Personliga kort att göra själv av Petra Boase

I helgen som var skulle jag köpa ett kort till en konfirmand. Som vanligt var alla kort onödigt dyra, men också rätt så fula och tråkiga. Då tänkte jag återigen att det blir mycket finare och mer personligt att göra kortet själv. Jag läste ett tips på en blogg att bloggerskan brukade göra egna kort och ha ett litet förråd att alltid ha hemma och plocka från. Det är ju en jättebra idé! Jag skulle jättegärna vilja göra egna kort att kunna skicka när någon fått barn, gift sig, fyller år eller till jul. Dessutom tycker jag själv att det är mycket roligare att få personliga handgjorda kort.

Därför lockade den här boken. Den är väldigt grundläggande och går igenom både i text och bild olika tekniker och material som kan användas. Det finns också flera mallar att använda, eller att bara inspireras av. Jag tror att boken passar en nybörjare bättre, för jag antar att om man har gjort egna kort ett tag kan man det mesta. Å andra sidan behöver väl alla alltid lite inspiration.

Nu har jag en bok som visar hur jag kan göra. Nu behöver jag ”bara” införskaffa en massa material för att kunna tillverka egna kort. Jag får nog börja med enklast möjliga till att börja med.

Läs mer om boken här.

En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones

Mitt allra första möte med Sonya Sones böcker var när jag lånade hem hennes Vad mina vänner inte vet från bibblan. Efter en snabb blick på texten kände jag att ”nä, vad är det här?” och bestämde mig för att inte läsa den. Big mistake!

Vid en första anblick ser man att boken består av korta små texter, nästan som små dikter. Så ser alla hennes böcker ut, men det var först med En sån där vidrig bok där mamman dör som jag gav det en chans. Vilken tur! För det här är en riktig liten pärla som inte får missas!

Boken är som sagt skriven i korta texter och vi möter här Ruby, som tvingas flytta till sin pappa i Kalifornien när hennes mamma dör. Och det kan tyckas låta helt ok, om det inte vore för att Ruby har växt upp utan sin pappa. Hade det inte varit för hennes moster hade hon inte ens vetat vem han är. Hon avslöjade nämligen att Rubys pappa är den mycket kända och omtyckta skådisen Whip Logan. Alla verkar älska honom, utom Ruby som inte kan komma över hans svek.

Dessutom måste hon lämna pojkvännen Ray och bästa kompisen Lizzie. En helt ny miljö, nya människor, ”ny” pappa och en oändlig saknad efter mamma. Hon söker tröst i ett flitigt mailande med kompisen och pojkvännen, men ganska snart blir det allt glesare mellan svaren och hon märker att något inte står helt rätt till. Hon känner sig alltmer ensam och utsatt, där i sin nya hemstad så långt ifrån hennes gamla liv.

Det här är som sagt en riktig liten pärla som jag sträckläste. De korta texterna gör boken till en annorlunda läsning och jag gillar det här med att man med endast små medel kan förmedla en känsla, en historia. Redan i rubriken avslöjas kommande kapitel, som små pusselbitar som läggs samman. Det är smått briljant.

Det här är en bok med många starka känslor – sorg, ilska, svek, kärlek, nyfikenhet. En bok man gillar, med hög igenkännighetsfaktor. Lättläst, lättsmält, mysig och med skönt läsflow. Rekommenderas! Själv ska jag ta tag i hennes även hennes andra böcker. Nu när jag förstår bättre än att dissa när man inte ens har läst.

Läs mer om boken här.

Någon form av läskoma

Åh, jag blir lite smått galen. Jag hittar ingen bok som kan hålla kvar mitt intresse. Jag läser en slatt här och en slatt där och så blir det inget av det. Jag vet inte vad min hjärna behöver just nu, men den blir missnöjd med vad jag än väljer. Paniken!

I går kväll drog jag tag i Vickis Vintage butik av Isabel Wolff, men den är bara sådär lockande. Jag behöver något att fastna i, att försvinna in i. Men vad?!

Och så var det en ny vecka

Helgen och fyra dagars ledighet tillsammans med mannen och dottern. Vad hände? Den var här, det är jag tämligen säker på. Vi umgicks hela familjen alla dagar – det är jag också tämligen säker på. Men vad gjorde vi mer? Och vad gjorde jag?

