I morgon drar den igång – min alldeles egna julkalender! Varje dag kommer det att bakom dagens lucka finnas ett boktips, därav namnet Bokkalendern. Boktips inför egna läsningen nu när mörkret lockar till mer läsning än någonsin, eller varför inte ge bort en bok i julklapp?
Det här bådar inte gott. Jag har hamnat i någon slags läskoma, d.v.s. jag läser inget alls just nu. Det kan ha att göra med att vi knappt har fått sova de senaste två veckorna, vilket i sin tur beror på att Mini har fått sin första tand och står i sin säng och ropar ”mamma, mamma” halva nätterna. Det blir mycket att gå upp och vagga, somna om, gå upp och vagga, somna om… Ja, ni fattar?
Man blir lite lätt seg i skallen när man inte har fått sova tillräckligt. På kvällarna dimper vi tidigt i säng för att hinna sova i alla fall ett par timmar innan hon vaknar. Funkar sådär eftersom hon kan vakna en gång i timmen vissa nätter. Puh… Vi är rätt möra här hemma för tillfället. Att sätta sig med en bok i näven är liksom inte på tal just nu. Jag skulle förmodligen inte fatta ett ord av vad jag läser. Eller skulle jag helt enkelt somna mitt i läsningen.
Men, men. Det lär väl (förhoppningsvis) bara vara en tillfällig svacka. Jag vet ju i alla fall att jag har en stor, härlig bokhög som bara ligger och väntar på mig!
Jag blev tipsad om den här boken när jag var gravid och det tackar jag för! Den har varit helt ovärderlig som stöd och hjälp under de här första månaderna som förälder.
I boken presenteras de 7 utvecklingssprång som alla barn går igenom under sitt första år. Forskning har visat på dessa steg och när de infaller. Dessa språng medför att barnet tar sig in i en helt ny upplevelsevärld, vilket kan vara skrämmande och därmed göra barnet oroligt. För oss föräldrar kan det visa sig genom att barnet bara över en natt blir gnälligt, oroligt, otröstligt, klängigt eller liknande. Man står helt frågande – vad är det som händer? Vad gör vi för fel? Det som funkade i går funkar helt plötsligt inte alls.
Jag har läst och tagit till mig vad som händer under de olika faserna, fått många aha-upplevelser, råd och stöd. Förutom förklaringar av vad de olika sprången innebär för både barn och föräldrar, finns det också tips på olika lekar som man kan göra i samband med sprången. Jag hittade en massa bra tips och det var hur kul som helst att testa på Mini och se hur hon reagerade. En lek som kanske inte hade funkat alls bara några dagar tidigare var helt plötsligt jätterolig. Och flera gånger när man undrade hur hon kunde vara så totalt annorlunda över en natt, kunde jag ta boken till hjälp och förstå bättre vad hon gick igenom.
Den bästa förklaringen på hur de här olika sprången påverkar barnet är nog den här: Tänk dig att du en morgon vaknar upp och befinner dig på en helt främmande planet. Du känner inte igen något på planeten och du förstår dig inte på den här nya, främmande omgivningen. Den enda trygghet du har är att dina föräldrar finns där hos dig. Skulle inte du också bli rädd och klamra dig fast vid dem och inte vilja släppa dem ur sikte?
Tyvärr finns inte den här boken längre att köpa. Jag mailade förlaget och fick svaret att den utgått. Synd, riktigt synd. Det hade varit en perfekt present till nyblivna föräldrar. Som tur är finns den i alla fall att låna på bibblan. Jag har lånat och lånat om den flera gånger de senaste månaderna…
Jag är mitt uppe i läsningen av Döden i grytan och precis som jag trodde blir jag arg av det jag läser. Hur korkat får systemet bli egentligen? Hur har det blivit så att processad och inplastad mat som är full av tillsatser är mer ok för myndigheterna än riktiga råvaror? Det är så konstigt att jag blir helt matt av läsningen. Det blir lite smått konstigt när man anser att barn på förskolor inte får vistas i köket eftersom det innebär en hälsofara. Eller att han som sålde potatismos gjort på potatis och inte pulver, måste ha en jädrans massa tillstånd och specialutrustning eftersom riktiga potatisar kräver ett väldigt speciellt hanterande. Eller att Frälsningsarmén inte fick sälja sin hembakade bullar och smörgåsar eftersom de saknade speciellt tillstånd. Listan kan göras lång.
