Augusti månads läsning

Vad hände med augusti? Jag hänger inte med i svängarna! Det sa bara *poff* och så var augusti förbi och september redan här. Och det känns som om jag har läst väldigt lite, men jag hade ändå lyckats skrapa ihop hela 6 böcker. Rätt ok ändå. Och det är omöjligt att välja ut en favorit eftersom alla var bra, om än väldigt olika. Fast jag gillar när det är så. Spridda genrer och läsupplevelser.

Däremot hittade jag en ny favorit den här månaden i Sophie Kinsella. Det blev två böcker av henne just för att hon seglat upp till en favorit.

🍁Blå av Maja Lunde

🍁Liten två med potential av Camilla Davidsson

🍁En skopa kärlek av Sophie Kinsella

🍁Så lärde jag mig att älska min kropp av Linda-Marie Nilsson

🍁TigerLily tidig vårblomning av Iren Rinmad

🍁Mitt nya jag av Sophie Kinsella

För septembers del hoppas jag på att hinna läsa ut förra årets bokmässeböcker. Det är faktiskt prio ett att hinna det innan mässan. Jag tror att det är 5 böcker kvar att läsa så det borde jag hinna.

Så lärde jag mig att älska min kropp av Linda-Marie Nilsson

Jag blev så himla berörd av den här boken. 💕 Den väckte en massa tankar och känslor kring hur vi är mot varandra, våra medmänniskor. Att vara snäll är klart en underskattad egenskap. Jag är faktiskt chockad över de kommentarer Linda-Marie Nilsson har fått ta emot, både av kvinnor och män. Enbart pga sin kropp. Varför får vi inte se ut hur vi vill? Varför får man bara visa sig i bikini om man är smal och vältränad? Varför tycker folk att de har rätt att säga till en kvinna att hon borde gömma sig i vassen? 😔

Jag är SÅ tacksam över att ha läst den här boken för den öppnade mina ögon. Nog för att jag vet att vi lever i ett utseendefixerat samhälle, men att det var så här illa hade jag nog inte fattat. Och dessa elaka kommentarer på nätet. Kan det inte bara vara nog nu? Jag gillar hennes approach att i stället bemöta med kärlek. Hon lyckades vända elaka kommentarer mot sig vid flera tillfällen på det sättet.

Jag tror att de flesta kvinnor kan känna igen sig i hennes berättelse. Jag växte också upp med en bantande mamma som ofta pratade om hur smal hon var när hon var yngre. Och där stod jag med breda höfter (som hon sa till mig fick inte bli bredare) och kände att hennes skönhet var ouppnåelig. Och sedan har det bara fortsatt. Jag tillhör de som inte vill gå runt i bikini. Jag svär ofta över min mammamage, vilket är helt sjukt eftersom utan den hade ju inte mina barn funnits. Åh, jag känner alltför väl igen mina egna tankar i den här boken. Alldeles för väl.

Jag ska ta till mig hennes råd och jag ska försöka börja tänka snälla tankar om min kropp. Jag vill inte att min dotter ska gå igenom detta kroppshat som äter upp så mångas värdefulla tid här på jorden.

Jag är tacksam över att ha läst den och jag vill verkligen rekommendera andra att också läsa. Och så kan vi väl försöka vara snälla mot oss själva och varandra och låta alla kroppar se olika ut?