hamnar hon hos Adams familj som barnflicka. När berättelsen hinner ikapp nutiden har vi fått bakgrunden till situationen som den är nu – med en döende Adam och en Ana som står bredvid som hans älskande.

Även i den här boken visar Cecilia Samartin sin förmåga att berätta en målande historia. Den här gången är det flera gånger smärtsam läsning och Anas tid i El Salvador visar saker som gör ont att läsa om. Men samtidigt är det en berättelse om mod, hopp och kärlek. Att kunna gå vidare i livet utan att fastna i det gamla. För Anas del känner hon en slags skyldighet att leva vidare och få ett så bra liv som möjligt, när inte resten av hennes familj och vänner fick samma chans. Samtidigt är hon så oerhört tacksam över minsta sak, och kräver väldigt lite för sin egen skull. Andras behov går alltid före hennes egna.

Det jag gillar med boken är berättelsen om Ana, innan nutid. Det är det som är styrkan i boken. När man börjar inse kopplingen mellan henne och Adam ändras det dock till att bli en kärlekshistoria och där förlorar också berättelsen sin styrka. Det blir platt och ganska fantasilöst ju närmare slutet man kommer, och det gör mig besviken. Även karaktärerna förändras och även om man vill att karaktärer ska växa och dra lärdom med tiden blir det inte riktigt trovärdigt här. För mycket faller på plats, för mycket banar väg för Anas stora drömmar. ”Happily ever after” i för stor dos.

Nej, det är inte Samartins bästa bok och jag rekommenderar mycket hellre någon av hennes andra verk om man vill bekanta sig med hennes färgstarka berättelser. För att läsa något av henne tycker jag definitivt att ni ska göra. Gärna Drömhjärta till att börja med.

Läs mer om boken här.

Till skogs av Tana French

till-skogsDet här är en bokklubbsbok som jag glömde avbeställa, som vanligt med andra ord. Jag lade den åt sidan rätt länge, men så började jag läsa positiva recensioner av den och rotade då fram den ur hyllan. Första försöket gick dock inte alls, men andra gången bestämde jag mig för att ta mig förbi den där första delen så att jag kom in i handlingen. Och då gick det lättare.

Boken inleds med att berätta om tre barn, nära vänner, som en dag försvinner i skogen. En av dem, Adam, återfinns men är så traumatiserad att han inte kan berätta eller ens minnas vad som har hänt. De andra två, Jamie och Peter, fortsätter att vara försvunna. Adam och hans familj flyttar från platsen och han byter namn till Rob. Tjugo år senare mördas en tolvårig flicka på samma plats och polisen kopplas in. Rob är numera kriminalssistent, men ingen av hans kollegor vet att han egentligen är Adam och han väljer att inte säga något. Hans kollega Cassie får veta hans bakgrund och går med på att behålla hans hemlighet. Innerst inne hoppas han att minnena ska komma tillbaka om han kommer tillbaka till platsen där de försvann, och att han ska få chansen att lösa både det mysteriet och mordfallet.

När jag väl kom förbi första delen flöt läsningen på bättre, men det fanns hela tiden en underliggande seghet som jag aldrig kom över. Boken är lite för lång och handlingen lite för utdragen för att det ska bli riktigt bra. Och jag ska säga med en gång att jag blev grymt besviken på slutet. Det kändes som om man snuvades på det, på något sätt. Det drog ner helhetsintrycket av boken för min del.

För mig blev det här bara ok läsning. Jag gillade att läsa delen om barnens försvinnande som omgavs med en mystik och spänning. Det är den delen som är den starka drivkraften i boken och det kändes tyvärr som om den inte fick det fokus den förtjänar. Själva mordutredningen och intervjuerna med de misstänka var helt ok läsning, särskilt när det antyddes en koppling mellan mordet och barnens försvinnande. Jag hade däremot väldigt svårt för relationen mellan Cassie och Rob och deras sätt att prata med varandra, eller för den delen hela deras sätt att vara med varandra. Jag förstod aldrig grejen med det. De babblar för mycket med varandra och jag tröttnade på att läsa om dem till slut.

Nu verkar det ju vara så att de flesta som läst den här boken gillar den, så om man tycker att intrigen låter intressant tycker jag att man ska läsa boken. För min del känner jag dock att Tana French bockas av listan på Boktolvan nu, men att det inte blir mer läst av henne. Den här boken imponerade inte tillräckligt för att jag ska vilja läsa mer.

Den onda badankan av Katarina Johansson

Den onda badankanNär jag läste Katarina Johanssons förra bok Badskumt – gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg ville jag bara slänga ut allt jag hade i badrummet och börja om från början. Efter att ha läst den här känner jag för att gå igenom hela hemmet i jakt på plaster och andra kemikalier som skadar vår hälsa.

