En omöjlig kärlek av Danielle Steel

Tack snälla Danielle Steel för att du finns! När jag är trött i skallen, inte orkar läsa något som skulle kunna fastna längre än en nanosekund i minnet men ändå vill tillbringa tid med att just läsa; då vet jag att det är dig man ska vända sig till. I dina böcker vet jag att alla människor är:

 

• snygga
• rika (eller blir det under bokens gång)
• framgångsrika (eller blir det under bokens gång)

Vad kan gå fel liksom? Det är ju så härligt lättsmält och förutsägbart att man kan sätta hjärnan på sparlåga och bara läsa från början till slut, slå igen boken och sedan glömma. Man kan försvinna in i din lyckliga, bekymmerslösa (nåja, liiite motstånd möter dem allt, men det löser dina karaktärer snabbt) värld med dessa fantastiskt lyckliga människor. Glömma alla uppsatser som ska rättas, egna uppsatser som ska skrivas, glosor som ska pluggas in eller hus som ska städas. För en stund iaf. Tack, snälla Danielle Steel för denna välbehövliga verklighetsflykt.

Vad boken handlar om?

Sasha – nybliven änka i sina bästa år, väletablerad galleriägare, 2 vuxna barn, snygg som få, duktig och driftig och rik.

Liam – kämpande, nio år yngre, fattig konstnär som är bästis med Sashas son. Blir introducerad för Sasha av sonen för att hon ska ställa ut hans tavlor.

De blir kära, förhållandet är dömt att misslyckas pga alla olikheter och deras ålder och allt annat, dvs omöjlig kärlek. Ja, och så bestämmer de sig för att ändå testa och så håller det på så där fram och tillbaka.

En andra chans av Danielle Steel

Ytterligare en bok från bokklubben som jag glömt avbeställa: En andra chans av Danielle Steel. Det har blivit 2 Steelböcker det här året, båda från bokklubben. Ett tag, under gymnasiet och perioden därefter, hade jag dille på hennes böcker. Jag har en hel radda av hennes böcker här hemma, även om de flesta är nedpackade i flyttlådor fortfarande. Det är liksom ingen brådska med att få upp dem. När jag läste arkeologi i Lund och senare engelska i Växjö var i stort sett all kurslitteratur på engelska (i Växjö var ju förstås all litt. på eng.) och då var det rena semestern att plöja Steelromaner på svenska. Man vet vad man får. Lättlästa, lättsmälta och med ingen eftersmak alls. Man läser och sköljer rent huvudet och sen tar det slut. Tråkigt, javisst, men alldeles underbart tyckte jag då när jag var som tröttast i huvudet.

Jag kan fortfarande känna samma godiskänsla när jag läser hennes böcker. Det är gott i små doser, men jag måste läsa annat emellan för att klara det. En andra chans är oerhört förutsägbar, som ju är alla hennes böcker. Inga överraskningar att vänta. Irriterande perfekta människor som alla utvecklas till att bli än mer perfekta efter de hårda törnar de får av livet. Rik, berömd och strålande vacker tidningsredaktör träffar änkeman som också är rik, snygg och framgångsrik. De faller såklart för varandra men hon har en exotisk och annorlunda livsstil och han har två vuxna döttrar som gör allt de kan för att sära de två. Dessutom har han en hushållerska som hjälper dem. Självklart lyckas de med uppgiften, men med tanke på bokens namn kan ni ju gissa vad som händer.

Åh vad skönt det är ibland att läsa sånt här. Jag kan inte låta bli att tycka det. Och de ger mig en skön nostalgikick eftersom de påminner mig om gymnasietiden och studietiden därefter. Man vet vad man får när man läser en Danielle Steelbok, varken mer eller mindre.