Kvinnan han älskade av Dorothy Koomson

När vi var i Göteborg i helgen var jag bara tvungen att lyxa till det och gå in på Pocketshop och köpa en bok. Jag hade faktiskt glömt att packa ner en bok och då måste man ju köpa en. Eller hur?

Boken börjar väldigt dramatiskt med att en bilolycka precis har skett. Huvudpersonen Libby är svårt skadad och i återblickar får vi veta hur hon träffade sin make Jack som också var med i olyckan, men utan att skadas. Efter olyckan misstänks Jack för att ha orsakat den och en polis som sköter utredningen säger rent ut att han även är misstänkt för sin förra frus död. Eve, hans förra fru, dog i deras gemensamma hem, genom ett misstänkt fall nerför trappan. Omständigheterna är oklara och även om Jack är misstänkt kan inget knytas till honom. Ganska snart efter olyckan hittar Libby Eves gamla dagböcker som har legat gömda under alla år. Dagböckerna börjar redan i hennes tonår och hon berättar sin oerhört tragiska och mörka historia. Libby blir som trollbunden och kan inte sluta läsa. Kanske kan hon få svar på vem hennes mördare är, om det är Jack?

Den här boken har egentligen flera olika ingredienser som borde göra att jag inte gillar den. Den har två parallella berättelser: den om Eve (från hennes tonår och fram till hennes död) och den om Libby och Jack (i nutid). Hela Eves berättelse består av en dagbok, dessutom i kursivt, och jag brukar avsky att läsa dagböcker/brev och liknande i böcker. Det saktar ner berättelsen. Men här är det precis tvärtom. Det är dagböckerna som driver berättelsen och som avslöjar detaljer om karaktärerna, bit för bit. Och att det är två parallella berättelser som sedan knyts samman bidrar också till spänningen i boken. För spännande är det – oerhört.

Det här är en riktig bladvändare och jag kunde inte släppa den ifrån mig. Den började något segt och en tidig scen med Libby och Jack fick mig att tveka inför fortsättningen, men ju mer jag läste desto mer fastnade jag. Eves berättelse var oerhört fängslande och frågorna kring hennes död och vem/vad som orsakade den fick mig att läsa, läsa, läsa. Det var länge sedan jag läste en så spännande och fängslande bok.

Jag kan varmt rekommendera den här boken vidare. Ta er förbi den lite, lite tråkiga inledningen och låt Eve få komma till tals i sina dagböcker. Därefter är det bara att sträckläsa.

Läs mer om boken här.

Årets bästa 2013

I år har det blivit 103 böcker lästa, vilket är nytt rekord för mig. Förra året toppade jag med 84, men det slog jag ju med råge i år. Inför nästa år ska jag i alla fall inte försöka slå rekord igen. Med husflytt i sikte blir det nog något mindre läsning under 2014. Att det blev så många lästa under 2013 beror på att jag för första gången i mitt liv inte haft någon häst att åka till. Dessutom har vi bott i lägenhet hela året och därmed haft mycket fritid över, vilket i mitt fall har spenderats på läsning och träning.

Trots att jag har läst så många böcker har jag haft svårt att hitta de där riktiga topparna. Förra året hade jag svårt att välja ut bara 10 favoriter, men i år var det nästan svårt att hitta 10. Undrar vad det beror på? Dessutom har jag läst oerhört få tränings- och wellnessböcker, vilket känns jättetråkigt. Det vill jag läsa mer av under 2014. Och gärna mer om naturligt/ekologiskt liv.

Här kommer mina favoriter för 2013, utan inbördes ordning:

En man som heter Ove av Fredrik Backman. Kommentarer är egentligen överflödiga. Så himla bra!

Livet efter dig av Jojo Moyes. Alltså herre jösses vilken bok! Jag sträckläste den, totalt oförmögen att lägga den ifrån mig. En av de sista böckerna jag läste i år, och det känns bra att kunna avsluta året med en sådan riktig höjdare.

