Ingen konst att falla för dig av Annelie Mannerström

Den här boken gillade jag. En modern romance med karaktärer som kändes verkliga och en intressant story där det också finns ett drag av spänning. Många intressanta livsöden – med sorger från barndomen, människor som sviker, ensamhet, att hitta sin väg i livet och förlåtelse.

”När systerns liv faller samman bestämmer sig Olivia Eriksson för att lämna sin internationella karriär som konservator och flytta tillbaka till Göteborg. Hon tar ett jobb på sin väns konstateljé och kunden Pascal fångar hennes intresse. Men rykten kopplar honom till ett omfattande konstbedrägeri, samtidigt som han beskrivs som en playboy. Och skulle Olivia inte fokusera på någon annan än sig själv för en gångs skull?

Den erkände konstsamlaren och galleristen Pascal Nordell har problem att få galleriets ekonomi att gå ihop. På kort tid blir han både lurad, polisanmäld och offentligt förtalad. Han försöker på alla sätt rädda det som räddas kan samtidigt som han tvingas hantera de känslor hans nya konservator väcker. Den färgstarka Olivia påminner inte det minsta om de kvinnor han tidigare har träffat, men kanske är det precis det han har letat efter?”

Jag tycker om när jag får lära mig något nytt av boken jag läser. I den här boken får vi följa med till Göteborgs konstvärld och det är verkligen en okänd värld för mig. Jag kan absolut ingenting om konst, förfalskningar, galleri, restaurering o.s.v. Och så intressant att jobba som konservator! Jag tyckte om att få följa med lite bakom kulisserna i Olivias yrke.

Det här är en bok med en bra mix av yta och djup, hetta och vardag. Jag tyckte lite extra mycket om mormodern som fick ta plats och vara en trygg vuxen. Kanske inte den klassiska mormodern, utan med lite mer humor och full-i-fan.

Kan varmt rekommendera denna om man söker mysig underhållning med humor, hetta, allvar och härliga karaktärer.

Barnmorskan i Berlin – Kvinnan i kanalen av Anne Stern

Den här boken bjöd på både spänning och en skildring av det vardagliga livet i 20-talets Berlin. Jag har läst väldigt många böcker som utspelar sig i Tyskland under andra världskriget men ingen som utspelar sig under tiden mellan första och andra. Här kan man ana att det ligger och pyr, det som sedan mynnar ut i krig.

”Den unga barnmorskan Hulda Gold är en kvinna som hävdar sin självständighet mot alla odds och som är de fattiga, förtryckta och föraktade kvinnornas trogna försvarare. En av de hon vårdar, en gravid kvinna i ett av Berlins många slumområden, är en dag alldeles förtvivlad. Hennes granne har hittats död och man tror att hon hoppat i kanalen av fri vilja. Det betvivlar den unga kvinnan. Och kanske är hon inte ensam, kriminalkommissarie Karl North verkar också intressera sig för fallet. Men han behöver Huldas hjälp, folket som lever på skuggsidan av staden pratar inte gärna med polisen och Hulda dras därför djupare och djupare in i fallet.”

Boken beskrivs som en deckare men är mycket mer än så. Det är en historisk roman blandat med en spännande story likt en pusseldeckare. Barnmorskan Hulda som är huvudpersonen rör sig mycket i fattiga områden och det är ibland ganska tung läsning när det beskrivs hur människor, och framför allt barn, lever där. Hjärtat brister flera gånger under läsningen. Dessutom får vi följa med in på ett sjukhus för ”svaga” och hur man behandlade och såg på psykisk ohälsa på den tiden är verkligen fruktansvärt. Vissa scener fick jag faktiskt skumma igenom för att ens klara av att läsa.

Hulda är väldigt stolt över sitt arbete som barnmorska och mån om att vara självständig och få välja sitt liv själv. Hon har en cykel som hon tar till sina patienter, men en cyklande kvinna är ovanlig och ses på som märklig. Det anses skadligt för kvinnor att cykla.

Det här är första delen i en serie och jag vill definitivt läsa mer. Jag vill läsa mer om både Hulda och kriminalkommissarie Carl North och jag hoppas att båda två kommer finnas med i kommande delar.

Som sagt, spännande och intressant läsning och jag kan verkligen rekommendera att läsa denna.

