Björnstad av Fredrik Backman

Åh, jag är sen med att recensera den här. Jag läste ut den i slutet av förra året, men recensionen har låtit vänta på sig för jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Den har hyllats i mängder av alla som läst den, men jag är inte riktigt där i hyllningskören. Jag fick faktiskt lägga ifrån mig den någon månad när jag var ungefär halvvägs igenom. Jag ska förklara varför.

Jag tror att alla vid det här laget vet vad boken handlar om. Björnstad och hockeyn som är det absolut viktigaste där, om alla familjer och spelare/anställda som är bundna till hockeyn. Om hur viktig hockeyn är för Björnstad, på alla sätt och vis. Jag vet inte om jag vågar spoila och säger vad som händer? För säkerhets skull kan jag ju bara nämna att det är en väldigt stark händelse som inträffar och som gör att en av hockeyns stora stjärnor blir både kraftigt ifrågasatt men också skyddad.

Jag har väldigt svårt för hockey (och fotboll…). Jag skulle vilja säga att jag faktiskt avskyr hockey, så tråkigt tycker jag att det är. Folk får jättegärna utöva och titta på det men jag vill helst slippa. Och att läsa om det? Nja… Lika tråkigt. Jag har sett många som har påpekat att de inte gillar hockey och att man absolut inte behöver gilla hockey för att gilla boken, men jag kan tyvärr inte hålla med. All hockey och noggranna beskrivningar av när de spelar gjorde att jag ofta tappade intresset och fick kämpa för att hålla kvar intresset.

Men! Med det sagt tyckte jag inte alls att boken var dålig. På ett sätt är det här det bästa Fredrik Backman har skrivit. Det är ett otroligt viktigt ämne (inte hockeyn då alltså…) och jag tycker att det här är en bok som lätt kan läsas och diskuteras i skolan. Det är starkt skildrat och man får lätt ont i magen när man läser folks reaktioner på det som inträffar. Och som alltid har Fredrik Backman verkligen ett öga för det här med föräldrakärlek. Det finns många klockrena citat ur boken där man känner ett hugg i hjärtat som förälder, både av igenkänning men också av den där rädslan över det där onämnbara som bara inte får hända.

Det här kan vara den rörigaste recension jag någonsin skrivit. Jag hittar inte alls orden eftersom jag är så kluven. Jag skulle absolut rekommendera andra att läsa den eftersom jag vet att de allra flesta inte har så svårt för hockey som jag har. Det är en bok som berör många, det har jag ju också sett i Instagram-flödet bland alla som har läst den. Den väcker känslor. Det ska tydligen bli en trilogi av Björnstad. Just nu känner jag att nä, jag vill inte läsa fortsättningen. Men, det är ju Fredrik Backman. Jag kommer säkert sitta där med andra delen i handen när den kommer. Jodå. Det är ju ändå Fredrik Backman.

Recensionex från Piratförlaget.

Annonser

Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson

Då tänker jag på SigridHanna bestämmer sig för att fly Stockholm och sitt jobb på en reklambyrå för jämtländska Gärningsberg där hon växte upp. I Stockholm har hon ett förhållande med en gift kollega, och eftersom hon inser att det ger mer smärta än glädje flyttar hon ifrån det. Hon bosätter sig på hennes familjs släktgård som numera står tom och övergiven. Hennes farmor Sigrid bor numera på ett hem, inte alltid klar över var hon är och vilken tid det är. Som läsare förstår man ganska snart att det ligger mycket sorg och smärta dold i samband med den där släktgården. Farmodern har inte varit en särskilt trevlig människa, Hannas pappa bär på en massa sorg och smärta från sin barndom och Hanna själv har aldrig fått lära känna farmodern eller sin släkthistoria. Sakta men säkert rullas det förflutna upp och svaren kommer fram.

Det låter kanske som en rätt ordinär historia, men personligen tycker jag inte att det är själva berättelsen i sig som är viktig. Det är språket som gör boken. I början tyckte jag att boken var svårläst, att jag hade svårt att hitta flytet och komma in i berättelsen. Språket är mycket personligt och speciellt och jag insåg ganska fort att den här boken inte funkade att pluttläsas. Den funkade endast om jag läste långa sjok i taget, när jag kom in i språkets rytm. När jag gjorde det tyckte jag att boken blev vacker läsning, sorglig och berörande. Jag tycker alltid att det är så sorgligt att läsa om familjer som inte når fram till varandra, där de känns som främlingar. Och i det här fallet när en enda person styr och ställer och förstör för så många andra och även för sig, utan att kanske ens förstå det.

