Ojojoj, nu är jag inne i ett riktigt härligt läsflow. Ett sådant där kan-inte-sluta-läsa. Jag lånade hem Lauren Olivers Delirium i fredags och satt och sträckläste den, bara för att inse att den slutade med en cliff hanger utan dess like. Nu är det alltså andra delen som gäller, Pandemonium, och enligt rykten slutar den också med en cliff hanger.
Om någon vill mig något är jag upptagen med att läsa. Sträckläsning pågår.
Att jobba i ett bibliotek är superroligt, men samtidigt stressande. Jag ligger alltid efter med läsningen. Elever tipsar om böcker som jag bara måste läsa och jag vill också hinna läsa annat för att kunna tipsa dem om nya böcker. Jag kommer aldrig ikapp med läsningen.
Just nu har jag 2 stora måste-böcker: Divergent och Delirium. Dessa böcker står högt på att-läsa-listan. Jag är nog mest sugen på den sistnämnda, just nu i alla fall.
Däremot har jag faktiskt hunnit läsa en bok att tipsa om: En sekund i taget av Sofia Nordin. Recension kommer lite senare, men än så länge: läs! En svensk, spännande dystopi och andra delen Spring så fort du kan har precis kommit ut. Den står också på att-läsa-listan…
Jag läser alltfler e-böcker, för att det är så himla smidigt och snabbt. När jag blir sugen på en bok vill jag läsa den nu, och då är det så himla enkelt att klicka hem den till paddan och börja läsa bara ett par minuter efter att jag först hörde talas om boken. Jag lånar än så länge alla e-böcker, eftersom jag tycker att priserna är lite för dyra för att bara ha som en fil i paddan. Kanske kommer jag att köpa e-böcker i framtiden, men än så länge tycker jag att det är smidigt att låna och sedan bli av med dem från paddan när de är färdiglästa.
Förra året var 25% av böckerna jag läste just e-böcker. Jag vet inte hur mycket ökning det från tidigare år eftersom jag inte fört statistik tidigare, men jag vet att det har ökat kraftigt. Från början läste jag e-böcker i mobilen, via appen Blue Fire Reader. Jag gillade att alltid ha en bok tillgänglig, utan att behöva släpa på tunga böcker i väskan. Men att läsa på mobilen är smått och ibland ansträngande för ögonen. När jag märkte att jag läste alltfler e-böcker köpte jag därför en iPad, och även där läser jag via Blue Fire Reader.
Jag har funderat på att köpa en riktig läsplatta, men det är än så länge bara en tanke. Kanske är det lättare/snällare för ögonen med en läsplatta? Det jag har fastnat på är i så fall vilken jag ska välja? Det är alltid där jag fastnar. Jag vill att det ska vara enkelt att låna böcker och det är väl där jag har tvekat. Det verkar lite knepigt att låna e-böcker via läsplatta, eller är det bara mina fördomar?
Hur som helst är e-böckerna här för att stanna i mitt läsliv. Och de kommer ganska garanterat att öka. Jag gillar e-böcker. Jag gillar det smidiga och enkla och det snabba de medför.
Jag har funderat de senaste dagarna om läsplanerna inför 2014. Vad vill jag läsa? Hur? Jag kanske kommer att ändra mig senare under året, men just nu känner jag att det får bli ett år med färre utmaningar. Jag tänker bara köra min egen Författarfemman eftersom den ger mig chans att komma tillbaka till favoriter. För min del är det där med att läsa nya författare inga som helst problem, snarare att hitta tillbaka till gamla favoriter. Därför hoppar jag Boktolvan i år, med viss tvekan. Kanske försöker jag i stället beta av författarna från 2013 misslyckade lista.