Fågelbarn av Christin Ljungquist. Jag läste både denna och debuten Kaninhjärta, men den här var snäppet bättre. Otroligt spännande, läskig och välskriven.

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. Det här var en ny författarbekantskap för mig, och efter att ha läst och älskat den här boken plöjde jag ytterligare 3 böcker av Tropper. En ny favoritförfattare som jag vill läsa mer av.

Musselstranden av Marie Hermanson. Efter tips från en f.d. kollega läste jag och verkligen älskade den här boken. Jag vill gärna läsa mer av författaren.

För mycket lycka av Alice Munro. Åh, vilken underbar novellsamling. Jag var lyrisk redan efter första novellen. Det har tyvärr inte blivit mer läst av henne under året, men det ska det bli under nästa år.

Kvinnan han älskade av Dorothy Koomson. Även den här boken läste jag i slutet av året och det känns skönt att avsluta året med en riktigt spännande bok, en riktig bladvändare.

De skandalösa av Simona Ahrnstedt. Jag tyckte väldigt mycket om hennes debut Överenskommelser, men av någon anledning har jag fortfarande inte läst tvåan Betvingade. När den här kom som en överraskning på posten läste jag och tokgillade. Det blir definitivt fler böcker av henne framöver.

Sonjas hemlighet av Åsa Hellberg. Jag bara måste ha med den här på årets topplista. Det är fortsättningen på charmiga Sonjas sista vilja och det är feel good när det är som bäst.

Det goda inom dig av Linda Olsson. Jag upptäckte henne först förra året då jag äntligen läste Nu vill jag sjunga dig milda sånger, och hennes böcker är riktiga pärlor att älska och ta till sig.

Och så vill jag också nämna Elly Griffiths lite utanför listan. Hennes serie om Ruth Galloway platsar inte riktigt in på topp-listan, men är starka bubblare. Samma gäller för Hans Koppel, vars böcker jag har hittat och gillat under året.

Min bästa väns dotter av Dorothy Koomson

Vad skulle du göra för den vän som krossade ditt hjärta? Den frågan står på omslaget till den här boken.

För det är vad det handlar om. Adele och Kamryn har varit bästa vänner sedan de lärde känna varandra under universitetstiden. När Adele blir gravid finns Kamryn där och stöttar henne, när Adele vägrar avlöja pappan eller ens att berätta för honom om barnet. Hon väljer att uppfostra sin dotter Tegan på egen hand och gör Kamryn till gudförälder. Bara några veckor innan Kamryn ska gifta sig med Nate råkar Adele av misstag avslöja att hon har haft sex med Nate. Och till råga på allt – han är far till Tegan, vilket han är helt ovetandes om. Kamryn lämnar dem båda och vägrar envist all kontakt. Två år senare får hon ett kort från Adele där det står att hon är döende. Hon har bara kort tid kvar att leva och hon vill att Kamryn ska adoptera Tegan.

Ämnet påminner om något som Jodi Picoult skulle ha kunnat skriva om. Det låter onekligen intressant, men jag tycker att ämnet går förlorat. Frågan kommer egentligen aldrig ens upp. Kamryn tar hand om Tegan och det skrapas bara lite på ytan på de svåra frågorna. Adele dör nästan i början av boken så där blir inga direkta uppgörelser. Tegan är ett riktigt underbarn som aldrig ställer till några problem, och det blir egentligen aldrig sådär svårt för Kamryn att ta hand om henne. De intressanta frågor som skulle ha kunnat behandlats blir liksom bortglömda. Det är synd, för det hade gått att få en riktigt intressant bok utifrån alla dessa frågor.

Det blir ett nja från mig, men boken ger ändå en trevlig lässtund. Det är lättläst och underhållande. Jag har sett flera recensioner som har hyllat den här boken som tänkvärd och intressant, så kanske är det jag som är för kräsen helt enkelt.