Sist av alla – men nu har även jag en iphone. Än så länge fattar jag ingenting av den och kommer inte in på något nätverk, vilket gör den till bara en helt vanlig telefon. Sådär skoj just nu. Men för eller senare får jag väl igång det.
Men vilka appar ska man ha? För att läsa böcker eller annat trevligt? Ge mig gärna era tips om ni har. Jag känner mig något lost i ajfån-världen just nu.
Eftersom jag verkligen älskade Lisa Genovas första bok Fortfarande Alice, som var en fantastiskt fin och sorglig historia, ville jag läsa mer av henne. Och Sarahs andra halva håller för förväntningarna.
Sarah och hennes man lever ett hektiskt liv, med framstående jobb som upptar en stor del av deras tid. Tillsammans har de tre barn och båda två gör sitt bästa för att hinna hem på kvällarna för att i alla fall äta middag tillsammans. När barnen har somnat sitter de båda två med varsin dator i knäet och jobbar vidare till sent. Och så gör de varje dag. En dag råkar Sarah ut för en svår bilolycka när hon är på väg till jobbet. En stressig bilfärd med telefonen i högsta hugg, en bråkdels ouppmärksamhet och olyckan är ett faktum. När hon vaknar upp visar det sig att hon har drabbats av något som kallas vänstersidig neglekt. Det innebär att hon inte är medveten om sin egen vänstersida, eller vad som finns till vänster om henne. Vägen tillbaka är längre och krokigare än hon till en början vill inse. Hon måste lära sig ett helt nytt sätt att se på livet, ett helt nytt sätt att klara vardagen.
Boken börjar lite långsamt, med en slags bakgrundsgivande del för att vi till fullo ska förstå hur Sarahs liv fungerar innan olyckan. Hennes krävande jobb och de otroliga arbetskraven, samtidigt som hon och hennes man försöker få tid till sin familj. En bakgrund som är helt nödvändig att få veta eftersom den beskriver Sarah som person, och får oss att förstå hur svårt det tär på henne att drabbas av det handikapp hon gör.
Jag kan relatera till den här boken på flera sätt. Min mamma och jag var med om en svår bilolycka där mamma krossade en ryggkota och blev förlamad från midjan och nedåt. Jag kan känna igen så mycket av Sarahs tankar och agerande från hur det var för mamma. Den där bestämdheten och en slags förnekelse – jag ska minsann gå härifrån på mina egna ben och fortsätta mitt liv precis som tidigare. Och sedan den ofattbara insikten som slår hål på drömmarna – det här är som jag kommer att vara för alltid, jag blir aldrig som jag var förut. Att tvingas omvärdera hela livet, vem man är och framför allt – hur man är. Att man blir sedd som en handikappad vart man än går, när man helst bara vill smälta in och vara precis som alla andra. Som man var förut.
Det är så otroligt igenkännande läsning för mig. Det är riktigt bra skildrat. Nu har det gått så många år sedan vår olycka att jag har fått en viss distans, men hade jag läst den här boken direkt efteråt hade det varit jobbig läsning. Nu blir det mest en minnestriggande och stark läsupplevelse.
Förutom själva olyckan och Sarahs rehabilitering är det också en historia om relationen mellan Sarahs och hennes mamma. En olycka i Sarahs barndom har skapat en distans dem emellan och när mamman dyker upp för att hjälpa Sarah att bli frisk igen, är det svårt för Sarah att ta emot hjälpen. Men likväl som en olycka splittrade dem blir det en olycka som för dem samman igen. För så är det med olyckor. Antingen splittrar de eller så enar de. Det är så många starka känslor involverade, när livet måste omvärderas följer allt annat också med.
