Tack sköna maj!

Vilken härlig läsmånad det här har varit! Det har blivit 12 st böcker totalt – 9 skönlitterära och 3 fakta.

Allra bäst var nog Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld. Den lär bli en av årets största favoriter. Men många av de andra jag har läst har också hållit hög klass, så jag känner att det här har varit en mycket, mycket bra läsmånad totalt. Och det var skönt att avsluta med faktaböcker eftersom det har blivit alldeles för lite av den varan i år. Jag brukar vilja pendla mellan skönlitterärt och fakta, men i år har det inte alls blivit så av någon anledning.

Nu välkomnar jag min månad juni, men där kommer läsningen att få stå tillbaka. På söndag åker jag till New York, veckan efter väntar min 40-årsdag samt kalas och en massa annat, sedan kommer ju midsommar och helgen därefter är det idrottstävlingar som maken är involverad i. Och någonstans mellan allt det där ska jag hitta lite lästid också. 🙂

Annonser

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld


Den här boken är en omskriven, modern version av klassikern Pride and Prejudice av Jane Austen. När jag först såg den dyka upp i mitt Instagram-flöde blev jag faktiskt förfärad. HUR kan man göra en omskrivning av min absoluta favoritbok?! Jag blev nästan upprörd vid tanken. Men så såg jag hur den tokhyllades av i stort sett alla som läste den och jag blev så klart nyfiken. Kanske skulle jag ändå ta och ge den en chans? När jag dessutom såg att den blev nominerad till Årets bok reserverade jag den genast på bibblan. Jag har aldrig läst något av Curtis Sittenfeld tidigare, trots att jag vet att det är en hyllad författare som jag borde läsa. Jag visste alltså inte alls vad jag hade att vänta.

Det visade sig att även jag kan falla in i hyllningskören för ÅH! Vilken bok! Den är så imponerande bra att jag blev helt lycklig av att läsa den. Det är som sagt en omskriven version av Pride and Prejudice, så handlingen är ju egentligen densamma förutom vissa moderniseringar i form av yrken, familjeroller och liknande. Samt att de alla bor i USA. Det är oerhört skickligt gjort och jag tycker att hon har lyckats fånga alla karaktärer på pricken. Mr Darcy känns precis lika mycket Mr Darcy som i originalet. Den här versionen är lite hetare och sexigare, på ett positivt sätt. Även stämningen, känslan och språket har hon lyckats fånga.

Jag vet inte om man bör ha läst originalet för att verkliga se storheten i den här boken? Den är säkert väldigt bra på egen hand – jag menar det är ju ändå Pride and Prejudice vi pratar om. Men det är just grejen att man har den att jämföra med som gör den här boken lite extra briljant. Jag måste säga att det är oerhört modigt att våga sig på att göra en modern version av just den boken eftersom den är så oerhört populär. Och att dessutom lyckas så bra.

Jag kan inte annat än hylla den här boken. Det var nästan så att jag inte ville lämna tillbaka den till bibblan. Jag ville att den skulle få bo kvar hemma hos mig, gärna bredvid originalet i bokhyllan. Se till att läsa den här boken! Och om du inte har läst P&P så gör det först – det är också en bok man ska ha läst. Själv ska jag se till att läsa fler böcker av Curtis Sittenfeld.

Läs mer om boken här.

När ska ni skaffa barn då? av Sara Källström

nar-ska-ni-skaffa-barn-da

För många är det här med att ”skaffa barn” något som är lätt och självklart, men för många är det raka motsatsen. Och det där med att ”skaffa” barn är ett uttryck som egentligen är helt förkastligt. Men ändå ställs frågan så ofta – ”När ska ni skaffa barn då?” Och om/när man väl har fått ett barn kommer ofta frågan – ”När ska ni ha ert andra barn?”

I den här boken få vi följa Sara Källströms egna dagboksanteckningar under deras IVF (provrörsbefruktning), varvat med fakta och intervjuer med par i samma sits. Hon intervjuar även personal på IVF-kliniken och det är nog den biten som jag personligen tycker är mest intressant att läsa om. De får ju träffa så oerhört många par som inte gör annat än längtar efter barn. De får följa dem på deras svåraste resa, och se hur en del lyckas och hur andra inte gör det. För trots att vetenskapen har kommit så långt i dag finns det fortfarande en hel del par som aldrig når hela vägen fram. De får aldrig bli föräldrar.

Jag har många i min omgivning som har gått igenom IVF. En del vänner har lyckats på första försöket, en del har gjort många försök under flera år. En del har gett upp och tagit steget att adoptera. En del har fortsatt kämpa. En del har kommit närmare som par. En del har separerat. Om de som kämpat utan att lyckas vet jag inget om – för det är inget som det talas om. Det är för svårt att prata om. För många känslor. Det gör för ont att blotta sig.

Sara Källström skickade den här boken till mig med en fråga ifall jag ville lästa, och det ville jag gärna. Det här är som sagt ett ämne det inte pratas så mycket om, trots att det egentligen är rätt så vanligt. Hon skriver i boken att vi redan under skoltiden borde prata om att alla människor inte kan få barn, i alla fall inte utan assistans. Jag tror de flesta känner igen sig att man gör allt man kan för att skydda sig från att bli gravid när man är yngre. Många äter p-piller i många, många år. I dag börjar vi försöka bli gravida i allt senare ålder och det gör så klart att det kan bli problem om det visar sig att man måste gå igenom IVF. Utredningen tar tid, proceduren likaså. Det kan vara bra att inte påbörja barnförsöken i alltför hög ålder, för att helt enkelt hinna.

Det här är tänkvärd och intressant läsning. Ibland gör det ont att läsa, för det är så många som aldrig får sin dröm besannad, drömmen om att bli mamma. Just det här avsnittet i boken berörde mig starkt:

”Jag är en mamma utan barn”. Att vara mamma i hjärtat, men aldrig få uppleva lyckan att verkligen få bli mamma – det måste vara fruktansvärt. 

Det här är en bok som berör. Läs den om du själv är i samma situation eller om du känner någon som är det. Jag kan nästan garantera att du i alla fall tillhör den sistnämnda kategorin. Kanske utan att veta om det. 

Recensionex från författaren.