Flickorna i parken av Lisa Jewell

Lisa Jewell har blivit något av en favoritförfattare för mig. Jag har nog gillat allt jag har läst av henne hittills. Jag har dessutom några av hennes äldre böcker hemma i bokhyllan, men av någon konstig anledning har de varit hyllvärmare ett tag. Det borde verkligen bli ändring på det.

Boken inleds med att en 13-årig tjej hittas misshandlad i en park i London. Efter det introt hoppar berättelsen några månader bakåt i tiden och vi får följa alla personer och händelser som leder fram till misshandeln. Storyn är förlagd till en park i London, en park som är som en oas och som används som en extra trädgård för människorna som bor granne med den. En av familjerna är Clare med hennes döttrar Grace och Pip. De flyttar till området efter att pappan i familjen blivit psykiskt sjuk och bränt ner deras hus. Det mesta som har hänt angående det får man som läsare veta i de brev Pip skickar till pappan, som vårdas på en sluten anstalt. Jag brukar inte gilla brev i böcker, men här funkar det faktiskt ovanligt bra. Kanske för att det är ett barn som skriver och att det då blir lite annorlunda.

I parken lär Grace och Pip känna flera andra barn, bl.a. de tre systrarna Catkin, Fern och Willow. De är hemskolade och bor med sina föräldrar Leo och Adele, och det är mamman som jobbar som deras hemskolelärare. Barnen tillbringar mycket tid tillsammans i parken och det finns redan fasta grupperingar som deras ankomst rör upp. Dessutom har det förekommit ett överfall i parken redan tidigare.

Boken presenteras som deckare och det kan jag väl inte riktighålla med om. Visst är det ett brott som begås i och med misshandeln, men deckare tycker jag ändå inte riktigt passar in. Däremot är det spännande och det är en mörkare underton mot vad man är van vid från Lisa Jewell. Det handlar väldigt mycket om fasader, om människor som de egentligen är under ytan och vad de döljer bakom sin fasad. Vem i den här boken kan man lita på? Är de goda verkligen de goda? Vem var det som misshandlade den 13-åriga tjejen och finns det något samband med det tidigare överfallet i parken? Många av karaktärerna i boken har bott vid parken i hela sitt liv och nu är det deras egna barn som växer upp där och hänger i parken med sina kompisar.

Jag måste säga att jag gillade den här lite mörkare sidan, och då är jag ju en sådan som inte gärna läser deckare. Det här är lagom med spänning för min del och jag gillade verkligen slutet. Jag sträckläste boken och den stannade kvar i tankarna länge efteråt. Lisa Jewell är väldigt skicklig på att teckna karaktärer, att bygga upp storyn kring karaktärerna i stället för tvärtom. Det är precis min typ av läsning. Det här är definitivt en bok som jag gärna rekommenderar vidare. Ett lästips nu när höstmörkret är i antågande. 

Bokmässan 2016

Det var 3 år sedan jag var på Bokmässan så i går eftermiddag drog jag med mig mannen dit. Det blev en väldigt givande och rolig eftermiddag med många möten och härliga bokinköp!

Min första programpunkt var att träffa Johanna Thydell och köpa hennes nya bok Mornitologen. Det var många, många år sedan vi sågs senast, säkert minst 10 år sedan? Jag fick i alla fall en stor kram och en signerad bok, för konstigt nog har jag ingen signerad bok av henne tidigare. Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa hennes bok – hon är en stor favorit!

På väg till en helt annan grej fick jag syn på att Martina Haag stod och signerade och eftersom jag faktiskt inte äger Det är något som inte stämmer passade jag på att köpa och få den signerad. Jag sa till henne att jag hade röstat på den till Årets bok och hon sa att priset säkert skulle gå till Elena Ferrante. Då visste hon ju redan att det var hon själv som var vinnaren, men hon var en skicklig skådis. 🙂

En annan programpunkt jag såg fram emot var Lena Furbergs signering. In i det sista velade jag vem som skulle få den nya Mulleboken – dottern eller jag? Det fick bli till dottern, men jag köpte också en Mullesamling som hon signerade till mig.

När jag var liten prenumererade jag på Min Häst och älskade Lena Furbergs teckningar enormt. Jag samlade på Min Häst och hade över 500 tidningar. Jag skänkte dem för bara några år sedan. Det gjorde ont i själen, men det var tvunget.

Sedan gick jag förstås till utdelningen av priset Årets bok och ja, jag gissade och röstade på Martina Haag som vann så välförtjänt. Och vad rolig hon var! Det var en väldigt trevlig prisceremoni.