Eftersom vi om mindre än en månad flyttar till hus (!) kommer jag äntligen kunna packa upp alla böcker som legat magasinerade i flyttlådor. Då kommer jag att få en bättre överblick över vilka böcker jag faktiskt har. Eftersom huset är rätt litet, vi ville ha ett litet och lättskött hus, måste jag förmodligen rensa ut bland böckerna också. En del böcker har varit hyllvärmare i så många år att det inte är särskilt troligt att de någonsin blir lästa… Då är det bättre att skänka bort dem till någon som faktiskt vill läsa dem. Jag har blivit allt mindre sentimental när det gäller böcker och ägandet av dem. Jag har lärt mig att jag faktiskt inte alls behöver äga alla böcker jag läser och att jag faktiskt kan skänka bort favoriter så att de får chansen att göra någon annan människa lycklig. Jag vill alltid ha en viss mängd olästa böcker i mina bokhyllor, men jag behöver faktiskt inte ha kvar alla lästa. Vissa favoriter har jag svårt att skiljas ifrån, och då får de också stanna hos mig.
Förra året hakade jag på Bokmosters läsmaraton och sådana utmaningar kan jag tänka mig att hoppa på under året. Förra året hade jag också utmaningar vissa månader, som Engelska månaden. Just engelska månaden brukar i och för sig alltid gå ruskigt dåligt, men någon gång kanske jag lyckas. 😉 Jag läser åtminstone någon engelsk bok, och det är bättre än ingen i alla fall.
Hur det än blir med utmaningar och antal lästa böcker hoppas jag på ett riktigt härlig bokår! En kategori som jag ska läsa mer av är i alla fall böcker om träning och hälsa. Det blev alldeles för lite av det under 2013.
Den perfekta dagen, för mig, börjar med en härlig och riktigt lång promenad ute i naturen. Att sedan komma hem, duscha varmt, dra på sig myskläder och krypa ner under filten med en bra bok; kan det liksom bli bättre än så? Nu tänker jag stanna här under filten ett tag, och umgås med Gerlof och de andra. Är inte det en helt perfekt söndag?
I går tog jag tag i Alice Munros För mycket lycka, en biblioteksbok som har legat oläst här hemma ett tag. Jag har läst en massa hyllningar om denna författare, som också brukar finnas med i diskussionerna inför Nobelpriset, men aldrig läst något av henne. Därför satte jag upp henne på årets Boktolva.
Det är noveller, men med lika mycket styrka som en lång roman. Efter att ha läst några noveller är jag beredd att hålla med om varenda hyllningsord jag någonsin läst. Första novellen var så otroligt maffig att jag funderade över hur hon vågade börja med en så stark novell. Hur skulle hon kunna matcha upp de andra? Men redan i andra novellen inser jag att kvaliteten är så hög, och kommer säkert att så vara hela samlingen igenom.
Vilken läsning. Jag älskar’t!
Jag är lite sen med att veta att Johan Theorins Skumtimmen har filmats (eller filmas just nu?) och går upp på bio i oktober. Jag såg inte det förrän i går, när Wahlström & Widstrand i samma facebook-meddelande avslöjade att fjärde boken i Ölands-kvartetten kommer i höst. Rörgast är namnet på denna efterlängtade bok.
Tyvärr funkar inte längre videoklippet som ska visa trailern till filmen. Attans också, det här är en film som jag definitivt är nyfiken på! Och ja, att fjärde boken kommer är en minst lika intressant nyhet. Ojojoj, det är ju nästan så det blir lite längta till hösten-varning på den nyheten.
I sommar (juni) kommer Khaled Hosseini ut med en ny bok – Och bergen svarade. En efterlängtad nyhet för många, kan jag tänka. Själv satte jag upp honom på förra årets Boktolva och läste äntligen Tusen strålande solar – en helt fantastisk bok. Flyga drake står än så länge oläst i bokhyllan och väntar på sin tur. Jag har sett filmatiseringen, och gillade den mycket, så även boken borde vara ett säkert kort. Men det är ju där med den berömda tummen och alla andra olästa böcker som pockar på uppmärksamhet.
Men den här boken låter verkligen som något jag skulle gilla. Den åker upp på att-läsa-listan.
Puh. Det gick. En fager mö av Joyce Carol Oates blev den femte boken i maraton mars. Skönt att ha läst ut den nu och kunna lägga den bakom mig.
Sjätte boken har påbörjats och valet föll på Jonathan Troppers Boken om Joe. Känns som någon form av belöning efter femte bokens seghet. Nu hoppas jag bara att Tropper levererar, så som han gjorde med förra boken jag läste av honom; Sju jävligt långa dagar.
