Guldet från växterna av Finn Andersen

Jag har fått lite dille på vegetabiliska oljor. Det började med att jag köpte Arganolja (som ingår i Moroccan Oil som Maria Montazami alltid lovordar) och använde det som nattkräm. Det bästa jag någonsin använt! Huden blev sidenmjuk och fick sådan härlig lyster. Sedan köpte jag Jojobaolja och hade i håret för att göra det mjukt. Och så har vi kokosolja som badolja till Mini – hennes hud är så otroligt len och mjuk efter badet. Jag testade att göra hårinpackning på mitt hår och blev imponerad över hur bra det funkade. Jag har det även på huden efter att jag har duschat och huden blir så otroligt mjuk och fin av det.

I den här boken kan man läsa hur oljor framställs och hur de är uppbyggda. Jag hade dålig koll på skillnaden med varmpressad och kallpressad olja, men nu har jag fått svar på det. Efter en mer allmän faktadel kommer en hel massa oljor i bokstavsordning med fakta om allt från ursprung till hur de kan användas. Det finns också en del recept om hur man kan blanda olika oljor för att de ska passa som t.ex. hudvård, massageolja, hårvård och liknande. Helt klart inspirerande til att testa en del av dem. Jag har ju bara testat att använda oljorna var för sig.

Det är å andra sidan inte bara jag som har fått dille på vegetabiliska oljor. Jag har läst på flera bloggar om hur de smörjer in hårbotten med Ricinolja flera gånger i veckan innan duschen för att få håret att växa fortare samt bli tjockare. Och bilderna visar att det faktiskt verkar funka. Riktigt bra t.o.m. På flera apotek har Ricinolja sålts slut eftersom förfrågan har varit så stor. Kanske något att testa?

Bok från Artaromaförlaget

Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg

Ibland faller man lite extra för en författares språk. Det kan vara vackert, välskrivet eller fängslande. Och så ibland är det bara sådär helt eget, författaren har ett alldeles eget språk som inte liknar något annat. Jag har inte läst något av Daniel Åberg tidigare, men i den här boken bara älskar jag hans sätt att skriva. Särskilt det där med att sluta mitt i ett ord, det fångar så totalt ögonblicket. Jag är helt såld på det.

Handlingen då? Jo, det handlar om Filip som inte har haft ett förhållande på evigheter, genom att skickligt ha undvikit det. Innerst inne vill han väl egentligen ha ett förhållande, men samtidigt är han noga med att spela spelet rätt – att tydliggöra vad han är ute efter, välja tjejer som redan har pojkvän o.s.v. Men så träffar han Iris och hon gör redan från början saker som gör att han hamnar lite off i sina egna spelregler. Till råga på allt berättar hon något som gör att han borde springa all världens väg, men i stället kommer han på sig själv med att tycka om henne. Men gamla vanor sitter hårt och han har svårt att våga satsa, våga bli sårad.

Bokens kapitel skildras inte kronologiskt utan handlingen hoppar lite fram och tillbaka. Det kan tyckas rörigt, men det funkar utan problem och blir snarare lite cliffhanger över det hela. Däremot lyckas jag tappa lite fokus strax efter hälften av boken. Jag börjar blanda ihop namnen lite och tappa kollen på vem som säger/gör vad. Men så mot slutet kommer jag in i det igen och så kommer det absoluta slutet och jag bara tappar hakan. Det är såååå bra! De sista tre sidorna var jag tvungen att läsa en gång till bara för att ta in det igen. Det är lysande! Jag bara älskar det!

Jag gillar den här boken. Jättemycket. Läs den!

Bok från Massolit förlag.

Femton snabba

I begynnelsen av den här bloggen gjorde jag en liten bokutmaning som jag kallade för malins 15 snabba. Jag har dammat av den för att se om svaren blir desamma så här fyra år senare.

pocket/inbunden – inbunden är ju på något sätt lyxigare i känslan, men pocket är så mycket enklare att hantera
tjock/tunn – fast, det är inte helt sant då jag inte gillar alltför mastiga tegelstenar
översatt/originalspråk – det är vad jag läser mest nu i alla fall, även om original egentligen är att föredra. Fast det handlar om ork för min del just nu.
svenskt/utländskt – jag får nog svara båda här eftersom jag läser alltmer svenska författare numera.
Lindgren/Lagerlöf – Lindgren eftersom det känns som en större bekantskap.
soffan/sängen  – oftast är soffan bästa läsplatsen, oavsett tid på dygnet.
kväll/dag – jag gillar att läsa precis innan läggdags, men numera passar jag även på att att ta några läspass under dagen när Mini sover.
deckare/kärlek – kärlek så klart!
fakta/fiktion – båda, eftersom jag lika gärna läser en skönlitterär bok som en faktabok om träning/kost eller barn.
lära/njuta läsning är ren njutning för mig, oavsett om det gäller fakta eller skönlitteratur.
framsida/baksida – jag kollar först in framsidan och om den inte lockar tar jag inte ens upp boken, men sedan är det ju ändå baksidan som avgör om innehållet verkar intressant eller inte.
låna/köpa – numera lånar jag nästan alla böcker på bibblan då jag har insett att böcker tar sådan plats och att jag har för många redan…
läsa/lyssna – jag tycker att de pratar för långsamt i ljudböcker och då tappar jag fokus och tankarna vandrar iväg till något annat.
manlig/kvinnlig – jag lvet inte varför, men jag ser vid varje sammanfattning av min läsning att det är flest kvinnliga författare.
en åt gången/flera på gång – även om jag egentligen föredrar sträckläsning blir det alltid att jag har flera böcker på gång samtidigt.

