Tack oktober!

Det har blivit många lästimmar i oktober vilket gav resultatet 7 lästa och 4 påbörjade. Av de lästa har jag svårt att välja en favorit då alla var väldigt bra. En bra läsmånad helt enkelt!

Den senaste veckan har varit segare läsmässigt. Jag har inte riktigt fastnat för någon bok utan kört slalomläsning, något som jag egentligen inte alls gillar.

Och nu är det läslov sägs det. Men inte för mig. Jag jobbar ju inte längre som lärare och kliniken har öppet som vanligt. Sååå… Det blir kvällsläsning som vanligt för min del. Det är inte kattskit det heller direkt. 

Sekten på Dimön av Mariette Lindstein

Den här boken dök upp i mitt Instagram-flöde och verkade vara spännande utan att vara läskig, alltså precis min typ av bok. Det är dessutom första delen i en trilogi.

Sofia och hennes kompis går på en inspirerande föreläsning som hålls av Franz Oswald, ledaren för Via Terra. De blir personligt inbjudna till Via Terras vackra herrgård på Dimön och väl där blir Sofia inbjuden att bygga upp och ansvara för deras bibliotek. Hon tackar ja och skriver på ett 2-årigt kontrakt och tänker att det kan vara en bra erfarenhet när hon sedan söker andra jobb. Ganska snart blir hon Franz personliga assistent och högra hand. Alla i personalen jobbar hårt för att få i ordning allt på herrgården. Det blir ofta långa dagar kvällar, ofta med bara några få timmars nattsömn. Men hur mycket de än jobbar verkar Franz aldrig bli riktigt nöjd med arbetet. Sofia märker hur han blir alltmer elak, kräver mer och till slut tar till fysiska bestraffningar. Till slut börjar hon fundera huruvida de höga murarna med taggtråd med larm verkligen är till för att hålla inkräktare borta eller för att hålla personalen inne? Ju mer hon funderar desto mer börjar hon tvivla och snart bestämmer hon sig för att rymma. Frågan är bara hur?

Mariette Lindstein var aktiv i Scientologikyrkan i 25 år innan hon äntligen lyckades rymma därifrån. Hon vill med den här boken visa hur lätt det är att bli fast i en sekt och hur svårt det kan vara att ens se och förstå att det rör sig om en sekt. Så är det för Sofia i den här boken. När varningsklockorna väl börjar ringa är hon redan fast och kan inte längre lämna på egen hand. Till början är allt guld och gröna skogar och hon tycker att hennes familj och vänner oroar sig i onödan. När hon inser hur det ligger till är det försent.

Det är spännande läsning även om jag tycker att 500 sidor var lite väl mycket. Boken hade kunnat kortas ner något utan att det hade påverkat själva storyn. Parallellt med Sofias story finns också en annan, där man som läsare först inte riktigt förstår vem det handlar om eller i vilken tid. Jag hade mina aningar som visade sig stämma mot slutet. I början tyckte jag att den storyn var lite störande, men mot slutet förstod jag att den var nödvändig för helheten och då blev den också mer intressant. 

Ibland blev boken nästan obehaglig att läsa, på grund av det som händer. Det är läskigt hur människan kan manipuleras till att tro att något är ok när det är så självklart för en utomstående att det verkligen inte är ok. Som läsare tycker man att Sofia borde inse långt tidigare hur det ligger till, men hon är som förblindad av Franz och hans utstrålning. Och precis som Scientologikyrkan är känd för att locka kändisar, som t.ex. Tom Cruise, jobbar Via Terra på samma sätt. Det är svårt att inte fundera på vad mer som är likt mellan Scientologin och Via Terra. Finns det fler likheter? Jag vill knappt veta…

Boken var inte riktigt lika spännande som jag trott och hoppats på, men den var ändå bra och klart läsvärd. För min del var behållningen det här med hur man kan fångas av en sekt. Det är intressant läsning, absolut. Jag är dock inte säker på om jag kommer att läsa även fortsättningen. Jag känner mig rätt nöjd som det är med att ha läst bara första delen. 

Food Pharmacy av Lina Nertby Aurell och Mia Clase

Den här boken har undertiteln En berättelse om tarmfloror, snälla bakterier, forskning och antiinflammatorisk mat och där fångades direkt mitt intresse. För sådant här älskar jag att läsa om. Hälsa, vad man kan göra själv för att förbättra den och för att må bättre. Ofta är vi ju så fokuserade på olika dieter – vad vi ska undvika att äta och då med syfte att vara smal (oftast). Jag tycker ofta att man glömmer att fundera över vad kroppen behöver för att fungera, vilka byggstenar för att reparera och bygga sig själv. För vår kropp gör ju en massa saker helt på egen hand utan att vi ens tänker på det eller är medvetna om det, men för att kunna göra det på bästa sätt behöver den rätt byggmaterial. Och det är det som den här boken handlar om.

