Vi måste sluta ses på det här sättet av Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo

vimasteslutasesNär Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo går ihop och skriver en bok hamnar den direkt på min att-läsa-lista. Förväntningarna blir också höga, skyhöga till och med. Kan det bli annat än bra när de skriver ihop?

I boken får vi följa Jens och Hanna, och de berättar i vartannat kapitel. Hanna går sista året på gymnasiet och längtar till efter studenten då hon och en kompis ska åka till Paris. Där ska de bo ihop, plugga franska och njuta av caféer och franska bakverk. Jens är 24 år och nyseparerad. Han bor kvar i deras f.d. gemensamma lägenhet där också tvååriga dottern Ruth bor ibland. Hanna och Jens träffas under en utekväll där de nästa blir osams. På vägen hem hamnar de på samma tunnelbana och börjar prata med varandra, på riktigt den här gången. Efter en gemensam natt tror de att de kanske aldrig mer kommer att ses, men Jens får jobb som assistent åt en elev i Hannas klass och plötsligt möts så deras vägar igen. Egentligen vill ingen av dem alls träffa någon och bli kära just nu. De är dessutom på så olika ställen i sina liv. Men vad gör man när man dras ohjälpligt mot varandra?

Jag var tvungen att sträckläsa den här boken eftersom jag hade norpat den från skolan och en elev ville ha den. Å andra sidan hade jag nog sträckläst den ändå, för det är en underhållande och väldigt mysig bok. Både Bjärbo och Lindbäck brukar lyckas väldigt bra med särskilt två saker; karaktärer och dialog. Och i den här boken märks just det. Jag gillar karaktärerna som efter en bit in känns som nära vänner. Och lilla Ruth är helt perfekt – jag bara älskar henne. Som mamma till en 2,5-åring kan jag känna igen mycket av det hon gör och säger.

Det skiljer lite i ålder mellan Hanna och Jens, och därmed även i livssituation, och det är det som är fokus i boken. Jens känner lojalitet mot sitt ex som är mamma till hans dotter. Alldeles nyss var de en familj och nu är de splittrade och bor på olika håll. Det är inte helt lätt för honom att gå vidare när han innerst inne önskar att de kunde vara tillsammans som en familj. Och för Hannas del som har längtat efter resan och livet i Paris, är en romans inte alls vad hon önskar just nu. Att dessutom träffa någon som har familj, en familj Hanna inte tillhör, gör inte saken lättare. Det blir slitningar mellan dem, och livet drar dem åt olika håll.

Som vanligt när det gäller de här författarna är det underhållande, snyggt skrivet och väldigt trevlig läsning. Jag tror däremot inte att mina elever kommer att gilla den lika mycket eftersom de nog är lite för unga. Däremot kan jag tänka mig att den äldre målgrupp den riktar sig till kommer att gilla den. Själv uppskattade jag också att få läsa något som ligger i alla fall lite närmare min egen målgrupp än deras tidigare böcker. Det hade varit riktigt, riktigt roligt att få läsa något om ännu äldre karaktärer. Jag tror att de båda tillsammans skulle kunna få till en riktigt bra feel good-bok om 30 plussare. Och jag hoppas att de kommer att skriva ihop fler gånger, för de är en väldigt bra kombo tycker jag.

Jag kan varmt rekommendera den här boken. Läs och njut av en trevlig lässtund så här i höstmörkret! Om du inte har läst något av Bjärbo och Lindbäck tidigare eftersom du inte brukar läsa ”ungdomsböcker” ska du passa på att läsa den här. Den passar definitivt även en lite äldre läsarskara.

Läs mer om boken här.

Annonser

Som om jag frågat av Johanna Lindbäck

Det här är sjätte boken av Johanna Lindbäck, och jag har läst och tyckt väldigt mycket om alla hennes tidigare böcker. De är ungdomsböcker som jag önskar hade funnits när jag själv var tonåring. Välskrivna, underhållande och med en story som är tagen ur nuet – en vardag som vem som helst skulle kunna ha. Alla kan känna igen sig i något, och alla kan läsa och tycka om.