Det är en bok om familj och förlåtelse, att kunna lägga bakom sig och gå vidare. Det är en vemodig och känslofylld berättelse. Som sagt – den rekommenderas att läsas i längre sjok åt gången för att bäst komma till sin rätt. Jag vill verkligen rekommendera den här boken eftersom den är så vackert skriven. En liten pärla som dock kräver engagemang av sin läsare.

Läs mer om boken här.

Miniatyrmakaren av Jessie Burton


När jag köpte den här boken visste jag egentligen ingenting om den. Den lät spännande och lite mystisk, precis som sådana böcker jag gärna läser. Så jag klickade hem den och den var också den första i bokhögen som jag valde att börja läsa. Så gissa om jag blev besviken när det visade sig att den inte alls var sådär mystisk som den utlovat. Dessutom står det en massa utmärkelser om ”Årets bok” och ”En av årets bästa böcker” på insidan av omslaget, så förväntningarna var ju ganska höga när jag började läsa.

Det här är snarare en historisk roman än en mystisk bok. Handlingen utspelar sig i slutet av 1600-talet i Holland. Artonåriga Nella har blivit gift med den rika köpmannen Johannes Brandt och hon anländer till Amsterdam med stor förväntan. Hon kommer från landet och ser med spänning och viss skräck fram emot att uppleva storstadslivet och med ett alldeles eget hushåll. Väl på plats i Johannes stora hus är Johannes inte ens där och tar emot henne. I stället möts hon av hans syster Marin som visar sig vara den som styr i hushållet. De har också två tjänare – Cornelia och Otto. Äktenskapet och livet blir inte alls som hon har tänkt sig. Hennes man är ofta borta i resor och jobb, och Nella får ett kabinettsskåp, som är en kopia av deras hus, i bröllopspresent av honom. Som ett slags tidsfördriv. Nella beställer saker till skåpet från en miniatyrmakare och ganska snart märker hon att denne miniatyrmakare vet mer om hushållet än hon borde. Hon skickar föremål och dockor som speglar vad som kommer att hända i framtiden, tillsammans med svårtolkade meddelanden som Nella kämpar med att tolka och förstå. Hennes hushåll döljer en hel rad hemligheter som kommer fram en efter en, den ena värre än den andra. Nella tänker att hon kan stoppa händelserna om hon bara lyckas klura ut vad miniatyrmakaren vet.

Det låter förmodligen mer spännande än vad det är. Handlingen kretsar mest kring deras hushåll och dess hemligheter, samt hur det var att leva i Amsterdam på den tiden. Det är ett ställe och tid som jag inte vet så mycket om så på sätt är det intressant läsning. Ungefär halvvägs in insåg jag att det inte kommer att bli särskilt mystiskt så den förhoppningen stuvade jag undan. Nu gillar ju jag att läsa historiska romaner så besvikelsen var bara tillfällig, men om man inte gillar historiska romaner tror jag att man blir väldigt besviken på den. Den är välskriven och det är underhållande läsning. Om man gillar historiska romaner kan jag rekommendera att läsa den. Det var särskilt intressant att läsa om hur det var att vara kvinna på den tiden. Det var en hård tid, och då är ändå Nella och hennes priviligierade eftersom de tillhör den rika skaran.

Jag har hört många som har läst den här och blivit besvikna och mycket av det beror säkert på att baksidetexten och framtoningen fokuserar mycket på det mystiska. Jag är besviken på boken just vad gäller den biten. Jag hade verkligen sett fram emot att läsa just en mystisk bok. Jag läser ju inte deckare, men jag gillar att läsa lite mystiska och spännande böcker – gärna med inslag av det övernaturliga. Så på ett sätt är jag både nöjd och besviken med den här boken.

Läs mer om boken här.

Lindas matbröd av Linda Andersson


Alltså, jag vill verkligen rekommendera den här boken om man gillar att baka. Eller ja, om man gillar att äta hembakat bröd. För det är ju bröd det handlar om i den här boken. 

Jag bakar gärna, fast inget avancerat. Bröd är egentligen lite för avancerat för min del men jag har faktiskt bakat många olika bröd ur den här boken. Så pass mycket att min man lite upprört fnös häromdagen att ”måste vi äta köpebröd i morgon?”. För jo, vi har varit bortskämda med att ha hembakat bröd här hemma ett bra tag. Ett av favoritbröden lingonlimpa går nämligen så smidigt att göra att jag har gjort det på kvällen så vi har nybakat till frukost. Mums!

