Filmatiseringar att se fram emot

Min stora favorit Jonathan Tropper har fått en av sina böcker filmatiserade – This is where I leave you (Sju jävligt långa dagar). Den kommer i höst, med Jason Bateman i rollen som Judd. Enligt imdb kommer den i september och jag kan säga att den är ett måste att se för mig! Den åker rätt upp på bio-i-höst-listan. Och ni som fortfarande inte har läst något av Tropper måste se till att göra det. Just den här boken är en av favoriterna, men å andra sidan har jag ju hittills gillat allt jag läst av Tropper.

En annan filmatisering jag ser fram emot är If I stay, av Gayle Forman (Om jag stannar). Den kommer inte förrän i december så det är ju ett tag till dess, men den hamnar absolut på listan över filmer jag bara måste se i höst. Det är en bok jag gärna rekommenderar till elever och den brukar gå hem. Även andra delen är fin, berörande. Filmen tror jag kan bli riktigt, riktigt bra om de får till känslan från boken.

Men redan nu i vår och sommar finns det filmatiseringar att checka av på listan. Först ut är Divergent av Veronica Roth, som går just nu på bio. Jag har läst boken, men ännu inte recenserat den. Recension kommer framöver Jag måste bara få med mig någon som vill se filmen. Frågan är om sambon är så lockad?

I juni kommer Filmen med stort F – Förr eller senare exploderar jag. Det kan ju bli hur som helst att se sin favoritbok på film. Kommer det att lyckas eller kommer jag att avsky? Den här filmen kan jag tänka mig att gå på helt själv, för det finns risk att jag kommer sitta där och lipa i salongen. Jag kanske kan be sambon hämta mig i alla fall, om jag nu inte skulle klara att köra bil efteråt.

Sist, men inte minst, kommer en film som inte verkar komma. Först skulle den komma redan i mars, sedan fanns inget datum och numera står det inte ens att den kommer till Sverige. Den kommer tydligen till Danmark den 25 september, men inte till Sverige. Hur ska de ha det? Innan jag somnar har favoriten Colin Firth och Nicole Kidman i huvudrollerna. En sådan film måste väl komma till Sveriges biografer?

Och – sedan kommer också några filmatiseringar vars böcker jag ännu inte har läst. De måste förstås upp på att-läsa-listan innan de går upp på bio. Gillian Flynns Gone Girl, med Ben Affleck i huvdrollen, kommer i oktober. Den har ju hyllats av många, och den tänker jag plöja i sommar. The Maze Runner av James Dashner är jag grymt nyfiken på. Jag köpte in boken till bibblan, och den hann inte komma in förrän en elev norpade den. En elev som hade stenkoll på att den kommer som film snart. Den ska jag norpa hem över sommaren i alla fall. Jag är också nyfiken på både boken och filmen Wild av Cheryl Strayed. Huvudrollen spelas av Reese Witherspoon, och hon brukar vara bra. En elev frågade faktiskt efter just den boken bara härom dagen, så den ska införskaffas och läsas. Filmen kommer i år någon gång, inget datum satt än.

Icke att förglömma – Hungerspelen fortsätter ju även i år. Första delen av sista delen, så att säga, kommer i november. Jag har ju läst och tyckt om alla tre delarna så att se dem på film är ett måste.

Ett mastigt bok-blir-film-år, definitivt. Nu hoppas jag på många härliga biobesök, och även många härliga lässtunder när det gäller böckerna jag ska läsa innan filmatiseringen kommer. Bara några veckor kvar på terminen nu, sedan väntar sommarlovet med en massa läsning på schemat.

När jag lät dig gå av Gayle Forman

Vissa karaktärer stannar kvar efter läsningen, dröjer sig kvar och gör sig oförglömliga. Mia och Adam i Gayle Formans Om jag stannar är definitivt två sådana karaktärer. Kanske berodde det på omständigheterna i boken. Att läsa om bilolyckor ligger mig väldigt nära eftersom jag varit med om en sådan själv och ämnet får mig att minnas och känna vad jag kände då.

