Filmatiseringar att se fram emot

Min stora favorit Jonathan Tropper har fått en av sina böcker filmatiserade – This is where I leave you (Sju jävligt långa dagar). Den kommer i höst, med Jason Bateman i rollen som Judd. Enligt imdb kommer den i september och jag kan säga att den är ett måste att se för mig! Den åker rätt upp på bio-i-höst-listan. Och ni som fortfarande inte har läst något av Tropper måste se till att göra det. Just den här boken är en av favoriterna, men å andra sidan har jag ju hittills gillat allt jag läst av Tropper.

En annan filmatisering jag ser fram emot är If I stay, av Gayle Forman (Om jag stannar). Den kommer inte förrän i december så det är ju ett tag till dess, men den hamnar absolut på listan över filmer jag bara måste se i höst. Det är en bok jag gärna rekommenderar till elever och den brukar gå hem. Även andra delen är fin, berörande. Filmen tror jag kan bli riktigt, riktigt bra om de får till känslan från boken.

Men redan nu i vår och sommar finns det filmatiseringar att checka av på listan. Först ut är Divergent av Veronica Roth, som går just nu på bio. Jag har läst boken, men ännu inte recenserat den. Recension kommer framöver Jag måste bara få med mig någon som vill se filmen. Frågan är om sambon är så lockad?

I juni kommer Filmen med stort F – Förr eller senare exploderar jag. Det kan ju bli hur som helst att se sin favoritbok på film. Kommer det att lyckas eller kommer jag att avsky? Den här filmen kan jag tänka mig att gå på helt själv, för det finns risk att jag kommer sitta där och lipa i salongen. Jag kanske kan be sambon hämta mig i alla fall, om jag nu inte skulle klara att köra bil efteråt.

Sist, men inte minst, kommer en film som inte verkar komma. Först skulle den komma redan i mars, sedan fanns inget datum och numera står det inte ens att den kommer till Sverige. Den kommer tydligen till Danmark den 25 september, men inte till Sverige. Hur ska de ha det? Innan jag somnar har favoriten Colin Firth och Nicole Kidman i huvudrollerna. En sådan film måste väl komma till Sveriges biografer?

Och – sedan kommer också några filmatiseringar vars böcker jag ännu inte har läst. De måste förstås upp på att-läsa-listan innan de går upp på bio. Gillian Flynns Gone Girl, med Ben Affleck i huvdrollen, kommer i oktober. Den har ju hyllats av många, och den tänker jag plöja i sommar. The Maze Runner av James Dashner är jag grymt nyfiken på. Jag köpte in boken till bibblan, och den hann inte komma in förrän en elev norpade den. En elev som hade stenkoll på att den kommer som film snart. Den ska jag norpa hem över sommaren i alla fall. Jag är också nyfiken på både boken och filmen Wild av Cheryl Strayed. Huvudrollen spelas av Reese Witherspoon, och hon brukar vara bra. En elev frågade faktiskt efter just den boken bara härom dagen, så den ska införskaffas och läsas. Filmen kommer i år någon gång, inget datum satt än.

Icke att förglömma – Hungerspelen fortsätter ju även i år. Första delen av sista delen, så att säga, kommer i november. Jag har ju läst och tyckt om alla tre delarna så att se dem på film är ett måste.

Ett mastigt bok-blir-film-år, definitivt. Nu hoppas jag på många härliga biobesök, och även många härliga lässtunder när det gäller böckerna jag ska läsa innan filmatiseringen kommer. Bara några veckor kvar på terminen nu, sedan väntar sommarlovet med en massa läsning på schemat.

Rekviem av Lauren Oliver

Det här är den sista och avslutande delen i trilogin. Om du inte har läst de övriga, Delirium och Pandemonium, så bör du inte läsa vidare om du inte vill riskera spoilers.

Den andra delen slutade med en riktig cliffhanger, även om jag misstänkte att något liknande skulle hända. Självklart blev ju första frågan: vem ska hon välja? Och ja, det är en hel del av det beslutet i sista delen. Eftersom det här var sista delen kom också slutet, så klart. Och det är lite roligt det där med slut. Nästan alltid tycker mina elever att de flesta serier slutar dåligt. De har alltid någon invändning mot det som händer eller för den skull inte händer. De blir inte nöjda helt enkelt. Jag har aldrig några förväntningar på slutet, mer än att jag vill känna att det faktiskt är slut, att det inte ska komma en fjärde del så småningom. Och jag tyckte att slutet var precis lagom i den här boken, även om ordet lagom kanske låter lite tråkigt. Men ja, det blev ungefär som jag hade förväntat.

Den här trilogin bjöd på spännande och underhållande läsning. Av de dystopier som just nu florerar i bokvärlden, tycker jag att den här tillhör de bättre. Den är välskriven, och berättelsen har ett bra driv. Dessutom är den inte riktigt så våldsam som en del dystopier kan vara, och det är en fördel i mina ögon. Nog för att det händer hemskheter även här, men det är inte riktigt sådär detaljrikt skildrat som i andra böcker.

