Styrketräning för kvinnor av Joan Pagano

Det här är en av de böckerna vi köpte in till klinikens bibliotek och det var en bok som jag såg fram emot att läsa. Styrketräning är ju ett av mina största intressen och jag älskar att få tips på nya övningar eller bara nyttig repetition i ämnet.

Boken handlar om styrketräning för kvinnor, ingen surprise där med tanke på namnet. Det är först en inledning om varför man ska styrkesträna, vad man ska tänka på, målsättning o.s.v. Många kvinnor är ju rädda fär styrketräning för att de tror att de kommer att få gigantiska muskler bara pang bom sådär. Den myten försöker hon slå hål på i inledningen. I övrigt får jag känslan av 80-tal när jag läser det inledande kapitlet. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som jag reagerar på, men det känns bara väldigt ”dammigt” och förlegat och allmänt tråkigt.

Sedan är resten av boken helt enkelt olika övningar (med och utan redskap samt i maskin) och i slutet även några program där hon valt ut övningar och satt ihop dem till olika program. Övningarna är indelade efter muskelgrupper, med foton och korta instruktioner om hur de ska utföras. Och det är där jag tycker att boken brister. Bilderna är inte alls särskilt förklarande, särskilt inte om man aldrig har tränat innan. Texterna är alldeles för korta och jag tyckar att hon flera gånger fokuserar på lite konstiga förklaringar. Hon nämner inte en del tekniska detaljer som jag tycker är viktiga för både själva utförandet och för säkerheten. Det är för lite info för att kunna utföra övningarna rätt, helt enkelt.

Jag förstår inte riktigt heller vem som är målgruppen? Jag fick inte ut något av boken alls, och en någorlunda van tränande tror jag skulle tycka likadant. Om man är nybörjare är det för lite info för att man verkligen ska kunna använda den. Nej, det finns helt klart bättre böcker för kvinnor som vill styrketräna, oavsett om man är helt nybörjare eller om man är van och vill få lite fler tips på bra övningar. Jag har andra böcker i ämnet som jag ska recensera här framöver så jag återkommer i ämnet. Men som sagt, skippa den här boken! Vill du få tips på bra övningar rekommenderar jag varmt sidan Dinträning som jag nämnde i går. Den ger mycket mer än den här boken.

Inte han av Sheila O’Flanagan

Det här är riktigt rolig chick-lit! Det är en tjock bok, nästan 500 sidor, men storyn och energin håller hela boken igenom. Det trodde jag faktiskt inte. Om jag ska vara helt ärlig kommer jag inte ens ihåg hur den här boken ens hamnade i min bokhylla. Jag läste Luftslott av samma författare för två år sedan och den var inget vidare alls. Förra året hade jag med mig Den jag ville ha på resan till Texas, men jag orkade inte ens läsa ut den eftersom den bara var tråkig och seg. Så varför i hela friden hade jag då en tredje bok här hemma av Sheila O’Flanagan? Och varför började jag ens läsa den?!

Boken handlar om systrarna Jin och Andie som är olika som natt och dag, samt deras mamma Cora. Jin är f.d. modell och är gift med Kevin, som är rik och framgångsrik. Tillsammans lever de ett riktigt lyxliv och verkar ha allt man kan önska sig. Andie lever ett enkelt liv,  jobbar som musiklärare och har ett mycket hemligt förhållande med en gift man som råkar vara anställd av Kevin. Cora är ensamstående efter att maken Des har gått bort året innan. Hon får en lyxkryssning i present av Jin och Kevin eftersom de tycker att hon behöver komma iväg och ha lite roligt. Men. Hon verkar ha haft lite fööör roligt för hon kommer tillbaka med en man i släptåg; Jack. Han är i 30-årsåldern, d.v.s. jämngammal med systrarna, och självklart börjar folk prata om detta udda par. Han ska bo hemma hos Cora för att skriva resereportage. Jin och Andie är oroliga för sin mamma och lämpligheten att ha Jack inneboende hos sig. Cora å andra sidan tycker att det är dags att ha lite roligt.

Visst låter det härligt invecklat? Det här är verkligen chick-lit när det är som bäst. Det är rolig dialog och det är väldigt roliga karaktärer. Visst är de stereotypa, men jösses vad kul det blir ändå. Det är perfekt läsning för hängmattan! Lättsmält och underhållande. Det är inte fel det.