I den här boken möter vi John som börjar sista året på högstadiet. Under sommarlovet har han märkt att allt inte står rätt till hemma. Blickarna, de sura kommentarerna, suckarna och framför allt – avsaknaden av gemensamma aktiviteter. Och framåt hösten får han det besked han länge har fruktat – hans föräldrar ska separera och pappan flyttar tillfälligt ut för att bo hos en kompis. John vet inte vad han ska tro, om de ska skiljas på riktigt men inte vågar säga det. Till råga på allt känner han att han inte har någon att prata med. Bästa kompisen Lucas och barndomsvännen Saga blev ett par precis innan sommarlovet och efter det har han haft dålig kontakt med båda två. Fotbollen känns inte heller lika kul längre. Särskilt som pappan är deras tränare och John inte riktigt vet hur han ska bete sig mot honom. De som tidigare tog sällskap både till och från träningarna – ska de nu säga hej då och vi ses senare eftersom pappan ska hem till sitt andra hem? John känner sig allmänt less på hela situationen.

Jag tycker att den här boken skildrar väldigt väl allt det där man känner när man hamnar i en situation som Johns. Föräldrar som separerar när man är i tonåren är verkligen ingen höjdare. Tonåren är tillräckligt jobbiga som de är redan. Jag känner med John under hela läsningen eftersom jag själv har gått igenom samma sak då mina föräldrar skildes när jag gick på högstadiet. En tid då man egentligen bara vill ha kul, vara med kompisar, bli kär och annat som hör tonåren till. Man vill inte behöva gå omkring och oroa sig över skilsmässa och var man ska bo och inte bo. Precis de tankarna som John måste brottas med. Många tror nog att en skilsmässa ofta är en lättnad, att då slipper man alla bråk och alla suckar och negativa kommentarer. Men den stora grejen är det där med att föräldrarna bor på olika ställen. Att inte riktigt veta hur man ska göra, särskilt i början. Att allt blir så konstigt hemma när den ena föräldern är borta helt plötsligt. Och det där med att oroa sig för sina föräldrar – som John gör när hans mamma blir ensam hemma en fredag kväll. Är det ok att lämna henne ensam eller blir hon ledsen då? Barn tar lätt på sig en föräldraroll, vill så gärna hjälpa och få allt att bli bra igen.

Johanna Lindbäck har lyckats igen med det som hon är så bra på. Hon har skrivit en bok med hög igenkänningsfaktor, både för ungdomar och vuxna, ett träffsäkert språk och med karaktärer tagna som direkt ur verkligheten. Det skulle kunna handla om dig eller mig eller vår granne. Och det är det jag gillar så med hennes böcker.

John är en otroligt härlig karaktär som jag tycker så mycket om. Han är äkta, ärlig och så himla fin. Killar som han behövs i bokvärlden. Och hela läsningen igenom håller jag tummarna för att allt ska ordna sig för honom. Att föräldrarna ska hitta tillbaka till varandra, att Lucas och Saga kommer ur sin rosenskimrande värld och ser honom igen, att John ska få ordning på sitt liv igen. Jag håller tummarna och hoppas hela boken igenom.

Har du fortfarande inte läst något av Johanna Lindbäck? Då har du missat något. Läs, oavsett om du är tonåring eller vuxen. Och om du har en tonåring hemma – läs och ge sedan boken till tonåringen.

Läs mer om boken här.

Välkommen hem av Johanna Lindbäck

Jag har läst alla hennes tidigare böcker – En liten chock, Tänk om det där är jag, Min typ brorsa och Saker som aldrig händer. Alla har varit tokbra, men vete sjutton om inte Välkommen hem faktiskt är bäst hittills!