Månens syster av Fia Lien

Här kommer tips på en otroligt vackert illustrerad barnbok. En bok där äventyr blandas med magi och natur. En sån där bok där man skulle kunna rama in varje illustration.

”En natt upptäcker Lux och Lune att månen har en syster. För länge sedan, i tidernas början, föll månens syster rakt ut i rymden. Sedan dess har månen vandrat runt jorden och lyst över skogar och städer och ängar och åkrar, men utan att hitta sin syster. Kanske kan Lux och Lune se vad som finns i jordens alla gömslen dit månens blick inte når?”

Mina barn läste den här tillsammans – storasyster läste högt för lillebror. Det är en bok som lämpar sig väl för just högläsning eftersom texten är på vänstersidan och illustrationerna på högersidan. Illustrationerna är detaljrika, fantasifulla och stämningsfulla.

Dottern, 12 år, beskrev boken som mysig och sonen, 8 år, tyckte att den var fin. De ger boken 🌕🌕🌕🌕(och en halv) respektive 🌕🌕🌕(och en halv) av fem möjliga.

Jag är väldigt förtjust i barnböcker där naturen har en viktig del i berättelsen och så är det ju verkligen i den här boken. Hur ofta har man inte tittat upp på månen som barn och funderat över den?

Boken rekommenderas från ca 3 år och uppåt.

Den sista pusselbiten av Claire Alexander

Låt inte det rosa omslaget avskräcka, för det här är en bok med både svärta och sorg. Den här boken gav mig boksmälla, för vad läser man efter en sådan här bok?

”Meredith Maggs är en självständig kvinna som bor i Glasgow, den enda hon behöver bry sig om är hennes katt. Hon har ett framgångsrikt jobb, gillar att laga mat, lägger många pussel och får regelbundet besök av sin bästa vän Sadie och Sadies barn. Men Meredith är inte som de flesta andra 35-åringar. En traumatisk händelse och en splittring i familjen har gjort att hon inte lämnat hemmet på över tre år.

Meredith trivs med sin tillvaro, hon är frilansskribent och får många uppdrag, har en vardagsrutin som gör att hon får all motion hon behöver, och Sadies besök brukar alltid liva upp, även om det också är skönt när hon och barnen gått och lugnet sänker sig igen. Det är egentligen inget som fattas henne. Men när två nya människor kommer in i hennes liv och börjar ställa frågor om hennes förflutna, tvingas motvilligt Meredith att konfrontera den dåtid hon gjort sitt bästa för att förtränga. Och långsamt inser hon att hennes resa mot lycka och självacceptans innebär mycket mer än att gå ut genom ytterdörren.

Meredith har inte lämnat hemmet på över tre år och vi får följa henne både i nutid och i dåtid, från hennes barndom och framåt. Sakta men säkert får vi veta vad som har hänt som gjort att hon isolerat sig så från omvärlden.”

Jag blev så berörd av den här boken. Den var både fin och sorglig, smärtsam och hoppfull på samma gång. En bok om familj, relationer, vänskap och om att stå upp för sig själv. Vilket livsöde att få ta del av. Inte konstigt att jag fick boksmälla av den här boken.

En stark läsupplevelse som kommer stanna kvar i tankarna länge.

Mitt liv är bra som det är, tack av Johanna Sernelin

Den här boken gillade jag, men det var stundtals rätt tung läsning. Huvudpersonen Emelie bär på ett rätt tungt bagage och som läsare får man stegvis lära känna henne och allt hon har gått igenom i livet. Det är verkligen ett livsöde som berör.

”När Emelie anar att sambon är otrogen söker hon upp den hon tror är älskarinnan. Plötsligt befinner hon sig i ett trassel lögner samtidigt som det förflutna börjar göra sig påmint på ett minst sagt påträngande vis. Hon kommer inte bara den andra kvinnan nära utan upptäcker även fler sanningar än väntat, inte minst om sig själv. En samtida relationsroman om kärlek och vänskap, om modet att möta det förflutna och se ärligt på sig själv. Men det är också en roman kantad av smärta och svärta, som inte väjer för det mörka i livet eller lögnerna vi intalar oss själva.”

Boken beskrivs som en feelgood men jag håller inte med om det. Jag vill hellre beskriva den som diskbänksrealism, en samtida relationsroman där det skaviga och mörka får ta plats. Som läsare får vi ofta ta del av Emelies tankar och ibland hajar jag till av hennes brutalitet. Jag fick faktiskt pausa boken ett tag för att läsa när jag kände mig redo för att möta henne och hennes tankar igen.