Och däremellan träffade jag den väldigt trevliga Kristina Emanuelsson och köpte en signerad Viskskrik av henne. Mannen och jag blev också bjudna på choklad av lika trevliga Sofia Rydemalm som signerade sin bok  Chicolat. Ja, och så var jag för första gången någonsin uppe i Bokbloggarrummet där jag äntligen fick träffa Ulrica, och Linda som jag har träffat en gång tidigare. Det var kul! Nästa år hoppas jag kunna vara med på några bokbloggarevent också. I år hanns det inte med.

Och så blev det ännu fler böcker, både till mig och barnen. Och ost! Det fick mannen gå och bära på. 🙂

Efter en härlig eftermiddag var det dags att ta bilen hem igen. Så för min del är Bokmässan slut för det här året, även om jag njuter av alla uppdateringar därifrån som alla andra gör på Instagram. Ses nästa år!

Fredriks fika av Fredrik Nylén

När jag fick den här boken hade jag ingen om vem Fredrik Nylén är, men tydligen kom han tvåa i Hela Sverige bakar 2013. Jag kollar inte på bakprogram, men jag tycker att det är rätt kul att baka. Jag är inte lika förtjust i att äta upp det, men som tur är finns det andra här hemma som gärna äter. Roligast är egentligen att baka när man har bjudit hem folk. 

Den här boken innehåller rätt enkla recept, och med enkla menar jag sådana som egentligen vem som helst fixar att baka. Jag gillar inte när recept blir för långa och krångliga med en massa olika moment. Jag föredrar muffins och kladdkaka – man rör ihop allt, tjoffar ner i en form och sedan ska det stå relativt kort tid i ugnen. 

Jag testade att laga några recept och att de blev rätt misslyckade har inget med själva recepten i sig att göra. Jag skyller det ena missödet på vår gamla ugn som är svår att lära sig vad gäller hur länge saker ska gräddas. Den ena kakan behövde vara inne superlänge i ugnen vilket gjorde att den blev bränd men ändå geggig i mitten. Sonen och jag tyckte ändå att den blev rätt god, om man skar bort det brända. Dottern var inte lika förtjust. Däremot gillade hon den andra kakan, som blev fin men som inte alls föll mig i smaken. Nåväl, man kan inte lyckas varje gång. Nästa gång blir det något recept med blåbär!

Den här boken är nog en ganska bra basbok för den innehåller t.ex. klassiker som drömmar, syltgrottor och jordgubbstårta. Samtidigt finns moderna recept dom t.ex. Butterkaka med havtorn och lakritssnittar. Något för alla med andra ord. En trevlig bakbok som inte känns sådär flådig och otillgänglig som en del kan göra. Rekommenderas! 

Recensionex från Semic. 

Läser just nu

Än så länge går läsningen trögt, men det kanske vänder? Någon som har läst och håller med om alla hyllningar som den här boken har fått?

Fyren mellan haven av M L Stedman

Den här boken kommer som film nu i höst, med Alicia Vikander och pojkvännen Michael Fassbender i huvudrollerna. De träffades tydligen i samband med inspelningarna. Det har ju absolut ingenting med boken att göra, men det är sådan där typisk kuriosa som min hjärna suger åt sig och minns. 🙂

Tom jobbar som fyrvaktare och när han träffar den levnadsglada Isabel tänker han först att hans livsstil inte alls är något för henne. Men kärleken segrar och snart blir även Isabel en del av detta speciella sätt att leva. De bor på en avlägsen ö utanför Australien och den enda kontakten de har med omvärlden är med några månaders mellanrum då en båt kommer med proviant och annat de behöver. En dag kommer en liten båt till deras ö och i båten finns en död man och en liten bebis som mot alla odds lever. Paret bestämmer sig för att ta hand om flickan och låtsas att Isabel har fött henne. De begraver mannen på ön och inleder sina nya liv som föräldrar. Några år senare är det dags för dem att göra ett ovanligt besök till fastlandet och där upptäcker de att deras egen lycka är någon annans tragedi.

Det här var en bok som jag läste med magont. De väljer att ta hand om ett barn som de inte vet något om, ett barn som trots att det bara är ett spädbarn har en egen historia innan de hittar henne. Det är en bok om moraliska dilemman – vad är rätt och fel? Och vem kan egentligen avgöra det? Eftersom man som läsare följer Isabel och Toms liv och deras svåra kamp för att få barn är det så lätt att förstå deras val och ställa sig på deras sida. Jag kom på mig själv med att heja på dem hela boken igenom, trots att det de gör egentligen är så oerhört fel. Hela boken är så oerhört gripande och det är både sorg och kärlek. Jag är ju som sagt en väldigt lättrörd person, men att undvika att fälla tårar när man läser den här är nog oerhört svårt. Den berör.

Jag ser väldigt mycket fram emot att se filmatiseringen av boken. Jag kan tänka mig att Alicia Vikander passar väldigt bra i rollen som Isabel. Kommer nu i september! Det gäller nog att ha med sig näsdukar in i biosalongen…