Baristas, andra boken av Denise Rudberg

Det här är alltså del två i serien om killarna Ludvig, Nicholas och Ruben. Första delen kan ni läsa mer om här.

I första boken fick vi lära känna killarna och hur det kom sig att de började jobba tillsammans. I den här boken är killarna nu vänner som kommit att umgås en del även utanför jobbet. Nicholas går omkring och ångrar att han gjorde slut med Nathalie som nu (i hans tycke) är snyggare än hon någonsin varit. När hon helt plötsligt vill träffa honom kan ha så klart inte låta bli att tacka ja. Ludvig (Nathalies tvillingbror) är fortfarande ihop med Viki och njuter numera av ett lugnare hem efter föräldrarnas skilsmässa. Men hans ovilja att träffa sin pappa och sin nästintill avsky till honom får mamman att ställa ultimatum. Ruben trivs fortfarande inte på teaterlinjen och när klasskompisarna gaddar ihop sig och öppet kritiserar honom blir han än mer ledsen och uppgiven över situationen. När killarna åker iväg på en skidtripp tillsammans med ett gäng kompisar händer det saker som kanske kommer att påverka deras vänskap för alltid.

Den första delen kändes som en enda lång presentation, och lite av samma känsla får jag även i den här delen. Det händer liksom inget utan det bara maler på. Jag väntar på någonting som aldrig kommer. Dessutom har jag fortfarande svårt att hålla isär vem som är vem av killarna, deras berättelser flyter ihop. Jag får aldrig någon djupare bild av dem som personer utan det stannar egentligen vid samma bild som jag fick i första delen.

Det är en väldigt lättläst bok, enkel och lättsmält och jag tror att den skulle passa bra för en mer läsovan tonåring. För min del blir den däremot något av en besvikelse. Om jag förstått det hela rätt ska det komma en tredje del, men som det känns nu kommer jag nog inte att läsa den.

Annonser

Baristas av Denise Rudberg

Jag har tidigare bara läst Jenny S av Denise Rudberg, men var inte alls särskilt imponerad av den. Eftersom jag har hört mycket positivt om hennes ungdomsböcker blev jag nyfiken på att läsa dem.

I Baristas möter vi Nicolas, Ludvig och Ruben. Nicolas är nyss hemkommen efter ett år i New York hos sin pappa, är allmänt trött på allt och tveksam till flickvännen Nathalies och sina känslor för henne. Ludvig är Nathalies tvillingbror, men mer än så känner inte Nicolas och Ludvig varandra. Ludvig och hans familj har det rätt jobbigt hemma, med mycket bråk och osämja. När han blir nära vän med klasskompisen Viki får han ett avbrott från hemmets kaos. Ruben har kommit in på teaterlinjen, men upptäcker ganska snart är det inte alls är så roligt som han trodde och att han inte trivs. Han är bästa kompis med Viki, som alltså Ludvig börjar hänga med. Killarnas liv går in i varandras ännu mer när alla får jobb på kaffebaren Pronto.

Det här är del ett i en trilogi, och det känns verkligen som en del ett. Hela boken är egentligen en enda lång presentation av killarna och deras liv och hur deras liv så småningom knyts ihop. Anställningen på Pronto kommer inte förrän precis i slutet och de hinner egentligen aldrig ens börja jobba där på riktigt under bokens gång. Det är som ett pilotavsnitt för en ny tv-serie. Man vet att det kommer en del till, nu när allt är presenterat och redo för action.

Det är lite rörigt ibland eftersom berättarrösten skiftar mellan de tre killarna. Jag tappar ibland lite greppet om vem som är vem och som hör till vilket liv. Å andra sidan är det också rätt så trevlig läsning. Mysigt, lättsmält och lite charmigt. Och jag vill gärna läsa mer om killarna. De är tre helt vanliga killar, med helt vanliga liv och problem som hör därtill. Det är kärleksproblem, familjebråk, skoltrötthet och liknande. Jag gillar när ungdomsböcker är sådär vardagliga. När relationerna kommer i fokus, när vardagen är tillräcklig som story. Det behövs inte mer än så.

Jag har alldeles nyss lånat hem även del två i serien, för att få veta hur det går för killarna där på Pronto. De är en bekantskap som jag vill veta mer om.

Jenny S av Denise Rudberg

Åh, vilken dålig bok det här var! Jenny S är den första boken av Denise Rudberg som jag har läst, och jag vet inte om jag vill ge mig på fler. Framför allt var dialogen dålig och flöt inte på naturligt. Det blev bättre mot slutet i och för sig, men då var det försent.

Jag brukar inte kräva mycket av sådan här litteratur. Det går inte att jämföra med tex Jane Austen, och det ska inte göras heller. Det ska vara lättsamt och trivsamt och inte lämna så mycket spår efter sig. Men den här boken var bara seg, både språkligt och innehållsmässigt. Nej, det var ingen favorit.

Nästa bok funderar jag på om det ska bli Läckberg. Jag har fortfarande inte läst något av henne och eftersom jag glömde avbeställa hennes bok från bokklubben så har jag en liggandes här hemma. Olycksfågeln nästa, kanske?