Fyra dagar som bara försvann i ett nafs, och jag ska ärligt säga att jag tror inte att jag läste en enda rad under dessa dagar. Böckerna har legat här hemma lite överallt, precis som de brukar. Men att ta upp en och sätta framför ögonen hade inneburit alltför stor ansträngning. För av någon anledning blev jag supermegatrött så fort torsdagen kom. Och till mannens stora missnöje dök jag ner i sängen strax efter att dottern somnat. Nu snackar vi tidigt. Så tidigt att han ensam fick sitta uppe och se färdigt filmerna vi hyrde inför helgens långledighet. Japp. Så är det. Jag har sovit som en stock hela helgen.

Kanske, kanske känner jag mig lite mer utvilad efter allt sovande i helgen. Tillräckligt utvilad för att komma tillbaka i rutinerna och läsa igen.

Alltså, det här med långledighet är alldeles för jobbigt. Ny vecka – gamla rutiner. Det kör vi på.

The Book of Tomorrow av Cecelia Ahern

Jag har läst flera av Cecelia Aherns böcker – P.S Jag älskar dig, Där regnbågen slutar och If You Could See Me Now. Alla har varit väldigt olika, men gemensamt för alla är att de är lättlästa, småmysiga och allmänt feel good. Jag har tyckt om alla hennes böcker, om än i olika grad.

I den här boken möter vi Tamara Goodwin, som vid knappa 17 års ålder drabbas av en tragedi då hennes pappa tar livet av sig. Från att ha levt ett liv i enorm rikedom, måste hon och hennes mamma flytta till släktingar som bor i en liten håla på landet. Hennes mamma befinner sig dessutom i en djup depression och vill inte lämna sitt rum och klarar knappt heller av att prata, vilket lämnar Tamara åt sitt öde. Hon har aldrig haft någon större kontakt med sina släktingar under sin uppväxt och känner dem därför knappt.

I sin strävan att utforska omgivningarna hittar hon en mystisk bok när bokbussen kommer till hennes gata. En bok som först visar sig vara en tom dagbok, men som så småningom visar sig vara hennes egen dagbok. När hon öppnar sidorna för att skriva ser hon nämligen att det redan finns text skriven. Text skriven av henne själv. Dagsboksanteckningar som hon har gjort, fast för morgondagen. Det visar sig vara en dagbok som avslöjar morgondagens händelser.

Tamara inser redan efter första dagen att dagboken vill säga henne något. Tack vare den vet hon vad som ska hända och vad hon ska göra för att ändra på det. Och ganska snart inser hon att saker och ting inte är som de borde. Det är något med hennes släktingar och hennes mammas så kallade depression som inte stämmer.

Jag är väldigt kluven till den här boken. En stor del av boken upptas av dagboksanteckningar, eftersom det ju är själva dagboken som är fokus. Jag har lite svårt för att läsa så långa stycken med dagboksanteckningar. Det blir lite långtråkigt i längden. Förutom att läsa dagboken får man ju sedan uppleva allt dagen efter, fast med små ändringar beroende på hur Tamara agerar. Dubbelt upp liksom, fast i en negativ mening.

Samtidigt som det många gånger blir lite tråkig och seg läsning vill man trots allt också veta hur det går. Det är så många frågor som dyker upp med de där konstiga släktingarna och flera andra pusselbitar som alla andra verkar ha utom Tamara själv. Jag vill verkligen veta hur det går för henne. Tyvärr blir slutet lite småkonstigt. Det som avslöjas känns lite väl dramatiskt och det blir väldigt mycket såpopera över det hela.

Det finns spännande delar och det finns tråkiga delar, därav denna kluvenhet. Det är definitivt inte hennes bästa bok och det är ingen bok jag skulle sätta i händerna på någon heller. Nja, knappt godkänt blir mitt omdöme, med viss besvikelse. Cecelia Ahern brukar vara så mycket bättre än det här.

Raw food – ett lättare liv på tre veckor av Erica Palmcrantz Aziz

Erica Palmcrantz Aziz har sedan tidigare gett ut två böcker om Raw food, varav jag har läst den ena – Raw food på svenska. Nu har hon kommit ut med sin tredje bok om raw food och i den här ligger fokus mer på detox och viktminskning.