Det här är, precis som hennes debut, en bok jag varmt rekommenderar. Den kan låta dyster och sorglig, men på något sätt blir den inte det. Det blir en hyllning till livet, till kärleken och till familjen. En påminnelse om vad som är viktigt i livet. Flera gånger i boken råkar Sarah ut för incidenter på grund av hennes handikapp, incidenter som blir roliga mitt i allt. För så är det. Jag kan komma ihåg flera gånger då mamma kunde bryta ut i ett asgarv åt sin oförmåga, eller när något som tidigare var så enkelt blir så skrattretande svårt och tokigt. För ibland kan man faktiskt inte annat än att skratta åt eländet. Tårarna flödar ofta – javisst, men ibland skrattar man eländet rätt i ansiktet också.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den här boken för den väcker så många minnen och tankar. Fylla bloggen med minnen och upplevelser om hur det var vid tiden efter vår olycka. I stället får jag uppmana er att läsa boken, att ta del av Sarahs historia. Missa inte att ta del av Lisa Genovas författarskap. Läs mer om boken här.
… att *malins bokblogg* även finns på Facebook? Gilla gärna sidan här.
Det har tagit mig ett tag att fatta varför man ska koppla bloggen även till FB, men efter att ha gett det en tid har jag upptäckt hur roligt det är. Och när jag blir lika modern som alla andra ska jag minsann använda mobilen till att både blogga, facebooka, instagrama och allt sånt där.
Om era bloggar finns på FB får ni gärna hojta så att jag kan lägga till er där också.
Ibland lyckas man para ihop rätt bok till rätt bok – sådär riktigt mitt i prick.
Jag kan tycka att det både är lite svårt och läskigt att rekommendera böcker till folk, och då menar jag till vänner och familj. Man vill så gärna hitta en bok som de kommer att gilla. Men – och det är i alla fall mitt stora MEN. Men det är ännu läskigare när jag tipsar om en bok som jag själv tycker riktigt mycket om, en bok som nästan känns som en nära vän – då vill jag ju så gärna att min vän också ska tycka lika mycket om den. Särskilt om jag lånar ut mitt eget exemplar. Tänk om boken inte blir så älskad som den är värd?
Så det var med en stor glädje ända in i hjärtat jag fick veta att mitt ihopparande hade funkat. Min vän fick låna Nu ska jag sjunga dig milda sånger och hon verkligen älskade den! Hon hade inte kunnat släppa den ifrån sig. Jag varnade henne för att inte bry sig om att den lät tråkig på baksidan och som tur var följde hon mitt råd. Hon läser inte så mycket och när hon väl läser vill jag ju då se till att hon läser böcker som verkligen är bra. Helst himlastormande bra.
Nu återstår att se vad hon kommer att tycka om de andra böckerna hon fick med sig också. Hon skulle ge sig i kast med Tusen strålande solar som nästa bok, och den måste väl ändå ses som ett rätt säkert kort?
Åh, vad kul det är att kunna ge boktips som går hem så bra!
Jag älskar idén med den här boken. Boken utspelar sig under en dag på och omkring pendeltåget mellan Nynäshamn och Bålsta. Varje kapitel är skrivet av olika författare, och i varje kapitel möter vi nya karaktärer. Som små noveller, med pendeltågets stationer som gemensam nämnare.
Vissa noveller griper tag mer än andra och jag gillar bäst när de hakar in i varandra. När någon från föregående kapitel gör något som uppmärksammas av någon i följande kapitel. Favoriten är den kvarglömda ryggsäcken som blir lite huvudbry i nästkommande kapitel.
En del kapitel är spännande, andra är gripande och en del berör mig inte alls. Vilket är precis som det ska. Det kan vara innehållet, karaktärerna eller författarens sätt att skriva. Men med tjugofyra kapitel av olika författare finns det något för alla, och det är många olika röster som presenteras, till och med en del olika språk. Det är en verklighetsbild av hur det ser ut, hur många olika människor det finns, med olika historier. Människor som vi möter varje dag, som finns runt omkring oss. Det är en rätt intressant tanke att tänka sig – alla dessa människor och historier runt omkring oss som vi aldrig får ta del av. Som egentligen finns så nära inpå oss.