Det skulle kunna vara en torr faktabok men det är faktiskt raka motsatsen. Författarna förklarar på ett både enkelt och läsvänligt sätt, och det kanske är lättare för dem att göra det eftersom det inte är de själva som är forskarna. De förmedlar sådant som de själva har tagit reda på i kontakt med forskare. De varvar fakta med små skönlitterära anekdoter ur verkligheten om sig själva, hur de sitter och diskuterar vissa fakta. Först tyckte jag att de här texterna var lite fåniga och inte passade in, men ganska snart kom jag in i stilen och tyckte att de i stället lättade upp och tillförde bra läsflyt till boken. Kanske är det lättare att känna igen sig i deras texter om man har följt deras blogg, men jag hade faktiskt aldrig ens hört talas om den innan.

Förutom fakta och tips om vad man bör äta finns också en del recept. Eftersom jag är lite nördig när det gäller hälsa och träning och plöjer det mesta inom dessa områden, var det egentligen inga nyheter för mig det som presenterades. Mycket är dessutom väldigt logiskt om man bara tänker till. Det är väldigt befriande att läsa om kost utan att det handlar om en viss diet. Här handlar det ju om att kroppen ska få de bästa förutsättningarna för att kunna jobba. 

Den här boken rekommenderas om man är intresserad av kost och hälsa. Man behöver inte vara lika nördigt intresserad som jag är. Jag tror många skulle ha glädje av att läsa den här och få konkreta tips om hur man kan förbättra sin kost. Utan pekpinnar eller att ha som mål att gå ner i vikt. Lästips!

Everything, everything av Nicola Yoon

Den här boken har synts extremt mycket i mitt Instagram-flöde, så pass att jag kände att jag bara måste läsa. Av någon anledning läser jag inte gärna på engelska, förmodligen pga lathet och bekvämlighet, men den här gången gjorde jag ett undantag och det är jag glad för. Läsningen flöt på hur smidigt som helst och jag tänkte inte ens på att jag läste på engelska. Å andra sidan har den nyss kommit ut på svenska under namnet Ingenting och allting om man hellre vill läsa den på svenska. 

Maddy har en mycket ovanlig sjukdom som gör att hon är allergisk mot världen i sig. Hon bor med sin mamma i ett hus där luften filtreras och i stort sett enda besökaren är sköterskan Carla. De i övrigt få besökarna måste passera genom en lufttunnel och stå ut med att ”avgiftas” då inga skadliga ämnen får nå Maddy. Och skadligt är egentligen precis allting. Så har hon levt sedan hon var en liten bebis, i 17 år, och hon vet inget annat liv. När jämnårige Olly flyttar in i huset bredvid börjar de först kommunicera via skrivna meddelanden på fönstret och senare via chat på datorn. Två tonåringar som finner varandra och en kärlek som tar dem båda med storm. Maddy börjar ifrågasätta det liv hon lever, om det ens är att leva. 

Det här är en smått fantastisk bok. Förutom storyn i sig älskar jag sättet den berättas på. Nicola Yoons man David har gjort illustrationerna till boken, för förutom ren text finns små teckningar, bilder av Maddys journal, vykort osv. Det är liksom en hel värld inuti den här boken. 

Det kanske låter som en rätt sorglig och tragisk bok, men det är snarare precis tvärtom. Det är en bok om kärlek och om livet, om att våga och om att släppa taget. Jag blev väldigt berörd och när jag slog igen boken var det med saknad, för jag hade gärna läst mer om Maddy och Olly. Dessutom kommer det en rejäl twist mot slutet, en twist som gör att man som läsare blir ännu mer berörd. Det är nästan ofattbart att tänka sig att leva instängd i ett hus och bara kunna betrakta livet på avstånd, eller genom böcker och filmer. Det är inte svårt att förstå att Maddy slutligen får nog av sitt liv i en bubbla.

En mycket tänkvärd och berörande bok som jag varmt rekommenderar vidare. Passar lika bra för tonåringar som för vuxna att läsa. 

Läs mer om boken, den svenska översättningen, här. 