Det här är andra boken jag läser av Johanna Sernelin och jag tycker hon skriver så himla bra. Det är verkligen här och nu, avskalat och ärligt och pang på. Dessutom är det SÅ härligt att få läsa om böcker som utspelar sig i Jönköping och få känna igen sig i miljöerna.

Rekommenderas!

Nära gränsen av David Waskuri

Jag agerade för sent. Jag hann ta mig ända in i väggen och lite till innan jag förstod att jag måste göra förändringar. Det har varit svinsvårt rent ut sagt och jag är fortfarande bara i början av min resa. Jag läser och lär, applicerar, ändrar, glömmer, kraschar, reser mig upp och tar nya tag.

Den här boken tar upp allt det jag hade behövt tänka på innan min krasch, men den ger också användbara lärdomar utifrån där jag är nu. Återhämtning är ett ord jag har fått lära mig det senaste året och i den här boken poängteras vikten av att lägga in det på schemat. Vi bokar in allt vi ska/måste göra men när ska vi ha tid för återhämtning om det inte bokas in? Väl värt att fundera på.

”Är något så pass viktigt för dig att det påverkar ditt välmående så är det också viktigt nog att finnas med i din planering.”

Boken tar upp områden som t.ex. beteenden, tankar, relationer och trauman. Det finns tips, konkreta råd och övningar att fylla i. David Waskuri skriver i förordet att han har en dröm att skapa en värld där alla människor har grundläggande kunskap om psykologi. Jag instämmer. Tänk om vi kunde prata mer om detta i skolan i tidiga år? Kraften i tankar, vikten av återhämtning och att hantera relationer.

Det här är en bok att läsa långsamt, för att hinna ta till sig och fundera. Jag kände igen mig i hans beskrivning av vissa drag många som har utmattningssyndrom delar (bild 2). Prestation och perfektionism – två ord som varit min ledstjärna. Jag jobbar med att byta ut dem till acceptans och good enough.

Mycket lärorik och tankeväckande läsning.

Än porlar mörka vatten av Susanne Fellbrink

Jag vill kalla detta spänning, snarare än deckare. För det här är precis den sorts spänning jag gillar, med vanliga människor och utan tråkigt polisarbete. Det är bra driv, spännande som tusan och samtidigt med karaktärer man lär känna och tar till hjärtat. Detta är ju femte delen om artisten Cilla och hon har verkligen gått igenom mycket genom serien samt vuxit som människa.

”Cilla försöker bryta sig loss från den cyniska underhållningsbranschen men blir oväntat uppvaktad av Hannele, en ny spännande väninna. Cilla smittas av hennes energi och snart har de storslagna planer för framtiden. Samtidigt märker Cilla att bekanta drar sig undan henne och hon förlorar flera uppdrag utan förklaring. Hon känner sig iakttagen och har en obehaglig känsla av att något är fel.

I samma veva får Cillas vän Meja ett besked som ställer livet på ända och hon blir fånge i sitt eget hem. Hon bestämmer sig för att hjälpa Cilla och häpnar över det hon får veta. Cilla vill inte tro henne, inte förrän det är för sent och både karriär, äktenskap och liv står på spel i en stor härva av lögner och svek.

Vem kan man egentligen lita på och vad döljer sig bakom människors fasader?”

I alla delar får vi möta nya bikaraktärer, alla med olika bagage och livsöden. Flera av dem har naggats i kanten under livets gång eller så möter vi dem mitt i en tuff livssituation. I den här delen kämpar en av karaktärerna med ett oerhört sorgligt livsöde som verkligen berör.

Jag tycker om blandningen av spänning och vardag. Cilla kämpar med livspusslet, att få ha sin karriär som innebar sena kvällar samtidigt som hon kan vara med sin familj. Hon har vänner som sviker, möts av både avundsjuka och illvilja men fortsätter ändå kämpa på.

Jag har sett att många tycker att det här är den bästa delen i serien och jag är nog beredd att hålla med, även om jag tycker att den förra är minst lika bra.

Jag kan varmt rekommendera den här serien om man gillar lite ”snällare” spänning. Jag har delvis lyssnat på serien och den passar jättebra i ljudboksformatet – korta kapitel med bra framåtdriv. Det är verkligen ”bara ett kapitel till” hela tiden.