Precis som i den förra boken finns här en massa smarriga recept, men i den här boken finns också program man kan följa. Färdiga program för en dag, en helg, en vecka eller för tre veckor. Om man vill testa på att se vad raw food kan göra för ens hälsa, eller om man vill göra en detox eller om man vill gå ner i vikt. Oavsett vilka skäl man har finns här som sagt färdiga program där man får recept för alla måltider, från morgon till kväll. Enkelt och smidigt att följa.

Innan själva receptdelen får man veta mer om vad raw food är. Tanken är ju att när man har testat sina tre veckor att man ska känna att man mår så bra att man vill fortsätta med raw food. Kanske inte till 100 %, men åtminstone till en del. Det jag gillar mest med den här förberedande delen av boken är att hon kopplar ihop kropp och sinne, att man ska tänka efter hur maten får en att må och lyssna på sin kropps signaler. För att kunna göra det på ett enkelt sätt finns en checklista med frågor som man ska svara på varje dag.

Jag tänkte faktiskt först testa att köra hennes tre veckors-program, men jag är inte tillräckligt motiverad för det. Jag vill gärna ha mer raw food i min vardag, men inte bara. De recept jag har testat är superenkla att göra, och gott är det också. Det borde inte vara svårt att införa fler måltider som är raw, men vanor är svåra att bryta. Nog för att jag äter mycket grönsaker redan, men jag tillagar dem oftast först och gärna i ugn.

Om du är intresserad av raw food är den här boken en bra start. Jag tycker nog att den här boken är en bättre start än hennes första, just för att den känns väldigt informativ och är som upplagd för en raw food-start.

Du kan läsa mer om boken här.

En riktig klassiker, i modern form

Efter att ha läst om den hos Enligt O blev jag nyfiken. Jane Eyre som seriealbum? Spännande!

Vi läste Jane Eyre när jag läste engelska i Växjö, men jag minns inte om det var på C- eller D-nivå. I alla fall blev den mycket flitigt debatterad och tack vare det har berättelsen stannat kvar hos mig, även om jag inte kommer ihåg varje liten detalj i boken. Det ska bli spännande att se hur den är i serieform.

Det lilla jag hittills har hunnit läsa gillar jag. Men när jag slog upp första sidan insåg jag hur otroligt länge sedan jag läste serietidningar och liknande. Jag som plöjde en massa tidningar och album under min barndom.

Jag återkommer med lite mer utförlig redogörelse när jag läst färdigt.

 

Läsning just nu

Åh, det blev ändrade planer igen. Ben Eltons Inconceivable höll på att dra ner mig i en vill-inte-läsa-stämning och en sådan vill jag inte hamna i. Det fick bli paus på den boken så länge. Konstigt, för den kändes så himla rolig de första sidorna och sedan var det lite som att gå in i en vägg. Bonk! Där gick det inte längre.

I stället tog jag fram nästa bok på listan över maj månads engelska böcker: Douglas Kennedys The Moment. Han har jag dessutom på min Boktolva, samt att boken legat som hyllvärmare här hemma i ett år. Det blir alltså tre flugor i en smäll. Nu hoppas jag att den håller tempot så att jag kommer tillbaka på banan igen.

Om inte den heller funkar så får det bli lite vampyrer med Charlaine Harris igen. Det funkar ju alltid.

Döden i grytan av Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson

Den här boken har jag läst under en lång tid. Inte för att den har varit seg eller tråkig och därmed tvingat mig att göra uppehåll. Ånej, snarare tvärtom. Jag har blivit så arg, irriterad och upprörd av läsningen att jag har varit tvungen att lägga den i från mig och liksom stilla sinnet. Jag har skrivit lite om mina reaktioner här och här.

Undertiteln på boken är om vår rädsla för riktig mat, och det sammanfattar rätt bra vad boken handlar om.

Jag kan knappt skriva om boken förrän jag blir sådär irriterad igen. Man kan inte bli annat när man läser om hur vår rädsla för riktig mat numera är större än tillsatser och inplastad look alike-mat. Myndigheternas krav gör att det numera är lättare att transportera färdiglagad, inplastad mat många långa mil än att tillaga den direkt på stället. Och när man läser boken ser man att det egentligen inte alls finns några siffror som tyder på att magsjuka är ett stort problem på grund av bristande hygien eller så. Det är bara krångliga myndigheter som gör verkligheten sådan. Det är som det står på baksidan av boken: ”Att hantera färskvaror betraktas i dag som ett högriskprojekt.” 