(M)ornitologen av Johanna Thydell

Sedan Johanna Thydells debut I taket lyser stjärnorna har hon varit en stor favorit. Jag har kanske svårt att vara riktigt objektiv med tanke på vår gemensamma bakgrund (vi är båda från Värnamo), men med tanke på alla hyllningar hon har fått tror jag inte det spelar någon roll. Det är inte bara jag som gillar hennes sätt att skriva, och att hon har ett alldeles eget språk och uttryck kan vi nog enas om.

I den här boken möter vi Moa. När hon var 2 år lämnade hennes mamma familjen och hörde aldrig av sig. Förrän nu. Femton år senare berättar Moas pappa att mamman har hört av sig och vill träffa henne. Först säger Moa blankt nej. Har hon klarat sig i alla år utan mamman kan hon fortsätta att göra det. Men så börjar hon fundera över alla de där obesvarade frågorna där varför är den största. Tillsammans med bästa vännen Otto gör hon upp en plan. Hon ska åka till sin mamma några dagar med ett skolarbete som ursäkt. Hon ska låtsas vara ornitolog, men i själva verket tänker hon vara där i syfte att vara mornitolog – att studera en mor.

Redan den fyndiga titeln vittnar ju om ett typiskt Thydell-språk. Som sagt, få skriver så träffsäkert som hon gör. Allt från språk till karaktärer och story gör den här boken till en liten pärla att läsa. 

Det är ju lätt att tänka att bok om en försvunnen mor som förenas med sin tonårsdotter ska bli snyftig och sorgsen, men här är det inte alls så. Moa är väldigt bestämd med att hålla ett visst avstånd till sin mamma och det blir definitivt inget tårfyllt återseende. Och jag tänker att det ju är helt rätt – bara för att man är mor och dotter på ett papper behöver man ju inte känna av det. De är totala främlingar som möts, som vilka som helst. Moa har levt nästan hela sitt liv utan sin biologiska mamma och även om hon är nyfiken på henne som person betyder inte det att kärleken och familjekänslan kommer automatiskt. Deras sätt att försöka närma sig varandra är väldigt försiktigt och trevande och ibland smärtsamt. Det är lika svårt för dem båda, även om de försöker hålla sina tankar och känslor för dig själva. 

Det här är en väldigt fin bok med mycket värme. Hade jag jobbat kvar som bibliotekarie hade jag tipsat massor om den här boken. Och även om den här boken riktar sig mot ungdomar tycker jag det funkar precis lika fint för vuxna att läsa den. Moa är en väldigt klok, smart och framför allt rolig tjej. Så missa inte att lära känna henne – läs!

Läs mer om boken här. 

Härliga gratänger av Kristina Eriksson

Gratänger är ju egentligen perfekt när man vill göra något av lite ledsna grönsaker man har i kylskåpet. Att slänga dem i en gratängform tillsammans med lite ost och så in i ugnen brukar funka perfekt. Om man vill ha tips på gratängrecept är det här en riktig guldgruva, antingen att följa rakt av eller inspireras av. För min del brukar det bli mer av det senare – att ta lite av vad som finns hemma och det man gillar mest.

Det första jag brukar kolla i en kokbok är om jag kan laga något ur den. Jag är ju semi-vegetarian, dvs jag äter fisk och kyckling men inte rött kött. I den här kokboken finns visserligen en del gratänger med rött kött men om det är färs brukar det funka att ersätta med vegetarisk färs. Bacon går att ersätta med vegetarisk bacon osv. Jag tror att jag skulle kunna laga de flesta gratänger i den här boken, med ett visst mått av anpassning. Det är väl egentligen när det är viltkött som jag inte riktigt vet hur jag ska kunna anpassa. 

Jag gillar när kokböcker har tydliga bilder på maten. Jag vill kunna se hur det ser ut för att veta om det är något jag kan tänkas vilja testa. Här är bilden på ena sidan och receptet på den andra – ett uppslag per rätt. Lättläst och lätt att förstå och laga. Eftersom det är gratänger är det ju mycket att hacka, lägga i lager och sedan in i ugnen. Oftast väldigt enkelt! Är det för avancerat och för många ingredienser brukar jag backa. Jag gillar när det går fort och enkelt att laga mat. 