Bokrecensioner

Jag har gjort i ordning bland mina bokrecensioner här på bloggen och sorterat dem lite bättre under fliken ”Lästa böcker 2010”. Men jag slogs av att det kanske inte är så jätteintressant att bara lista böckerna rätt upp och ner. För att hitta en läsvärd bok måste man ju då klicka på varenda recension för att läsa vad den handlar om/vad jag tyckte om den. Därför funderar jag på att på något sätt kommentera, betygsätta eller liknande på listorna för att det ska bli bättre överblick. Jag har sett en del andra göra så och tyckt att det har varit bra och lätt att se vad man ska kolla efter. Samtidigt har jag smått allergi över att sätta betyg på böcker (lärarskada kanske?). Jag avskyr när man sätter betyg på böcker utan att motivera varför… Usch… Men å andra sidan, om man sätter ett betyg eller någon annan markering kan man ju klicka vidare och läsa mer ingående. Hmm… Jag får nog surfa runt och kolla hur andra gjort för att få lite idéer.

Vad tycker ni som läser bokbloggar? Letar ni efter titlarna direkt eller vill ni ha någon form av hint om läsvärda böcker på listorna? (alltså inte i själva recensionerna som jag tar för givet ger just det) Jag räknade att jag har skrivit 140 recensioner sedan jag startade bloggen och det vore ju kul om de också kom till användning för någon annan mer än mig själv.

Kärnfrisk familj så gör du! av Ninka-Bernadette Mauritson

Den här boken beställde vi till klinikens bibliotek och bara någon dag senare såg vi en intervju med familjen på tv4. Snacka om timing! Efter intervjun blev vi ännu mer övertygade att det var helt rätt att beställa boken.

Jag har verkligen slukat den här boken för den var så oroligt intressant och givande. Det som folk förmodligen mest reagerar på i den här boken är att man ska slänga ut mjölken. Va?! säger många av våra patienter chockat när T och hans kollega säger exakt samma sak på hälsoklasserna. Hur ska man då få i sig kalcium? är nästa fråga. För vi har ju blivit itutade sedan barnsben att mjölk ger starka ben. Gör det inte det? Nej, det gör ju inte det. Kalcium finns på många andra ställen, t.ex. broccoli, spenat, gröna bladgrönskaer, nötter (särskilt sötmandel), svarta vinbär o.s.v. Mjölk är slembildande och enligt en öron-, näsa-, halsläkare som de intervjuar i boken skulle många barn slippa öroninflammationer och annat om de uteslöt mjölk ur kosten. Danmark är tydligen ett av världens mest mjölkdrickande folk, men ändå ligger de också i topp vad gäller benskörhet.

Anledningen till att familjen lade om sin kost var deras son som hade autism och var på väg att hamna på institution eftersom han inte kunde vara bland andra människor p.g.a. svåra raseriutbrott m.m. Familjen sökte egna svar eftersom sjukvården dröjde med sina. De hittade forskning som stödde teorin att en gluten-, mjölk- och kaseinfri kost skulle kunna hjälpa. Så fort de började testa märkte de en oerhörd förbättring i sonens beteende och hela familjen kände av skillnaden även för sig själva så de fortsatte helt enkelt. Och blev friska på kuppen. Från att ha varit trötta, tjocka och ständigt ha drabbats av diverse infektioner är de nu friska, pigga och i stort sett aldrig sjuka.

Det är väl ingen större överraskning att vår mat och livsstil gör oss sjuka idag? Välfärdssjukdomar är ett samlingsnamn för en rad sjukdomar som alla har grund i vårt sjuka levnadssätt. Vi är den sjukaste biologiska varelsen idag. Vi konsumerar enorma mängder medicin men blir ändå bara sjukare. Idag söker många svaren bland mediciner i stället för att först titta på sitt levnadssätt. Kroppen är en otrolig maskin som vet vad den behöver eller saknar. Vi har bara glömt hur man lyssnar.

Jag tycker att den här boken är oerhört viktig. Den lägger inte skuld utan försöker ge en spark i baken, råd och tips som ska hjälpa läsaren ur sockerträsket. Barn (och vuxna…) får i sig alldeles för mycket socker idag och blir hyperaktiva, rastlösa och allmänt sjuka. Som lärare har jag sett sockerkickar utan dess like… Jag vet också elever där föräldrarna aktivt har gått in och ändrat i kosten, t.ex. tagit bort sockret och gett dem omega-3 och resultaten blev slående. Kosten är ju vårt bränsle. Det vi stoppar in i den ger oss en effekt. Positiv likväl som negativ.

I boken skriver de också vilka reaktioner de har fått från omgivningen och tyvärr har de fått en hel del negativa sådana. Många människor ser det som en mänsklig rättighet att ge barnen godis på barnkalas, på helger, på dagis när de firar något o.s.v. De tycker att det är hemskt att familjen har berövat barnen denna möjlighet att mysa. Trots att hela familjen nu mår så mycket bättre och att de ger barnen nyttiga alternativ till godis. Det är lite konstigt att äta ”rätt” är det onormala medans socker och skräpmat är det normala.

