Grilla på riktigt! av Per Ehrlund


Förra året grillade vi riktigt mycket, ofta även på vardagskvällar efter jobbet. Eller ja, efter att ha läst den här boken inser jag att vi inte alls har grillat utan snarare bara värmt mat. Det finns visst olika nivåer av grillning, och vi har mycket att lära där. Och när jag säger vi menar jag egentligen min man, för ärligt talat är det alltid han som sköter grillen. Han gillar eld, det gör inte jag, och han haffade den här boken så fort han fick syn på den. Jag misstänker att han är rätt sugen på att testa en hel del tips från den här boken.

Den här boken innehåller så klart recept, men i recepten står det förutom matingredienser även grillmetod, temperatur i grillen samt vilken ved som ska användas (t.ex. rökved whiskyflis). Den inleds också med att gå igenom olika typer av grillar (kol/el/gasol osv) och hur de fungerar. Det här är verkligen grillnörderi på högsta nivå. Hur kul som helst! 

Och så är det ju det där med typ av recept. Jag äter ju inte rött kött och när vi grillar blir det kyckling, halloumi och grönsaker. Visst finns det en hel del även för mig även om man nog får ut mest av boken om man är allätare. Och som vanligt saknar jag en förteckning över recepten i kategori. Det finns ett register efter bokstavsordning i slutet men personligen gillar jag när det är uppställt efter t.ex. nöt, fågel, vegetariskt, tillbehör osv. Det underlättar när jag snabbt vill kolla upp vad jag kan göra av bokens recept. I dag är vi ju faktiskt rätt många som har dragit ner på ätandet av rött kött. 

Nu har vi inte startat grillsäsongen än pga det kalla vädret, även om jag inser efter att ha läst den här boken att grillning inte alls behöver vara endast en sommarsyssla. Vi har inte heller bestämt oss om vi ska fortsätta med kolgrill eller om vi ska köpa gasolgrill eller om vi ska köra en kombination av bägge? Hur som helst är jag väldigt sugen på att testa det här med rökved och att faktiskt testa på att grilla på riktigt i år.

Rec.ex från Bokförlaget Semic

Lindas matbröd av Linda Andersson


Alltså, jag vill verkligen rekommendera den här boken om man gillar att baka. Eller ja, om man gillar att äta hembakat bröd. För det är ju bröd det handlar om i den här boken. 

Jag bakar gärna, fast inget avancerat. Bröd är egentligen lite för avancerat för min del men jag har faktiskt bakat många olika bröd ur den här boken. Så pass mycket att min man lite upprört fnös häromdagen att ”måste vi äta köpebröd i morgon?”. För jo, vi har varit bortskämda med att ha hembakat bröd här hemma ett bra tag. Ett av favoritbröden lingonlimpa går nämligen så smidigt att göra att jag har gjort det på kvällen så vi har nybakat till frukost. Mums!

Recepten är enkla och flera av recepten har foton på flera steg av processen. Och hittills har precis alla bröd blivit både bra och väldigt goda. Recepten är enkla att följa och boken har upplägget – recept på ena sidan och foto (-n) på andra. Tydligt och bra, precis som jag gillar det. Hittills har jag undvikit alla recept där man måste knåda degen för hand, men flera av dem står faktiskt på att-göra-listan – trots att jag måste knåda. Men, än så länge är alltså den enkla lingonlimpan favoriten. Där använde jag lingonsylt som mannen kokat ihop, av lingon som svärfar plockat. Kan det bli mer hembakat än så?

Recex från Semic bokförlag. Läs mer om boken här

Härliga gratänger av Kristina Eriksson


Gratänger är ju egentligen perfekt när man vill göra något av lite ledsna grönsaker man har i kylskåpet. Att slänga dem i en gratängform tillsammans med lite ost och så in i ugnen brukar funka perfekt. Om man vill ha tips på gratängrecept är det här en riktig guldgruva, antingen att följa rakt av eller inspireras av. För min del brukar det bli mer av det senare – att ta lite av vad som finns hemma och det man gillar mest.

Det första jag brukar kolla i en kokbok är om jag kan laga något ur den. Jag är ju semi-vegetarian, dvs jag äter fisk och kyckling men inte rött kött. I den här kokboken finns visserligen en del gratänger med rött kött men om det är färs brukar det funka att ersätta med vegetarisk färs. Bacon går att ersätta med vegetarisk bacon osv. Jag tror att jag skulle kunna laga de flesta gratänger i den här boken, med ett visst mått av anpassning. Det är väl egentligen när det är viltkött som jag inte riktigt vet hur jag ska kunna anpassa. 