Som sagt, jag gillar den här boken. Tanken och vad den representerar. Rekommenderas!
Läs mer om boken här.
I morgon och två veckor framöver kommer ni att få en ny bokrecension varje morgon kl. 8.00. Som ett slags maraton, kanske man kan kalla det?
För nu börjar recensionerna hopa sig här hemma och sambon retar mig alldeles för mycket för den där listan med lästa titlar som aldrig tycks minska. Snarare fyllas på. Så nu jädrans. Nu ska jag skriva allihopa och lägga in dem på tidsinställda inlägg. Och om jag läser ut fler böcker under tiden (så klart jag gör!) ska jag försöka ta mig i kragen och skriva dem omedelbums.
Än så länge har jag skrivit 3 recensioner och förinställt, av hittills 12 väntande. Jag har några kvar att göra med andra ord…
Det blir en blandning av skräck, kärlek, ungdomsböcker, fakta, deckare och chick-lit. En del årets hittills bästa, någon det sämsta hittills, en del besvikelser, en del sådär och några fantastiska. En väldans blandning med andra ord.
En varje dag. 8.00. Med start i morgon.
I dag begav jag mig ensam till Erikshjälpens second hand i ett enda syfte – att ostört och i lugn och ro få gå igenom hyllorna av böcker där. Och oj, oj, oj, säger jag bara. Där kan man fynda. Massor. Jag hittade en hel massa helt nya böcker, och då menar jag alltså nyutkomna. Böcker som jag redan har läst, via bibblan, men om jag inte hade gjort det hade de fått följa med mig hem i dag.
Men nog hittade jag en hög som fick följa med hem:
Janesh Vaidya – I det sista regnet. En bok som jag har velat läsa ända sedan jag såg den första gången, mycket på grund av den vackra titeln i kombination med omslaget.
Niccoló Ammaniti – Långt långt härifrån. En författare som funnits i mina tankar länge, men trots det ännu oläst.
Joanne Harris – Choklad. Jag har sett filmen och har två andra böcker av henne här hemma (olästa…) men den här lockar mer än de andra, och ska enligt flera källor också vara bättre. Kanske den bästa av henne?
Josefine Sundström – Vinteräpplen. Jag har läst många lovord om den, lite här och var. Att hitta en helt otummad pocket för en guldtia måste väl räknas som ett riktigt fynd?
Louisa May Alcott – Unga kvinnor. Jag är osäker på om jag har läst den eller inte, men jag tror inte att jag har det.
Vicki Myron och Bret Witter – Dewey. På engelska. Trots lite blandade omdömen är jag nyfiken på den.
Kristina Thulin och Jenny Östergren – Vi som hade alla rätt. Jag vet inte vad jag har hört om den, men den stod skyltad mitt framför näsan och lockade så den fick hänga med i bara farten. Något att ha?
Och så tog jag svängen om bibblan för att lämna en hög böcker och lockelsen blev för stor så det fick bli en liten runda in bland hyllorna. Att komma till bibblan utan en liten dotter med spring i benen är en sällan skådad händelse. Att få gå och skumma igenom hyllorna gick liksom inte att motstå då. Men. Fyndandet på second hand gjorde ändå att jag kunde begränsa mig så det blev endast 3 böcker hem i bokkassen.
Tom Ang – Bonniers stora bok om digitalfoto. Helt nyutkommen. Jag har sett den i mina bokklubbstidningar och varit nyfiken på den så jag blev glad när jag såg att den fanns inne. Jag har redan läst mer än halva och fått en massa ny inspiration och tips.
Jamie Ford – Hotellet i hörnet av bitter och ljuv. Ett bra exempel på en titel som jag faller direkt för. Och efter tips från En bok om dagen, stod den här på önskelistan.
Jessica Schiefauer – Pojkarna. Efter tips från Enligt O hade jag reserverat den. Redan utläst så recension kommer. Lite tung och allvarlig känner jag så här direkt efteråt.