Recepten är enkla och flera av recepten har foton på flera steg av processen. Och hittills har precis alla bröd blivit både bra och väldigt goda. Recepten är enkla att följa och boken har upplägget – recept på ena sidan och foto (-n) på andra. Tydligt och bra, precis som jag gillar det. Hittills har jag undvikit alla recept där man måste knåda degen för hand, men flera av dem står faktiskt på att-göra-listan – trots att jag måste knåda. Men, än så länge är alltså den enkla lingonlimpan favoriten. Där använde jag lingonsylt som mannen kokat ihop, av lingon som svärfar plockat. Kan det bli mer hembakat än så?

Recex från Semic bokförlag. Läs mer om boken här

Sekten på Dimön av Mariette Lindstein


Den här boken dök upp i mitt Instagram-flöde och verkade vara spännande utan att vara läskig, alltså precis min typ av bok. Det är dessutom första delen i en trilogi.

Sofia och hennes kompis går på en inspirerande föreläsning som hålls av Franz Oswald, ledaren för Via Terra. De blir personligt inbjudna till Via Terras vackra herrgård på Dimön och väl där blir Sofia inbjuden att bygga upp och ansvara för deras bibliotek. Hon tackar ja och skriver på ett 2-årigt kontrakt och tänker att det kan vara en bra erfarenhet när hon sedan söker andra jobb. Ganska snart blir hon Franz personliga assistent och högra hand. Alla i personalen jobbar hårt för att få i ordning allt på herrgården. Det blir ofta långa dagar kvällar, ofta med bara några få timmars nattsömn. Men hur mycket de än jobbar verkar Franz aldrig bli riktigt nöjd med arbetet. Sofia märker hur han blir alltmer elak, kräver mer och till slut tar till fysiska bestraffningar. Till slut börjar hon fundera huruvida de höga murarna med taggtråd med larm verkligen är till för att hålla inkräktare borta eller för att hålla personalen inne? Ju mer hon funderar desto mer börjar hon tvivla och snart bestämmer hon sig för att rymma. Frågan är bara hur?

Mariette Lindstein var aktiv i Scientologikyrkan i 25 år innan hon äntligen lyckades rymma därifrån. Hon vill med den här boken visa hur lätt det är att bli fast i en sekt och hur svårt det kan vara att ens se och förstå att det rör sig om en sekt. Så är det för Sofia i den här boken. När varningsklockorna väl börjar ringa är hon redan fast och kan inte längre lämna på egen hand. Till början är allt guld och gröna skogar och hon tycker att hennes familj och vänner oroar sig i onödan. När hon inser hur det ligger till är det försent.

Det är spännande läsning även om jag tycker att 500 sidor var lite väl mycket. Boken hade kunnat kortas ner något utan att det hade påverkat själva storyn. Parallellt med Sofias story finns också en annan, där man som läsare först inte riktigt förstår vem det handlar om eller i vilken tid. Jag hade mina aningar som visade sig stämma mot slutet. I början tyckte jag att den storyn var lite störande, men mot slutet förstod jag att den var nödvändig för helheten och då blev den också mer intressant. 

Ibland blev boken nästan obehaglig att läsa, på grund av det som händer. Det är läskigt hur människan kan manipuleras till att tro att något är ok när det är så självklart för en utomstående att det verkligen inte är ok. Som läsare tycker man att Sofia borde inse långt tidigare hur det ligger till, men hon är som förblindad av Franz och hans utstrålning. Och precis som Scientologikyrkan är känd för att locka kändisar, som t.ex. Tom Cruise, jobbar Via Terra på samma sätt. Det är svårt att inte fundera på vad mer som är likt mellan Scientologin och Via Terra. Finns det fler likheter? Jag vill knappt veta…

Boken var inte riktigt lika spännande som jag trott och hoppats på, men den var ändå bra och klart läsvärd. För min del var behållningen det här med hur man kan fångas av en sekt. Det är intressant läsning, absolut. Jag är dock inte säker på om jag kommer att läsa även fortsättningen. Jag känner mig rätt nöjd som det är med att ha läst bara första delen. 