Sara har tillbringat första året på gymnasiet i London. När hon återvänder hem till Luleå är bland det första hon tänker på sin ex-pojkvän Mattias. Mattias som är hennes granne, som hon har känt i hela sitt liv innan de till slut blev ett par, som är tvillingbror med Bella som hon också är vän med, som tog bort henne på Facebook och som hon inte har hört ett enda ord från under nästan hela året. Väl hemma hoppas Sara på en nystart, att de ska kunna bli vänner igen, men han är kall och svår mot henne. Det är mycket som inte riktigt blir som hon tänkt sig när hon kommer hem. När skolan börjar lär hon känna nya vänner och börjar t.o.m. på ju jutsu, ett plötsligt infall. Där går också Adrian, grannkillen som hon nyss lärt känna. Han som är så retsam mot henne och lite svår att tyda, men som visar sig vara riktigt mysig.

Det är mycket fokus på kärlek i den här boken. Att släppa det gamla och våga satsa på det nya. Man vet vad man har men inte vad man får. Jag hejar på Adrian från första stund, för hallå, hur kan man inte göra det?

Det jag gillar mest med den här boken, förutom den fantastiska språkhanteringen och dialogerna, är detaljerna. Det är så många olika tillfällen i boken som jag blir smått imponerad över träffsäkerheten. Bara en sådan liten enkel sak som när Sara ska ta med Martina till ett café och det visar sig att det inte alls var så där charmigt som hon mindes det från barndomen. Och så bakas det in i dialogen. Det är så snyggt gjort verkligen. Och så finns det två ställen där jag inte kan låta bli att fnissa – ena gången vid den roliga chokladbollslappsdialogen mellan Sara och hennes pappa, den andra gången vid cykellysrazzian som hon på fullaste allvar diskuterar med Adrians pappa. Små detaljer som är så klockrena. Det är flera gånger under läsningen som jag reagerar med ett åh, men så där var det ju verkligen i den åldern, eller så där brukade jag ju också tänka.

Det här är riktigt, riktigt bra. Jag kan inte annat än att rekommendera den här boken vidare. Läs och njut!

Bok från Rabén och Sjögren.

Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck

När jag i somras fick ett mail av Rabén och Sjögren där de frågade om jag ville ha ett recensionsexeplar av Johanna Lindbäcks senaste bok, ja då blev jag så klart själaglad! För även om hon är en av mina absoluta favoritförfattare äger jag faktiskt ingen av hennes böcker. Jag har alltid lånat hennes böcker på skolbibblan och sedan lämnat tillbaka dem med en liten tagg i hjärtat. Men nu har jag alltså en av böckerna i min ägo!

Huvudperson i boken är Andreas, som sista terminen på gymnasiet får flytta till sin pappa utanför stan då hans mamma fått jobb i Stockholm. Granne med pappa bor Erik som var Andreas var bästa kompis när han var liten, men som nu känns totalt främmande. I Andreas liv finns också Hanna, flickvännen sedan ett år tillbaka men som på senaste tiden har börjat bete sig lite konstigt. Hon är tjurig, undvikande och inte alls lika mysig som hon brukar vara. Men Andreas vill inte ta snacket, det där snacket som kan avgöra saker som han egentligen inte vill avgöra. Inte nu.

Men efter en helg i Stockholm hos sin mamma förändras allt. Andreas känner sig sviken av Hanna som har gjort saker han aldrig trodde hon skulle göra. Även de s.k. bästa kompisar har svikit honom då de vetat vad som har pågått utan att ha berättat något för Andreas om det. Den enda person som han känner att han kan umgås med är Erik. Det som han aldrig trodde skulle hända har hänt och de människor han trodde han kunde lita mest på visade sig inte leva upp till förväntningarna. Men även med Erik visar det sig bli komplicerat. Saker han trodde absolut aldrig skulle hända händer och han vet inte hur han ska göra.

Temat för boken är som sagt ”när saker som aldrig händer faktiskt händer” och det återkommer i flera olika skepnader. Det som är så typiskt för Johanna Lindbäcks böcker är att hon hämtar berättelser direkt ur vardagen, vilket gör det lätt som läsare att känna igen sig och kunna leva sig in i boken. Det Andreas drabbas av skulle kunna hända precis vem som helst och det är lätt att känna med honom i hans situation. Det som är skönt här är att Andreas verkligen sörjer och att det visas. Han tillåts vara ledsen och att visa det även utåt och man slipper det där tuffa spelet som annars ofta är vanligt när tonårskillar är ledsna i litteraturens värld. Men han får också hjälp att ta sig ur det.