Av de andra tips jag har fått hittade jag inget. Det är konstigt det där. Det står att boken ska finnas inne, men när man letar finns den ändå inte där. Som bibliotekarien på mitt bibliotek brukar säga: ”En del böcker får helt enkelt fötter.”
Och på tal om något helt annat än böcker så fick jag 4 liter jordgubbar av jordgubbsförsäljaren i dag. Bara sådär. Jag köpte en liter och sa att min dotter älskar jordgubbar och kommer att bli så glad nu när jag kommer hem med detta. ”Då kommer hon att bli ännu gladare”, svarade han och räckte över en hel, stooor påse med jordgubbar. Helt gratis. Gissa om det gjorde min dag?!
Så i dag har vi käkat jordgubbar i mängder här hemma, jag har legat och läst och så har jag faktiskt plockat flera liter röda vinbär också En väldigt bärig och bokig dag med andra ord.
Jag håller fortfarande på och slatt-läser hit och dit utan att hitta rätt. Men kanske att den här ska få en chans? Jag älskade ju hennes förra bok.
Annars är jag öppen för förslag. Tips, någon?
I dag har vi varit i Halmstad – underbara, älskade Halmstad. Mini, T och jag och några fler från T:s familj tog en dagsutflykt för att spendera den på stranden. Med matsäck och fika packad lade vi oss på filtar och njöt av en inte alldeles blå himmel, men ändå rätt varmt och skönt. Och solbrännan (bonnabränna…) på mina vader visar att det nog var rätt mycket sol ändå.
Fast inte en enda bok tog jag med. Däremot köpte jag en tidning, men den låg nedpackad hela tiden. För det är ju faktiskt så att numera är det svårt att lägga sig med en bok i högsta hugg och sjunka in i den, när man har en liten kotte som behöver konstant uppsikt. En kotte som i och för sig långa stunder var helt nöjd med att sitta i sanden och gräva med sin spade, men på femton röda vände om och sprang ner mot havet allt hennes små ben orkade.
I stället får det bli en bok och soffhäng nu i kväll. Eller kanske den där tidningen och så soffhäng med den. För när Mini sover är det tyst, så tyst, i huset.
Åh, den här omgången är ju lätt som en plätt att svara på! För frågan är: om du fick välja – vilka böcker skulle du vilja se publicerade redan i dag och varför?
Fast jag väljer att fokusera endast på en bok, för just nu är det en bok som jag väldigt gärna skulle vilja få i händerna i dag. Och det är så klart fortsättningen av Katerina Janouchs serie om barnmorskan Cecilia Lund. Modershjärtats slut lämnade en hel del funderingar. Får jag bara fortsättningen av den boken i dag är jag nöjd.
Det här är alltså del två i serien om killarna Ludvig, Nicholas och Ruben. Första delen kan ni läsa mer om här.
I första boken fick vi lära känna killarna och hur det kom sig att de började jobba tillsammans. I den här boken är killarna nu vänner som kommit att umgås en del även utanför jobbet. Nicholas går omkring och ångrar att han gjorde slut med Nathalie som nu (i hans tycke) är snyggare än hon någonsin varit. När hon helt plötsligt vill träffa honom kan ha så klart inte låta bli att tacka ja. Ludvig (Nathalies tvillingbror) är fortfarande ihop med Viki och njuter numera av ett lugnare hem efter föräldrarnas skilsmässa. Men hans ovilja att träffa sin pappa och sin nästintill avsky till honom får mamman att ställa ultimatum. Ruben trivs fortfarande inte på teaterlinjen och när klasskompisarna gaddar ihop sig och öppet kritiserar honom blir han än mer ledsen och uppgiven över situationen. När killarna åker iväg på en skidtripp tillsammans med ett gäng kompisar händer det saker som kanske kommer att påverka deras vänskap för alltid.