I vilket fall ville jag veta hur det gick för Mia sedan. Hur klarar man att gå vidare när hela ens familj utplånats och man själv står ensam kvar? Svaret får vi i den här boken där det nu är Adam som berättar deras historia, vad som händer efter olyckan. Hur både Mia och han går vidare med sina liv, fast på olika håll.

Vi möter dem tre år efter olyckan och båda två har ett liv där musiken står i fokus. Adams band har blivit enormt stora och han är en stor rockstjärna som blir igenkänd överallt. Mia är hyllad cellist och gör bejublade konserter. Och det är just en av hennes konserter som lockar Adam att gå och lyssna och när han efteråt blir inbjuden till hennes loge träffas de igen för första gången på väldigt länge.

Precis som i förra boken är det gripande läsning. Både Mia och Adam har gått vidare i livet, eftersom det är så man gör. Man går vidare, på ett eller annat sätt. Men olyckan har satt sina spår hos dem båda och gjort det omöjligt för dem att vara tillsammans. Ändå finns det hos båda en saknad efter den andre. De vill, men kan inte.

Det var faktiskt befriande att få läsa en fortsättning och få veta hur det hade gått för Mia och Adam. Konstigt hur två fiktiva karaktärer kan sätta så starka spår i ens hjärta. Jag tror att deras historia kom mig så nära inpå eftersom den låg mig så nära personligt. Bilolyckor i litteratur har en tendens att riva upp sår och gamla minnen hos mig. Jag vill gärna att det ska sluta väl för att jag ska få ro i sinnet efter läsningen.

Om förra boken tyckte jag att det inte var den bästa boken i ämnet, men att den var tänkvärd och lämnade ett avtryck. Det är konstigt det där, man kan tycka att en bok kanske bara är ok och ändå stannar den kvar i tankarna så länge efteråt. Det är ofta först efteråt jag kan säga om en bok var riktigt bra eller inte. ”En bra bok fastnar”, heter det ju. Så sant, så sant.

Om jag stannar av Gayle Forman

Det här är verkligen ett tydligt exempel på att en bok inte behöver innehålla så många sidor för att rymma ett stort innehåll.

Mia är 17 år när hela hennes familj drabbas av en svår bilolycka. Alla dör utom Mia. Hon upptäcker att hon hamnat i något slags mellanläge där hon kan se och höra allt som händer, samtidigt som hon kan se sig själv ligga i koma. Släktingar och vänner samlas på sjukhuset efter nyheten och vi får följa den kritiska tiden under ett dygn. Mia inser att hon är i valet mellan liv och död. Ska hon stanna – och vad finns att stanna för? Eller ska hon släppa taget och dö som resten av familjen?

Som läsare får vi dels följa alla händelser på sjukhuset, genom Mias ögon, och dels tillbakablickar av hennes liv före olyckan. Vi lär känna Mia som person, hennes tankar och funderingar. Vi lär känna hennes familj, får veta att hon är en exceptionellt duktig cellist och att hon har mött en stor kärlek i pojkvännen Adam. Lager för lager skalas bort tills den stora frågan kvarstår – vad finns kvar för henne här i livet? Vad är värt att stanna för? 

Det är stora tankar som avhandlas och det är tidvis lite jobbig läsning. För mig blir det väldigt nära det här, eftersom jag har varit i samma situation som hennes vakande släktingar och vänner. Man sitter vid personens sida utan att veta om de hör eller inte,  och man ber dem att kämpa för sitt liv – att stanna kvar. Och när hennes farfar säger till henne att det är ok att släppa taget, att han förstår henne om hon vill göra det, men att han väldigt gärna vill att hon stannar hos dem – då kommer tårarna.

Det är en bra bok det här. Tänkvärd. Det är inte den bästa bok jag läst i ämnet, men den lämnar ändå ett avtryck.