Hela boken är full av skrämmande exempel, både här i Sverige och övriga världen. Vissa saker vill jag inte veta egentligen, men att stoppa huvudet i sanden är ju inte heller någon lösning. Det är förutom alla krångliga myndighetsregler, väldigt mycket om djurhantering. Hur det fifflas med ursprungsmärkning och hur vi bygger upp jättegårdar där smittorisken ökar dramatiskt, hur vi överanvänder antibiotika till djuren i förebyggande syfte vilket gör att det snart kommer att vara utan verkan. Hur vi går miste om de goda bakterierna medan de elaka ökar.

Det är riktigt, riktigt jobbig läsning många gånger. Och vet ni vad jag tycker att det värsta är? Att vi många gånger vet att det är fel, men att den fria handeln och pengar går före vad som egentligen är det riktiga värdet. Det borde vara vår hälsa (och jordens och djurens…) som är prio ett, men så är tyvärr inte fallet.

Det är en mycket läsvärd bok, om än en jobbig sådan. Den berör och väcker tankar och känslor. Vill du läsa mer om boken och även provläsa kan du göra det här.

Och hur arg och irriterad den än gjorde mig så måste jag så klart rekommendera den vidare. För som sagt, att stoppa huvudet i sanden kommer vi inte långt med.

Mats-Eric Nilsson är författaren till Den hemlige kocken och Äkta vara,  som senare ledde till märkningen Äkta vara. Henrik Ennart är journalisten som skriver om mat och hälsa i avslöjande reportage i likhet med boken.

Innan jag somnar av SJ Watson

Ojojoj, vilken bladvändare det här är! Jag började läsa den i fredags kväll och fick tvinga mig att slå igen den för att gå och sova. Lördag förmiddag läste jag så fort jag bara kunde för att komma till slutet och få svar på alla frågor. Det var länge sedan jag blev så fast i en bok.

Christine vaknar upp i ett hus hon inte känner igen och märker dessutom att hon inte är ensam i sängen. En man ligger bredvid henne, en man hon inte känner igen. När hon tar sig till badrummet och ser sig i spegeln upptäcker hon till sin fasa att hon själv är minst 20 år äldre än vad hon borde vara.

Och så här är det varje dag hon vaknar upp efter nattens sömn. Mannen i sängen säger att han heter Ben och är hennes man och under dagen får hon veta fler saker om sitt liv och vad som har hänt. Efter en olycka har hon problem med minnet – varje kväll när hon somnar glömmer hon allt om vem hon är och vad som har hänt. Och varje dag får hon veta sin historia på nytt.

Men kan hon verkligen lita på Ben? Han säger att han är hennes man, men inom sig känner Christine att han inte berättar hela sanningen. Dessutom får hon ett telefonsamtal från en doktor Nash som säger att de två har jobbat tillsammans ett tag med att få tillbaka hennes minne, något som hon av någon anledning har velat hålla hemligt för Ben. Doktor Nash ger henne en dagbok att skriva i, och som han ringer varje dag för att påminna henne om att läsa. En dagbok som kanske kan hjälpa henne att finna svar på vem hon är och vilken den verkliga sanningen är.

Som läsare får man hela tiden följa Christine och man vet inte mer än vad hon får veta av folk runt omkring sig. Genom dagboken får man veta vad som hände dagen innan, och den hjälper till att föra handlingen framåt. Tack vare den dyker det upp en massa förklaringar, men å andra sidan skapar den lika många frågetecken. Christine minns ju inget alls av vad som hänt dagen innan utan får helt förlita sig på sin dagbok och att det hon har skrivit är sant. Jag känner mig flera gånger lika förvirrad och frustrerad som Christine. För vem kan hon lita på? Varför får hon olika berättelser från dag till dag? Vem säger sanningen?

Det är en otroligt spännande bok med ett berättardriv som hela tiden håller tempot uppe. Jag kunde inte sluta läsa utan ville bara läsa och läsa och få svar. Det var svårt att lägga ifrån sig den för att gå och sova och jag låg och tänkte på den en bra stund innan jag kunde somna. Den väcker känslor och tankar.

