Den här boken gillade jag, men det var stundtals rätt tung läsning. Huvudpersonen Emelie bär på ett rätt tungt bagage och som läsare får man stegvis lära känna henne och allt hon har gått igenom i livet. Det är verkligen ett livsöde som berör.
”När Emelie anar att sambon är otrogen söker hon upp den hon tror är älskarinnan. Plötsligt befinner hon sig i ett trassel lögner samtidigt som det förflutna börjar göra sig påmint på ett minst sagt påträngande vis. Hon kommer inte bara den andra kvinnan nära utan upptäcker även fler sanningar än väntat, inte minst om sig själv. En samtida relationsroman om kärlek och vänskap, om modet att möta det förflutna och se ärligt på sig själv. Men det är också en roman kantad av smärta och svärta, som inte väjer för det mörka i livet eller lögnerna vi intalar oss själva.”
Boken beskrivs som en feelgood men jag håller inte med om det. Jag vill hellre beskriva den som diskbänksrealism, en samtida relationsroman där det skaviga och mörka får ta plats. Som läsare får vi ofta ta del av Emelies tankar och ibland hajar jag till av hennes brutalitet. Jag fick faktiskt pausa boken ett tag för att läsa när jag kände mig redo för att möta henne och hennes tankar igen.
Det här är andra boken jag läser av Johanna Sernelin och jag tycker hon skriver så himla bra. Det är verkligen här och nu, avskalat och ärligt och pang på. Dessutom är det SÅ härligt att få läsa om böcker som utspelar sig i Jönköping och få känna igen sig i miljöerna.
Rekommenderas!
*malins bokblogg* 