Här finns både vardagliga rätter och lite mer festliga sådana. En favorit är t.ex. Broccoli- och blomkålslasagne med ajvar relish. Få ingredienser, lätt att göra = perfekt för en trött småbarnsmamma. Och vegetariskt! Det finns också en vegetarisk tacogratäng som jag fortfarande inte testat. Den innehåller egentligen bacon, men ofta när en rätt innehåller mestadels vegetariskt brukar jag helt enkelt bara utesluta bacon, strunt samma om man tappar en smakdel där. 

Som sagt, en del vegetariska recept och en del som går att göra helt vegetariska. Men – om man är helvegetarian och inte äter fisk så tror jag inte man uppskattar den här kokboken. Personligen hade jag också föredragit en indelning av recepten i vegetariskt, fisk, kyckling och kött. Nu är allt i en enda blandning och det blir lite rörigt och inte lika lätt att överblicka, särskilt om man som jag inte äter t.ex. rött kött. En uppdelning hade gett en bättre överblick när man snabbt vill hitta vilken typ av gratäng man vill laga. 

Rec.ex från Semic. Läs mer om boken här. 

Det kommer aldrig mer vara du av Anne-Lie Högberg

Tidigare i år läste jag Väck mig när det är över av Anne-Lie Högberg. Då visste jag inte att det egentligen var den fristående delen till den här. Eftersom jag tyckte väldigt mycket om den ville jag läsa även den här, även om det då blev i fel ordning. När författaren själv skickade en signerad bok till mig var det ju givet – klart jag skulle läsa även första delen. 

Agnes man Oscar berättar att de har blivit bjudna på midsommarfest hos gemensamma vännerna Lisa och Tom. Men Oscar beter sig konstigt och när Agnes kryper ner i sängen hos honom efter festen börjar han gråta och berättar att han älskar Lisa. Hela Agnes livs förändras över en natt. Hon tvingas flytta till lägenhet, ha barnen bara varannan vecka och skaffa ett annat jobb. Till stöd har hon sina föräldrar och vänner, men det tar lång tid att bygga upp ett nytt liv. Att släppa sorgen och ilskan över att det blivit så här. 

Vi får följa Agnes under 1 år, från skilsmässans start och framåt. Hon går från att vara ledsen och nedbruten till att bli stark och stå på egna ben. I den här boken träffar hon också Tobias, och eftersom jag vet vad som händer i andra delen var det roligt att få veta hur det började.

Det funkade bra att läsa böckerna i fel ordning. Jag gillade andra delen och jag gillar den här lika mycket. Det här är ganska typiskt för vad jag gillar mest att läsa. Jag läser helst kvinnliga författare, gärna svenska, som skriver om karaktärer som direkt tagna ur vardagen. Det handlar om relationer, samtida sådana, och det är läsning där man kan känna igen sig. Det är med sådan läsning jag trivs allra bäst. 

Det ska tydligen komma en tredje del om Agnes och hennes familj och det är en bok jag ser fram emot. Jag gillar att läsa om Agnes och alla andra i hennes närhet. Jag tycker väldigt mycket om när der finns serier i den här genre. Jag är ju inte så förtjust i deckare, där just serier är vanliga. Jag gillar när man gör serie av böcker där vanliga människor har huvudrollen. Ibland känns der skönt att kunna återse karsktärer man tyckt mycket om i en bok. Så att det här nu ska bli en trilogi applåderar jag lite för. 

Min ponny Mulle! av Lena Furberg

Lena Furberg signerade böcker på Bokmässan och det var en given programpunkt för mig. Jag velade om jag skulle köpa boken till mig eller dottern. Enligt Lena Furberg passade den barn ca 3-6 år (dottern är 5,5 år) eller vuxna upp till 99 år. 🙂 Till slut bestämde jag mig för att få den här signerad till dottern och en Mullesamling till mig själv. 

Molly drömmer om en alldeles egen ponny och en dag slår drömmen in: hennes föräldrar ska ge henne en ponny. Efter mycket letande hittar hon Mulle och det är kärlek vid första ögonkastet. Men ganska snart upptäcker hon att den där Mulle är rätt så busig. Hon hittar honom i grannes tulpanrabatt och han är så kittlig att han inte kan bli borstad under magen. Molly drömmer om en tävlingskarriär, antingen på dressyr- eller hoppbanan. Men Mulle drömmer om att bli rodeohäst. Hur gör man när man har en sådan busig ponny? Skickar tillbaka? Behåller?

Jag växte upp med Mulle och Min Häst och det var väldigt roligt och mysigt att få läsa högt ur den här för dottern. Hon gillade den väldigt mycket och skrattade åt den busiga Mulle. Första gången vi läste den tyckte hon faktiskt att Molly skulle skicka tillbaka Mulle för han var helt enkelt för busig. 