Nu har jag nått halvvägs in i maratonet – fem lästa och fem kvar. Heja, heja!
Jag har kämpat med femte boken i läsutmaning mars i dag. Ett beslut att minsann läsa ut En fager mö gjorde att det blev den som jag har suttit med i dag. Och herrejösses så sakta det går. För den är så seg. Och så tråkig. Och när en bok är sådan blir också läsningen långsam, för jag kommer på mig själv att börja dagdrömma och tänka på helt andra saker. Jag sitter med samma sida uppslagen långa stunder och inser att jag inte har läst en rad på flera minuter, bara suttit och stirrat på texten och drömt mig bort.
Men jo, jag ska banne mig läsa ut den. Den är faktiskt bara på lite drygt 200 sidor och jag har redan läst mer än halva. Då borde det ju inte vara omöjligt att klämma de sista knappa 100 sidorna i ett nafs på en kväll?
Efter den här boken måste jag belöna mig med en riktigt, riktigt bra sträckläsarbok. Något av Jonathan Tropper kanske?
Och fråga mig inte varför jag sitter och tvingar mig igenom en bok på det här sättet. Jag vet inte själv. Jag vet bara att jag bestämt mig för att göra det. Och har jag bestämt mig för något så… Ja, då är det så.
Plötsligt händer det, som en berömd slogan alltid tjatar om. Och ja, det stämmer ju. Jag bestämde mig för att läsa Christin Ljungqvists Kaninhjärta som fjärde bok i läsmaraton mars, och vips! Fjärde boken var utläst och klar!
Jag lånade faktiskt hem Kaninhjärta redan i somras efter alla lovord här och var, men efter några sidors kämpande lämnade jag tillbaka den oläst. Jag kom inte in i texten, fattade ärligt talat inte ens vad jag läste. Men någonstans inom mig har jag alltid närt en önskan att ge den en chans till, särskilt som alla dessa lovord fortsatte att strömma från diverse bokbloggare. Så när jag hittade den på bokrean klickade jag hem den för att en gång för alla ta tag i den.
Samma sak hände dock även den här gången. Jag tragglade mig igenom de första 50 sidorna innan det lossnade och blev till helt underbar läsning. Men de där första 50 var verkligen ett tragglande. Jag satt i fåtöljen och läste och kände rastlösheten komma krypandes, men jag tvingade mig vidare eftersom jag ju visste att belöningen skulle komma. Vad problemet var där i början kan jag inte riktigt sätta fingret på. Jag kom bara inte igenom texten, fick ingen bild av huvudpersonerna, kände inget välkomnande i texten. Men sen – sen vände det med råge. Resten av eftermiddagen har jag suttit i samma fåtölj och plöjt sida efter sida för att få veta hur slutet skulle bli. Gud vad skönt det är att vara ledig och kunna streckläsa! Så mycket bättre än att pluttläsa lite varje dag. Jag tror att många böcker vinner på just sträckläsning.
Ok, fjärde boken – check! Det går ju bra det här!
I går påbörjade jag andra boken i läsmaraton mars. Valet föll på Linda Olssons Det goda inom dig, eftersom det är en författare jag riktigt har längtat efter att få läsa igen. Hon blev en mycket positiv upptäckt förra året då hon sattes upp på Boktolvan. Så bra att hon fick vara med på årets Författarfemman där ju bara favoriter finns med.
Det goda inom dig är rätt sorglig och har lite ont-i-magen-varning. Barn som far illa gör läsningen rätt så tung. Men den är bra, oerhört bra. Jag kan känna igen både stämningen och språket från hennes Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Det låter åt att det här är en ny favoritförfattare för mig. Jag ska se till att köpa hem även hennes tredje bok, för jag vill definitivt läsa mer av henne.
Vi får se om jag hinner/orkar läsa ut boken redan i dag. I dag väntar nämligen 2-årskalas för vår lilla tjej här hemma och hela tjocka släkten kommer och äter tårta hos oss. Förmiddagen ska alltså spenderas med att baka två långpanne-tårtor med sockerkaksbotten, maräng, kolakräm, grädde, lingon och blåbär. Låter gott, eller hur? I kväll lär det alltså bli sockerkoma och soffhäng. Vi får se om hjärnan orkar med att läsa bok eller inte.
