Årets bok 2021

⭐️Årets bok 2021⭐️

Jag har nu läst 11 av de 12 nominerade till Årets bok, och jag vet inte om jag ska strunta i den sista pga ämnet. Jag är rätt nöjd med att ha läst så många det här året eftersom jag tidigare år inte har gjort det.

Så här blir mitt val:

1. Älskade barn (har fått nästan alla mina röster)

2. Amerikansk jord

3. Stöld

4. Je m’appelle Agneta

5. Hoppets tåg

6. De kapabla

7. Flickan som fick en röst

8. Vänligheten

9. Brinn mig en sol

10. Rotvälta

11. Samtal från en ängel

Ej läst: Shuggie Bain

De tre första fick alla toppbetyg av mig. Så otroligt starka läsupplevelser alla tre. 🥰 Fyran kom inte långt efter i betyg.

Plats 5-8 hade alla något jag tyckte om, men också något jag saknade.

Plats 9 och 10 var traditionella deckare och det går inte hem hos mig. Plats 11 gillade jag inte alls.

Jag vet inte om jag är extremt kritisk för jag har sett andra sätta så mycket högre och jämnare betyg än vad jag har gjort. 😅 Men när de blir nominerade till Årets bok läser jag nog också med lite mer kritiska ögon och med en högre förväntan. Flera av böckerna stod på läslistan redan innan de blev nominerade men de som hamnade sist gjorde inte det. Jag har rätt bra koll på vad jag gillar att läsa och det är väldigt sällan numera som jag ogillar en bok. Jag gillar t.ex. inte att läsa deckare då de har ett innehåll som inte lockar så jag är inte förvånad att jag sätter låga betyg när jag väl läser en deckare.

Jag tycker fortfarande att Den sista migrationen saknades bland de nominerade. Den hade bidragit till en bredd bland genrer tycker jag. Och varför har Mattias Edvardsson aldrig nominerats? 🤷🏼‍♀️

Jag kommer fortsätta rösta på Älskade barn den röstningstid som är kvar. Jag tror inte att den blir årets vinnare, men det är MIN vinnare. 🥇Kanske Stöld vinner?

Juli månads läsning

Något sent, men här kommer en sammanfattning av juli månads läsning. Det blev 13 lästa böcker, vilket är färre än jag hoppats på. Men det har varit semester och vi har gjort en hel del utflykter så det har blivit klart färre lästimmar.

Jag har svårt att bara välja en favorit, men om jag får säga två i stället så blir det ”Fem år senare” och ”Vingården för vilda drömmar”. Den förstnämnda var en så härlig läsupplevelse och överraskade. Den sistnämnda hade jag redan innan höga förväntningar på och de höll med råge. Två otroligt bra böcker!

Av de övriga bjöd flera på väldigt härliga läsupplevelser medan några blev något av en besvikelse. ”Brinn mig en sol” och ”Vänligheten” läste jag enbart pga nomineringen till Årets bok, men de var bara ok läsning för mig. ”När stormen kom” förstod jag mig inte alls på och ”Sista brevet från din älskade” fick jag kämpa med – men den sistnämnda blev ju en riktigt härlig biofilm i stället.

⭐️Er tredje man av Denise Rudberg

⭐️Fem år senare av Rebecca Serle

⭐️28 somrar av Elin Hilderbrand

⭐️När stormen kom av Rosamunde Pilcher

⭐️En misslyckad kvinnas bekännelser av Alexandra Potter

⭐️Sommaren på Nornö av Jennifer Anglade Dahlberg

⭐️Den franska lavendelgården av Jo Thomas

⭐️Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson

⭐️Min storslagna död av Jenny Jägerfeld

⭐️Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes

⭐️Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

⭐️Vingården för vilda drömmar av Caroline Säfstrand

⭐️Vår bästa tid av Kiley Reid

Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

Det här är en av de nominerade till Årets bok och jag ska erkänna att jag inte hade läst den annars. Jag läser ju alla de nominerade det här året. Men det jag läst tidigare av John Ajvide Lindqvist har varit så läskigt plus att boken med sina 716 sidor är för mycket tegelsten för att locka. 😅 Men det var bara att hugga in.

Huvudperson i den här boken är en gul container som plötsligt står där i Norrtäljes hamn. När det slutligen bestäms att den ska öppnas väller något ut som förändrar människor och gör dem mindre vänliga mot varandra.

