Den här är ett fint exempel på att en tunn bok kan ha ett stort innehåll. Jag brukar ju ha svårt för när böcker passerar 400-gränsen och den här med sina blott 138 sidor tilltalar mig.
Syskonen Anders, Karoline och Sanna är alla tre på väg till sin mamma för att fira hennes födelsedag. Deras syster Lea kommer däremot inte, och hon pratar inte längre med Sanna. Som läsare förstår man att de är en splittrad skara, att de inte direkt ser fram emot att träffa mamman och att de alla bär på något tungt. Vi får följa alla i olika kapitel och långsamt rullar berättelsen upp för att slutligen avslöja hela sanningen om familjen.
Det är kortfattat men ändå stämningsfullt och framför allt – fullt av hintar om det där något som vi får svar på i slutet. Det är lättläst och tungt på samma gång. Jag tyckte att ämnet tyngde mig och slutet blev lite väl abrupt. Jag hade behövt veta mer om vad som hände sedan, men det är nog å andra sidan det som är meningen med slutet. Själv kände jag mig ledsen när jag slog igen boken.