Jag har påbörjat en bok som har stått i min bokhylla ett bra tag nu och väntat på att bli läst. Jag har tagit fram den många gånger, men alltid fegat ur och ställt tillbaka den. Älskad, saknad av Joyce Carol Oates, eller Missing mom som den heter original. Boken handlar om att förlora en mamma och den är dessutom skriven av Oates för att hedra sin egen döda mamma.
Och det är det som jag inte har vågat läsa. Jag har inte varit redo att möta en bok som handlar om sorgen efter en mamma. Det har varit för nära inpå, för skört, för starkt.
Men nu kändes det som om jag var redo för boken och dess innehåll. Faktiskt tog jag tag i den med stora förhoppningar, och jag kan efter en fjärdedels läsning konstatera att jag gillar den. Det finns en ton i berättelsen som jag gillar, och jag ser fram emot att se historien nystas upp.
Joyce Carol Oates står ju på min Författarfemman som går ut på att jag ska återse åtminstone 5 av mina favoritförfattare i år. Oates är en författare som jag länge velat läsa mer av, och det känns som om det verkligen är på tiden att det blir av. Dessutom kommer snart ännu en bok av henne hem till mig via Bokrean. Och på att-läsa-listan står så klart otroligt hyllade Blonde sedan länge, men den är ju så tegelstenstjock…
I går upptäckte jag hur bra det är att bokblogga. Utan bloggen skulle jag ha extremt dålig koll på vad jag har läst under åren. Men här finns ju allting nedskrivet, så det är bara att gå tillbaka och kolla.
Och det är ju tur, för i går upptäckte jag att min Boktolva var lite knasig. Jag vet inte vad det var, men något fick mitt öga att stanna till när jag svepte med blicken över namnen för att kolla vilka som stod näst på tur. Douglas Foley, stod det på listan. Men, har jag inte redan läst en bok av honom? Minnen av en hemsk bok med ungdomar och kanoter och att jag drömde mardrömmar efter läsningen. Jodå, visst hade jag läst den här boken av honom. Men boken Shoo bre står oläst i hyllan, och det var nog den som fick mig att sätta upp hans namn på listan.
Så nu har jag fått justera listan i efterhand och då satte jag dit en författare som jag faktiskt tänkte ha med redan i början, men som rök bort eftersom jag inte ville ha fler än 20 namn. Sonya Hartnett fick ersätta Foley. Hennes Fjäril är förhandsbeställd reabok, så det passar ju bra att sätta upp henne på listan då. Visste ni förresten att hon debuterade redan som 15-åring?
Som sagt, att bokblogga är bra för att hjälpa minnet på traven. Shoo bre får falla in under ”läsa hyllvärmare” i stället, för vid det här laget är det en rätt trogen hyllvärmare.
Jag har läst två böcker i rad nu där jag har mått lite dåligt under läsningen. När handlingen, eller i det här fallet karaktärerna, har smugit sig in under skinnet på mig och påverkat mig på djupet. I både Sofia Hellbergs Mina fräknar och Sofia Nordins Gå sönder, gå hel (två Sofior dessutom!) får man möta två rätt problemtyngda karaktärer, fast på väldigt olika sätt. I den förstnämnda hade jag lite obehagskänslor över huvudpersonen och hennes ensamhet och tyngda inre. Hennes reaktioner, tankar och sätt fick det liksom att krypa av obehag i mig. I den sistnämnda var det t.o.m. snäppet värre och jag var tvungen att läsa ut boken för att få sinnesro. Kunna släppa och gå vidare. Bli av med det där onda i magen som hela situationen i boken gav mig.
Och i båda böckerna fanns små barn närvarande som var/skulle komma att bli beroende av huvudpersonerna, vilket bidrog till mina obehagskänslor. Jag klarar inte av att läsa böcker där barn blir lidande. Det går rätt in i magen på mig.
Jag ska formulera mina tankar i mer utförliga recensioner så småningom. Men ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Jag måste nog smälta intrycken först och få lite avstånd.
Någon som läst dem?
*malins bokblogg* 