Jag känner så med Christine. Hon har ingen hon kan lita på för hon kan ju inte ens lita på sig själv och sitt eget omdöme, vilket gör hennes situation fruktansvärd. Alla människor hon möter i boken säger till henne att hon kan lita på dem och att de vill henne väl – men hur ska hon veta det? Hon är så utsatt på grund av sin situation. Som läsare står man helt på hennes sida och är misstänksam mot precis alla hon möter och allt de säger till henne. Det är ett skickligt porträtt av en människa som kämpar med sitt handikapp, en människa som många gånger bara vill ge upp och slippa sin mardröm.

Det här är en bok som jag verkligen kan rekommendera vidare! Vill du veta mer om boken kan du läsa mer här.

Jag ligger lite efter

Oops. Jag har halkat efter med recensionerna. Jag ser nu att jag har elva böcker som väntar på att bli recenserade, så det får bli prio på det under den här veckan. Jag har plöjt en massa böcker bara nu i veckan och varit så inne i läsningen att jag liksom inte tagit mig för att skriva recensionerna.

I veckan som kommer blir det alltså en massa recensioner här!

Men i kväll är mannen äntligen hemkommen efter att ha varit iväg hela helgen så först ska jag vara lite social med honom. Återkommer i morgon. Med recensioner var det ja.

Ändrade bokplaner

Det blev en annan bok som krävde min uppmärksamhet. Den här boken låg och praktiskt taget skrek läs mig, läs mig! Och vem kan motstå det? Nä, precis. Det vore ju inte alls snällt att bara dissa en bok så, som så uppenbarligen vill bli läst NU.

Ben Elton får vänta lite medan jag läser den här spännande boken så länge. Nu är dottern i säng så nu är det jag, boken och soffan som har en date i kväll. Det känns som en helt perfekt fredag kväll!

Bokbloggsjerka – om att upptäcka en ny författare

Jag följer med på veckans fråga i Bokbloggsjerka där vi ska redogöra för en ny författarupptäckt som vi gjorde under förra årets läsning. Och ja, jag hittade en ny favorit förra året, vars böcker gick rakt in i hjärtat.

Jag är svag för sydamerikansk litteratur. Det är något med berättarkonsten, miljöerna och de oftast färgstarka karaktärerna som trollbinder mig. Jag har aldrig varit i Sydamerika, men skulle väldigt gärna vilja se flera av länderna vid något tillfälle i framtiden. Än så länge nöjer jag mig med att möta världen via litteraturen.

Författaren som jag fann heter Cecilia Samartin, född i Kuba och bosatt i USA, som så många andra kubaner. Den första boken jag läste av henne var Drömhjärta, en bok som handlar just om krisen på Kuba och varför människor tvingades överge sin hemö för ett liv i USA. En fantastisk skildring av en familj och deras vänner och hur de drabbas av allt det som pågår runt omkring dem. Ett liv som ändras från ett sorglöst och lättsamt liv till ett hårt och sorgfullt liv. Kontraster och förändringar och däremellan den konstanta kärleken till sitt hemland. Jag älskade den boken och författarens sätt att bygga upp historien. En av de bästa böcker jag någonsin läst.
Foto: Aaron Gill 

Efter den läste jag vad som egentligen är hennes debutroman – Señor Peregrino. Det är en bok som blivit mycket hyllad, en bok där vi återigen får stifta bekantskap med just berättarkonsten. Om den unga Jamilet som tvingas fly sitt hemland och ta sig till USA, på grund av det hemska födelsemärke som täcker hela hennes rygg och gör alla byborna där hemma rädda för henne. I USA hoppas hon kunna bytt ett nytt liv, tjäna ihop pengar till en operation, och framför allt att bli sedd som en människa. I sitt jobb möter hon en man som kallar sig just Señor Peregrino, och han har en helt otrolig berättelse att berätta för henne.

Cecilia Samartin har kommit ut med sin tredje bok Salvadoreña, en bok som jag ser fram emot att läsa. Även i den här boken handlar det om en kvinna som tvingas fly sitt hemland och bygga upp ett nytt liv i USA. Ett tema som ligger Cecilia Samartin varmt om hjärtat då hon i sitt yrke möter många flyktingar som tagit sig till USA just för att skapa ett nytt liv. Så som hennes egen familj också tvingades göra.