Lena Furbergs teckningar är som vanligt helt fantastiska. Det är ren kärlek att titta på bilderna och läsa om Mulle och Molly. Det funkar lika bra för en 5-åring som för en 39-åring. Boken är både rolig och lärorik. Om man har en liten där hemma som tjatar om en egen häst så finns det mycket att prata om kring den här boken. Det är inte bara enkelt och roligt att ha egen häst, det märker Molly snabbt. 

Kanske julklappstips? Hur som helst är det här är en väldigt fin barnbok som jag varmt rekommenderar. 

Cancerboken

Eftersom vi är inne i oktober och rosa månaden vill jag tipsa om cancerboken.se. Det är en dagbok ur verkligheten, skriven av en dotter vars mamma drabbats av bröstcancer. Det är väldigt vackert skrivet och det är tänkvärd och berörande läsning. Jag fick ett mail från tjejen som har skrivit den och jag tycker att den förtjänar att uppmärksammas. Gå in och läs! 

Som om vi kände varann av Tobbe Möller

Att läsa noveller är perfekt när man busspendlar. Jag har rätt kort bussresa hem så en novell är lagom läsning. Jag skulle säkert hinna med ännu en, men jag har lärt mig att det liksom förstör novellerna om jag läser två åt gången. En är lagom, för att också kunna smälta den och fundera lite på vad jag just läste.

I den här boken finns 12 noveller samlade, alla med gemensam nämnare att de är som tagna ur vardagen och med en betoning på relationer. Och som med vilken bok som helst finns det vissa berättelser som når fram lite extra, medan andra lämnar mig mer oberörd. Min absoluta favorit är den där två män träffas och diskuterar vänskap. Eller rättare sagt, den ena mannen ställer väldigt ihärdiga frågor till den andra som snurrar in sig i formuleringar och tyckanden som inte riktigt går ihop. Är en vän någon man kan ringa mitt i natten om precis vad som helst? Är de sådana vänner? Jag kan inte låta bli att skratta åt deras samtal. Det är väldigt skickligt upplagt, samtalet dem emellan och allt som sker runt omkring dem. Flera andra noveller väcker igenkänning, som t.ex. den med burkskåpet där ett skåp där man förvarar just burkar är temat som novellen spinner kring. Ett något annorlunda tema, men som visar sig vara väldigt pricksäkert och underhållande. Jag gillar också den inledande novellen som levererar en oväntad twist som faktiskt fick mig att läsa novellen en gång till bara för att se om jag läste den annorlunda då.

Jag tycker att den här novellboken är väldigt trevlig läsning. Jag gillar ju allmänt att läsa berättelser från vår samtid, med helt vanliga människor och helt vanliga problem. Här finns tolv sådana berättelser, både underhållande och välskrivna. Om man gillar att läsa noveller, eller är nyfiken på att testa, kan jag rekommendera den här boken. Men som sagt – läs en novell i taget för bästa upplevelse.

Omgiven av idioter av Thomas Erikson

Titeln på den här boken avskräckte mig först. Visst låter det lite krasst att kalla folk för idioter? Men så satt jag där utan något att läsa och en e-bok brukar ju vara en bra lösning då. Jag gick in på Bokus och kollade recensionerna, och när jag såg att många kommenterade att den var rolig läsning – ja, då var det bara att klicka hem och börja läsa!

Det här med ”omgiven av idioter” kom från en företagare som tyckte just så om alla sina anställda. Vad det handlar om är ju egentligen att vi är olika som människor och att det kan göra kommunikation, och därmed förståelse, svårt. Den här boken vill visa hur man kan lära sig att kommunicera med andra och att man genom förståelse kan släppa det där med att tycka folk är idioter. Förhoppningsvis…

I boken redogörs för 4 olika typer av människor – röda, gula, gröna och blå. Man får veta vad som är utmärkande för varje färg, hur man kan lära sig att förstå en människa med en viss färg, och hur man kommunicerar. Många människor är dessutom inte bara en färg utan kanske en blandning av två, eller kanske tom tre. 

Det här är jättespännande läsning! Jag skrattade igenkännande åt både mig själv och andra människor omkring mig. Förutom fakta är boken kryddad med anekdoter från författarens möten med olika människor i sitt yrke, och flera gånger läste jag högt om dessa för mannen. Det här med människor och kommunikation och varför vi är som vi är – det är något jag tycker är så himla intressant. Varför uppfattar vi varandra så olika? Varför är vissa människor så svåra att prata med? Varför är en del så buffliga medan andra inte avslöjar en enda känsla? Massa frågor som får svar i den här boken. Och det roliga är att jag fick förklarat varför jag själv reagerar som jag gör ibland. 