Silverviken av Jojo Moyes

Det var länge sedan jag läste något av Jojo Moyes, vilket är konstigt med tanke på vilken favorit hon är. Som tur är har jag några olästa böcker av henne i bokhyllan och valet föll på denna då den utspelar sig i Australien. Jag var väldigt sugen på att få tillbringa lite tid där.

”Liza McCullen har aldrig kunnat fly sitt förflutna. Men som tur är älskar hon den lilla orten där hon bor, Silver Bay. En vacker kuststad i Australien där alla känner varandra och kvällarna kännetecknas av solnedgångar och ljudet av vågor. Här kan Liza garantera sin dotter Hannah en trygg uppväxt.

Men när engelsmannen Mike Dormer anländer till Silver Bay förändras allt. Tanken är att han snabbt ska bygga upp en hotellverksamhet och sedan dra vidare. Men inom kort lär han känna Liza McCullen och hennes dotter, och Lizas kärlek till sitt familjeföretag och buktens valar smittar av sig på Mike.

När hotellbygget påbörjas blir det uppenbart att djurlivet i vattnet utanför Silver Bay drabbas negativt. Och plötsligt måste Mike välja sida …”

Det tog lite tid att komma in i berättelsen. Först tänkte jag att det är en för långsam berättelse för mig, men ju mer jag läste desto mer fastnade jag och tog den till mig. Det kom fram massa detaljer, frågor som fick svar och så engagemanget för valarna och delfinerna. Jag var tvungen att få veta hur det skulle gå för både människor och djur. Flera gånger önskade jag att jag hade kunnat vara på plats och se dessa fantastiska djur i verkligheten. Delfiner har jag sett, faktiskt just i Australien, men valar har jag inte sett. Än.

Det här blev en jättefin läsupplevelse och när jag slog igen boken hade jag en så härlig känsla. Det här var hjärtevärmande läsning men i boken fanns också ett mörker som kom upp till ytan och just den delen rörde mig till tårar. Så många livsöden med många bottnar, starka karaktärer som alla har fått sina törnar.

Kanske inte hennes bästa bok men underhållande och tankeväckande och vår livsstil och påverkan på både naturen och andras liv.

Äkta kärlekar av Taylor Jenkins Reid

Den här boken har blivit väldigt hyllad av många och det är alltid lite läskigt att läsa en sådan bok. Att ha för höga förväntningar kan verkligen förstöra läsningen. Det här är dessutom det första jag läser av författaren.

”När Emma är i tjugoårsåldern gifter hon sig med sin ungdomskärlek Jesse. De reser jorden runt tillsammans, lever livet fullt ut och tar varje chans till äventyr. Men på deras första bröllopsdag försvinner Jesse spårlöst under en helikoptertur över Stilla havet. På ett ögonblick är han borta för alltid.

Emma försöker komma över sorgen efter Jesses bortgång. Flera år senare springer hon på en gammal vän, Sam, och blir förälskad. De förlovar sig och Emma tror att hon fått en andra chans att bli lycklig.

Tills Jesse hittas vid liv. Under alla dessa år har han försökt ta sig hem till Emma. Hon tvingas nu välja mellan maken hon trodde var död och fästmannen som fick henne att börja leva igen.”

Så vad tyckte jag då? Jag gillar boken, men tycker inte att den är fullt så fantastisk som många andra verka tycka. Den började bra men tappade sedan i mitten och jag tyckte faktiskt att det blev lite segt där ett tag. Men jag älskar slutet. Utan att spoila blev slutet precis som jag hoppats och jag blev berörd och lite tårögd där ett tag.

Jag tycker väldigt mycket om hur bilden av hur sorg är målas upp. Direkt efter Jesses krasch är det några kapitel som beskriver hur Emma sakta men säkert tar sig tillbaka till livet och det är så otroligt fint skildrat. Det där med att knappt ens existera till en början för att sedan hitta något litet och så småningom delta i livet igen, om än något ärrad.

Sammanfattningsvis är detta en romance om att vi kanske kan ha mer än en stor kärlek i livet. Det handlar om kärlek, familj, sorg, förväntningar och om att växa upp. Jag tror att den här storyn skulle göra sig väldigt bra som film. Under läsningen såg jag allting framför mig spelas upp just som en film.