Har du missat att läsa något av denna hyllade författare tycker jag att du ska ändra på det. Hennes böcker är definitivt läsvärda.

Tematrio – Tonårsläsning

Min första Tematrio, men hej – bättre sent än aldrig! Och med det ämnet kan man ju inte motstå. Just böcker riktade mot ungdomar/unga vuxna är min grej.

Tre böcker var det ja? Bara tre? Pust. Hmmm… Jag tror att det får bli tre författare i stället. Tre författare där man kan välja vilken bok som helst och bli toknöjd.

1. Sarah Dessen har jag läst två böcker av – Mycket mer än så och Mitt perfekta liv. Om man undrar över varför man som vuxen skulle läsa s.k. ungdomsböcker är de här böckerna ett måste att testa. Då förstår man varför.

2. Johanna Thydell blir mitt andra tips. Hennes I taket lyser stjärnorna (läst innan bloggens tid) är smått briljant. Det är en bok som måste upplevas – för språket, för handlingen, för karaktärerna.

3. Johanna Lindbäck. Jag har läst alla hennes böcker – En liten chock, Tänk om det där är jag, Saker som aldrig händer, Min typ brorsa och Välkommen hem. Hon lyckas skildras rätt så vardagliga händelser med en finess och ett språk som gör sträckläsning och igenkänning total.

Tre favoriter bland många. Bra böcker riktade mot ungdomar/unga vuxna finns det gott om och personligen gillar jag att läsa dem just för att de ofta är av typen feel good. Och alla har vi ju någon gång varit i den åldern och kan känna igen oss i situationer och känslor som karaktärerna hamnar i.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson

Den här boken har jag velat läsa länge. Den fantastiskt vackra titeln i kombination med ett lika vackert och lockande omslag har flera gånger fått min blick att dras mot boken. Men varje gång jag har läst baksidetexten, om vad boken handlar om, har jag lagt tillbaka den. Den har verkat så tråkig och därför har det inte blivit av att jag läst den. Men så har jag hört så mycket positivt om den och bestämde mig för att faktiskt ge den en chans. Jag satte upp Linda Olsson på min Boktolva bland författare jag ville läsa. För att pusha mig själv till att läsa den.

Så? Var den då så tråkig som jag trodde?

Nej, nej, nej. Verkligen inte. Tvärtom. Det är en oerhört vacker historia, berättad på ett språk fullt av värme och kärlek. Finstämd, enkel och berörande. En bok man tar till hjärtat.

Vi möter två kvinnor – Veronika och Astrid. Veronika är författare med en önskan om lugn och ro för att kunna skriva och för att bearbeta en stor sorg. Hon tar sin tillflykt till en stuga i Dalarna, och i huset bredvid bor Astrid, en enstöring som inte verkar ha varken vänner eller familj. De båda kvinnorna kommer att bli vänner, lite trevande, men vänskapen växer sig allt starkare. De anförtror sig åt varandra om sina liv och båda två bär på sorger som de aldrig tidigare har berättat för någon annan om.

Alla har en historia inom sig, det gäller bara att ställa de rätta frågorna för att få ta del av den. Eller att visa att man är förtjänt av höra den. Både Astrid och Veronika har gått igenom tragiska förluster. Astrid har aldrig haft någon att dela sina tankar med, men ingen har heller tagit sig tid till att göra det. Som läsare blir man så oerhört berörd av hennes historia och jag blir glad ända in i hjärtat att hon finner en vän i Veronika. De behöver varandra båda två, och de träffar varandra när de behöver det som mest.

Jag är så glad att jag äntligen läste den här boken för den ger verkligen en stor läsupplevelse. Jag kan bara stämma in i alla lovsånger den här boken redan har fått och jag är nyfiken på att läsa fler böcker av Linda Olsson.

Vad härligt när man kan få en knäpp på näsan ibland! Bli överbevisad på ett positivt sätt. När boken man trodde var kanske bara sådär visade sig vara en pärla utöver det vanliga.

Ha DU läst boken? Om inte – gör det!