September månads läsning

🍂September 🍂

För att summera september månads läsning – färre böcker än förväntat men också några av årets största läsupplevelser.

I absoluta toppen hamnar Mian Lodalens Lisa och Lilly som verkligen tog sig rakt in i hjärtat. En av årets bästa böcker. 💕

Mot San Francisco var också en stor läsupplevelse som jag bär med mig. Ninni Schulmans självbiografiska bok var omskakande och lärorik medan Petra Medes fick mig att skratta högt på mina promenader.

Så även om jag inte läste så många böcker som jag hade tänkt blev september ändå en av årets bästa läsmånader sett till vilka böcker jag läste.

⭐️Mot San Fransisco av Clara Clementine Eliasson

⭐️Skam och högmod i Sävedalen av Petra Mede

⭐️Ett oväntat arv av Sofia Ymén

⭐️Ibland mår jag inte så mår bra av Therese Lindgren

⭐️Lisa och Lilly av Mian Lodalen

⭐️Ett enklare liv av Anna Fredriksson

⭐️Flickebarn nr 291 av Ninni Schulman

I oktober är det mer hemmahäng på schemat och det ger ju också automatiskt mer lästid. Jag har en jättestor tbr-hög som jag hoppas kunna beta av och det är flera böcker där som jag har höga förväntningar på. 📚

Skam och högmod i Sävedalen av Petra Mede

Jag tycker väldigt mycket om människors livshistorier och att höra folk berätta om hur det var förr. Och det där förr behöver inte vara så långt bort. I den här boken berättar Petra Mede om sin uppväxt och med tanke på att hon bara är 7 år äldre, kan jag känna igen och relatera till mycket i boken.

Jag lyssnade på den här boken. Det är hon själv som läser och hon gör det väldigt bra och för mig som ovan lyssnare ger det en positiv känsla eftersom det känns så personligt och nära. Det känns som om hon berättar sin livshistoria för mig på mina promenader.

Jag gick och fnissade högt flera gånger under lyssningen. Hon berättar en massa anekdoter från sin uppväxt och det är en mix av igenkänning och helt enkelt väldigt roliga händelser. Och det roliga ligger mycket i att hon är en sådan skicklig berättare. Jag minns så väl barndomens högmod, hur man trodde och tänkte så stora tankar om sig själv och sin familj. Det var som ett eget litet universum och hon beskriver det så himla bra. Jag älskar hur hon som barn besviket konstaterar att hennes mamma har ett orimligt behov av realistiska förklaringar. Hur hon hela tiden jämförde sig och sin familj med andra. Jaha, de gör si och har det så – varför är det annorlunda hos oss? Jag minns det där jämförandet så väl. Man ville så gärna passa in. Det bästa med den här boken är att hon lyckas skildra barnets syn på världen i förhållande till vuxna. Det är så lätt att glömma hur man tänkte och tyckte som barn. Hon skildrar det så bra.

Men hon skriver också om djupare ämnen, som att hon i sista sekunden blev mamma. Om döden. Hennes tankar om döden berörde och fick mig att känna att ja, jag håller helt med.

Den här boken tyckte jag väldigt mycket om att lyssna på. Det är roligt och igenkännande men också med stor eftertänksamhet och mycket klokhet om livet i stort. Det var ett väldigt härligt sällskap på mina promenader och jag hade önskat att den var längre. Nu hoppas jag på att hon snart skriver mer i samma berättarstil.