Den första delen kändes som en enda lång presentation, och lite av samma känsla får jag även i den här delen. Det händer liksom inget utan det bara maler på. Jag väntar på någonting som aldrig kommer. Dessutom har jag fortfarande svårt att hålla isär vem som är vem av killarna, deras berättelser flyter ihop. Jag får aldrig någon djupare bild av dem som personer utan det stannar egentligen vid samma bild som jag fick i första delen.
Det är en väldigt lättläst bok, enkel och lättsmält och jag tror att den skulle passa bra för en mer läsovan tonåring. För min del blir den däremot något av en besvikelse. Om jag förstått det hela rätt ska det komma en tredje del, men som det känns nu kommer jag nog inte att läsa den.
Just nu hittar jag ingen bok att läsa här hemma. Och jag vet, det låter ju inte riktigt klokt om man nu betänker hur det ser ut hemma hos oss. På ett gammalt ekskåp i vardagsrummet ligger en jättehög med böcker från bibblan, i en garderob bara ett par meter därifrån ligger också en hel massa olästa böcker intryckta (varför de ligger i en garderob har sin förklaring, men den tar vi inte här). På övervåningen har jag en Stringhylla där en massa pocketböcker trängs och ja – även de är olästa. I rummet bredvid hyllan finns en hylla med – återigen – en hel massa olästa böcker i dubbla rader och staplade på varandra. Och i förrådet i samma rum finns en hel flyttlåda med olästa böcker.
Och ändå.
Jag har ingen bok att läsa.
Jag öppnar bok efter bok, läser en rad här och en sida där men ingen lockar till vidare läsning. Det är som om jag är sugen på att läsa något men inte riktigt kan definiera vad det där suget är. Och det finns ingen bok som matchar det här hemma. Trots alla bokhögar till höger och vänster.
Vanligtvis har jag ett väldigt enkelt knep då jag hamnar i detta konstiga känsloläge. Då brukar det lossna om jag grabbar tag i en ungdomsroman och börjar läsa. För det är någonting med den genren som alltid lockar till vidare läsning. Men inte ens det funkar just nu. Det känns helt enkelt bara som om jag har ”fel” böcker omkring mig.
Och det värsta av allt. Det absolut värsta av allt, är att T ligger på soffan och läser och läser och läser och är allmänt icke kontaktbar. Han är helt inne i den där serien av Terry Goodkind som jag lånade hem till honom för att han skulle ha något att läsa när JAG ligger och läser. Tji fick jag. Nu är det jag som rastlöst försöker prata med honom och får enstaka mumlanden till svar. För han vill ju bara läsa vidare. I lugn och ro. Jag förstår precis den där känslan. Jag önskar bara att jag hade den själv.
Fasen också. Vilken bok ska få mig ur det här mittemellan-stadiet?!
Enligt O har skrivit ett så himla bra inlägg angående det här med ungdomsböcker. Något som jag själv funderat mycket på eftersom jag tillhör den skara vuxna som mer än gärna läser böcker som har stämpeln på sig att vara ”ungdomsböcker” eller för ”unga vuxna”. Och med 35 år fyllda vet jag inte om jag ens kan kallas ung vuxen längre. Knappast, men det är inget jag sörjer över heller.
Själv läser jag mycket så kallade ungdomsböcker, eftersom det numera finns så otroligt många bra författare som skriver i just den genren. De skriver smarta, roliga och otroligt igenkännande böcker. Böcker där man kan känna igen hur det var när man själv var tonåring, böcker som man nickar igenkännande till sida efter sida. Men vet ni vad jag tycker är det allra, allra bästa med just den här genren? Ofta är det en sådan härlig språkkänsla. Författaren leker med språket, formuleringar, sätt att skriva och uttrycka sig. Lekfullt. Och språknörd som jag är tokgillar jag det.
Om man kategoriskt avstår från den här genren (för att man är för vuxen?) missar man några riktigt härliga pärlor. Ta till exempel vilken bok som helst av Johanna Lindbäck eller Johanna Thydell. Eller varför inte Lisa Bjärbos senaste? Eller kanske något av Sarah Dessen? För att bara nämna några få.