Katarina Johansson gör det hela bra. Ingen skrämsel och pekpinnar, bara fakta och egna upplevelser hur det har varit för henne själv när hon har tagit reda på hur det egentligen är. Men hennes egna upplevelser visar också hur lite folk vet om plaster/kemikalier i vår omgivning. När hon försökte få svar på golvets material på sonens förskola hittade hon först ingen som kunde ge henne svar. Ingen visste. Och på förskolor odlar de ibland egna grönsaker i gamla bildäck som läcker gifter till tusen. Jord som varit i kontakt med gamla bildäck ska kasseras, upp till 1,5 m radie om jag minns rätt från boken. Man ska definitivt inte äta grönsaker som odlats i den jorden i alla fall.

Men problemet är att vi oftast litar på att allt är säkert. Tänker att både myndigheter och tillverkare inte skulle tillåta farliga material i våra leksaker, sängar, kläder och liknande. Och när jag pratar med vänner och bekanta om den här boken slår de ifrån sig högljutt och säger att de inte vill veta. En del säger rent ut att de inte orkar ta in sådan här kunskap, att livet bara blir jobbigt då. Det är lättare att inte låtsas om problemen och leva vidare som vanligt. Och jag blir lite ledsen när jag hör det, för om ingen gör något – vad händer då? Strutsmetoden känns inte helt ok.

För min del vill jag veta, och jag läser på för att få kunskap. Men jag rensar inte ut alla våra saker eller blir nitisk och orolig. Jag försöker i stället att göra en del medvetna val, prioritera vissa områden och kanske strunta i andra. Och som Katarina Johansson själv förespråkar, precis som i förra boken, är det bättre att göra medvetna val nästa gång man handlar något nytt. Behålla det man har hemma, men inte öka på mer utan i stället göra ett bättre val nästa gång. Då blir det lite lättare att ta steget mot en mer kemikaliefri miljö.

Och vet ni vad det allra bästa rådet är? Städa! För det är i dammtussarna mycket av kemikalierna och annat sitter, och har man krypande bebisar hemma ska man tänka lite särskilt på det. Så dammsug, damma och torka golv hemma regelbundet så har du redan där gjort en bra sak för din hemmiljö. Och det måste man väl ändå säga är ett bra och enkelt råd att följa?

Läs boken, fundera och agera utifrån egna val. Boken är lättläst och enkel att ta till sig. Och har du missat hennes förra bok kan jag rekommendera den också i samma svep.

Läs mer om boken här. Eller kolla in hennes blogg här för mer tips.

Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk

anna-och-matsNär jag har läst recensioner om Helena von Zweigbergk har jag alltid fått känslan att jag skulle tycka om hennes böcker. Därför satte jag upp henne på årets Boktolva, och det var främst den här boken jag ville läsa.

Anna och Mats ska skiljas och vi dyker rätt in i handlingen när de packar ihop sin gemensamma lägenhet. Deras barn Molly, 10 år, och Sebbe, 14 år, ska bli varannan vecka-barn med allt vad det innebär. Anna och Mats har hittat varsin lägenhet där de ska börja sina nya liv.

Under bokens gång får vi följa båda Anna och Mats och deras tankar om skilsmässan och hur de trevande börjar sina nya liv. Anna kämpar med ekonomin som ensamstående och brottas med skuldkänslor över att ha ryckt upp barnen, samtidigt som hon ser fram emot att få börja om. Hon har t.o.m. köpt nya kläder som hon ser framför sig ska användas som den nya, förändrade kvinna hon ska bli. Mats å sin sida brottas även han med skuldkänslor, men kanske ännu mer p.g.a. sitt förhållande med Johanna som redan har pågått en tid och som nu blir än mer seriöst när han får eget boende. Johanna vill att de ska berätta för barnen och att hon ska få bli en del av hans familj, men Mats tvekar hela tiden vilket gör henne både sur och ledsen.

Både Anna och Mats kämpar med sina nya liv. Det är många tankar och funderingar kring kärlek, att gå vidare, minnen, ilska och bitterhet. Att försöka träffas ibland och umgås tillsammans alla fyra utan att bitterheten och pikarna till varandra drar igång.

Helena von Zweigbergk är en mästare på att skildra dialoger. Det är så klockrent och snyggt gjort och det gör att läsningen flyter på med enkelhet. Och jag gillar att hon vågar stanna i sin berättelse, att låta det vardagliga samtalet och tankarna vara huvudpunkten – att det räcker bra som det är. För det är en väldigt gripande och intressant historia om det svåra att bryta upp och gå vidare. Om smärta och sorg och ansvar. Men också om kärlek, att gå vidare, att finna lyckan igen.

Jag gillar den här boken väldigt mycket. Den griper tag och berör. Jag kramar min sambo lite extra när jag har slagit igen boken, för känslorna den här boken lämnar efter sig är att kärleken är skör och att det gäller att vårda det man har. Rekommenderas varmt!

Egentligen är det här den fristående fortsättningen av Ur vulkanens mun, en bok som jag blir väldigt sugen på att läsa trots att det egentligen blir i fel ordning.

Läs mer om boken här.