Det här är en typisk Johanna Lindbäck-bok. Den har en berättelse tagen direkt ur vardagen och den har ett fantastiskt språk. Varje gång jag läser hennes böcker vet jag vilken skön läsning som väntar mig och jag vill alltid sträckläsa böckerna för att verkligen kunna grotta in mig i världen hon har byggt upp. Så jag lägger mig på soffan, drar en gosig filt över mig och sedan försvinner jag bort några timmar. Och när boken är utläst tvingas jag ta farväl av mina vänner, och min första tanke är varenda gång samma: undrar när hennes nästa bok kommer?

Har du aldrig läst något av Johanna Lindbäck tycker jag att du ska skämmas lite, faktiskt. Så stick iväg till närmaste bibbla eller bokhandel och skaffa någon av böckerna, vilken som helst, och läs!

Tidigare recensioner: En liten chock, Tänk om det där är jag, Min typ brorsa

Min typ brorsa av Johanna Lindbäck

mintypMen åh… Nu har jag läst alla Johanna Lindbäcks böcker. Vad ska jag läsa nurå?

Boken handlar om Nina och Daniel, två tonåringar vars föräldrar blivit kära i varandra. Daniel, hans brorsa Wille och deras pappa flyttar ner till Nina och hennes mamma i Umeå. Där ska de tillsammans bygga upp sitt nya liv. Nina och Daniel är lika gamla och ska båda två börja på Natur, i samma klass dessutom. Men det där med att vara låtsassyskon är inte så himla lätt, för hur ska man egentligen vara mot varandra när man inte är syskon men är det ändå? Och vad gör man om man märker att man egentligen tycker lite för bra om sitt nya låtsassykon?

Det mest briljanta med den här boken är det som inte sägs. Daniel och Nina turas om att berätta i boken och som läsare får man dessutom följa deras tankar. Vad de säger till varandra är ofta en helt annan sak än vad de faktiskt tänker inombords och om de bara hade sagt allt det de också tänkte skulle allt ha varit så mycket enklare för dem båda.

Precis som med hennes två andra böcker En liten chock och Tänk om det där är jag är det här bra, bra, bra! Nu är min uppmaning till er att läsa någon (=alla) av Johanna Lindbäcks böcker! Behållningen är lika stor även om du råkar vara lite äldre än målgruppen. Så – läs nu!

Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck

tänkJag älskade Johanna Lindbäcks första bok En liten chock.  När jag hamnade i anti-läs-koma förra året var det hennes andra bok Min typ brorsa som jag försökte bota min hemska åkomma med. Tyvärr lyckades inte ens den få upp mig, så jag läste bara en del av början. Men jag ska göra en omläsning så fort boken kommit tillbaka in i biblioteket. Den är garanterat lika bra som de övriga.

Tänk om det där är jag handlar om Agnes vars familj har bestämt sig för att lämna Stockholm för Umeå. Agnes första år på gymnasiet blev en total flopp, för att uttrycka det milt. Hon blev utfrusen i sin klass och hade inga kompisar. Inför flytten till Umeå gör hon upp en lista på hur hon ska vara och vad hon ska göra för att det inte ska bli fel på den nya skolan. Allt hon vill är att få en ny chans, en chans att få vara precis som alla andra. Få vara med och slippa sitta hemma ensam varje helg och varje kväll och låtsas inför föräldrarna att hon gör det för att de har så himla mycket att plugga i skolan.

Precis som första boken är språket och dialogen helt underbar. Jag tycker fortfarande att Johanna Lindbäck och Johanna Thydell har stora likheter just där. Och det menar jag positivt för jag älskar deras sätt att skriva. Språket är som rinnande vatten som flyter på så lätt och naturligt.