Jag gillar när kokböcker har tydliga bilder på maten. Jag vill kunna se hur det ser ut för att veta om det är något jag kan tänkas vilja testa. Här är bilden på ena sidan och receptet på den andra – ett uppslag per rätt. Lättläst och lätt att förstå och laga. Eftersom det är gratänger är det ju mycket att hacka, lägga i lager och sedan in i ugnen. Oftast väldigt enkelt! Är det för avancerat och för många ingredienser brukar jag backa. Jag gillar när det går fort och enkelt att laga mat. 

Här finns både vardagliga rätter och lite mer festliga sådana. En favorit är t.ex. Broccoli- och blomkålslasagne med ajvar relish. Få ingredienser, lätt att göra = perfekt för en trött småbarnsmamma. Och vegetariskt! Det finns också en vegetarisk tacogratäng som jag fortfarande inte testat. Den innehåller egentligen bacon, men ofta när en rätt innehåller mestadels vegetariskt brukar jag helt enkelt bara utesluta bacon, strunt samma om man tappar en smakdel där. 

Som sagt, en del vegetariska recept och en del som går att göra helt vegetariska. Men – om man är helvegetarian och inte äter fisk så tror jag inte man uppskattar den här kokboken. Personligen hade jag också föredragit en indelning av recepten i vegetariskt, fisk, kyckling och kött. Nu är allt i en enda blandning och det blir lite rörigt och inte lika lätt att överblicka, särskilt om man som jag inte äter t.ex. rött kött. En uppdelning hade gett en bättre överblick när man snabbt vill hitta vilken typ av gratäng man vill laga. 

Rec.ex från Semic. Läs mer om boken här

Vegofest av Jennie Benjaminsson och Stina Patetsos


Jag slutade äta rött kött efter julen 1999. Sedan dess har jag kallat mig semi-vegetarian, dvs jag har uteslutit allt rött kött. Jag äter fisk och kyckling, men alltså inte tex ko och gris, eller lamm som en restaurang envisades med att servera till mig 2 ggr i fredags. Folk har haft jättesvårt att acceptera mitt beslut och jag har ofta fått förklara och försvara mitt val under middagar, och jag har ofta fått en massa tråkningar från köttätare om att ”äter du bara frukt och blommor, hö hö hö”. Skitjobbigt, rent ut sagt.

Men något har hänt. Numera är det mycket mer accepterat att vara vegetarian och det kommer ut mängder av kokböcker med just vegetarisk mat. I dag är vi mer medvetna, vi har börjat inse att det inte är hållbart med allt köttätande och jag tror dessutom att många faktiskt också har blivit mer medvetna om hur en del djurhållning ser ut. 

Och! Många har insett att vegetarisk mat faktiskt kan vara riktigt gott! Något den här boken är bra på att bevisa. Namnet Vegofest antyder att det är lite festligare rätter, sådant man kan bjuda på även till vego-tvekare. Jag har haft hemma den här boken någon månad nu och hunnit laga en del av rätterna. Och allt, precis allt har varit mumsmums. Min favorit är nog ändå någon av pizzorna, kanske den med pumpa? 

Boken är skriven av två deltagare i Sveriges Mästerkock: Jennie Benjaminsson och Stina Patetsos. Alla foton i boken är tagna av fantastiskt duktiga Katarina di Leva. Hela boken är en ren fröjd för ögat och att bara bläddra i den och titta på bilderna är en njutning i sig själv. 

För att man ska ha användning av boken bör man äta mjölkprodukter eftersom en hel del recept innehåller ost, vissa recept innehåller också ägg. Boken är indelad i olika kapitel med tex förrätter, pasta och pizza, gratänger och pajer, desserter osv. Betoningen är som sagt att det ska vara lite festligare, att man ska kunna bjuda alla gäster på samma mat – vegetarian eller ej. Och det där tycker jag är så härligt. Det går alldeles utmärkt att göra grönsaker till huvudrätt, att inte behöva ersätta köttet med något, att en rätt kan vara helt vegetarisk utan att man känner att något saknas. Den här boken passar alltså för alla, man behöver inte vara vegetarian för att kunna uppskatta den. 

Och testa pizzorna! Alla jag har gjort har fått klart godkänt av både mannen och dottern och den sistnämnda är en riktigt kräsen finsmakare…