Det är intressant läsning, även om jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt de fakta som presenteras. Systemet är så konstigt och invecklat. Det är precis som underrubriken säger: om vår rädsla för riktig mat. Hur blev riktig mat farlig medan tillsatser och look-alike-mat ofarlig?
Som sagt, jag är fortfarande mitt uppe i läsningen så jag hinner nog bli ännu argare.
Det börjar lika blodigt som titeln antyder. Maja sågar av sig sin tumme under en lektion, och svimmar rakt ner i sin egen blodpöl. Där börjar berättelsen och sedan får vi följa Maja i hennes liv. Hon bor med sin pappa i Stockholm och varannan helg åker hon till sin mamma i Norrköping. Så gör hon även helgen efter tumincidenten, men till sin stora förvåning kommer inte hennes mamma och möter henne på stationen. Hon är inte heller hemma och kommer inte ens hem under helgen. Maja blir så klart orolig, särskilt som hennes mamma är ordningen själv. Men var är hon?
Samtidigt som vi får följa Maja i hennes vardag nystas även tidigare händelser upp. Vi får veta att hennes och mammans relation är något ansträngd och att det är något som Maja sörjer i det tysta. Det är inget hon vill skylta med för någon, men hon tillbringar en stor del med att fundera över varför det är som det är.
Det är stark och gripande läsning. Jag gick flera dagar efteråt och funderade över hela storyn och personerna i den. Det är då man vet att man har läst en bra bok – när den fortsätter att leva sitt eget liv.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken, till både ungdomar och vuxna. Det kan vara lite jobbigt med de detaljerade beskrivningarna av olyckan och senare skadan, men det är värt att ta sig förbi de avsnitten och in i själva storyn. Jag fick faktiskt skumma lite just de delarna, och sedan kom belöningen i form av en varm och mänsklig story som levde kvar även när boken var utläst.
Jodå, jag satte mig framför tv:n för att se filmen i går. Det tog bara några minuter in i filmen för att minnet skulle vakna till liv och jag började komma ihåg den. För jag hade ju sett den innan, det kom jag i alla fall ihåg, men vad jag tyckte om den fanns inte kvar i minnet.
Så här i efterhand tycker jag (så klart…) att boken är oändligt mycket bättre. Filmen är lite småcharmig och mysig och visst grät jag en skvätt, men boken har ett helt annat fokus. I filmen känns det inte riktigt som Marley och hans egenheter kommer fram. Det känns mer som om fokus ligger på familjen och att han är lite av en bidetalj. I boken är det han som är i fokus och man förstår mycket mer varför han kallas ”världens värsta hund”. I filmen framstår han som rätt odräglig, men i boken – ojojoj…
Såg du filmen i går och gillade den kommer du att gilla boken ännu mer. Läs den!
I kväll går Marley och jag på SVT1 kl. 22.00. Filmatiseringen av boken Marley och jag; livet och kärleken med världens värsta hund av John Grogan, en bok som jag älskade på grund av dess charm och humor.
Jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag tyckte om filmen så det blir att se om den i kväll. Jennifer Aniston och Owen Wilson har huvudrollerna.
Det är alltid trevligt med kommentarer här på bloggen, men så klart är det lite extra kul när författarna själva kommenterar recensioner av sina böcker! När jag har läst en bok och gillat den vill jag ju egentligen ta upp telefonluren och ringa och säga hallå där! Jag älskade din bok! Men det går ju inte. Så då är det ju roligt när recensionerna hittas av författarna. Åsa Anderberg Strollo och Daniel Åberg har båda varit här och kommenterat. Finbesök är alltid roligt!
I dag låg den här boken i brevlådan, och det är läsning jag ser fram emot! Även om jag vet att det jag läser förmodligen kommer att göra mig förbannad…
*malins bokblogg* 