Jag sträckläste boken härom kvällen och det var så härligt att läsa en ungdomsbok som inte är nattsvart. För även om boken handlar om ett tungt ämne skildras det positivt och hoppfullt, för Agnes får ju faktiskt en ny chans i livet. Och det bästa av allt är att hon får klarhet i att det var hennes gamla klasskompisar det var fel på, inte henne. Många ungdomsböcker är så mörka och tunga och man mår bara dåligt av att läsa dem, men här är äntligen en bok som lyfter sinnet och ger något positivt till läsaren. Stort plus i kanten för det.

Vad kan jag säga mer? Jag älskade den här boken och lade ifrån mig den med ett leende på läpparna och en härlig känsla inombords. Det är en bok som definitivt kan användas som diskussionsunderlag i klassrummet, men den här gången ville jag bara läsa en bok för min egen skull.

Läs den! är min rekommendation. Nu ska jag bara vänta på att Min typ brorsa blir återlämnad på skolbibblan så att jag kan läsa även den.

En liten chock av Johanna Lindbäck

Ingen kan väl ha missat att en av BokhorornaJohanna Lindbäck, har gett ut en bok? Om så ändå är fallet kan jag tipsa om den här och nu. Jag lånade hem den från skolbiblioteket igår, tack och lov eftersom det visade sig bli mycket läsning i helgen. Och det visade sig vara perfekt läsning just nu.

Gustav går i trean på gymnasiet och bor med sin amerikanska pappa Jack efter att mamman gått bort. Hans stora önskan är att smälta in och vara precis som alla andra, vilket inte är alldeles enkelt eftersom han ofta väcker en del uppsyn när han kommer pga ett handikapp. Han önskar också att han vore lite modigare, lite coolare och lite mer tjejmagnet. När han börjar umgås med klasskompisen Elin, som råkar vara en av de snyggaste på skolan, börjar hans liv ändras. De bestämmer sig nämligen för att skaka om den tråkiga och händelselösa vardagen lite och göra något totalt oväntat – en liten chock. Båda lovar varandra att ta tag i det och göra något oväntat som de egentligen inte skulle ha vågat annars.

Boken skildrar Gustav och hans problem med pappan Jack som varit frånvarande under en stor del av Gustavs liv. Båda försöker lära sig leva tillsammans vilket inte alltid är det enklaste. När Gustav lär känna Elin och även lärarvikarien Eva börjar han förändras. Han tar tag i sin personlighet och jobbar mot att bli sådan som han egentligen vill vara. Det rör upp en del gamla sår, samtidigt som andra läker.

Boken är otroligt fängslande och jag slukade den i ett nafs. Dialogen är klockren och känns 100% äkta och naturlig. Samtidigt som den handlar om ytliga saker som alldeles vanliga tonårsproblem finns det också ett stort djup i det som händer. Vissa saker bara antyds i boken och det gör den bara mer intressant. Istället för att bli serverad allt på silverfat får man pussla och sätta ihop ett och annat själv. Som läsare förstår man mer än vad Gustav själv gör i vad som händer. Och det gillar jag. Det är mycket roligare att få ana och tänka lite själv kring det som händer. Leta lite ledtrådar i det som sägs och inte sägs och i det som händer.

Det här är en bok för både killar och tjejer, från tonåren och uppåt. Själv ska jag tipsa några av min killelever om den här boken. Det jag tycker är skönt med karaktären Gustav är att han verkligen känns som en äkta 18-åring. Ibland är han klok, logisk och mycket vuxen. I andra stunder är han extremt barnslig och beter sig som ett småbarn och kräver att han också ska bli behandlad som sådan. Och det är ju så det är att vara tonåring. Ena stunden vuxen och andra stunden barn. Det tycker jag skildras på ett mycket bra sätt i den här boken. Det kan nog trösta läsare i samma ålder, att det är helt normalt att kastas mellan de två världarna.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken. Den är definitivt en av mina nya favoriter. Tycker man om Johanna Thydells böcker tycker man garanterat om den här. Både Thydell och Lindbäck har ett fantastiskt språk med ett bra flyt och där dialogen är det starkaste. Kanske ett julklappstips? Själv ser jag fram emot att läsa mer av Lindbäck, för det här är väl bara början förhoppningsvis?