Food Pharmacy av Lina Nertby Aurell och Mia Clase


Den här boken har undertiteln En berättelse om tarmfloror, snälla bakterier, forskning och antiinflammatorisk mat och där fångades direkt mitt intresse. För sådant här älskar jag att läsa om. Hälsa, vad man kan göra själv för att förbättra den och för att må bättre. Ofta är vi ju så fokuserade på olika dieter – vad vi ska undvika att äta och då med syfte att vara smal (oftast). Jag tycker ofta att man glömmer att fundera över vad kroppen behöver för att fungera, vilka byggstenar för att reparera och bygga sig själv. För vår kropp gör ju en massa saker helt på egen hand utan att vi ens tänker på det eller är medvetna om det, men för att kunna göra det på bästa sätt behöver den rätt byggmaterial. Och det är det som den här boken handlar om.

Det skulle kunna vara en torr faktabok men det är faktiskt raka motsatsen. Författarna förklarar på ett både enkelt och läsvänligt sätt, och det kanske är lättare för dem att göra det eftersom det inte är de själva som är forskarna. De förmedlar sådant som de själva har tagit reda på i kontakt med forskare. De varvar fakta med små skönlitterära anekdoter ur verkligheten om sig själva, hur de sitter och diskuterar vissa fakta. Först tyckte jag att de här texterna var lite fåniga och inte passade in, men ganska snart kom jag in i stilen och tyckte att de i stället lättade upp och tillförde bra läsflyt till boken. Kanske är det lättare att känna igen sig i deras texter om man har följt deras blogg, men jag hade faktiskt aldrig ens hört talas om den innan.

Förutom fakta och tips om vad man bör äta finns också en del recept. Eftersom jag är lite nördig när det gäller hälsa och träning och plöjer det mesta inom dessa områden, var det egentligen inga nyheter för mig det som presenterades. Mycket är dessutom väldigt logiskt om man bara tänker till. Det är väldigt befriande att läsa om kost utan att det handlar om en viss diet. Här handlar det ju om att kroppen ska få de bästa förutsättningarna för att kunna jobba. 

Den här boken rekommenderas om man är intresserad av kost och hälsa. Man behöver inte vara lika nördigt intresserad som jag är. Jag tror många skulle ha glädje av att läsa den här och få konkreta tips om hur man kan förbättra sin kost. Utan pekpinnar eller att ha som mål att gå ner i vikt. Lästips!

Everything, everything av Nicola Yoon


Den här boken har synts extremt mycket i mitt Instagram-flöde, så pass att jag kände att jag bara måste läsa. Av någon anledning läser jag inte gärna på engelska, förmodligen pga lathet och bekvämlighet, men den här gången gjorde jag ett undantag och det är jag glad för. Läsningen flöt på hur smidigt som helst och jag tänkte inte ens på att jag läste på engelska. Å andra sidan har den nyss kommit ut på svenska under namnet Ingenting och allting om man hellre vill läsa den på svenska. 

Maddy har en mycket ovanlig sjukdom som gör att hon är allergisk mot världen i sig. Hon bor med sin mamma i ett hus där luften filtreras och i stort sett enda besökaren är sköterskan Carla. De i övrigt få besökarna måste passera genom en lufttunnel och stå ut med att ”avgiftas” då inga skadliga ämnen får nå Maddy. Och skadligt är egentligen precis allting. Så har hon levt sedan hon var en liten bebis, i 17 år, och hon vet inget annat liv. När jämnårige Olly flyttar in i huset bredvid börjar de först kommunicera via skrivna meddelanden på fönstret och senare via chat på datorn. Två tonåringar som finner varandra och en kärlek som tar dem båda med storm. Maddy börjar ifrågasätta det liv hon lever, om det ens är att leva. 

Det här är en smått fantastisk bok. Förutom storyn i sig älskar jag sättet den berättas på. Nicola Yoons man David har gjort illustrationerna till boken, för förutom ren text finns små teckningar, bilder av Maddys journal, vykort osv. Det är liksom en hel värld inuti den här boken. 

Det kanske låter som en rätt sorglig och tragisk bok, men det är snarare precis tvärtom. Det är en bok om kärlek och om livet, om att våga och om att släppa taget. Jag blev väldigt berörd och när jag slog igen boken var det med saknad, för jag hade gärna läst mer om Maddy och Olly. Dessutom kommer det en rejäl twist mot slutet, en twist som gör att man som läsare blir ännu mer berörd. Det är nästan ofattbart att tänka sig att leva instängd i ett hus och bara kunna betrakta livet på avstånd, eller genom böcker och filmer. Det är inte svårt att förstå att Maddy slutligen får nog av sitt liv i en bubbla.

En mycket tänkvärd och berörande bok som jag varmt rekommenderar vidare. Passar lika bra för tonåringar som för vuxna att läsa. 

Läs mer om boken, den svenska översättningen, här