Än brinner lågan av Susanne Fellbrink

Ojojoj, det här var spännande läsning. Jag började lyssna och blev helt fast, sedan bytte jag till läsning av andra halvan. De sista hundra sidorna skummade jag för att snabbt få veta hur det skulle gå.

”Artisten och mångsysslaren Cilla Fallander startar en festvåning i Sundsvall, vilket inte går helt smärtfritt. Förutom problem med illasinnade kockar och okända inkräktare hör hon konstiga ljud inifrån fläktrummet. Men bara på nätterna och bara när hon är ensam kvar. En natt när hon är på väg därifrån gör hon en fruktansvärd upptäckt i en sopcontainer och kastar sig handlöst ut i den kalla vinternatten.

I en annan del av stan hotas den unga Alva av sin manipulerande pojkvän, samtidigt som tvåbarnsmamman Julia har fastnat i ett spelberoende och änkan Milly kämpar för att rädda sin vuxne son ur hans drogmissbruk. De tre kvinnorna möts i Cillas festvåning och en oväntad vänskap uppstår. Deras öden vävs samman och de hamnar i en droghärva där längtan efter pengar ställer allt på sin spets.

Någon kommer att dö.”

Det här är fjärde delen i serien och den har blivit bättre för varje bok. Jag tyckte att första delen var lite för obehaglig eftersom man var inne i en mördares huvud, men eftersom så många lovordade serien fortsatte jag och det är jag glad för.

I den här boken får man, förutom Cilla, följa ytterligare tre kvinnor. Alva, Julia och Milly är i olika åldrar och på helt skilda platser i livet, men de jobbar alla för Cilla i hennes festlokal. Utan att avslöja för mycket har alla tre en gemensam sak som författaren använder så himla snyggt för att skapa driv i berättelsen. Den detaljen gillade jag väldigt mycket och det var den som fick mig att sitta och hetsläsa i slutet.

Det här är en ganska ”snäll” spänningsroman, helt i min smak. Det är spännande, bra driv och intressanta karaktärer med egna berättelser. En riktig bladvändare. Den femte delen i serien släpptes nyligen och den ska jag snart ta mig an. Jag ska bara hämta andan efter den här först. 😅

Jag fick boken signerad av Susanne när hon var hos oss på Bokträff Jönköping och hon skrev: ”Jag önskar dig rafflande spänning” Det fick jag verkligen! 🔥

Ta ner solen av Sara Molin

Jag har läst alla Sara Molins böcker och har tyckt väldigt mycket om varenda en. Så även denna.

”Ella bor med sin farmor i ett radhus i Sollentuna. I hela sitt liv har hon brottats med konsekvenserna av en mycket ovanlig diagnos: hon tål inte solljus.

I heltäckande kläder och solhatt måste hon ta sig an världen då minsta gnutta solljus kan få det att bränna i huden. Människors blickar och viskande hade gjort dubbelt så ont om det inte var för hennes farmors ständiga omsorg, och omtanken från hennes vänner: Sebastian, Viktor och Mitra, som funnits där för henne i vått och torrt. Men efter en incident på deras studentdag lämnas Ella sängliggande med svåra smärtor och vännerna glider allt längre ifrån varandra.

När Ella till hösten påbörjar sin meteorologutbildning, ett sätt för henne att kunna få kontroll över sin tillvaro, tvingas hon för första gången stå på egna ben. Men när hemligheter från förr uppdagas flera år senare, inser hon att den omtanke hon så länge uppskattat hos sina vänner kanske inte har varit enbart av godo. Och vad var det egentligen som hände den där studentdagen?”

Jag är van vid att hon bjuder på rätt mycket humor, men i den här boken finns i stället en mer allvarsam ton. Men så är det också ett lite tyngre ämne som behandlas i boken. Huvudpersonen Ella tål inte solen och måste hela tiden planera kring hur den ska undvikas.

Vi möter Ella och hennes farmor och vänner i nedslag under nio års tid. Vi får följa deras vänskap, början på vännernas liv i vuxenvärlden, kärlek, sorger, familjeliv. Det händer mycket under dessa nio år.