Jag gillar konceptet – att kärlek anses vara farligt. Att starka känslor överlag anses vara farligt och något som människan behöver skyddas ifrån. På något sätt är det ju just våra känslor som gör oss till just människor, och att ta bort dem visar på en del av karaktärerna i den här serien att de blir som robotar. Dans, skratt, sorg anses som konstigheter, och det är inget någon uttrycker efter att de har fått behandlingen. Mycket skrämmande.

Läs mer om boken här.

Pandemonium av Lauren Oliver

Det här är andra delen i trilogin där Lena Haloway har huvudrollen. Hon lever i ett framtida samhälle där kärlek anses vara en sjukdom och där alla människor ”botas” från sjukdomen innan de når vuxen ålder. Om du inte har läst första delen ska du inte läsa vidare här, med risk för att få spoilers. Läs ettan, är min rekommendation. Och ha för guds skull tvåan och trean redo, för sluten kräver nästa del omgående.

Så, andra delen av trilogin alltså. Om du har läst den första delen vet du hur spännande den slutar – om du inte har läst den kommer du att bli spoilad nu. Lena bestämde sig för att lämna samhället tillsammans med Alex och börja sitt nya liv i Vildmarken. Men Alex kom aldrig över och hon tvingas ta sig i skydd på egen hand. I den här delen handlar det mycket om livet i Vildmarken, och Lena får lära sig hur det är att leva på ”fel” sida av samhället, att inte ha de bekvämligheter hon är vand vid eller mat och annat nödvändigt som hon alltid har tagit för givet. Här är vardagen mycket mer av en kamp. Tillsammans med sina nyfunna allierade vill hon försöka störta samhället och försöka infiltrera det. Vi får också ta del av hur infiltreringen går, och det växlar mellan nutid och dåtid.

Det är väldigt svårt att skriva om handlingen i boken eftersom det känns som om jag avslöjar för mycket. Själva grejen är ju att man inte ska veta en massa i förväg om vad som händer, vilka hon umgås med eller hur det går. Man måste helt enkelt läsa den här serien för att få veta hur det går. Och ja, visst kan man lista ut en hel del på förhand om vad som ska hända – men det är ändå en väldigt bra story.

Som sagt – läs!

Läs mer om boken här.

Delirium av Lauren Oliver

Det här är verkligen trilogins år, åtminstone för min del. Det känns som om jag bara läser trilogi efter trilogi, alla mer eller mindre negativa versioner av vår framtid. Jag behöver definitivt något upplyftande när jag har tagit mig igenom alla serier som fortfarande står på att-läsa-listan.

Det här är första delen i den mycket omtyckta trilogin av Lauren Oliver. Mina elever läser och älskar den, och både min kollega och jag har läst och tyckt väldigt mycket om den. Den är välskriven, spännande och med ett bra berättardriv. Och – varje del slutar med en makalös cliffhanger som gör att man genast måste ha nästa del redo att sträckläsa.

I serien möter vi främst Lena Haloway som bor tillsammans med sin moster och hennes familj. Kärlek anses vara en sjukdom och alla människor får genomgå en behandling som ska ta bort sjukdomen och göra dem friska för all framtid. Men behandlingen biter inte på alla. Lenas mamma var en av dem som den inte funkade på och det är därför Lena nu bor med mosterns familj. Lena längtar till den dagen hon själv får behandlingen, och hon är extra orolig eftersom hon är rädd att hon kanske är som sin mamma – att hon kanske inte kan bli botad. Men så möter hon Alex, och han visar henne en del av samhället hon aldrig tidigare har känt till. Är det så att behandlingen inte alls är så bra som alla tror? Är verkligen kärlek så farligt som de säger? Lena ställs inför helt nya tankar, farliga sådana som inte är tillåtna i samhället de lever i.

Det här är en väldigt intressant dystopi som leker med tanken om hur det skulle vara om vi tvingades leva utan kärlek, och med dämpade känslor till allt och alla omkring. Ett slags tillstånd av lugn, då man känner precis ”lagom”. Som alltid i en dystopi finns det två sidor – en sida som de styrande vill att man ska se och en sida de gärna vill hålla hemlig. I det här fallet tillhör Alex den senare kategorin, utan att avslöja för mycket.

Jag vill egentligen inte avslöja för mycket av varken innehållet eller karaktärerna. Som jag redan sagt är det ett bra driv i storyn och man vill följa vad som händer, alla tre delarna igenom. Och återigen, som jag alltid brukar tjata om, om man inte brukar läsa ungdomsböcker bör man göra ett undantag här. Den här trilogin passar definitivt även äldre läsare. Perfekt sommarläsning under kommande semestrar!

Läs mer om boken här.