Maj månads läsning

Tack och hej sköna maj som bjöd på rätt mycket lästid. Jag läste 9 böcker den här månaden, vilket är en mer än jag brukar.

Det var många bra böcker och det är nästan svårt att välja en favorit. Jag tyckte väldigt mycket om både Silvervägen och Påfågelsommar men å andra sidan sträckläste jag Fröken Liljekonvalj. Men då finns det ytterligare tre böcker jag vill nämna… Det är nästan lättare att säga vilka jag inte gillade. En katts resedagbok var ett bottennapp för mig och jag fick också kämpa mycket med Allt jag fått lära mig. Av de övriga vill jag rekommendera alla för de bjöd verkligen på härlig läsning.

🌟 Allt jag fått lära mig av Tara Westover

🌟 För stort för att prata om av Anna-Carin Svanå

🌟 Varje steg du tar av Lisa Jewell

🌟 En katts resedagbok av Hiro Arikawa

🌟 Silvervägen av Stina Jackson

🌟 Påfågelsommar av Hannah Richell

🌟 Sommar vid Sommen av Camilla Dahlson

🌟 Fröken liljekonvalj av Kristin Emilsson

🌟 Mademoiselle Coco och kärlekens doft av Michelle Marly

De två sistnämnda har jag inte hunnit recensera än men det kommer nu i veckan.

Och nu välkomnar jag härliga juni som är MIN alldeles egna månad. 💕 Och jag har faktiskt redan hunnit läsa 2 böcker nu i juni. Är man ledig så blir det mycket läsning.😊

En katts resedagbok av Hiro Arikawa

Jag älskar djur och har haft både hästar och katter och hundar och kaniner. Just nu är jag djurlös, för första gången i mitt liv. Den här boken lockade mig direkt, både med titel och omslag. Men kanske hade jag för höga förväntningar, för det här blev inte alls den trevliga lässtund jag hade hoppats på.

Jag har lite svårt att beskriva handlingen eftersom den kändes så spretig och jag hade svårt att få grepp om den. Den ena huvudpersonen är en herrelös katt som blir omhändertagen av Satoru. Katten får namnet Nana eftersom hans svans ser ut som en sjua. De två trivs fint tillsammans, men av någon anledning måste Satoru hitta ett nytt hem till katten och de beger sig iväg till flera av Satorus barndomsvänner för att hitta ett lämpligt hem. Inte förrän i slutet får vi, och även Nana, veta varför Satoru måste hitta ett nytt hem åt sin älskade katt.

Det är en väldigt lågmäld och relativt händelselös berättelse som bygger på tillbakablickar till barndomen och de bådas resa runtom i Japan. De första 100 sidorna får jag tvinga mig igenom, i hopp om belöning längre fram. Men för min del lyfter det aldrig. Det blir aldrig gripande eller vackert, som jag läst att många andra tycker. Jag känner mig så där okunnig och att det är jag som helt enkelt inte fattar – och jag avskyr när böcker får mig att känna så.

Det kanske är fel bok vid fel tidpunkt. Den kanske hade funkat jättebra någon annan gång. Men just nu känner jag att nej, det här är inte min typ av bok. Jag gillar den inte alls. Oftast brukar jag sluta läsa en bok om jag känner att den inte funkar, men jag ville ge den här en riktig chans. Det hjälpte tyvärr inte.