Förutom containern får vi följa sex personer. Siw och Anna är nära vänner och Siw har en förmåga som gör att hon kan höra saker i framtiden. Johan, Max och Marko är gamla barndomsvänner och även Max har en förmåga att kunna se in i framtiden. Och så har Markos syster Maria också en stor del i handlingen.

I en så här tjock bok ryms ju mycket och jag tyckte att det blev lite väl många trådar ibland. Jag hade velat ha mer av containern och dess historia och att den hade fått större utrymme i berättelsen. Slutet var nog det jag gillade mest med hela boken. Så himla glad att den slutade så starkt.

Innan jag läste boken fick jag veta att det var mycket prat om vikt så jag var redan förberedd på det. Siw och Anna beskrivs som tjocka och det är ett sådant tjat om deras vikt hela boken igenom. Andra människor (och de själva) bedömer dem utifrån deras storlek och det blir både tröttsamt och ledsamt i längden. Bokens tredje huvudperson Maria är i stället en underskön fotomodell som alla killar vill ha. Vikt- och utseendefixeringen drar ner helhetsintrycket för boken. Det blev för mycket av det.

Ungefär halvvägs in i boken var jag rätt mätt på att läsa den. Det kändes upprepande och stiltje på samma gång och jag ville bara komma vidare och få svar på hur det skulle sluta. Vi får följa de sex personerna både i nutid och till viss del under deras uppväxt och det är just det som gör berättelsen så spretig och långsam.

Sammanfattningsvis är det här ok läsning med ett djupt budskap, men den får inte min röst i Årets bok.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist

För några veckor sedan lånade jag hem Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Jag har tänkt läsa boken i flera år men det har inte blivit av. Efter att ha blivit påmind om boken på någon blogg lånade jag hem den för att äntligen ta tag i läsningen. Det gick dock inte så bra. Från första början slogs jag nästan omkull av äckligheten i boken. Beskrivningarna är så närgående och så äckligt vidriga att jag nästan fick kräkkänslor. Det gick inte att läsa boken i samband med måltider, varken före eller efter, vilket begränsade läsmöjligheterna. Inte heller kunde jag ha boken liggande framme med framsidan uppåt eftersom jag mådde illa bara av åsynen av den. När reservationen på Låt den rätta komma in meddelades från bibblan för någon veckan sedan valde jag att att börja läsa den i stället, vila sinnena lite.

Jag vet inte om min bild av författaren hade färgats för mycket av läsningen av Hanteringen av odöda, men samma fenomen uppstod även i den här läsningen. Det känns som om John Ajvide Lindqvist gillar att frossa i äckligheter, vidriga detaljer och slasheffekter som skulle passa in i vilken dålig skräckfilm som helst. Vissa saker påminde mig faktiskt om någon äcklig slash-skräckfilm som alla rådiggade när vi gick på gymnasiet. Namnet på filmen har jag lyckats förtränga, men en del scener är fastetsade i minnet, tyvärr.

Boken handlar om tolvårige Oskar som mobbas i skolan och som drömmer om att hämnas sina plågoandar. En dag blir han vän med sin grannflicka Eli, som bara kommer ut på kvällarna och som Oskar inte vet något om egentligen. I samma veva mördas en pojke i närheten, på ett mycket speciellt sätt. Oskars mamma varnar honom för att fortsätta gå ut på kvällarna men vänskapen med Eli drar honom ut. Men något är väldigt annorlunda med Eli. Hon är inte som andra. Hon är väldigt speciell.

Det här är alltså en vampyrbok. Ett tema som tilltalar mig egentligen, men som kanske blev lite väl mycket i den här boken. Nog för att böcker om vampyrer inte kan vara trevliga sagoberättelser, men det här var alldeles för magstarkt för min del. Storyn är bra och boken är inte dålig, men hälften hade varit nog. Jag mår fortfarande illa efter läsningen av den här boken ska jag erkänna. Och Hanteringen av odöda kommer att lämnas tillbaka halvläst. Jag fixar det inte. Jag kanske är extremt överkänslig för alla andra verkar ju älska den här boken. Men nu känner jag ett behov av att jag läsa en massa chick-litt för att skölja ur systemet lite och för att kunna äta mat utan att tänka på boken och få kräkreflexer.

Till råga på allt kommer filmatiseringen av boken ut på bio snart. Enligt förlaget kommer den nu i april och på andra ställen står det oktober. I vilket fall som helst ska jag inte se den! Usch.