Det där var mina svar på femton snabba, och jag märker att några av svaren har ändrats sedan förra gången. Det kanske är tur det, att man ändrar sig lite med åren… 

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 av Kristina Henkel och Marie Tomicic

Åh, den här boken är bara så himla bra! Jisses vad många nya tankar den skapar under läsningen. Den här borde alla föräldrar läsa och fundera över!

Den här boken vill få oss att tänka till om det här med flickor och pojkar – hur vi redan i tidig ålder skapar förutsättningar för dem att träda in i de olika facken. Det är så lätt hänt och vi gör det ofta helt omedvetet. Det handlar absolut inte om att man ska undvika att klä sin dotter i rosa klänning eller sin son i blå byxor. Även om vi redan där ju faktiskt gör ett val. Flickor ska vara fina – ha klänning eller kläder i ljusa kläder som de inte får smutsa ner. Pojkar ska vara tuffa – ha kläder i mörkare färger, som tål att busa och hoppa runt i. Leksaker för pojkar heter t.ex. actionfigurer, medan flickor leker med dockor. Redan i leksaksaffären markeras det med rosa kartonger att det är till för flickor och blå kartonger att det är till för pojkar. Och så säger en del att det är genetiskt, pojkar vill leka med bilar och traktorer och inte med dockor. Just det påståendet illustreras så bra i boken med en teckning av en stenåldersfamilj där sonen leker med en bil gjord av sten medan föräldrarna står och säger att det är genetiskt. Tänkvärt.

Det finns en massa saker man kan göra som föräldrar för sina barn, för att låta dem få ta del av en större vardag än att alltid bli satta i facken pojke och flicka. Boken ger väldigt konkreta exempel på vad man själv kan göra och även hur man kan prata med förskolan om man tycker att det är väldigt uppdelat där.

Jag som själv har jobbat massor med just genusperspektivet under mina år som lärare, kom på mig själv flera gånger med att attans, så där gör ju jag… Det är jättenyttig läsning, och jag tror att det här är en bok som jag måste läsa fler gånger för att uppdatera mig. För jag vill att Mini ska kunna leka med alla, oavsett kön, att hon ska ha kläder som hon kan leka i och får smutsa ner, att hon ska våga använda sin röst och säga vad hon vill och inte vill, att hon ska få leka med vilken leksak hon vill – att hon ska få vara den individ hon vill vara.

Flera gånger under läsningen blir jag faktiskt riktigt förbannad. Har vi verkligen inte kommit längre än så här? Det finns en massa exempel och fakta som jag aldrig ens tänkt på, och det blev en nyttig ögonöppnare.

Det finns så många bra saker i den här boken att jag skulle kunna skriva en hel blogg bara om den. Jag säger bara så här: är du föräldrer se till att läsa den här boken och känner du någon som är gravid så är det en bra present.

Vill du veta mer om boken kan du klicka här.

Släktfeber av Sara Paborn

Jag läste den här boken i somras, men en recension har fått vänta. Mycket på grund av att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag tycker om boken. Jag började läsa, kände att nä, vad är det här?, men fortsatte ändå och fastnade sedan i den. Det fanns något i den som lockade vidare i läsningen.

Vi får möta en familj där fastern har dött vid 107 års ålder. Dottern i familjen får ärva fasterns gamla, slitna stuga som ligger på samma tomt som hennes föräldrars hus. Där väljer hon att tillbringa sommaren och samtidigt ska fasterns ägodelar portioneras ut till släktingarna. Hon bor där i stugan tillsammans med pojkvännen, medan han och hennes pappa fixar i ordning den lilla stugan på deras alldeles egna sätt. Till den lilla skaran kommer också mammans syster, som helt uppenbart inte är välkommen men som slår upp sitt tält strax bredvid tomten. Mammans och systerns relation är något ansträngd, för att utrycka det milt. Grävandet bland fasterns ägodelar blir också en slags dykning ner i familjens historia.

Det är något i beskrivningen av karaktärerna som gör att jag först inte vill läsa vidare. De är lite.. tja, speciella. Pappan som går och klappar sig på magen,käkar bananer och hela tiden fäller en massa dryga kommentarer och verkar lite allmänt förvirrad och inte riktigt kontaktbar. Och mamman, den känslokalla, som går omkring i trädgården eller ligger i hammocken och så tydligt spelar upp en teater som hon vill att systern ska se, men som vägrar gå och prata med henne. De känns rätt osympatiska hela högen vid en första anblick och jag vill inte lära känna dem till en början. Men språket och drivet i storyn gör att jag fastnar och faktiskt tycker att det kanske inte är så himla dumt ändå.

På baksidan av boken står ordet absurd, och det är nog ett rätt träffande ord. Alla dessa kufar samlade i en och samma bok, och i centrum en död faster. Det kan inte bli annat än absurt, på både gott och ont.

Lästid?

Den här helgen har försvunnit i ett enda nafs. Svisch, sa det bara och så var helgen förbi! Vad hände? Jag hade planerat att läsa Jag älskar dig inte av Christina Stielli eftersom den ska tillbaka till bibblan i morgon. Men i stället för flera timmars läsande i lugn och ro, som jag föreställde mig, blev det knappt en enda rad läst under hela helgen.

Vad jag har gjort i stället? Vågar jag ens berätta? Jag har sovit bort halva helgen… I lördags steg jag upp kl. 10 och resten av dagen försvann i någon slags förslapphet. Jag var knappt utanför dörren… I dag steg jag inte upp förrän halv elva (!). T steg upp tidigare med Mini, som så klart inte alls vill sova så länge. Själv märkte jag inte ens att de steg upp. Är man trött då eller?

I morgon ska jag i alla fall till bibblan en sväng igen. Jag får väl ställa mig på kö för Jag älskar dig inte igen. Nästa gång den kommer hem ska jag i alla fall läsa den!