Efter att ha läst den här boken har jag börjar tänka på människor i färger. På ett positivt sätt. Det handlar ju om förståelse och kommunikation, hur man ska nå fram till varandra. Jag kan konstatera att jag har en hel del blå drag i mig – jag tycker det är viktigt att följa regler, är perfektionist, vill ha mycket fakta osv. Men jag är lika mycket grönt – känslomänniska, avskyr konflikter och att stå i centrum, vill göra gott för människor jag tycker om osv. När jag läste upp lite mer negativa drag för maken började han asgarva. Jag antar att de stämde rätt bra med andra ord… Men, de behöver vi ju inte rabbla upp här. 🙂

Så – en mycket läsvärd och faktiskt underhållande bok för alla som är intresserade av människor och kommunikation. Lästips!

Viskskrik av Kristina Emanuelsson

Den här boken dök upp med väldiga hyllningar i mitt Instagramflöde, och det är klart att man blir nyfiken då. När jag såg att Kristina Emanuelsson skulle vara på Bokmässan passade jag på att gå till Calidris förlags monter. Och där hade jag tur, för precis då fanns hon där och jag kunde få både en liten pratstund och en signerad bok.

I den här boken får vi möta Alice i två parallella berättelser där den ena handlar om henne som barn och den andra när hon är vuxen. Barnet Alice växer upp med ständiga fyllefester, där pappans grogglas är något som är bland det mest värdefulla som finns. De glasen smyger hon ibland ut från lägenheten för att bjuda kompisar på coca cola. För Alice har fri tillgång till coca cola. Hos henne finns inga regler om hur mycket godis man får äta, eller när. Det finns inga regler om läggdags heller. Däremot finns det en massa oskrivna regler om mamman och hennes låtsaskompis Isa. Oskrivna regler om vad man kan säga eller inte kan säga när mamman mår som sämst.

I vuxen ålder umgås Alice fortfarande med Jack från barndomen. Hon har svårt att fatta beslut, att ta tag i saker. Hon känner det själv som att hon bara glider omkring i tillvaron, utan att veta vad hon egentligen vill. Hon saknar en plan. När hon möter den gamla klasskompisen Pernilla blir hon som besatt av att spionera på henne från en buske utanför hennes villa. Där sitter hon hela dagar och bara spanar. Det agg hon hyser mot Pernilla får man som läsare allt större klarhet i ju längre in i berättelsen man kommer.

Berättelsen om Alice är berörande på det där lite ont i magen-sättet. Det barnet Alice är med om borde inget barn råka ut för. Med två dåligt fungerande föräldrar får hon ta ett större ansvar är hon borde vid sin ålder. I alla hyllningar om boken har det personliga och mycket träffsäkra språket lyfts fram och jag kan bara hålla med. Språket lyfter berättelsen och det känns ibland som om man kommer in under skinnet på Alice, så nära inpå att hennes ångest blir ens egen.

Boken är stundtals tung att läsa på grund av ämnet. De vuxna sviker om och om igen. Alice är smärtsamt medveten om att hennes familj är annorlunda, att det inte är en bra sak att sakna regler hemma. Hon försöker passa in i skolan och få vara del av den coola världen och hennes nyckel dit är att bjuda kompisar på coca cola. Hon bor i ett lägenhetsområde och ser skillnaden mellan hennes liv och Pernilla som bor i ett finare villaområde. Den känslan lever kvar i vuxen ålder och Pernilla blir en slags symbol över det finare livet, det hon bara kan se på men inte uppleva själv. Att följa Alice i vuxen ålder visar så väl hur man formas av sin uppväxt. Det är lätt för andra att se ner på Alice när de inte vet hur hennes uppväxt sett ut. Som läsare vet man, och det är inte utan att man hejar på henne och önskar att hon ska ta sig ur och upp, att ta tag i sitt liv. Utan att avslöja handlingen tycker jag att slutet är fantastiskt bra. Det var skönt att kunna slå igen boken med en lättare känsla i kroppen.

Det här är en mycket läsvärd och välskriven bok som jag varmt rekommenderar. Och jag tror nog att vi kommer att få se mer av Kristina Emanuelsson i framtiden.

Läs mer om boken här.