Det är så lätt att missa människan bakom sjukdomen, att man sätter ett likhetstecken däremellan. Ella vill leva sitt liv på sitt sätt, självklart med stöd från sina närmaste, men inte att de glömmer att hon egentligen är precis som dem. Hon har drömmar, förhoppningar och mål att förverkliga. Hon vill bli accepterad som hon är, bli sedd bortom sjukdomen. Det är så himla fint skildrat i den här boken och jag berörs av Ellas historia.

Det är en både tankeväckande och informativ bok skildrat med värme och fina personporträtt. Jag tror att Ella är en karaktär som kommer att stanna kvar i tankarna länge.

Under stjärnorna i Paris av Karolina Schützer

Tack vare den här boken fick jag ta en sväng till Paris, där jag faktiskt aldrig har varit i verkligheten. Det blev en trevlig upplevelse.

”Tv-reportern Sophia har satsat allt på karriären. När tjänsten som utrikeskorrespondent i Kairo blir vakant vet hon att jobbet är hennes. Nyskild och fast besluten om att lämna gråa Stockholm bakom sig hyr hon ut sin lägenhet innan hon ens är säker på att hon fått arbetet.

Inför drygt en miljon tittare i direktsänd tv tvingas hon hantera beskedet att drömjobbet gått till en kollega. Strax därefter dör Sophias älskade mormor och det visar sig att hon lämnat efter sig en förfallen bar i Paris. Motvilligt åker Sophia dit för att snabbt sälja baren.

På plats möter hon en rad personer som tvingar henne att ifrågasätta sina livsval och drömmar. Vad vill hon egentligen med sitt liv och för vems skull? Den gamle mannen Louis, som sköter om baren, beter sig märkligt och tycks veta mer om mormoderns förflutna än han erkänner. Och den strikta advokaten Tristan, som ska hjälpa Sophia att sälja baren, är han bara arrogant och dryg eller döljer sig något mer under ytan?”

Det här är en bok om att fundera över sina livsval och om vägen man har valt att gå verkligen är den man vill? Ibland glömmer man att lyssna inåt och kör på i full fart framåt – på fel väg.

Det här var trivsam och lättsam läsning. Jag tyckte om att följa Sophia men extra nyfiken blev jag ändå på mormoderns historia. Hon är ju anledningen till den plötsligt ärvda baren och hennes historia var särskilt intressant läsning. Jag hade gärna velat mer om hennes tid i Frankrike.

Jag tyckte om den här boken. Den bjöd på underhållande och mysig läsning med både vänskap och lite romantik. Det bjöds även på glimtar av Paris och fransk (och svensk) matkultur. Det gillade jag. Slutet hintar om en fortsättning. Men som sagt, den där mormodern får gärna berätta mer om sin historia i nästa bok.

Ingen du älskar kan dö av Anna Platt

Den här boken borde förses med en varningstext om att man inte bör läsa innan man ska sova. Det gjorde nämligen jag och det blev många ”bara ett kapitel till” innan jag slutligen fick tvinga mig att slå igen boken för att sova. Så i morse kastade jag mig över de hundra sista sidorna direkt efter frukosten.

”Lena har lämnat ett trasigt äktenskap för att uppfylla sin dröm om att öppna ett pensionat på Mallorca. Men i en grop på hennes nya tomt hittas en död man. Renoveringen stannar av och Lena dras in i sökandet efter mannens identitet.

I Stockholm inleder Bianca en passionerad affär med sin gifta chef, samtidigt som hon tampas med saknaden efter sin bror som försvann spårlöst fyra år tidigare.

Och i Sligo på Irland upptäcker Shane att den man som han har trott var hans pappa inte är det. Så vem är då hans biologiske far?”

Det här är en så snyggt skriven spänningsroman. Välskriven, bra driv och med en intressant story. Den berättas ut tre personers perspektiv och när slutet närmar sig blir det flera aha-upplevelser när trådarna börjar knytas ihop.

En del spänningsromaner tappar tyvärr i slutet då det serveras en actionkavalkad som får mig att sucka. Men så är det inte här. Författaren vågar tro på sin story och håller kvar berättelsens kärna hela vägen ut. Det är spännande in i det sista, på det där lite mer ”vad ska hända nu?” i stället för överdramatiserad action.

Det här är en riktig bladvändare till bok som är omöjlig att lägga ifrån sig. Den kommer säkert hamna på min årets bästa- lista för 2023. Så bra bok – läs!