Det är inte lätt att lägga om sin livsstil, att ta bort socker ur maten och börja träna varje dag. Det kräver engagemang och vilja och det är tungt i början innan man får det att bli en vana. I boken finns massa tips och hjälp att få och i slutet finns även en massa bra och goda recept på allt från nyttigt godis till frukost och middag. Jag kan verkligen rekommendera den här boken då jag tycker att den är en ögonöppnare. Visst vill alla vara friska, starka och pigga? För min egen del är att njuta av livet just det. Efter att ha läst den här boken ska jag också sanera mitt hem på en massa kemikalier… Jag äter bra och tränar, men jag är tyvärr dålig på att använda miljövänliga, ekologiska produkter. Vi köper så mycket ekologiskt det bara går när det gäller mat, men jag ska börja tänka på att även hitta bra ekologiska skönhetsprodukter också. Det får bli mitt nya mål.

Läs mer här. Lyssna även på intervjun med familjen här. Här gästar de även Förkväll.

Carried away… again!

Två st biobiljetter till följande film är nu beställda:

Oh yes, J och jag kommer att vara där på premiären! (Hade jag bara vetat om det hade jag bokat biljetter till smygpremiären, men i Jkpg var de helt slut och i Växjö bara dåliga platser kvar…) Snaaaart…

På önskelistan

Jag önskar mig inte så mycket just nu. Bara två små saker:

• Sol
• Värme

Se! Bara en liten önskelista ju. Den måste ju gå att uppfylla lätt. Eller?

Good enough av Elisabeth Gummesson

Förra onsdagen var en kollega och jag i Jönköping och lyssnade på en föreläsning av Elisabeth Gummesson om Good enough. Mycket inspirerande och givande föreläsning! Dagen efter åkte ju T och jag till Málaga och då passade jag på att även läsa hennes bok. Det visade sig vara väldigt passande eftersom många av föreläsarna i Málaga pratade mycket om inre styrka, att tro på sig själv och det man gör samt att alltid göra allt med hjärtat.

Jag tycker att boken och föreläsningen kompletterade varandra väldigt bra. Det var bra att få båda delarna. De satte igång många tankar och jag har verkligen försökt rannsaka mig själv huruvida jag är en perfektionist eller inte. Jag kunde känna igen mig i en del av det hon beskrev, men jag har aldrig varit i närheten av hur hon beskrev att hon själv varit en gång i tiden. Intressant också att jag kunde identifiera flera andra människor i min omgivning (bl.a. flera lärarkollegor) som perfektionister och hur det hade påverkat mig. Man behöver ju inte själv vara perfektionist för att drabbas av det. En perfektionist drar ju med sig flera andra i jakten på det perfekta.

Det jag själv tog åt mig av var att man måste uttala sina önskningar och inte förvänta sig att folk fattar automatiskt vad det är man vill. Likaså måste jag lära mig att tala till mig själv så som jag skulle tala med en vän. Våga misslyckas och försöka igen. Hon sa t.ex. att när man lär sig cykla som barn måste man ju trilla en massa gånger innan man lär sig. Man lär av misstagen innan man lär sig hur något ska vara/göras. Det där verkar jag ha glömt bort. Jag tror ofta att jag måste klara en sak på en gång och om jag inte gör det lägger jag ner det i stället. Jag måste lära mig att vissa saker tar tid att lära sig.

Det fanns en massa bra saker att ta till sig av, både på det personliga planet och i arbetet. Bäst av allt var att den här boken fick mig att äntligen sätta igång och ta itu med mitt ”projekt” som har blivit lidande så länge nu. Först nu känner jag att jag ”vågar” ta tag i det. I stället för att ställa orimligt höga krav på mig själv ska jag helt enkelt fokusera på att göra det för att det faktiskt är kul. Jag tror att det har varit mina ibland höga prestationskrav som har hindrat mig. Där kommer verkligen perfektionisten in i mig. Men nu har jag alltså lärt mig att tycka att jag och det jag gör är ”good enough”. Jag ska försöka hålla kvar den känslan nu…

Jag kan rekommendera både boken och föreläsningen. I vårt så stressade samhälle kan det vara skönt att ibland få höra att man duger precis som man är och att man inte behöver vara perfekt hela tiden, eller alltid göra allting perfekt. Alla vill väl höra någon gång att man duger som man är och att man är good enough. Eller som Mark Darcy säger till Bridget Jones: I like you very much. Just as you are. Japp, så är det ju. Vem vill inte höra det?!