Den här boken har höjts till skyarna av många, och det är klart att man blir lite intresserad då. Den har t.ex. blivit vald till årets bok i Norge.
Boken är uppbyggd lite som en film, med olika scener. Berättarna i boken presenterar karaktärerna och miljöerna så att man som läsare får en känsla av filmklipp. Det är en hel rad karaktärer som presenteras i boken, och precis som man kan förvänta sig visar det sig efter ett tag att flera av dem hör ihop på ett eller annat sätt. Det är bl.a. Sigrid, som retar sig på alla filmer där kvinnorna går omkring i stora herrskjortor och nakna ben. Vi möter författaren Kåre, som verkar ha lite problem med sin egen självbild då han tror att kvinnorna som kommer på hans föreläsningar vill förföra honom. Linnea är regissör och rekar inför sin nya film samtidigt som hon drömmer om ett möte mellan henne och en gift man, ett möte som hon hoppas och tror ska upprepa sig. Hon jobbar ihop med Robert som p.g.a. sina starka känslor för Linnea inte vågar berätta att det saknas pengar till filmen och att den aldrig kommer att kunna spelas in. I stället fortsätter han låtsas, för att på så sätt få vara nära henne. Det är konstnären Trine som gör mjölkstockning till en konst, och det är Viggo, en enstöring som längtar efter samhörighet.
Som sagt, det är många personer inblandade och det är lite jobbigt att först komma in i boken. Boken kallas en ”originell samtidsroman” samt en ”popkulturell fröjd”. Men jag vet inte jag. Bitvis är det faktiskt riktigt underhållande och det blir lite tragikomiskt när man som läsare vet mer än de olika karaktärerna. Stackars Robert har ju ingen aning om att Linnea drömmer om en gift man och tror att han faktiskt har en chans där. Och Linnea å sin sida drömmer om att bli en ny Sofia Coppola och har ingen aning om att hennes film faktiskt aldrig ens kommer att bli av. Det är det som inte sägs högt som gör den här boken bra. Spelet mellan karaktärerna som de själva inte ens är medvetna om.
Men, det finns också en hel del i den här boken som jag suckar högt åt. Det blir bara konstigt ibland. Det blir för mycket som bara är för konstigt och då tröttnar jag som läsare. Särskilt ett kapitel fick mig att vilja lägga ihop boken och sluta läsa. Men då var jag redan så nära slutet att jag likaväl kunde läsa resten också. Mitt omdöme om boken som helhelt blir ljummet. Det är ingen bok som jag skulle kunna rekommendera vidare till någon. Nope, den här boken kommer snart falla i glömska för min del.
*malins bokblogg* 