En enda önskan av Nicholas Sparks

Jag tror att när man läser en bok avgör mycket för vad man kommer att tycka om den. Hur den påverkar en och vad man får ut av läsningen. Så tror jag att det var för mig med den här boken. Det var helt enkelt fel tid för mig att läsa den och jag hade förmodligen fått en helt annan upplevelse om jag läst den vid ett annat tillfälle.

Jag kände hela tiden som om jag stod utanför ett fönster och kikade in, men jag blev aldrig inbjuden att få vara med där inne och ta del av allt som skedde. Många som har läst den har beskrivit den som sorglig och att den fick dem att gråta, men för mig blev det inte så. Jag analyserade mer författarens sätt att skriva och kände att ”jaha, här förväntas jag gråta” som om jag bara registrerade vad jag borde känna men inte gjorde det

”Om du fick en enda önskan inför jul, vad skulle det vara? Det är frågan den framgångsrika fotografen Maggie Dawes, som drabbats av en svår sjukdom, får av sin assistent när de sitter vid julgranen i Maggies galleri på Manhattan. Maggie tänker först att svaret är självklart – att få träffa Bryce igen, men inser snabbt att hon allra helst vill hitta sitt barn. Det barn hon som sextonåring adopterade bort. Och där, bland de berömda fotografierna, börjar hon berätta sin livshistoria. Om hur hon som sextonåring blev gravid och skickades i väg för att adoptera bort barnet. När hon träffade Bryce som lärde henne allt om fotografi. Om deras perfekta första kyss och när hon insåg att han var hennes livs kärlek.”

Nicholas Sparks är egentligen en favoritförfattare så jag blev så besviken över att inte kunna ta till mig den här boken. Jag kunde inte ta till mig varken storyn eller karaktärerna. Det blev bara medioker läsning för min del.

Då vill jag hellre rekommendera två favoritböcker av honom – The Notebook och Dear John. Två fantastiska böcker där känslorna verkligen svallade under läsningen.

Julen är kommen av Annika Devert och Jessika Devert

Den här serien plöjde jag i höstas och Julen är kommen är femte och avslutande delen. Serien handlar om Emelie som ärver ett hus på Sardinön och flyttar dit med sina barn. Huset visar sig vara ett riktigt julhus med tema jul i allt från ringklocka till tapeter. Under ett år får vi följa henne och familjen samt alla invånare på Sardinön. Det blir ett händelserikt år.

”Emelies höst på Sardinön är mer än lovligt stressig. Hon och Andreas planerar sitt bröllop med allt vad det innebär. Klänningen, som Birgitta och Linnea syr måste bli bra, maten och tårtan ska Linn fixa och ladan där vigseln ska hållas måste dekoreras.
När Andreas blir pappa har Emelie plötsligt en bebis i huset och livet vänds upp och ner. Hennes ex Ousman lyser med sin frånvaro vilket är både skönt och oroväckande och samtidigt fortsätter den anonyma Feskarn att racka ner på Emelies arbete. Julen är dock bara några veckor bort vilket fyller Emelie med hopp om framtiden, julhuset pyntas med Astrids fina dekorationer och Linn provar nya recept som sprider väldoft över hela ön.
När kommunen meddelar att hembygdsgården ska bli äldreboende orkar Emelie inte mer och funderar på om hon ska behöva lämna ön. Men var ska hon då ta vägen?”

Boken släpptes i november och jag började läsa direkt, men tyvärr strulade Storytel så mycket att jag fick lägga boken åt sidan. Varje gång jag skulle läsa hoppade det tillbaka till fel plats och jag fick leta efter var jag senast slutade läsa. Jag läste samma kapitel flera gånger och till slut bestämde jag mig för att lägga boken åt sidan, tills nu. Jag vet inte om det bara är jag som haft samma strul, men det förstör ju verkligen läsupplevelsen när det hoppar så.

Trots allt strul – den här serien har bjudit på så himla härlig underhållning. Jag har tyckt väldigt mycket om att följa Emelie och alla andra på Sardinön. Böckerna har slutat med riktiga cliffhangers som gjort att man velat kasta sig över nästa del för att få veta hur det ska gå.

Första fyra delarna lyssnade jag på och den sista läste jag. Det är Katarina Cohen som läser och hon gör det väldigt bra. Vill man ha en mysig, medryckande och hjärtevärmande serie kan jag verkligen varmt rekommendera den här.