Många läser böcker för att få uppleva andra världar, för att läsa hur andra har det. Vissa saker kan vi relatera till, andra inte. Alla har vi någon gång varit tonåringar och att få läsa och minnas hur det kanske var när man själv var i den åldern är ofta en väldigt rolig upplevelse. Jag har flera gånger fnissat mig igenom böcker med en känsla av ett pinsamt ”hjälp vad jag känner igen mig”. Men också med ett ”javisst ja, så var det ju”. Jag tror att det är viktigt att minnas hur man tänkte, vem man var och varför man gjorde som man gjorde. Vad som format en till att bli just den person man är i dag.
Den där tonåringen finns ju fortfarande kvar inom en. Kanske med några fler rynkor runt ögonen, men nog finns den kvar där.
När jag först hörde talas om den här boken lockades jag av att den verkade så himla mysig och charmig. Och det visade sig att den var den också!
Huvudpersonen i boken heter Sonja och hon dör redan i första kapitlet, och precis innan hon dör tänker hon glatt att hon hann ändra sitt testamente en sista gång. För det är inget dåligt testamente hon lämnar efter sig. Hennes tre bästa vänner Maggan, Susanne och Rebecka tror knappt att det är sant när advokaten avslöjar allt. Det visar sig nämligen att Sonja varit god för miljardbelopp, och allt kan bli deras om de bara uppfyller några krav. Dessa krav gör att vännerna placeras på olika håll i världen och de upptäcker ganska snart att allt är väldigt väl planerat och genomtänkt av Sonja.
Det här är en oerhört charmig, mysig och så himla glad bok. Även om huvudpersonen alltså dör redan i början, lämnar hon efter sig en livsglädje och spark i baken till sina vänner. De har alla fastnat i vardagens måsten och borden, men när Sonja ger dem chansen att skaka om livet lite och testa något nytt tar de alla chansen. Och det är så himla roligt att få läsa om tre kvinnor i deras ålder som har roligt, som lever livet och som fortfarande vågar utmana sig själva. Jag kommer på mig själv med att sitta och le flera gånger under läsningen.
Det är en bok om vänskap, kärlek, önskningar, förhoppningar och om att våga. Att våga ta steget och göra det där som man alltid har drömt om, även om det är lite läskigt och till och med obehagligt till en början. För även om man har möjligheten att göra det man helst av allt vill är det inte säkert att man har modet att göra det. Då är det bra att ha vänner som peppar och hjälper.
Det här är en bok som jag varmt rekommenderar. Att läsas för sin charm, sina roliga karaktärer och för att den lämnar efter sig en sådan härlig känsla i kroppen. Feel good när det är som bäst!
Läs mer om boken här.
Veckans tematrio har franskt tema, och det passar egentligen inte mig alls. Jag har inte läst så många franska författare – det är nog faktiskt till och med så att jag brukar undvika att göra det. Jag brukar av någon anledning inte gilla varken franska filmer eller böcker.
Men några franska författare har jag läst, varav en del klassiker, men jag väljer att endast ta titlar som jag har läst efter bloggens start.
1. Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay. En helt fantastisk bok som jag verkligen kan rekommendera. Se även filmen med Kristin Scott Thomas i huvudrollen. Filmen är i och för sig inte särskilt fransk, även om den utspelar sig i Frankrike.
2. Lilis bok av Valérie Dayre. En liten, tunn bok med stort innehåll kanske man kan säga. Mycket läsvärd.
3. Oksa Pollock det sista hoppet av Anne Plichota och Cendrine Wolf. Den här boken har blivit enormt hypad och omtyckt i Frankrike och har många liknelser med Harry Potter. Tyvärr inte alls lika bra som sin föregångare.
Jag har också valt att ha med Anna Gavalda på min Boktolva, så något av henne ska jag försöka läsa i år.
*malins bokblogg* 